Artikelserie om upphovsrätt och entreprenadrätt

Artikelserie, del 1 av 2

I entreprenadsammanhang är såväl beställare som entreprenörer av naturliga skäl oftast huvudsakligen fokuserade på utförandet av entreprenaden. Mot detta fokus ställs den immateriella juridiken, i första hand upphovsrätten. Även om dessa aspekter inte på samma uppenbara vis är knutna till entreprenadens konkreta framväxt kan de likväl vara av stor betydelse och det finns risk att de förbises i entreprenader.

Till dessa upphovsrättsliga aspekter hör exempelvis frågor om vem upphovsrätten till entreprenaden tillkommer och vad den innebär samt hur ett eventuellt överlåtande av upphovsrätten regleras och vad en sådan överlåtelse medför. Den här artikelserien syftar till att besvara bland annat dessa frågor samt belysa de upphovsrättsliga aspekter som såväl beställare, entreprenörer som konsulter kan vara betjänta av att reflektera kring vid entreprenadprojekt.

Denna första artikel är avsedd att ge en introduktion till upphovsrätten i allmänhet och den entreprenadrelevanta upphovsrätten i synnerhet. I den kommande artikeln riktas istället uppmärksamheten mot hur parterna i en entreprenad faktiskt kan avtala kring upphovsrätten och vilka praktiska rättigheter de då får.

Allmänt om upphovsrätt

Upphovsrätt och entreprenadrätt - nyUpphovsrätt är det skydd som tillkommer en person som har skapat vad som i lagstiftningen benämns som ett litterärt eller konstnärligt verk. Det omfattar en bred palett av konstnärligt skapande såsom exempelvis böcker, musik, bilder, målningar, fotografier, texter, dataspel och skulpturer men också ritningar och byggnader. Skyddet utgörs av att upphovsmannen till ett sådant verk ges vissa exklusiva rättigheter att förfoga över den intellektuella prestation som verket utgör, det vill säga att bestämma över när och i vilka sammanhang verket ska få användas av andra. Rättigheterna uppstår automatiskt och utan formaliteteter när verket kommer till och är alltså inte något man behöver, eller ens kan, ansöka om eller få registrerat.

Det upphovsrättsliga skyddet är inte evigt utan är i Sverige begränsat till att sträcka sig fram till 70 år efter upphovsmannens bortgång. Därefter förlorar verket sitt skydd och det blir fritt för vem som helst att använda detsamma. Det innebär att i år, 2020, blir verk vars upphovsman gick bort 1950 fria.

Ekonomiska respektive ideella rättigheter

Rättigheterna kan delas in i två slag; ekonomiska rättigheter och ideella rättigheter. De ekonomiska rättigheterna som en upphovsman har beträffande sitt verk är att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det samt genom att göra det tillgängligt för allmänheten. En central del vad gäller de ekonomiska rättigheterna är att upphovsmannen kan överlåta eller upplåta dem vidare vilket alltså betyder att någon annan än upphovsmannen kan få rätt att utnyttja verket på det sätt som överlåtelsen eller upplåtelsen anger.

De ideella rättigheterna som en upphovsman åtnjuter innebär dels en rätt att bli angiven som upphovsman i samband med sitt verk och dels en rätt till respekt för verket och skydd mot kränkande framställningar eller ändringar av verket. Till skillnad från de ekonomiska rättigheterna får de ideella rättigheterna inte överlåtas utan ligger alltid kvar hos upphovsmannen. Förklaringen ligger i att de ideella rättigheterna är så nära knutna till upphovsmannen personligen att de inte kan utövas av andra.

Verkshöjd

En förutsättning för att upphovsrätt ska uppstå är att det aktuella verket är tillräckligt originellt. Det ska också härröra från upphovsmannen själv och vara ett resultat av dennes personliga, skapande insats. Med den terminologi som används i upphovsrättsliga sammanhang talar man om att ett verk ska ha verkshöjd för att åtnjuta upphovsrättsligt skydd. I verkshöjdsbegreppet inryms emellertid inte något krav på konstnärlig kvalitet och inte heller spelar upphovsmannens syfte med skapandet någon roll. Var gränsen går för uppnådd verkshöjd är således en central fråga som får avgöras från fall till fall och det är inte alltid helt lätt att göra den så viktiga gränsdragningen. Om saken ställs på sin spets genom att någon exempelvis gör gällande upphovsrättsintrång är det ytterst domstolarnas sak att avgöra om ett verk har verkshöjd eller inte. Numera anses kravet på verkshöjd vara ett lågt ställt krav som således är förhållandevis lätt att uppnå.

Sanktioner vid upphovsrättsintrång

Den som gör intrång i annans upphovsrätt kan dömas till böter eller fängelse i högst två år samt vara skyldig att utge skadestånd till upphovsmannen. Skadeståndet omfattar dels skälig ersättning för utnyttjandet och dels ersättning för ytterligare skada som upphovsmannen lider, till exempel utebliven vinst eller ideell skada. Vidare innehåller upphovsrättslagen ett antal mer speciella sanktioner. Bland dessa finns förverkande (förstörande) av egendomen på vilken brott föreligger, förbud mot att fortsatt utnyttja verket vid konsekvens av vite samt skyldigheten att bekosta lämpliga kostnader för att sprida information om domen.

Upphovsrätten och entreprenader

Utifrån dessa allmängiltiga upphovsrättsliga utgångspunkter riktas nu blicken dels mot vad upphovsrätten medför i entreprenadsammanhang och dels några specialsituationer som har anknytning just till entreprenader och byggnader. Som vi ska se har specialsituationerna ofta karaktären av att vissa åtgärder och handlingar är tillåtna trots det upphovsrättsliga skyddet. Detta genom att det skyddet inskränks i någon mån.

Upphovsrättsligt skydd i entreprenader

Som vi har sett är det upphovsrättsliga skyddet brett och omfattar en rad olika uttryck i vitt skilda former. Det betyder att beträffande entreprenader är det en rad olika typer av verk som kan omfattas av upphovsrätt; allt från skisser, modeller och ritningar till det färdiga byggnadsverket kan, förutsatt att de har verkshöjd, vara upphovsrättsligt skyddade. Också originellt utformade byggnadsdetaljer kan omfattas av sådant skydd.

Fler än en upphovsman

Vid exempelvis arkitektfirmor är det inte ovanligt att ett antal personer samarbetar vid framtagandet av ritningar eller andra handlingar. Vid situationer där det finns två eller flera upphovsmän till ett verk och där deras bidrag inte utgör självständiga verk tillkommer upphovsrätten dem gemensamt. De har alltså tillsammans förfoganderätten över verket vilket betyder att samtligas tillstånd behövs om verket ska utnyttjas. För att de som bidragit till verket ska betraktas som medupphovsmän ska de ha bidragit med en personlig skapande insats, och den som endast bidragit med teknisk medhjälp kan alltså inte göra anspråk på någon upphovsrätt.

Avbildningsrätten

Såväl byggnaders yttre som inre får avbildas fritt, dock endast i tvådimensionell form genom till exempel målning, teckning eller fotografi. Det är däremot inte tillåtet att avbilda en byggnad i tredimensionell form genom exempelvis byggandet av en modell eller låta en befintlig byggnad stå som förebild för uppförandet av en ny byggnad. Avbildningsrätten avser endast byggnadsverket i form av en byggnad och ger inte rätt till kopiering av exempelvis byggnadsritningar eller modeller.

Ändringar av byggnader

Ägaren till en byggnad har rätt att ändra densamma utan upphovsmannens samtycke, något som av praktiska skäl har ansetts vara den rimliga avvägningen mellan å ena sidan äganderätten och å andra sidan upphovsrätten. Rätten gäller dock endast byggnader som sådana och inte exempelvis en arkitektritning.

Vad som nu sagts innebär också att upphovsmannens möjlighet att åberopa den ideella rätten, i fråga om en ändring som han anser vara kränkande, faller bort. I praktiken bör det dock vara högst ovanligt att ändringar i byggnader är kränkande för upphovsmannen då det allmännas tillsyn över byggnadsverksamheten i regel förhindrar sådana ingrepp.

Överlåtelse av upphovsrätt – särskilt genom anställningsavtal

De ekonomiska rättigheterna får överlåtas medan de ideella rättigheterna, som tidigare nämnts, inte går att överlåta. En överlåtelse innebär att en annan fysisk eller juridisk person blir ägare av den överlåtna ekonomiska rätten och alltså har rätt att till fullo utnyttja de ekonomiska rättigheter som är knutna till det skyddade verket. En sådan överlåtelse kan vara fullständig eller delvis, där det i entreprenadsammanhang knappast torde förekomma annat än fullständiga överlåtelser.

För anställda vid exempelvis en arkitektbyrå eller liknande borde sådan överlåtelse som regel regleras i anställningsavtalet genom vilket arbetsgivaren vanligen förvärvar de fulla ekonomiska rättigheterna till de resultat som de anställda arbetar fram – både vad gäller verk som har upphovsrättsligt skydd och annat material som inte har sådant skydd.

När sedan arkitekterna eller konsulterna färdigställt ritningarna med mera ska dessa lämnas över till byggherren och/eller entreprenören. Därmed uppstår frågan om vad överlämnandet innebär upphovsrättsligt, hur det ska regleras i avtal och vad byggherren och/eller entreprenören rent faktiskt har rätt att göra med de mottagna handlingarna. Det är bland annat dessa frågor, med utgångspunkt i AB-avtalen, som kommer att behandlas i artikelseriens andra del.

Plan- och bygglagen under coronakrisen

Boverket har publicerat svar på ett antal vanligt förekommande frågor med anledning av coronakrisen. Vi sammanfattar nedan några av de svar som kan vara av intresse för den som är involverad i byggprojekt. Artikeln behandlar även ett färskt bemyndigande från riksdagen till regeringen att besluta om undantag från delar av plan- och bygglagen (PBL).

Riksdagens bemyndigande gällande PBL

Riksdagen har den 22 april 2020 beslutat att bemyndiga regeringen att tillåta undantag från vissa delar av PBL vid spridningen av en samhällsfarlig sjukdom, som Covid-19. Enligt bemyndigandet får regeringen vid spridningen av en samhällsfarlig sjukdom som innebär en påtaglig risk för att lokalerna för hälso- och sjukvård inte räcker till meddela föreskrifter om tidsbegränsade undantag från vissa delar av PBL, om det behövs för att nödvändiga åtgärder snabbt ska kunna vidtas. Föreskriftsrätten omfattar endast sådana åtgärder som behövs för att hälso- och sjukvårdens behov av lokaler och liknande ska kunna tillgodoses. Regeringen kan alltså inte meddela generella undantag från PBL.

Lagen som innehåller bemyndigandet trädde i kraft den 1 maj 2020, och regeringen får meddela undantag retroaktivt från och med den 15 mars 2020.

Regeringen har i förordning (2020:254) om undantag från plan- och byggregler för tillfälliga vårdbyggnader till följd av sjukdomen covid-19 meddelat undantag från bland annat kravet på bygglov i 9 kap. 2 § PBL. Förordningen tillämpas på åtgärder som har påbörjats tidigast den 15 mars 2020, och upphör att gälla vid utgången av juni 2021.

Bygglov under coronakrisen

boverket - plan och bygglagenUtöver undantaget för tillfälliga vårdbyggnader gäller PBL:s krav på bygglov som vanligt. Coronakrisen kan dock leda till att även andra byggnader än vårdbyggnader snabbt behöver byggas om. Till exempel kanske en grossisthandlare som förlorat sina tidigare kunder inom hotell- och restaurangbranschen vill börja sälja direkt till konsument.

Om en ändring medför att byggnaden helt eller delvis tas i anspråk för ett väsentligen annat ändamål än det som byggnaden senast har använts för så krävs bygglov enligt 9 kap. 2 § PBL. Detta gäller även om det inte görs några inredningsåtgärder.

För åtgärder som bara ska pågå under en begränsad tid finns det dock möjlighet att söka ett tidsbegränsat bygglov enligt PBL 9 kap. 33 §. För sådana bygglov måste inte alla förutsättningar för bygglov vara uppfyllda. Byggnadsnämnden ska i det enskilda fallet göra en bedömning av vilket eller vilka bygglovskrav som ska vara uppfyllda för att det tillfälliga bygglovet ska kunna beviljas. Vid prövningen ska syftet med åtgärden vara avgörande för vilka krav som är rimliga att ställa.

För att ett tidsbegränsat bygglov ska meddelas krävs vidare att den sökande ansökt om just ett tidsbegränsat bygglov. Byggnadsnämnden kan alltså inte besluta om ett tidsbegränsat bygglov om ansökan gäller ett permanent bygglov.

Genomförande av tekniskt samråd, arbetsplatsbesök och slutsamråd under coronakrisen

Under ett byggprojekt kan flera typer av sammankomster komma ifråga. I vissa fall ska till exempel ett tekniskt samråd hållas av byggnadsnämnden, där man bland annat går igenom förslaget till kontrollplan och handlingarna i övrigt samt hur arbetet ska planeras och organiseras, 10 kap. 14 § PBL.

Ett villkor för att ett tekniskt samråd ska behöva hållas är att det är fråga om sådana åtgärder som avses i 10 kap. 3 § PBL (det vill säga en åtgärd som kräver bygglov, marklov, rivningslov eller anmälan). För tillfälliga vårdbyggnader krävs i och med den ovan nämnda förordningen under vissa förutsättningar inte längre sådana lov eller en anmälan. I dessa fall måste byggnadsnämnden alltså inte hålla ett tekniskt samråd.

I de fall där ett tekniskt samråd hållits ska byggnadsnämnden enligt 10 kap. 27 § PBL även genomföra minst ett arbetsplatsbesök under arbetets gång, om ett sådant besök inte kan anses obehövligt. För byggåtgärder som har omfattats av tekniskt samråd ska dessutom ett slutsamråd hållas innan slutbesked utfärdas, om det inte är uppenbart obehövligt, 10 kap. 30 § PBL.

På grund av coronaviruset kan det uppstå situationer där de som ska delta i ovan nämnda möten får svårt att genomföra mötena som planerat, på grund av exempelvis sjukdomsfall eller risk för smittspridning. Det saknas särskilda regler för tekniskt samråd, arbetsplatsbesök och slutsamråd vid pandemier, och dessa möten måste genomföras i de fall där PBL föreskriver det.

PBL kräver dock inte fysiska möten där samtliga medverkande befinner sig på samma plats, utan dessa samråd och platsbesök kan i stor utsträckning ske via digitala hjälpmedel som video- eller ljudsamtal. Nedan beskrivs mer ingående vad som gäller för respektive typ av möte.

Vid tekniska samråd ska byggnadsnämndens handläggare och den som är kontrollansvarig alltid närvara.  Boverket bedömer att ingenting hindrar att ett tekniskt samråd genomförs som ett digitalt möte där de som närvarar inte befinner sig på samma plats. Möten kan hållas i form av video- eller ljudkonferens.

Även  vid arbetsplatsbesök ska byggnadsnämnden och kontrollansvarig alltid närvara. Byggnadsnämnden ska dessutom besöka arbetsplatsen, vilket enligt Boverket i praktiken innebär att nämndens deltagare måste befinna sig på den plats där åtgärden utförs. Den kontrollansvariges närvaro preciseras dock inte närmare i plan- och bygglagstiftningen, och enligt Boverket finns det inget som hindrar att denna – och eventuella andra deltagare än byggnadsnämnden – medverkar på distans. Arbetsplatsbesök kan alltså genomföras genom att byggnadsnämndens representant kommunicerar med övriga deltagare via videosamtal.

Ett slutsamråd kan enligt Boverket från närvarosynpunkt genomföras av enbart byggnadsnämndens handläggare, förutsatt att byggherren och den/de kontrollansvariga har kallats och getts tillfälle att delta. Även om ett slutsamråd normalt sett ska hållas på den plats där åtgärderna har genomförts finns det inget som hindrar att samrådet sker genom ett digitalt möte, förutsatt att en av deltagarna befinner sig på arbetsplatsen. Denna person kan genom fotografier eller videosamtal visa utförandet, vilket ger byggnadsnämnden en möjlighet att bedöma om det stämmer överens med inlämnad dokumentation.

Slutbesked under coronakrisen

För åtgärder som kräver bygglov, marklov, rivningslov eller anmälan krävs slutbesked, om byggnadsnämnden inte beslutar annat, 10 kap. 3 och 4 §§ PBL. Efter slutbeskedet får byggnadsverket tas i bruk. Byggnadsnämnden ska enligt 10 kap. 34 § PBL ge slutbesked om byggherren har visat att alla krav som gäller för åtgärderna är uppfyllda och nämnden inte har funnit skäl att ingripa.

För att få slutbesked kan det förutsättas att vissa kontroller genomförts. Ofta krävs till exempel en så kallad obligatorisk ventilationskontroll, OVK, för att slutbesked ska meddelas. På grund av coronaviruset kan det dock uppstå situationer som gör det svårt att genomföra sådana kontroller. OVK ska till exempel utföras av en certifierad sakkunnig funktionskontrollant, och denne kanske blir sjuk inför kontrollen.

Boverket menar att den pågående situationen med coronaviruset enligt nuvarande regelverk inte utgör skäl för byggherren att låta bli att uppfylla alla krav och genomföra alla kontroller som krävs. Det finns emellertid vissa möjligheter att ge slutbesked även om alla krav inte har uppfyllts eller alla kontroller inte har genomförts.

Byggnadsnämnden får enligt 10 kap. 35 § PBL ge ett slutbesked trots att det finns brister i uppfyllandet, om bristerna är försumbara. Detta kallas ”slutbesked med anmärkning”. Om bristerna inte är försumbara får nämnden inte meddela slutbesked med anmärkning. Enligt Boverket kan till exempel bristfällig eller utebliven OVK normalt sett inte betraktas som en försumbar brist.

Om ett slutbesked inte kan meddelas på grund av att en ej försumbar brist behöver avhjälpas eller på grund av att en kontroll behöver göras, kan dock byggnadsnämnden enligt 10 kap. 36 § PBL ge ett interimistiskt slutbesked. Ett sådant slutbesked är beroende av att kontrollen görs eller att bristen avhjälps inom viss tid. Det är byggnadsnämnden som ska bedöma om ett interimistiskt slutbesked kan ges eller ej i det aktuella fallet. Boverket har emellertid uttryckt att möjligheten att besluta om interimistiska slutbesked kan ge visst utrymme för att på ett praktiskt sätt hantera de problem som coronaviruset kan medföra för byggherrar. Enligt Boverkets uppfattning bör dock interimistiska slutbesked inte meddelas om bristerna kan innebära risker för människors hälsa och säkerhet. Det kan exempelvis handla om att krav på räcken, barnsäkerhet och brandsäkerhet inte är uppfyllda.

_________________________________

Boverkets samtliga frågor och svar med anledning av coronakrisen hittar du här.

Byggnads publicerar riktlinjer om skydd mot spridning av Covid-19

Coronaviruset och sjukdomen Covid-19 fortsätter att påverka hela samhället, och byggsektorn är inte förskonad från detta. Den 20 april 2020 publicerade fackföreningen Byggnads ett dokument med titeln Byggnads riktlinjer – Säker arbetsmiljö i coronatider.

Riktlinjerna riktar sig till dem som är skyddsombud/arbetsmiljöombud enligt 6 kap. 2 § arbetsmiljölagen (1977:1160) på byggarbetsplatser. Skyddsombudens uppgift är enligt 6 kap. 4 § samma lag att företräda arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor och verka för en tillfredsställande arbetsmiljö, bland annat genom att ”inom sitt skyddsområde vaka över skyddet mot ohälsa och olycksfall”.

Byggnads riktlinjer arbetsmiljöSammanfattningsvis kan man säga att riktlinjerna tar avstamp i entreprenörernas arbetsgivaransvar för att förebygga ohälsa och olycksfall, i första hand avseende det systematiska arbetsmiljöarbetet. Detta systematiska arbete inbegriper löpande analys och hantering av de risker som finns i arbetet. Byggnads menar att arbetsgivarna ska göra en särskild riskbedömning avseende risken för smitta på arbetsplatsen. Som ett led i denna riskbedömning anges ett antal punkter som i huvudsak berör rutiner kring trängsel, hygien och sjukfrånvaro. Om entreprenören ifråga inte gör det som krävs uppmanas skyddsombuden att vidta åtgärder, inklusive att meddela så kallat skyddsstopp enligt 6 kap. 7 § arbetsmiljölagen.

Ett skyddsstopp innebär att om ett skyddsombud anser att visst arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa och att rättelse inte genast kan uppnås genom att skyddsombudet vänder sig till arbetsgivaren så kan skyddsombudet bestämma att arbetet ska avbrytas i avvaktan på ställningstagande av Arbetsmiljöverket. Enligt lagtexten är skyddsombudet fritt från ersättningsskyldighet för skada som sådant beslut kan medföra. I en entreprenadkontext vidtas åtgärderna i första hand mot byggarbetarnas arbetsgivare, alltså entreprenören eller dennes underentreprenörer. Av uppenbara skäl skulle dock ett sådant beslut direkt påverka entreprenadens framdrift.

Byggnads riktlinjer är i sig själva inte juridiskt bindande men baseras på och ansluter till grundläggande skyldigheter som gällande lagstiftning ålägger alla entreprenörer i deras egenskap som arbetsgivare. Dessutom har skyddsombud en lagstadgad möjlighet att avbryta arbete i väntan på Arbetsmiljöverkets utredning. På detta sätt kan dessa riktlinjer få stort genomslag i praktiken.

Även om riktlinjerna inte direkt riktar sig mot andra aktörer (som till exempel byggherrar) belyser de även att Covid-19 utgör ett arbetsmiljöproblem som behöver hanteras på en byggarbetsplats för att undvika att facket och/eller Arbetsmiljöverket behöver stoppa arbetet. Entreprenörer som utför arbete bör därför beakta dessa riktlinjer i utförandet av sina arbeten samtidigt som byggherrar inom ramen för sitt samordnande ansvar för byggarbetsmiljön bör följa upp att anlitade entreprenörer har ett systematiskt arbetsmiljöarbete som är tillräckligt bra för att undvika sådana icke nödvändiga stopp.

_____________________________________________

Läs mer från dokumentet Byggnads riktlinjer – Säker arbetsmiljö i coronatider här.

Utredning av konkurrensen i byggmaterialindustrin

Konkurrensverket har fått i uppdrag av regeringen att kartlägga och analysera konkurrensen i de branscher inom byggmaterialindustrin som är av strategisk betydelse för bostadsbyggandet (till exempel på grund av deras storlek eller att de producerar nödvändiga varor). Vid behov ska Konkurrensverket även lämna förslag på åtgärder för att förbättra konkurrensen.

Anledningen till uppdraget är att byggkostnaderna har ökat snabbt under de senaste åren, och byggmaterial har stått för nära hälften av denna ökning. Detta kan enligt regeringen indikera att det kan finnas konkurrensproblem inom industrin.

Konkurrens industriInom juridiken anses de regler som syftar till att upprätthålla sund konkurrens på marknader tillhöra rättsområdet konkurrensrätt. Dessa regler innebär i korthet att aktörer på en marknad inte får agera hur som helst. Till exempel innehåller konkurrensrätten regler som förbjuder företag från att ingå avtal sinsemellan i syfte att hindra, snedvrida eller begränsa konkurrensen.

Inom byggbranschen är det kanske mest kända exemplet på en sådan överenskommelse den så kallade asfaltkartellen, där flera företag inom asfaltbranschen gemensamt kom överens om vem som skulle vinna olika upphandlingar och till vilket pris. Parterna kunde alltså pressa upp priserna på asfaltläggningsarbeten genom att säkerställa att ingen lämnade ett bättre anbud.

Konkurrensrätten innehåller även regler som stadgar att bolag som inom en viss marknad har en dominerande ställning (ett tecken på dominerande ställning är en marknadsandel på över 40 procent) inte får missbruka denna ställning för att hindra effektiv konkurrens. Om sådana bolag exempelvis erbjuder lojalitetsrabatter eller använder avtal med exklusivitetsklausuler kan det under vissa förutsättningar anses utgöra missbruk, då kunderna därigenom binds upp till det företaget.

Det kan dock finnas andra förklaringar till att en marknad lider av bristande konkurrens. I sin uppdragsbeskrivning lyfter regeringen bland annat fram att användning av nationella standarder kan försvåra den internationella konkurrensen, om standarderna inte översätts till andra språk. Att priserna för byggmaterial ökat markant de senaste åren behöver alltså inte nödvändigtvis bero på fulspel från aktörerna inom industrin.

Vad Konkurrensverket kommer fram till återstår att se, uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 21 december 2021.

Kilpatrick Townsend har framgångsrikt företrätt Vallentuna kommun i Högsta domstolen i en tvist gällande ett fastighetsförvärv

Hävningsförklaring - fastighetsförvärvVallentuna kommun sålde under 2015 en fastighet till ett bolag. Köpeavtalet innehöll ett villkor om att köpebrev skulle upprättas när köpeskillingen var betald (en s.k. köpebrevsklausul). Bolaget betalade inte köpeskillingen i avtalad tid och kommunen hävde därför köpet. Hävningsmeddelandet skickades med rekommenderat brev. Efter hävningsmeddelandet skickats, men före bolaget hämtade ut det, betalade bolaget köpeskillingen.

Bolaget stämde kommunen och yrkade att tingsrätten skulle fastställa att bolaget hade bättre rätt till fastigheten. Kommunen bestred yrkandet. Såväl tingsrätten som hovrätten fann att kommunen hade bättre rätt till fastigheten. Bolaget överklagade till Högsta domstolen som meddelade prövningstillstånd i fråga om det krävdes en hävningsförklaring och om, i så fall, en tillräckligt tydlig hävningsförklaring gjordes i rätt tid.

Högsta domstolen fann att en köpebrevsklausul bör ses som ett hävningsförbehåll snarare än en återgångsklausul. Därför krävs en hävningsförklaring när en säljare inte vill stå fast vid köpet vid köparens betalningsdröjsmål. Säljarens hävningsförklaring skickas dock på köparens risk om den avsänds på ett ändamålsenligt sätt. Den aktuella hävningsförklaringen ansågs tillräckligt tydlig och skickades med rekommenderat brev till bolagets adress såsom den angivits i bolagsregistret, vilket Högsta domstolen konstaterade var ändamålsenligt. Därmed ansågs bolaget ha blivit underrättat om hävningen dagen efter brevet skickats. Vid detta tillfälle hade köpeskillingen inte erlagts. Hävningsförklaringen gjordes följaktligen i rätt tid.

 

Högsta domstolens avgörande den 17 april 2020 i mål T 1305-19 ”Kommunens hävningsförklaring”.

Kilpatrick Townsends team bestod av advokaterna Matti Scheffer och Johan Wedsberg.

Ny dom från Högsta domstolen om hävningsförbehåll och hävningsförklaring

Kilpatrick Townsend har framgångsrikt företrätt en kommun i Högsta domstolen i en tvist rörande avtal om fastighetsförsäljning. I domen, som meddelades den 17 april 2020, prövade Högsta domstolen huruvida ett visst avtalsvillkor – en så kallad köpebrevsklausul – skulle anses utgöra ett hävningsförbehåll eller en återgångsklausul. Dessutom gav domstolen vägledning kring hur en hävningsförklaring ska utformas och framställas samt vem som bär risken för meddelandet.

I målet hade ett avtal om försäljning av fastighet träffats mellan kommunen som säljare och ett bolag som köpare. I avtalet fanns ett villkor om att ett köpebrev skulle upprättas när köpeskillingen var betald (en så kallad köpebrevsklausul). Eftersom bolaget inte betalade köpeskillingen i avtalad tid skickade kommunen en hävningsförklaring i form av ett protokollsutdrag med rekommenderat brev till bolaget. Först skickades hävningsförklaringen till en adress till bolaget som angavs på en nummerupplysningshemsida. Den adressen existerade dock inte. När detta upptäcktes skickades hävningsförklaringen till bolagets adress enligt bolagsregistret. Efter att hävningsmeddelandet hade skickats till rätt adress, men före bolaget hämtade ut den, betalade bolaget köpeskillingen.

Bolaget menade att hävningen inte var gällande eftersom betalning hade skett före bolaget hade fått del av hävningsförklaringen. Bolaget gjorde även gällande att hävningsförklaringen var för otydlig för att anses utgöra en hävningsförklaring. Kommunen menade däremot att köpet i första hand hade återgått automatiskt på grund av bolagets försenade betalning och i andra hand att avtalet hade hävts.

Både tingsrätten och hovrätten bedömde att bolagets försenade betalning innebar att kommunen hade rätt att häva avtalet och att hävning skett. Bolaget överklagade till Högsta domstolen som meddelade prövningstillstånd i frågan om det krävdes en hävningsförklaring och om, i så fall, en tillräckligt tydlig hävningsförklaring hade gjorts i rätt tid.

Hävningsförbehåll fastighetsförsäljning

I domen förklarade Högsta domstolen att en köpebrevsklausul bör ses som ett hävningsförbehåll och inte en återgångsklausul. Det innebär att fastighetsköpet inte återgår automatiskt vid köparens bristande betalning, utan att säljaren måste häva avtalet för att komma ur det.

Avseende utformningen av hävningsförklaringen klargjorde Högsta domstolen att denna normalt ska vara uttrycklig och att det endast är i undantagsfall som en uttrycklig hävningsförklaring inte är nödvändig. Högsta domstolen konstaterade vidare att hävningsförklaringen måste vara så tydlig att motparten förstår att den hävande parten vill att prestationerna ska återgå men att det inte är nödvändigt att ordet hävning används, så länge det framgår att hävning verkligen sker. För det aktuella fallet bedömde domstolen att hävningsförklaringen som kommunen skickade var tillräckligt tydlig. Detta bland annat mot bakgrund av att bolaget var medvetet om att köpeskillingen inte hade betalats i avtalad tid samt att det av hävningsförklaringen framkom både att kommunens uppfattning var att det fanns grund för att häva avtalet på grund av bolagets bristande betalning och att kommunen hade beslutat att häva avtalet.

Högsta domstolen konstaterade vidare att en hävningsförklaring som en säljare av fast egendom lämnar till en köpare, vid köparens dröjsmål med betalningen, skickas på mottagarens risk under förutsättning att den har skickats på ett ändamålsenligt sätt. Med kravet ”ändamålsenligt sätt” avses att ett sådant befordringssätt ska väljas som är försvarligt med hänsyn till den föreliggande situationen. I det aktuella fallet bedömde domstolen att den första hävningsförklaringen som skickades till fel adress inte hade skickats på ett ändamålsenligt sätt, eftersom kommunen inte hade hämtat adressuppgiften från bolagsregistret eller fått adressuppgiften direkt från bolaget. Kommunen ansågs alltså inte ha gjort tillräckligt för att försäkra sig om att hävningsförklaringen skickades till rätt adress. Hävningsförklaringen som kommunen skickade därefter ansåg domstolen däremot ha skickats på ett ändamålsenligt sätt och därmed på mottagarens, det vill säga bolagets, risk. Enligt domstolen skulle hävningsförklaringen som skickades den andra gången därför ha kunnat åberopas även om den inte hade kommit fram. Högsta domstolen konstaterade att bolaget genom den andra hävningsförklaringen ansågs ha blivit underrättat om hävningen dagen efter att den skickades. Vid detta tillfälle hade bolaget inte betalat köpeskillingen. Hävningen hade därmed skett i rätt tid.

I domen beskriver Högsta domstolen pedagogiskt redan befintliga allmänna principer rörande hävning som domstolen i det aktuella målet till stor del bygger sin bedömning på och även till viss del utvecklar. Bland annat låter Högsta domstolen motpartens medvetenhet om sitt avtalsbrott få betydelse för bedömningen om tydlighetskravet för hävningsförklaringen uppfyllts.

Domen öppnar upp för intressanta frågor som troligen kommer att ställas ytterligare på sin spets i framtida mål, såsom huruvida fler konkreta krav kan uppställas för att en hävningsförklaring ska anses vara tillräckligt tydlig och om fler riktlinjer kan lämnas kring när en hävningsförklaring får anses överlämnad på ett ändamålsenligt sätt.

_____________________________________________

Hela Högsta domstolens dom (mål nr T 1305-19) kan du läsa här. Kilpatrick Townsends team bestod av advokaterna Matti Scheffer och Johan Wedsberg.

Digitalt seminarium om entreprenadperspektiv på konkurser och insolvens i Covid-19:s kölvatten

Digitalt seminarium om Covid-19 och utmaningar i entreprenadprojekt

Kilpatrick Townsend bjuder in till ett digitalt seminarium om konkurs och insolvens ur ett entreprenadperspektiv

 

Datum: Den 14 maj 2020 

Tid: Kl 08.30 till ca kl 10.30

Plats: Via Microsoft Teams (seminariet är kostnadsfritt)

 

I kölvattnet av Covid-19 ser vi en allt ostadigare ekonomi där många drabbas hårt. Detta påverkar även byggbranschen där det, trots bästa välvilja och samverkan från alla aktörer, ändå kan hända att en aktör i en entreprenad går i konkurs. Då behöver aktörer i ett projekt ha mer kunskap om vad det innebär att, trots de bästa ansträngningarna, drabbas av konkurser i entreprenadkedjan och hur man kan agera ifall man hamnar i en sådan situation.

Seminariet kommer att beröra tre huvudsakliga frågeställningar:

  • Att blicka framåt: vägledning om vad man kan tänka på i pågående projekt.
  • Att arbeta för att lösa problem: strategier inför upphandling av nya projekt i osäkra tider.
  • Krishantering: information om vad man har för möjligheter efter konkursutbrottet.

Avslutningsvis kommer det att finnas utrymme för frågor och diskussioner.

Anmäl dig senast den 13 maj 2020 genom att skicka ett mail till event@kilpatricktownsend.com

Varmt välkommen!

Entreprenad och konkurs

Motpartens konkurs - entreprenadCoronaviruset (Covid-19) påverkar företag runt om i Sverige och de svenska myndigheterna har genomfört en rad åtgärder för att minska effekterna av coronaviruset. De ekonomiska svårigheterna och följderna därav är ännu svåra att överblicka och det kan inte uteslutas att entreprenadprojekt kan drabbas av konkurser. Kilpatrick Townsend har tidigare publicerat en artikelserie i tre delar om entreprenader och konkurser. Artikelserien behandlar hur de konkursrättsliga regelverket samspelar med reglerna i AB 04 och ABT 06 och hur man som beställare eller entreprenör kan hantera risker i samband med detta.

 

Artiklarna kan läsas här:

Del 1: Entreprenad och konkurs – Vad innebär motpartens konkurs?  

Del 2: Entreprenad och konkurs – Hur garderar man sig mot motpartens konkurs? 

Del 3: Entreprenad och konkurs – Hur hanteras motpartens konkurs? 

Vi på Kilpatrick Townsend kan hjälpa er i diskussioner med motparten om hur en uppkommen situation kan hanteras på bästa sätt.

Högsta domstolen ger miljöorganisationer klagorätt i vissa typer av bygglovsärenden

Högsta domstolen meddelade den 11 mars 2020 beslut i mål nr Ö 6017-18 beträffande miljöorganisationers rätt att överklaga bygglovsbeslut. Bakgrunden till beslutet var att bygglovsnämnden i Falkenbergs kommun hade beviljat bygglov för ett enbostadshus på en fastighet som låg utanför detaljplanelagt område samt i närheten av två naturreservat, varav det ena utpekats som Natura 2000-område. Området där fastigheten ligger hade också pekats ut i den kommunala översiktsplanen som ekologiskt särskilt känsligt med särskilt höga värden för naturvård, friluftsliv och kulturmiljövård.

Naturskyddsföreningen i Varberg överklagade bygglovsnämndens beslut till länsstyrelsen som avvisade överklagandet då föreningen ansågs sakna klagorätt eftersom den varken var rågranne (granne med gemensam tomtgräns) eller på annat sätt berörd av den aktuella åtgärden. Efter att Mark- och miljödomstolen avslagit naturskyddsföreningens överklagande men Mark- och miljööverdomstolen gått på föreningens linje och undanröjt länsstyrelsens ursprungliga beslut landade målet på Högsta domstolens bord. Den fråga som därvid skulle besvaras var om en naturskyddsförening har rätt att överklaga en byggnadsnämnds beslut om bygglov och i så fall om Naturskyddsföreningen i Varberg hade sådan klagorätt i det aktuella fallet.

 

klagorätt i domstol

Domstolen noterade inledningsvis att 13 kap. 12 och 13 §§ plan- och bygglagen ger miljöorganisationer rätt att klaga på vissa beslut men att bygglovsbeslut inte omfattas av de reglerna. För sådana beslut gäller istället, enligt 13 kap. 8 § plan- och bygglagen och 42 § förvaltningslagen, att beslutet får överklagas av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Därefter såg domstolen till Århuskonventionen, som Sverige har antagit,  vilken har till övergripande syfte att ge allmänheten en rätt att delta i beslutsprocesser som har inverkan på miljön. Enligt konventionens artikel 9.3 ska allmänheten ha möjlighet att få handlingar och underlåtenheter som strider mot den nationella miljölagstiftningen prövade av domstol eller i administrativ ordning.

Domstolen konstaterade därvid att vid en bygglovsprövning aktualiseras olika miljörättsliga bestämmelser på ett sätt som innebär att kraven i artikel 9.3 i Århuskonventionen kan behöva beaktas. Vid en bygglovsprövning tillämpas nämligen lagregler som innehåller föreskrifter om skydd för ekologiskt känsliga områden och områden av riksintresse för bland annat natur- och kulturmiljövården. Vidare ansågs en tolkning innebärande att miljöorganisationer i vissa fall har klagorätt med stöd av 13 kap. 8 § plan- och bygglagen och 42 § förvaltningslagen väl kunna förenas med bestämmelsernas utformning. Inte heller ansågs reglerna om miljöorganisationers klagorätt i 13 kap. 12 och 13 §§ plan- och bygglagen utesluta att 42 § förvaltningslagen kan tolkas på ett sätt som innebär att miljöorganisationer ges rätt att överklaga bygglov i vissa fall.

Därefter framhöll och poängterade domstolen att även om det finns miljörättsliga bestämmelser som ska beaktas i ett bygglovsärende innebär det inte att varje enskilt bygglovsbeslut omfattas av Århuskonventionens artikel 9.3, utan tvärtom borde bygglovsärenden många gånger falla utanför regelns tillämpningsområde. I den mån ett bygglovsbeslut aktualiserar hänsynstaganden som mer tydligt är relaterade till miljön och naturskyddet kan emellertid artikel 9.3 aktualiseras. Mot den bakgrunden konkluderade domstolen att 42 § förvaltningslagen ska ges en tolkning som innebär att miljöorganisationer har klagorätt i fråga om bygglovsbeslut som aktualiserar hänsynstaganden som mer tydligt är relaterade till miljön och naturskyddet.

I det aktuella fallet med enbostadshuset invid de två naturreservaten, varav ett av dem utpekats som Natura 2000-område, noterade domstolen att avståndet från den planerade byggnaden till naturreservaten var litet och att fastigheten dessutom till viss del låg inom det ena naturreservatet. Därtill anmärktes att det aktuella området omfattades av riksintresse för kulturmiljövård och naturvård enligt 3 kap. miljöbalken och att det hade pekats ut som ekologiskt särskilt känsligt med höga värden för naturvård, friluftsliv och kulturmiljövård. Därmed ansåg domstolen att bygglovsbeslutet aktualiserade hänsynstaganden som mer tydligt relaterade till miljön och naturskyddet och att Naturskyddsföreningen i Varberg därför hade klagorätt med stöd av 13 kap. 8 § plan- och bygglagen och 42 § förvaltningslagen.

Sammanfattningsvis innebär Högsta domstolens beslut således att miljöorganisationer under vissa specifika omständigheter kan ha klagorätt beträffande bygglovsärenden. Domstolen är emellertid samtidigt mycket tydlig med att det inte gäller alla bygglovsärenden utan att det tvärtom förhåller sig så att den typen av ärenden många gånger ligger utanför det område som omfattas av miljöorganisationers klagorätt.

När du gjort slut – artikelserie om hävning av entreprenad

Artikelserie, del 3 av 3

Att häva en entreprenad är en av de mest ingripande påföljderna som kan göras gällande, eftersom det innebär att kontraktet inte längre kommer att fullgöras. En sådan avgörande åtgärd för parternas kontraktsförhållande ger av naturliga skäl upphov till många frågor av juridisk karaktär. I denna artikelserie behandlar vi några av de frågor som kan dyka upp vid olika stadier av hävningsförfarandet. Artikelserien består av tre delar och har sin utgångspunkt i AB 04 och ABT 06.

I artikelseriens två tidigare delar berörde vi situationerna när en part står inför att häva en entreprenad samt när motparten mottagit en hävningsförklaring och anser eller misstänker att hävningen är obefogad. Den här tredje och sista artikeln berör situationen när entreprenaden hävts och det uppstår frågor om värdering och ersättning i anledning av hävningen.

Utgångspunkten

När en entreprenad hävts påbörjas ett förfarande som syftar till att avveckla parternas mellanhavanden. Regler kring hur avvecklingsförfarandet ska gå till återfinns i åttonde kapitlet i AB 04/ABT 06.

Det första steget i förfarandet är enligt kap. 8 § 5 första stycket AB 04/ABT 06 att en avräkning ska göras. Som utgångspunkt gäller då att entreprenören ska gottskrivas värdet av utförd del av entreprenaden och att beställaren ska gottskrivas redan erlagda dellikvider. Detta gäller oavsett vilken av parterna som hävt entreprenaden och på vilken grund hävningen skett. Anledningen till att värdet av entreprenaden ska gottskrivas entreprenören är att hävningen tar sikte på återstående arbeten, och inte på arbetena som redan utförts. Entreprenören har alltså rätt till ersättning för utfört arbete, men inte mer än så.

Särskilda avräkningsregler beroende på hävningsgrund

Häva en entreprenadEfter den inledande avräkningen enligt kap. 8 § 5 första stycket AB 04/ABT 06 tar avvecklingsförfarandet olika vägar beroende på vilken hävningsgrund som hävningen baseras på.

Om hävningen har baserats på någon av de hävningsgrunder som anges i kap. 8 § 1 p. 8–11 och
kap. 8 § 2 p. 7–9 AB 04/ABT 06 (vilka förenklat kan sägas röra ”externa” faktorer som force majeure och avbrott på grund av andra omständigheter som uppkommit utan parternas vållande), ska entreprenören inte bara gottskrivas värdet av utförd del av entreprenaden, utan även sina kostnader för material och varor som anskaffats eller beställts men ännu inte byggts in, samt kostnader för underentreprenörer. Detta följer av kap. 8 § 5 andra stycket AB 04/ABT 06.

Om hävningen istället har baserats på någon av hävningsgrunderna i kap. 8 § 1 p. 1–7 och kap. 8 § 2 p. 1–6 AB 04/ABT 06 (som förenklat kan sägas röra omständigheter som beror på motparten) har hävande part utöver eventuell ersättning genom avräkningen även rätt till skadestånd enligt kap. 8 §§ 6 och 7 AB 04/ABT 06. I dessa fall har entreprenören inte rätt att gottskrivas kostnaderna för material, varor och underentreprenörer. Vi återvänder till skadeståndsfrågan i slutet av artikeln, men först behandlas en fråga som är nära sammankopplad med avräkningen, nämligen hur värderingen av entreprenaden ska gå till.

Värdering enligt kap. 8 § 5 AB 04/ABT 06

För att kunna göra en avräkning är det viktigt att fastställa värdet av de utförda delarna av entreprenaden.

Värderingen ska enligt kap. 8 § 5 första stycket AB 04/ABT 06 ske med hänsyn till beskaffenheten av det utförda arbetet och på grundval av kontraktssumman som värde på kontraktsarbetena i deras helhet. Enligt samma bestämmelse ska en värdering verkställas om en part begär det. Det är då parten som begär värderingen som är ansvarig för hur den utförs.

Om parterna inte kan enas om värdet ska värderingen enligt paragrafens femte stycke utföras av en nämnd eller värderingsman, som tillsätts enligt kap. 7 § 8 respektive kap. 7 § 7 AB 04/ABT 06. Om så sker svarar parterna till lika delar för ersättningen av värderingen. Om nämndens ledamöter stannar vid olika värderingar gäller den värdering som ligger mellan den högsta och den lägsta.

Parterna är inte bundna av nämndens/värderingsmannens utlåtande. Om någon av parterna är missnöjd kan denne alltså vända sig till en domstol eller skiljenämnd för att få värderingen överprövad. I så fall ska domstolen utifrån den bevisning som åberopats i målet avgöra vilket värde som entreprenören ska gottskrivas.

Hur ska då själva värderingen göras? I den juridiska litteraturen framförs skilda uppfattningar om detta, dels beträffande hur man ska förhålla sig till kontraktssumman som värde på kontraktsarbetena i deras helhet, dels hur eventuella fel ska beaktas vid värderingen.

Kontraktssumman som värde på kontraktsarbetena i deras helhet

I huvudsak förekommer två uppfattningar om hur man ska förhålla sig till kontraktssumman som värde på kontraktsarbetena i deras helhet. Enligt den ena uppfattningen har entreprenören rätt till betalning med ett belopp som motsvarar kontraktssumman, med avdrag för vad det kostar för beställaren att få den återstående delen av entreprenaden utförd.

Enligt den andra uppfattningen ska värderingen ske med den så kallade proportionella metoden, vilket innebär att det ska avgöras hur stor andel av kontraktsarbetena som har utförts och att ersättningen sedan ska svara mot den andelen.

Domstolarna verkar föredra en tillämpning av den proportionella metoden. Bland annat har den metoden tillämpats av Hovrätten för västra Sverige i dom den 23 december 2015 i mål T 4725-14, Svea hovrätt i dom den 14 december 2016 i mål T 4686-15 och Hovrätten över Skåne och Blekinge i dom den 19 december 2019 i mål nr T 401-19.

Hur fel inverkar på värderingen

Även vid frågan hur eventuella fel ska beaktas vid värderingen tycks det finnas två synsätt. Enligt det ena synsättet ska den del av entreprenaden vari felet ligger anses utförd. Entreprenören har således rätt till ersättning för denna del, dock med avdrag för beställarens kostnad för att avhjälpa felet.

Enligt det andra synsättet ska den del av entreprenaden som är behäftad med fel anses som inte alls, eller endast delvis, utförd.

Allmänt om skadestånd vid hävning

Som redan konstaterats kan den hävande parten i vissa situationer, efter att en inledande avräkning gjorts, ha rätt till skadestånd till följd av hävningen. Det framgår av kap. 8 §§ 6 och 7 AB 04/ABT 06. Observera att dessa skadeståndsbestämmelser gäller ersättning för skada till följd av hävningen. För skador som inte har orsakats på grund av hävningen ska den hävande parten istället använda sig av de vanliga skadeståndsreglerna i femte kapitlet AB 04/ABT 06. En beställare som till exempel vill ha ersättning för skada på entreprenaden på grund av fel i utförda arbeten ska alltså utgå från kap. 5 § 8 AB 04/ABT 06 istället för kap. 8 § 6.

Beställarens rätt till skadestånd till följd av hävningen

Beställarens rätt till skadestånd till följd av att denne häver avtalet följer av kap. 8 § 6 AB 04/ABT 06. Där anges att beställaren, om hävning sker enligt kap. 8 § 1 p. 1–7, har rätt till ersättning för den kostnadsökning som uppkommer för entreprenadens färdigställande och för den skada i övrigt som hävningen orsakar beställaren. Enligt bestämmelsen får beställaren efter hävningen själv utföra de arbeten som återstår eller ta in någon annan att göra det till det pris som kan erhållas utan föregående tävlan.

För att ha rätt till ersättning på grund av hävningen måste beställaren framställa anspråk på detta skriftligen senast tre månader efter det att de arbeten som återstår vid hävningen har slutförts.

Entreprenörens rätt till skadestånd till följd av hävningen

Entreprenörens rätt till skadestånd till följd av att denne häver avtalet följer av kap. 8 § 7 AB 04/ABT 06. Enligt bestämmelsen har entreprenören, förutom rätt till ersättning för redan utförd del av entreprenaden, rätt att bli ersatt för den skada som hävningen orsakat denne, om hävning sker enligt kap. 8 § 2 p. 1–6 AB 04/ABT 06.

Precis som för beställaren löper en frist inom vilken anspråk på ersättning till följd av hävningen måste framställas. För entreprenören gäller att anspråket måste framställas skriftligen senast tre månader efter det att skadan blivit känd.

Reglering utan dröjsmål

Enligt kap. 8 § 9 AB 04/ABT 06 ska parternas mellanhavanden vid hävning regleras utan dröjsmål efter att uppkommande kostnadsökning och skada har kunnat fastställas. Det innebär alltså att båda parter ska verka för att snabbt avsluta sina mellanhavanden.

Som artikeln visar kan dock flera svåra frågor uppstå vid avvecklingen av entreprenaden, vilket riskerar att dra ut på tiden. Det är därför en bra idé vid en hävning att anlita någon med god kännedom om hävningsreglerna i AB 04 och ABT 06.

Tillåtet att bygga telemast på mark som inte får bebyggas

En teleoperatör ansökte om bygglov för att bygga en telemast med tillhörande teknikbod inom ett område som var markerat för handel i en detaljplan och som inte fick bebyggas. Kommunen gav bygglov men en fastighetsägare överklagade beslutet. Frågan nådde upp till högsta instans, Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt, som har funnit att bebyggelsen är förenlig med detaljplanens syfte och tillgodoser ett angeläget gemensamt behov och allmänt intresse. Bygglovet har därför fastställts.

En kommun kan reglera användning, bebyggelse och byggnadsverk inom ett mark- och vattenområden med detaljplan. Kommunen ska då också bestämma en genomförandetid för detaljplanen, inom vilken tidsrymd detaljplanen ska genomföras.

Utgångspunkten är att den som vill bygga inom ett detaljplanerat område ska ansöka om bygglov. För att ges bygglov krävs som huvudregel att åtgärden i fråga inte strider mot detaljplanen. Denna huvudregel är dock inte utan undantag, och Mark- och miljööverdomstolen fick i det aktuella målet anledning att pröva två av undantagsreglerna, 9 kap. 31 b och c §§ plan- och bygglagen (PBL).  

Mark- och miljööverdomstolens avgörande

Mark- och miljööverdomstolenEnligt 9 kap. 31 b § får bygglov ges för åtgärder som avviker från en detaljplan om avvikelsen är förenlig med detaljplanens syfte samt avvikelsen är liten eller åtgärden är av begränsad omfattning och nödvändig för att området ska kunna användas eller bebyggas på ändamålsenligt sätt. Här fann Mark- och miljööverdomstolen att 31 b § inte var tillämplig eftersom det aktuella markområdet enligt gällande detaljplan överhuvudtaget inte fick bebyggas.

Mark- och miljööverdomstolen ansåg däremot att undantaget i 9 kap. 31 c § PBL var tillämpligt. Bestämmelsen anger att om detaljplanens genomförandetid gått ut får bygglov ges för en avvikande åtgärd bland annat om åtgärden är förenlig med detaljplanens syfte och tillgodoser ett angeläget gemensamt behov eller ett allmänt intresse.

Den första frågan som Mark- och miljööverdomstolen prövade var om genomförandetiden hade gått ut. Det förhöll sig nämligen så att genomförandetiden inte hade gått ut vid tidpunkten för ansökan om bygglov, men väl när kommunen fattade bygglovsbeslutet. Domstolen kom fram till att denna omständighet inte hindrade att den aktuella bestämmelsen tillämpades.

Därefter övergick domstolen till att bedöma om bygglov skulle ges enligt 31 c §. Domstolen fann att telemasten och teknikboden inte kommer att begränsa den handel som markområdet är markerat för. Åtgärden är därför förenlig med detaljplanens syfte. Vidare syftar åtgärden till att möta behovet av en förbättrad täckning och kapacitet för elektronisk kommunikation i området. Några mindre ingripande åtgärder för att nå samma resultat saknas. Åtgärden ansågs således tillgodose såväl ett angeläget gemensamt behov som ett allmänt intresse.

Detta domstolsavgörande påminner om var gränserna går för vad byggherrar får bygga utanför ramen för en detaljplan och vad grannar i sådant fall får tåla. Genom avgörandet har vi också fått veta vid vilken tidpunkt genomförandetiden måste ha gått ut för att 9 kap. 31 c § PBL ska kunna tillämpas.

Refererat avgörande: Mark- och miljööverdomstolens dom 2020-03-03 i mål nr P 7339-19

FIDIC meddelar riktlinjer i coronakrisen

Den internationella ingenjörsorganisationen FIDIC har nyligen meddelat råd och riktlinjer för hur företag i ingenjörs- och arkitektbranschen bäst kan anpassa sig till coronakrisen. Vägledningen är främst företagsekonomisk och riktar sig till medlemsföretagens ledningar.

 

FIDIC riktlinjer coronakrisFIDIC är upphovsman till de så kallade FIDIC-avtalen, de globalt sett vanligast förekommande standardavtalen för entreprenader. I Sverige har BKK:s Allmänna bestämmelser en klart mer framträdande roll, men det är inte alltför ovanligt att svenska entreprenader med utländska aktörer är utformade efter något av FIDIC-avtalen.

De råd och riktlinjer som FIDIC nu meddelat avser inte bestämmelserna i FIDIC-avtalen och ger därför ingen vägledning i de juridiska frågor som dagligen uppstår i entreprenader angående hinder och tidsförlängning till följd av coronapandemin. Vägledningen tar i stället främst sikte på företagsekonomiska aspekter. Det rör sig om såväl organisatoriska och HR-relaterade riktlinjer som vägledning kring kassaflöde och lönesänkningar för ledning och högre tjänstemän. Här ska man dock komma ihåg att pandemin fått större ekonomiska konsekvenser i utlandet, bland annat på grund av att utländska stater vidtagit strängare åtgärder.

____________________________________

Refererade riktlinjer: https://fidic.org/COVID-19

Kilpatrick Townsends Stockholmskontor rankas återigen högt av Legal 500

STOCKHOLM (22 april 2020) – Legal 500 publicerade nyligen resultatet av de omfattande klientundersökningar av de ledande svenska advokatbyråerna som genomförs årligen. Kilpatrick Townsends Stockholmskontor rankas högt inom fastighetsrätt, entreprenadrätt, offentlig upphandling, tvistlösning, kommersiella avtal, företagsförvärv och transaktioner. Flera av byråns advokater får särskilda utmärkelser. Bland annat har Managing Partner Mattias Wittgren inkluderats i Legal 500:s mest prestigefyllda rankingkategori Hall of Fame och partner Sylvia Lindén utsågs i år till Leading Individual inom offentlig upphandling. Partner Hanna Sundberg rankas som Next Generation Partner inom fastighetsrätt.

Partner Fredrik Ahlqvist leder kontorets fastighetsgrupp som behåller sin rankning inom Tier 2. Teamet rekommenderas särskilt för sin framstående rådgivning i samband med överlåtelser och förvärv av stora fastighetsportföljer och företräder regelbundet såväl pensionsfonder som private equity-bolag och privata fastighetsägare. Hanna Sundberg får tillsammans med Fredrik Ahlqvist även mycket goda rekommendationer såvitt avser transaktionsformerna forward funding och forward purchase. Fastighetsgruppens mångsidiga spetskompetens framhålls, bl.a. rådgivningen inom hyresrätt, allmän fastighetsrätt och fastighetsbildnings- och detaljplaneärenden.

Entreprenadgruppen, som leds av Managing Partner Mattias Wittgren och partner Nicklas Björklund, rankas återigen högt. Med en klientportfolio bestående av ledande entreprenörer, fastighetsägare, byggprojektörer med flera, rankas entreprenadrättsgruppen inom Tier 3, framförallt för sin omfattande tvistlösningsverksamhet och för sin rådgivning i samband med komplexa byggprojekt. Nyliga mandat inkluderar exempelvis tvister inom större projekt rörande infrastruktur och köpcenter. Mattias Wittgren och Nicklas Björklund med team lovordas av sina klienter:

  • They have a team of the best lawyers in every discipline and they will have every point of view taken care of, no matter which service you want from them. They will understand your business, why you are in the business and what you want to achieve.
  • Nicklas Björklund is among the best lawyers in Sweden and his team is considered as very competent with the best experience and knowledge you can get.

Gruppen för offentlig upphandling, under ledning av partner Sylvia Lindén, rankas också inom Tier 3. Även upphandlingsteamet får mycket goda rekommendationer av sina klienter:

  • ‘A dedicated and available team able to resolve legal issues smoothly and proactively.‘
  • ‘They deliver more than a normal law firm, in that sense that they work like a business partner during the tender process. The team’s strength is listening to their clients’ needs and always giving them the best advice.‘

Sylvia Lindén erhåller utmärkelsen Leading individual inom upphandlingsområdet. Klienterna rekommenderar Sylvia för hennes omfattande kompetens och juridiska expertis samt för hennes utomordentliga förmåga att se till sina klienters affärsmässiga intressen i alla sammanhang:

  • Sylvia Lindén is highly qualified and probably one of the best lawyers in this competence area in Sweden. She always prioritises us as a customer and delivers in very short notice more than we can expect!
  • ‘Sylvia Lindén is a real business partner. She is always available to provide prompt, clear and very practical legal solutions.

Byråns tvistlösningsgrupp är ny i årets ranking och rankas inom Tier 4. Mattias Wittgren och Nicklas Björklund leder gruppen. Verksamheten har fokus på komplexa entreprenadtvister men omfattar även tvister om kommersiella avtal, joint ventures, aktieägaravtal och frågor om professionsansvar m.m. Nyblivna partnern Erika Finn rekommenderas för sin rådgivning i samband med tvister rörande skadeståndskrav, ersättningsfrågor och uppsägning av avtal. Klienter ger också fina vitsord till Erika Finn, Mattias Wittgren och biträdande jurist Viktoria Blind för att de tillhandahåller:

  • ‘A structured approach and a clear strategy from the start, making the work that much more manageable, even with tight schedules for all involved.

Stockholmskontoret rekommenderas även för sin verksamhet inom kommersiella avtal, företagsförvärv och transaktioner av Legal 500 vilken leds av partner Cecilia Lohmander och counsel Sören Druve. Särskilt utmärks den bolagsrättsliga rådgivningen inom M&A, kontraktsförhandlingar och bolagsstyrning för klienter som inkluderar startupföretag, tillväxtföretag och utländska investerare.

Legal 500 - Kilpatrick Townsend -v1 no stroke

Om Kilpatrick Townsend

Kilpatrick Townsend är en affärsjuridisk advokatbyrå som etablerades 1860 med internationell verksamhet fördelad på 21 kontor i Sverige, USA, Japan och Kina.

Stockholmskontoret erbjuder sedan 2001 specialistrådgivning och affärsjuridiska lösningar inom flertalet rättsområden till svenska och internationella klienter inom såväl den privata som den offentliga sektorn.

Uppdatering avseende statligt stöd för hyreskostnader – förordning har nu meddelats

Vi har tidigare skrivit om regeringens krispaket med statligt stöd för hyreskostnader i utsatta branscher [1]. Förordningen, som alltså syftar till att stödja vissa lokalhyresgäster med anledning av utbrottet av det nya coronaviruset, meddelades den 16 april 2020 och träder i kraft den 1 juli 2020.

Av förordningen följer att om en överenskommelse träffas mellan en hyresvärd och en hyresgäst om en rabatt på hyran under perioden den 1 april till och med den 30 juni 2020 svarar staten gentemot hyresvärden för en del av den rabatten. Stödet, som är begränsat till maximalt 25 procent av den tidigare fasta hyran, utgår med 50 procent av den rabatt på det fasta hyresbeloppet som hyresvärden och hyresgästen har kommit överens om för perioden den 1 april till och med den 30 juni 2020. Det framgår vidare att hänsyn ska tas till de stöd som enligt förordningen beviljats andra hyresvärdar som avser samma hyresgäst och att det sammanlagda stödet som gäller för en hyresgäst inte får överstiga 800 000 euro.

krispaket - reducerad hyra - hyresrabattHyresvärdens möjlighet att utnyttja stödet för hyreskostnader beror på den verksamhet som hyresgästen bedriver. Förordningen omfattar alltså endast en viss begränsad skara av branscher. De branscher som omfattas framgår av en förteckning över SNI-koder som har förts in i förordningen (se § 5 i förordningen), där bl.a. verksamheter som bedriver restauranger, detaljhandel, turism och hotell omfattas.

Ytterligare förutsättningar för stödet är att hyresavtalet ska ha tecknats senast den 1 mars 2020 och att överenskommelsen om rabatten mellan samma parter ska ha tecknats senast den 30 juni 2020. Av överenskommelsen ska det vidare framgå att hyran understiger det fasta belopp som skulle ha betalats under perioden men att avtalet gäller på i övrigt samma villkor.

Förordningen klarlägger också att handläggningen av stödärenden hanteras av länsstyrelserna, och att vilken länsstyrelse som är aktuell beror på det län inom vilket fastigheten är belägen. Vidare framgår att ansökan om stöd för hyreskostnader ska ha kommit in till behörig länsstyrelse senast den 31 augusti 2020 och ska lämnas på det formulär som fastställs av Boverket. Det är även Boverket som ombesörjer betalningen av stöden och meddelar föreskrifter om verkställigheten.

Har du frågor om förordningen, hur du ska gå tillväga med ansökan eller kring eventuella förhandlingar med din motpart är du välkommen att höra av dig till vårt hyresrättsliga team.

Bolagsstämmor – tillfällig lag som ger aktieägare större möjligheter att delta genom ombud och att poströsta och som möjliggör elektroniska stämmor och stämmor genom enbart poströstning

För att underlätta genomförandet av bolagsstämmor och begränsa smittspridningen av Covid-19 har riksdagen beslutat om en tillfällig lag som ger större möjligheter till fullmaktsinsamling, poströstning och deltagande genom ombud. Sedan den 18 maj 2020 möjliggör också lagen helt elektroniska stämmor och stämmor som genomförs enbart med poströstning.[1]

En aktieägare som inte är personligen närvarande vid bolagsstämman får utöva sin rätt vid stämman genom ett ombud med skriftlig fullmakt. Huvudregeln är emellertid att fullmakter inte får samlas in av bolaget. Bara om det anges i bolagsordningen får bolaget i samband med kallelse till bolagsstämman samla in fullmakter med hjälp av ett fullmaktsformulär. Regleringen har sin bakgrund i att fullmaktsinsamlingar från styrelsens sida i praktiken sker med utnyttjande av bolagets adressregister och övriga resurser, vilket kan ge styrelsen ett övertag i förhållande till aktieägare som, eventuellt i opposition mot styrelsen, vill organisera en egen fullmaktsinsamling.

Även poströstning förutsätter att bolaget har tagit in en särskild bestämmelse i bolagsordningen. Poströstning har i praktiken stora likheter med fullmaktsinsamling.

I praktiken har få aktiebolag tagit in bestämmelser som möjliggör fullmaktsinsamling eller poströstning i sina bolagsordningar. Den tillfälliga lagen möjliggör att styrelsen inför en viss bolagsstämma får besluta om insamling av fullmakter eller om poströstning, trots att det inte anges i bolagsordningen och utan att det anges i kallelsen till stämman.

Vilka formkrav gäller för fullmakten?

bolag - bolagsstämmaFullmaktsformuläret måste ange vem som är ombud. En styrelseledamot eller en VD får inte anges som ombud på fullmaktsformuläret. Inte heller får andra jäviga personer pekas ut som ombud. Det utpekade ombudet får inte bytas ut.

Fullmaktsformuläret måste även ange vilken dag fullmakten ska vara ombudet tillhanda för att kunna beaktas. Det måste också finnas information om att fullmakten kan återkallas och hur aktieägaren ska gå till väga för att återkalla fullmakten (t.ex. genom att aktieägaren tar tillbaka fullmakten eller meddelar bolaget).

Fullmaktsformuläret måste också ange de beslutsförslag som finns i förslaget till dagordning i kallelsen. I anslutning till varje förslag måste det anges svarsalternativ (”Ja” och ”Nej”). Det måste framgå av formuläret att aktieägaren inte får villkora det svarsalternativ som han eller hon väljer och inte heller ändra i svarsalternativen.

Fullmaktsformuläret och information om detta ska hållas tillgängligt på bolagets hemsida minst en vecka innan stämman och dagen för stämman, alternativt skickas ut på det sätt som bolaget vanligtvis kommunicerar med aktieägarna.

En fullmakt som utfärdas enligt fullmaktsformuläret ska vara skriftlig, daterad och undertecknad av aktieägaren. Undertecknandet kan även ske via elektronisk underskrift.

På motsvarande sätt ska ett formulär för poströstning innehålla svarsalternativ till de beslutsförslag som finns i dagordningen till kallelsen och tillhandahållas senast en vecka före stämman. Styrelsen bör också informera bl.a. om hur poströstningen ska gå till, t.ex. när poströsten senast ska vara bolaget tillhanda och om poströsten ska kunna lämnas med e-post.

Vad är skillnaden jämfört med de fullmaktsformulär som vissa publika bolag använder redan idag?

Redan idag måste vissa publika bolag publicera ett fullmaktsformulär på bolagets hemsida. Detta formulär får inte peka ut ett ombud och får inte heller ange hur ombudet ska rösta.

Vad gäller för elektroniska stämmor?

Lagen ger styrelsen möjlighet att besluta att en viss stämma inte ska hållas fysiskt utan enbart genom elektronisk uppkoppling. Detta beslut får styrelsen fatta oavsett bolagets bolagsordning.

Om en stämma genomförs elektroniskt ska aktieägarna kunna utöva sin rösträtt med poströstning.

Hur fungerar en stämma med enbart poströstning?

Genom den tillfälliga lagen ges styrelsen möjlighet att inför en viss stämma besluta att stämman enbart ska genomföras genom poströstning och att aktieägarna inte har rätt att närvara vid stämman personligen eller genom ombud. En poströst måste ha kommit in till bolaget senast den sista helgfria vardagen före stämman.

Vid en stämma som hålls genom enbart poströstning hanteras aktieägarnas rätt till upplysningar och styrelsens upplysningsplikt på så sätt att en begäran om upplysningar ska ha inkommit senast tio dagar före stämman och ska ha besvarats senast fem dagar före stämman. Upplysningarna ska också läggas ut på bolagets hemsida.

Vissa ärenden får endast behandlas vid stämman om ärendet har tagits upp i kallelsen. Aktieägare som vill få ett förslag om t.ex. minoritets- eller medrevisor eller särskild granskning eller s.k. minoritetsutdelning behandlat på stämman måste därför begära detta hos styrelsen i sådan tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till stämman.

I poströstningsformuläret måste aktieägarna få möjlighet att ta ställning till om något ärende ska anstå till en fortsatt bolagsstämma, vilket blir utfallet om ägarna till minst en tiondel av aktierna begär det. En sådan fortsatt bolagsstämma får inte vara en bolagsstämma med enbart poströstning. Däremot får en fortsatt stämma genomföras elektroniskt.

Vid en bolagsstämma med enbart poströstning måste det framgå av stämmoprotokollet att stämman genomförts på det sättet. Dessutom måste stämmoprotokollet ange antalet röster för och emot olika beslutsförslag, antalet aktier som har utövat sin rösträtt och hur många röster i röstlängden som avstått från att rösta, samt dessas andel av aktiekapitalet.

Vilka stämmor omfattas av den tillfälliga lagen?

Lagen gäller både årsstämmor och extra bolagsstämmor. Lagen trädde i kraft den 15 april 2020 och gäller till utgången av 2020. Bestämmelserna om elektroniska stämmor och stämmor som hålls enbart genom poströstning, gäller stämmor som hålls från och med den 18 maj 2020.

När måste ett fullmaktsformulär respektive formulär för poströstning senast tillhandahållas?

Om en styrelse vill utnyttja möjligheten, måste styrelsen se till att publicera fullmaktsformulär och formulär för poströstning på bolagets hemsida senast en vecka före stämman. I företrädesvis mindre bolag kan styrelsen istället skicka informationen till aktieägarna på det sätt som annars gäller enligt bolagsordningen (t.ex. via e-post eller post).

Ekonomiska föreningar och bostadsrättsföreningar

Lagen innehåller också bestämmelser om att styrelsen i en ekonomisk förening och en bostadsrättsföreningen får besluta att medlemmar får ställa ombud för sig. Styrelsen får till och med besluta att medlemmar får ställa sådant ombud som inte tillåts enligt föreningens stadgar.

Styrelsen får vidare besluta att ett ombud får vara ombud för fler än tre medlemmar i en ekonomisk förening och för fler än en medlem i en bostadsrättsförening, vilket idag är det maximala antalet. Inför fullmäktigemöten får styrelsen utöver vad som redan nämnts dessutom besluta att även fullmäktige får närvara genom ombud. Styrelsen får besluta att poströstning får användas, även om stöd för det saknas i stadgarna och även om det inte anges i kallelsen till stämman. Poströstformuläret och tillhörande information kan tillhandahållas medlemmarna genom att dessa publiceras på föreningens hemsida minst en vecka närmast före stämman och dagen för stämman.

Även ekonomiska föreningar och bostadsrättsföreningar får genomföra föreningsstämmor elektroniskt eller enbart genom poströstning.

____________________________________________________________________

Denna information är bara avsedd som allmän information och utgör inte juridisk rådgivning.

Vi på Kilpatrick Townsend hjälper er gärna med bolagsstämmor och frågor om fullmakter.

Referenser

[1] Lag (2020:198) om tillfälliga undantag för att underlätta genomförandet av bolags- och föreningsstämmor

Tillfälliga åtgärder som underlättar för arbetsgivare

Regeringen har föreslagit en rad tillfälliga åtgärder för att mildra de ekonomiska konsekvenserna av Covid-19, däribland åtgärder för arbetsgivare. Nedan följer en genomgång av några av förslagen. Riksdagen har fattat beslut om en majoritet av regeringens förslag.

 

Åtgärder för arbetsgivare - regeringen

Nedsättning av arbetsgivaravgifter

Arbetsgivaravgifter minskas tillfälligt från den 1 mars 2020 till den 30 juni 2020. Arbetsgivare behöver enbart betala ålderspensionsavgiften, vilket innebär en minskning från 31,42 % till 10,21 %. Nedsättningen gäller upp till 30 anställda och på den lön som inte överstiger 25 000 kr, vilket innebär en skattelättnad med upp till 5 300 kr per anställd och månad. Arbetsgivaravgifter betalas som vanligt för ersättningar som överstiger 25 000 kr. Ansökan kan göras till Skatteverket.[1]

Staten tar över arbetsgivares sjuklönekostnader

Staten tar tillfälligt över arbetsgivares kostnader för sjuklöner under april 2020 och maj 2020. Arbetsgivare ska betala ut sjuklön som vanligt och får sedan ersättning från Försäkringskassan via skattekontot. Det första krediteringen kommer att göras efter den 12 maj 2020. Regeringen har föreslagit att staten även ska ta över sjuklönekostnaderna under juni 2020 och juli 2020 samt att staten från och med den 1 augusti 2020 till den 30 september 2020 ska ersätta arbetsgivare för högre sjuklönekostnader.

Avskaffning av karensavdraget

Karensavdraget avskaffas tillfälligt från och med den 11 mars 2020 och framåt. Staten betalar istället ut ersättning från första sjukdagen. Reglerna innebär att arbetsgivare ska fortsätta göra karensavdrag och att arbetstagare i efterhand får ansöka om ersättning från Försäkringskassan. Arbetstagare erhåller ett schablonbelopp om 700 kronor före skatt, vilket från den 1 juni 2020 höjs till 804 kronor före skatt. Regeringen har föreslagit att den tillfälliga åtgärden förlängs till den 30 september 2020.

Upphävt krav på läkarintyg

Kravet på läkarintyg från den åttonde kalenderdagen i sjuklöneperioden upphävs tillfälligt. Arbetstagare kan därmed vara hemma från jobbet på grund av sjukdom i upp till 14 dagar utan läkarintyg. Arbetsgivaren behöver inte ett läkarintyg för att betala sjuklön. Försäkringskassan har därutöver beslutat att arbetstagare, från och med den 27 mars 2020, kan vara sjuka 21 dagar innan läkarintyg behöver lämnas in för att få sjukpenning. Reglerna ska tillämpas retroaktivt från den 13 mars 2020. Regeringen har föreslagit att det upphävda kravet på läkarintyg de första 14 dagarna förlängs till den 30 september 2020.

Regler om korttidsarbete

Tillfälliga regler om korttidsarbete har trätt i kraft. Du kan läsa mer om reglerna om korttidsarbete här – Tillfälliga regler om korttidsarbete.

Statlig lånegaranti

Den statliga lånegarantin innebär att staten garanterar 70 % av nya lån från bankerna. Lånegarantin är främst avsedd för små och medelstora företag men det finns inte någon formell begränsning på företagsstorlek. För att få ta del av lånegarantin ska företaget ha fått ekonomiska svårigheter  på grund av Covid-19, men i övrigt vara livskraftigt. Lånen får inte användas för bonusar eller vinstuttag. Det högsta lånetaket är 75 000 000 kr, men undantag kan göras. Ansökan görs till en bank.

Anstånd med betalning av arbetsgivaravgifter, preliminärskatt på lön och moms

Företag kan få anstånd med att betala arbetsgivaravgifter, preliminärskatt på lön och moms. Anstånd kan ges för tre månaders skatteinbetalningar eller, för företag som redovisar moms helårsvis, för ett beskattningsår. Företag som missköter sin ekonomi, framstår som oseriösa eller har större skatteskulder kommer inte beviljas anstånd. Anstånd kan beviljas upp till ett år från beslutsdatum.

Avseende moms kan anstånd beviljas retroaktivt från och med den 27 december 2019 för företag som redovisar moms helårsvis. Företag som redovisar moms månadsvis eller kvartalsvis kan beviljas anstånd retroaktivt från och med januari 2020. Avseende arbetsgivaravgifter och preliminärskatt på lön kan anstånd beviljas retroaktivt från och med januari 2020. Företag som redan har betalat in arbetsgivaravgifter och preliminärskatt i februari 2020 och mars 2020 för perioder från och med januari 2020 kan därmed få skatten återbetald från Skatteverket.

Hyresrabatt för hyresgäster i utsatta branscher

Regeringen har föreslaget tillfälliga hyresrabatter för hyresgäster i utsatta branscher, såsom hotell och restauranger. Du kan läsa mer om de tillfälliga regler om hyresrabatter här – Regeringen föreslår hyresrabatt för utsatta hyresgäster.

Övriga åtgärder

Företag som är drabbade ekonomiskt kan även lämna in en ny preliminär inkomstdeklaration för 2020 och därmed ändra företagets preliminära skatt. Företag kan då betala in mindre eller ingen preliminärskatt under resten av verksamhetsåret, och även få tillbaka skatt som betalats under verksamhetsåret. Det är även möjligt att få tillbaka skatt under förra verksamhetsåret genom att justera preliminärskatten.

Regeringen har även föreslagit att ett omställningsstöd ska utgå till företag för att företag ska kunna övervinna krisen och ställa om och anpassa sin verksamhet, exempelvis restauranger som börjar med hemleveranser eller tillverkningsföretag som ställer om till produktion av sjukvårdsmaterial. Storleken på stödet kommer att variera mellan 22,5 procent och 75 procent av ett företags fasta kostnader, exkl. lönekostnader, för mars 2020 och april 2020. Stödet kommer att baseras på hur stort omsättningsbortfall företaget haft med en maxersättning på 150 000 000 kronor. För att ta del av stödet ska företaget haft en omsättning på minst 250 000 kronor det senaste räkenskapsåret och ett omsättningstapp på minst 30 procent jämfört med mars 2019 och april 2019. Stödet föreslås träda i kraft den 1 juli 2020 och ansökan ska lämnas till Skatteverket.

___________________________________________________________________________

Denna information är bara avsedd som allmän information och utgör inte juridisk rådgivning.

Vi på Kilpatrick Townsend hjälper er gärna om ni har några frågor avseende ovanstående.

Referenser

[1] https://skatteverket.se/foretagochorganisationer/arbetsgivare/lamnaarbetsgivardeklaration.4.41f1c61d16193087d7fcaeb.html

Coronavirusets konsekvenser för beställare av byggentreprenader

Mot bakgrund av spridningen av coronaviruset (Covid-19) vill vi uppmärksamma hur situationen kan påverka beställare av entreprenader. Vi fokuserar på avtalsrelationer där AB 04 och ABT 06 är tillämplig.

En beställare kan vilja eller bli tvungen att vidta åtgärder på grund av viruset och åtgärderna kan påverka entreprenörens möjlighet att färdigställa arbetena. Det kan till exempel röra sig om ett tillfälligt stopp av arbetena, en avbeställning av en del av entreprenaden eller kanske till och med ett avbrott av hela entreprenaden. Den här artikeln fokuserar på beställarens agerande och de konsekvenser som de kan få på entreprenörens möjlighet att rikta krav mot beställaren.

Beställarens agerande kan ge entreprenören rätt till tidsförlängning

AB 04/ABT 06 räknar i fem punkter (kap. 4 § 3) upp ett antal omständigheter som ger entreprenören rätt till tidsförlängning. Punkten 1 avser omständigheter som beror på beställaren eller något förhållande på beställarens sida. För att entreprenören ska ha rätt till tidsförlängning enligt punkten 1 krävs det att entreprenören kan visa att beställaren i något avseende brustit i vad entreprenören kan anses ha rätt att kräva av beställaren. Förhållandet måste ligga inom beställarens kontroll.

Hinder på beställarens sida kan ge entreprenören rätt till ersättning

Om entreprenören hindras från att färdigställa sina arbeten inom kontraktstiden på grund av omständighet som beror på beställaren eller något förhållande på beställarens sida, har entreprenören rätt till ersättning för kostnader som hindret orsakat (se kap. 4 § 3 punkten 1 och kap. 5 § 4). Om beställaren kan visa att denne inte skäligen kunnat räkna med hindret och inte heller skäligen kunnat undvika eller övervinna följderna av det, ska kostnaderna delas lika mellan beställaren och entreprenören. Övriga hindersgrunder i AB 04/ABT 06 ger bara rätt till tidsförlängning.

Beställaren kan tvingas tåla prisändringar

Beställare - entreprenadprojektEn situation som kan uppkomma är att tillgången till ett visst material blir begränsat till följd av att exempelvis produktionsstopp i länder drabbade av Covid-19, vilket kan påverka priset på det aktuella materialet. Entreprenören kan då, även i de fall parterna avtalat om fast pris för entreprenaden, ha rätt till prisändring (kap. 6 § 3 AB 04/ABT 06). Kostnadsändringen ska antingen vara orsakad av krig eller annat krisförhållande med liknande effekt och ska avse förnödenhet eller tjänst som är nödvändig för entreprenaden, eller onormala prisförändringar avseende material som ingår i entreprenaden. Möjligheten till prisändring är dock mycket begränsad.

Parternas rätt att häva avtalet

Av AB 04/ABT 06 följer att såväl  beställaren som entreprenören kan ha rätt att häva avtalet om entreprenaden, på grund av omständighet som uppkommit utan parternas vållande, måste avbrytas under så lång tid att förutsättningarna för kontraktets fullgörande väsentligt rubbas (se kap. 8 § 1 p. 11 och kap. 8 § 2 p. 9).

Det är en objektiv bedömning som görs om hävningsgrunden är tillämplig. Beställaren ska då gottskrivas för betalda dellikvider. Entreprenören ska gottskrivas för dels värdet av utförd del av entreprenaden, dels kostnader för material och varor som anskaffats eller beställts men inte byggts in samt för underentreprenader (se kap. 8 § 5). Ingen av parterna har rätt till skadestånd (se kap. 8 § 6 och 7).

Underrättelseskyldighet

Både beställare och entreprenörer har en skyldighet enligt AB 04/ABT 06 att underrätta motparten om att entreprenaden kan försenas eller tidplanen rubbas (se kap. 4 § 4). Som part är man även skyldig att utan dröjsmål underrätta motparten om omständigheter av betydelse för entreprenaden ändras eller tillkommer. Underlåter part detta ska denne ersätta den skada som uppkommer (se kap. 2 § 9 AB 04 och kap. 2 § 10 ABT 06).

Detta är en översiktlig genomgång av regelverket i AB 04 och ABT 06. Enskilda avtal innehåller ofta avsteg från standardavtalen och detta måste alltid kontrolleras. Vi på Kilpatrick Townsend kan hjälpa er i diskussioner med motparten om hur en uppkommen situation kan hanteras på bästa sätt.

Digitalt seminarium om Covid-19 och utmaningar i entreprenadprojekt

Digitalt seminarium om Covid-19 och utmaningar i entreprenadprojekt

Kilpatrick Townsend bjuder in till ett digitalt seminarium på tema Covid-19 och utmaningar i entreprenadprojekt

Datum: Den 15 april 2020 

Tid: Kl 09.00 till ca kl 10.30

Plats: Via Microsoft Teams (seminariet är kostnadsfritt)

Spridningen av coronaviruset (Covid-19) har fått stora konsekvenser som påverkar hela samhället. För många aktörer kräver omställningarna snabba beslut och förändringar i verksamheten. Vi på Kilpatrick Townsend är angelägna om att hitta hållbara lösningar och alternativ för din verksamhet. Då det inte alltid är klart hur standardavtalen AB 04 och ABT 06 ska tillämpas i denna extraordinära situation erbjuder vi ett digitalt seminarium där vi diskuterar följande ämnen :

  • Hur passar Covid-19 in i systematiken i AB 04 och ABT 06?
  • När kan Covid-19 ge rätt till tidsförlängning?
  • När kan Covid-19 ge rätt till ersättning?
  • Hur ska man förhålla sig till sin kontraktspart vid osäkerhet?
  • Hur påverkas avtal som ingås nu när krisen är känd?

Anmäl dig senast den 13 april 2020 genom att skicka ett mail till event@kilpatricktownsend.com

Varmt välkommen!

Regeringen agerar på EU-kommissionens tillfälliga ram för statligt stöd med anledning av covid-19

Många företag befinner sig i dag i ett svårt ekonomiskt läge till följd av Covid-19. Till följd av detta antog EU-kommissionen (Kommissionen) den 19 mars 2020 en tillfällig ram som möjliggör statligt stöd till företag med akut likviditetsbrist. Avsikten har främst varit att möjliggöra statligt stöd till små och medelstora företag.

Redan den 13 mars 2020 antog Kommissionen en Samordnad ekonomisk reaktion på Covid-19-utbrottet. Genom detta fastslogs att medlemsstaterna kan vidta åtgärder som exempelvis att lämna subventioner till korttidsarbete, att företag kan beviljas uppskov gällande betalning av skatter samt att bevilja företag ersättning för skada som uppstår till följd av Covid-19. Det sistnämnda kan vara till särskild hjälp för branscher som drabbats hårt, som bl.a. transport, hotell och restaurang samt  detaljhandel.

Tillfällig ram för statlig stöd

EU-kommissionen - likviditetsbrist - Covid-19Den 19 mars 2020 vidtog Kommissionen ytterligare åtgärder för att försöka stävja det svåra ekonomiska läget för företag. Den tillfälliga ramen för statligt stöd som vidtogs utgör ett komplement till meddelandet från den 13 mars med syftet att medlemsstaterna ska kunna utnyttja hela flexibiliteten som finns inbyggd inom reglerna om statligt stöd för att på så vis kunna säkerställa tillräcklig likviditet hos samtliga slags företag.

Innebörden av den tillfälliga ramen är att medlemsstaterna kan vidta fem olika slags stödåtgärder; (I) direkt stöd, selektiva skatteförmåner och förskott, (II) offentliga garantier för lån som företag tagit i banker, (III) subventionerade offentliga lån till företag, (IV) garantier till banker som överför statligt stöd till den reala ekonomin och (V) kortfristig exportkreditförsäkring.

Regeringens åtgärder

Sveriges regering har efter spridningen av Covid-19 i Sverige vidtagit ett flertal åtgärder, såväl för att minska risken för spridning, som för att i möjligaste mån försöka mildra det svåra ekonomiska läget. De åtgärder som regeringen har infört efter Kommissionens antagande av den tillfälliga ramen för statligt stöd är följande:

Den 25 mars 2020 presenterade regeringen ytterligare ett krispaket för små och medelstora företag, och förslagen väntas inom kort läggas fram i en extra ändringsbudget. Krispaketet innehåller förslag till åtgärder i form av bl.a. statlig lånegaranti, vars innebörd är att staten garanterar 70 % när företag behöver ta nya lån från bankerna p.g.a. det ekonomiska läge som Covid-19 orsakat. Härutöver ges även ett förslag till tillfällig nedsättning av arbetsgivaravgifter under en begränsad period mellan mars till juni 2020. Förslaget är dock villkorat till att gälla för upp till 30 anställda och en månadslön om maximalt 25000 kronor, och förslaget ger arbetsgivaren en lättnad om upp till 5300 kronor per månad och anställd.

Regeringen har även lagt fram förslaget att till viss del sänka fasta hyreskostnader för aktörer inom exempelvis hotell- och restaurangbranschen, sällanköpshandel och andra verksamheter, som anses vara särskilt utsatta branscher. En hyresvärd som sänkt hyran ska, enligt förslaget, därefter kunna ansöka om stöd för del av nedsättningen.

Även ett förslag om skattelättnader för småföretagare har lagts fram. Förslaget innebär att enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i svenska handelsbolag kan sätta av hela vinsten för 2019, dock maximalt 1 miljon kronor, till en periodiseringsfond. Resultatet är att för en stor mängd näringsidkare blir den skattepliktiga vinsten noll kronor för år 2019. Härutöver har ytterligare ett förslag gällande anstånd med skatteinbetalning lagts fram, innebärande att även moms som redovisas årsvis från och med den 27 december 2019 till och med den 17 januari 2021 omfattas, vilket alltså kompletterar tidigare förslag om anstånd, som inte omfattade moms som redovisas årsvis.

Avslutande kommentar

De åtgärder som vidtagits av såväl Kommissionen som av regeringen är självfallet ingen garanti för att små och medelstora företag tar sig ur krisen till följd av Covid-19. Dock ger det förhoppningsvis så många företag som möjligt en chans att finnas kvar på marknaden såväl under som efter utbrottet av Covid-19.

Vi väntar nu med stort intresse på regeringens ytterligare åtgärder med särskilt fokus på företag inom de branscher som har drabbats hårt, som bl.a. transport, hotell och restaurang samt  detaljhandel.

Coronaviruset (Covid-19) och dess inverkan på offentlig upphandling

Coronavirusets utbrott och spridning i Sverige, och övriga världen, har lett till att oro och ovisshet börjat råda gällande hur samhället kommer att påverkas av Covid-19. Denna artikel syftar till att ge information och klarhet i hur offentlig upphandling påverkas av det rådande läget och vilka möjligheter upphandlande myndigheter och leverantörer har för att göra det bästa av situationen och upprätthålla samhällsviktiga funktioner.

I denna artikel behandlar vi dels möjligheten att genomföra direktupphandling till följd av synnerlig brådska, dels möjligheten att göra ändringar i avtal. Båda dessa möjligheter kan vara viktiga att känna till för en fortsatt fungerande verksamhet.

Direktupphandling till följd av synnerlig brådska

En upphandlande myndighet kan, under vissa förutsättningar, direktupphandla till följd av synnerlig brådska. För att direktupphandling ska vara tillåten krävs enligt 6 kap. 15 § lag (2016:1145) om offentlig upphandling (”LOU”) att det förelegat synnerlig brådska som inte kan tillskrivas upphandlande myndighet och som myndigheten inte hade kunnat förutse, som resulterat i att det inte varit möjligt att hålla tidsfristerna enligt något annat förfarande samt att anskaffningen har varit absolut nödvändig.

Covid-19 offentlig upphandlingDen första frågan den upphandlande myndigheten bör ställa sig är således om behovet som uppstått kan tillgodoses med de tidsfrister som gäller för övriga förfaranden. När det gäller huruvida synnerlig brådska kan tillskrivas myndigheten får utgångspunkten anses vara att situationen som uppstår till följd av Covid-19 inte bör kunna tillskrivas myndigheten. I ett senare skede av virusets spridning kan det dock tänkas påverka bedömningen av huruvida synnerlig brådska kan anses ha uppstått till följd av exempelvis bristande planering hos den upphandlande myndigheten. Synnerlig brådska bör även kunna tillskrivas myndigheten om den uppstår p.g.a. åtgärder som myndigheten vidtar, snarare än som en direkt följd av Covid-19.

Synnerlig brådska som direkt följd av Covid-19 bör inte heller anses förutsebart, åtminstone inte i det inledande skedet av virusets spridning. En myndighet bör antagligen inte kunnat förutse att en leverantör inte kan leverera enligt avtal p.g.a. bristande tillgång till varor. Däremot bör myndigheten kunnat förutse synnerlig brådska som uppstår till följd av åtgärder som myndigheten själv vidtar.

Huruvida anskaffningen härutöver kan anses absolut nödvändig måste avgöras från fall till fall, vilket naturligtvis gäller även för ovanstående. Som exempel på anskaffningar som i praxis har bedömts vara absolut nödvändiga kan nämnas allmänna och särskilda kollektivtrafiktjänster (Kammarrätten i Faluns domar i mål nr 821-14 och 861-14), anskaffning för att tillgodose behov av livsmedel till bl.a. skolor (Kammarrätten i Göteborgs dom i mål nr 1446—1452-12) samt telefonitjänster för att upprätthålla samhällsviktiga funktioner (HFD 2019 ref. 65).

Praxis tyder på att anskaffningen ska syfta till att tillgodose samhällsbehov snarare än ett behov hos myndigheten. Det bör noteras att det är den upphandlande myndigheten som ska visa att förutsättningarna för direktupphandling är uppfyllda.

Ändringar i kontrakt och ramavtal

Det finns ingen specifik bestämmelse i LOU som ger en upphandlande myndighet en möjlighet att ändra i befintliga kontrakt eller ramavtal till följd av det nu rådande läget med anledning av coronaviruset. I stället får en upphandlande myndighet förlita sig på de generella bestämmelserna om ändringar i kontrakt och ramavtal som återfinns i 17 kap. 8-14 §§ LOU. Bestämmelser av särskilt intresse är 17 kap. 9 och 12 §§ LOU.

Ändringar av mindre värde
Av 17 kap. 9 § LOU framgår att en upphandlande myndighet har möjlighet att göra ändringar av mindre värde i ett ramavtal eller ett kontrakt. Förutsättningarna för att göra en sådan ändring är att avtalets övergripande karaktär inte ändras samt att ökningen, eller minskningen, av kontraktets eller ramavtalets värde understiger aktuellt tröskelvärde. Dessutom måste ändringens värde understiga 10 % av kontraktets eller ramavtalets värde vid upphandling av varor eller tjänster. Vid upphandling av byggentreprenad måste ändringens värde understiga 15 % av kontraktets värde.

Det finns således visst utrymme att göra ändringar av mindre värde i befintliga kontrakt och ramavtal så länge den övergripande karaktären inte ändras och hänsyn tas till beloppsbegränsningarna.

Ändringar till följd av oförutsebara omständigheter
Enligt 17 kap. 12 § LOU har den upphandlande myndigheten möjlighet att göra ändringar i kontrakt eller ramavtal till följd av oförutsebara omständigheter. Behovet måste ha uppstått till följd av omständigheter som den upphandlande myndigheten varken förutsåg eller borde ha förutsett vid beslutet för tilldelningen. Ändringen får dock inte medföra att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras eller att värdet av kontraktet eller ramavtalet ökar med mer än 50 %.

Begreppet oförutsebara omständigheter tar sikte på yttre omständigheter som inte kunnat förutses trots att den upphandlande myndigheten har visat skälig omsorg vid upphandlingen.

Den aktuella situationen med Covid-19 är enligt vår mening en sådan yttre omständighet som en upphandlande myndighet som utgångspunkt inte kunnat förutse vid tilldelning av kontrakt eller ramavtal. Om behovet av ändring har uppstått till följd av viruset kan det alltså finnas goda möjligheter att göra ändringar i befintligt kontrakt eller ramavtal. Naturligtvis behöver det även beaktas hur avtalet i fråga är utformat.

Avslutande kommentarer

Av det ovan beskrivna finns det således en del möjligheter för en upphandlande myndighet att agera med anledning av behov som har uppstått till följd av Covid-19. Myndigheten har möjlighet att anpassa upphandlingar och befintliga kontrakt och ramavtal för att kunna fortsätta tillgodose sitt eget och det allmännas behov. En bedömning måste dock göras i varje enskilt fall.

Regeringen föreslår hyresrabatt för utsatta hyresgäster

I sitt senaste krispaket har regeringen avsatt 5 miljarder kronor för att subventionera tillfälliga rabatter för hyreskostnader i utsatta branscher. Enligt förslaget ska subventionen som mest uppgå till 25 procent av den fasta hyran och avse perioden 1/4 – 30/6 2020.

Spridningen av det nya coronaviruset har fått oerhörda konsekvenser på samhället och ekonomin. Trots att svenska staten ännu inte vidtagit lika restriktiva handelsförbud som andra stater gjort, har pandemin slagit hårt mot bland annat restaurangbranschen, besöksnäringen och detaljhandeln, med avsevärda försäljningsminskningar som resultat. Det har gjort att dessa företag har fått eller kommer få svårt att betala full hyra för sina lokaler.

De senaste veckorna har många fastighetsägare och hyresgäster fört diskussioner kring hur situationen ska hanteras. I flera fall har parterna kunnat träffa tillfälliga uppgörelser av diverse slag, till exempel nedsatt hyra, avskaffande av minimihyra till förmån för en ren omsättningshyra, hyresbetalning i efterhand och ändrade öppettider. Branschorganisationer har också uttalat sig om situationen och lämnat riktlinjer för hur den kan hanteras.

reducerad hyra - hyresrabatt

Regeringens föreslagna krispaket innehåller ett antal åtgärder avsedda att mildra konsekvenserna för dessa särskilt utsatta branscher. Bland åtgärderna finns ett förslag om att hyresvärdar som går med på tillfälliga hyresnedsättningar ska få hälften av nedsättningen ersatt av staten, dock maximalt 25 procent av den ursprungliga fasta hyran. Detta statsstöd är tänkt att avse perioden 1 april till 30 juni 2020. Enligt förslaget ska hyresvärden ansöka om kompensation hos länsstyrelsen i efterhand.

Förutom att stötta de hyresvärdar och hyresgäster som redan träffat överenskommelser, kan förslaget tänkas underlätta diskussionerna för de som inte ännu kommit överens eller börjat förhandla. Förslaget är dock fortfarande just ett förslag och det finns vissa viktiga detaljer som är okända i dagsläget. Det framgår exempelvis inte exakt vilka företag som omfattas av regleringen, det vill säga om regleringen endast avser företag inom vissa branscher eller enbart små- och medelstora företag samt hur gränsdragningen kommer att göras. Likaså är det oklart vilken form överenskommelsen mellan hyresvärden och hyresgästen ska ha eller när i tiden överenskommelsen får träffas för att berättiga till statsstöd. Vidare är det inte känt hur ansöknings- och beslutsförfarandet hos länsstyrelserna är tänkt att se ut.

Vi följer utvecklingen av detta åtgärdsförslag nära, liksom övriga hyresrättsliga frågor i anledning av coronapandemin.

Har du frågor om förslaget eller kring eventuella förhandlingar med din motpart är du välkommen att höra av dig till vårt hyresrättsliga team.

Idéburet offentligt partnerskap i förhållande till upphandlingslagstiftningen

Den 11 mars 2020 meddelade Högsta förvaltningsdomstolen (”HFD”) dom i mål nr 3165-19. Målet avsåg en talan om upphandlingsskadeavgift till följd av att Alingsås kommun ingått ett avtal om drift av äldreboende med Stiftelsen Bräcke diakoni utan att konkurrensutsätta anskaffningen i enlighet med upphandlingslagstiftningen.

idéburet offentligt partnerskap - upphandlingÅr 2016 valde Alingsås kommun att ingå ett avtal med Stiftelsen Bräcke diakoni för driften av ett äldreboende inom kommunen. Fram till 2016 hade Alingsås kommun upphandlat driften av äldreboendet med Stiftelsen Bräcke diakoni som leverantör. När avtalet löpte ut i mars 2016 valde kommunen att låta Stiftelsen Bräcke diakoni fortsätta sköta driften av äldreboendet, men inte genom att upphandla driften utan genom att ingå ett idéburet offentligt partnerskap.

Inom EU-rätten gör man en skillnad mellan allmännyttiga tjänster som är av allmänt ekonomiskt intresse och sådana som är av icke-ekonomisk art. De allmännyttiga tjänster som faller in under begreppet icke-ekonomisk art omfattas inte av EU:s upphandlingslagstiftning och avtal kan således ingås för sådana tjänster utan konkurrensutsättning.

Alingsås kommun menade att avtalet mellan kommunen och Stiftelsen Bräcke diakoni avsåg just en sådan allmän nyttig tjänst av icke-ekonomisk art som därför inte omfattades av upphandlingslagstiftningen. Konkurrensverket var dock av annan uppfattning och menade att Alingsås kommun genomfört en otillåten direktupphandling eftersom avtalet mellan kommunen och stiftelsen innehöll ekonomiska villkor och reglerade tjänster av ekonomisk karaktär. Konkurrensverket ansökte därför till förvaltningsrätten om att Alingsås kommun skulle betala en upphandlingsskadeavgift om fem miljoner kronor.

HFD:s bedömning

HFD inleder med att konstatera att begreppet tjänstekontrakt enligt upphandlingslagstiftningen avser ett avtal med ekonomiska villkor som den upphandlande myndigheten ingår med en leverantör på marknaden. Om ett avtal inte omfattas av denna definition är upphandlingslagstiftningen inte tillämplig på avtalet. Det spelar i sammanhanget ingen roll hur anskaffningen finansieras av den upphandlande myndigheten utan det som är av intresse är huruvida tjänsterna är av ekonomisk art eller inte.

För att det ska anses föreligga ett avtal med ekonomiska villkor krävs att avtalet innehåller rättsligt bindande skyldigheter av ömsesidigt bindande karaktär och att den upphandlande myndigheten erhåller en prestation som är av direkt ekonomiskt intresse för myndigheten.

I det aktuella avtalet mellan Alingsås kommun och Stiftelsen Bräcke diakoni tillhandahåller stiftelsen tjänster mot ekonomisk ersättning från kommunen. Dessa tjänster är av direkt ekonomiskt intresse för Alingsås kommun då kommunen har en skyldighet att tillhandahålla äldreomsorg till dess invånare. Till följd av detta är avtalet mellan kommunen och stiftelsen ett sådant avtal med ekonomiska villkor som omfattas av upphandlingslagstiftningen.

Då det inom upphandlingslagstiftningen inte finns ett undantag för den aktuella typen av tjänster och inget annat undantag kan anses vara tillämpligt i sammanhanget skulle avtalet mellan Alingsås kommun och Stiftelsen Bräcke diakoni konkurrensutsättas i enlighet med lagen om offentlig upphandling. Att parterna själva benämnt avtalet som ett idéburet offentligt partnerskap påverkar inte denna bedömning.

Analys

HFD:s dom är ett välkommet klargörande i frågan om hur bedömningen av ett idéburet offentlig partnerskap ska gå till. När bedömningen ska göras huruvida ett idéburet offentligt partnerskap omfattas av upphandlingslagstiftningen eller inte, är det innehållet i avtalet mellan parterna som är avgörande.

Om avtalet innebär att den upphandlande myndigheten erhåller tjänster som är av direkt ekonomiskt intresse för myndigheten och dessa tjänster utförs av en aktör mot ekonomisk ersättning omfattas avtalet som utgångspunkt av upphandlingslagstiftningen. Det spelar i sammanhanget ingen roll hur parterna själva valt att benämna avtalet.

Det ska bli spännande att följa utvecklingen av idéburna offentliga partnerskap och vilka följder HFD:s dom kommer få framöver.

Trafikuppdraget reducerades – då hade trafikföretaget rätt till skadestånd

Göta hovrätt meddelade den 25 februari 2020 dom i mål nr T 1106-19 avseende upphandlingsskadestånd. Målet rörde tidtabellslagd linjetrafik med buss som upphandlats av Länstrafiken i Kronoberg (”Länstrafiken”), där käranden, trafikföretaget, väckt skadeståndstalan på grund av Länstrafikens åtgärder som enligt trafikföretagets uppfattning inneburit en reducering av trafikuppdragets omfattning.

Transportuppdrag - reducering - upphandlingTrafikuppdraget regleras i ett offentligt upphandlat avtal som sträcker sig mellan 2013 och 2023, där trafikföretaget tilldelats uppdraget att trafikera trafikpaketen 1A, 1B och 2. Vid tidtabellsbytet i december 2015 beslutade Länstrafiken att minska trafikföretagets trafikuppdrag i trafikpaket 1A med två bussar. Hovrätten fann att Länstrafikens åtgärd utgjorde ett skadeståndsgrundande avtalsbrott. Domen innebär att Länstrafiken ska ersätta trafikföretaget med cirka 11,1 miljoner kronor.

Länstrafiken meddelade trafikföretaget under 2014 att Länstrafiken avsåg att reducera trafikföretagets trafikuppdrag avseende trafikpaket 1A med två fordon och i stället utöka trafikuppdraget med ett annat trafikpaket med samma antal fordon. Nämnda förslag på förflyttning skulle emellertid enligt trafikföretaget innebära bl.a. en väsentlig ändring av ersättningen och det godtogs därför inte. Länstrafiken beslutade därefter senare ensidigt, av ekonomiska skäl, att reducera trafikföretagets trafikuppdrag med två bussar i trafikpaket 1A. Länstrafiken kom även att överlåta trafiken i trafikpaketet till ett nytt företag då trafikbehovet trots förändringen kvarstod. Samtidigt utökades trafikföretagets uppdrag i andra trafikpaket. Länstrafiken ansåg att agerandet rymdes inom avtalets bestämmelser om ändring av trafikvolymen. Trafikföretaget ansåg istället att förändringen utgjorde ett väsentligt avtalsbrott och ansökte om stämning vid Växjö tingsrätt under 2015.

Hovrättens bedömning

Hovrätten, som kom till samma slut som tingsrätten, konstaterade inledningsvis att avtalet gav Länstrafiken rätt att ändra trafikvolymen och att det i avtalet inte angavs några villkor som begränsade denna rätt. Det konstaterades emellertid att avtalet inte innehöll någon definition av begreppet ”trafikvolym”. Genom tolkning fastställde hovrätten att begreppet utgör ett mängdbegrepp genom vilket Länstrafiken under avtalstiden ges rätt att ändra den mängd trafik som Länstrafiken avser att låta trafikera inom ett eller flera områden som omfattas av avtalet. Exempel härpå utgör enligt hovrätten ändring av antalet linjer, antalet turer och mängden vagnkilometer, och därmed antalet bussar som ska trafikera ett visst delområde.

Hovrätten ansåg emellertid att Länstrafikens ageranden gick utöver vad som utgjorde en tillåten ändring av trafikvolymen i avtalets mening. Omfattningen av trafiken hade inte förändrats. Trafiken avseende trafikpaket 1A hade dessutom kommit att genomföras av ett annat trafikföretag. Hovrätten fann följaktligen, sedan trafikföretaget vägrat utföra samma uppdrag till andra prisvillkor, att Länstrafiken kunde anses ha sagt upp trafikpaket 1A och överlåtit det till ett annat trafikföretag. Det innebar enligt hovrätten ett sådant avtalsbrott som grundar rätt till skadestånd.

Länstrafiken invände i målet att trafikföretaget brustit i sin skyldighet att begränsa sin skada, att trafikföretaget redan blivit kompenserat och härtill att det aldrig uppstått någon skada (benämnt ”de facto skadebegränsning”). Invändningarna bottnade i den utökning som trafikföretaget fått i ett annat trafikpaket. Hovrätten bedömde emellertid att utökningen skett i enlighet med vad som varit förutsett i avtalet och att det inte är visat att utökningen hade ett samband med uppsägningen av bussarna i trafikpaket 1A. Avseende de facto skadebegränsningen fann hovrätten att det inte fanns tillräckligt stöd i utredningen för att låta detta påverka bestämmandet av skadeståndsskyldigheten. Inte heller ansågs trafikföretaget ha brustit i sin skyldighet att begränsa skadan.

Hovrätten gjorde inte någon annan bedömning av skadans storlek än den som tingsrätten gjort och fann att trafikföretaget ansågs ha fullgjort sin bevisbörda avseende skadans storlek om 8 461 000 kr.

Kommentar

Vi välkomnar domstolarnas resonemang och delar bedömningen att den ensidiga förändringen var att betrakta som en partiell hävning av avtalet och att detta inte hade stöd i avtalet. Förhållandet att trafikvolymen justerats uppåt avseende andra trafikpaket inom ramen för trafikavtalet som helhet kan inte sägas kompensera för den ensidiga förändring som vidtogs av Länstrafiken under förevarande förhållanden. Hovrättens dom illustrerar enligt vår uppfattning att det är av stor vikt att parterna redan vid avtalets ingående har samsyn kring hur avtalets bestämmelser om förändringar i trafikvolym är avsedda att tillämpas. Det ställer stora krav på att bestämmelserna är överskådliga och ges en tydlig utformning. Då det vanligen är beställaren som tillhandahåller avtalsförslaget är det av stor vikt att anbudsgivare som upplever oklarheter redan under anbudsfasen nyttjar sin möjlighet att ställa frågor för att skapa tydlighet i hur bestämmelserna är avsedda att tillämpas. Här ser vi också gärna att beställare tar tillfället i akt och lämnar svar med materiellt innehåll då frågorna ställs av en anledning.

Ökad förutsebarhet avseende förändringar i den tänkta trafiken kan åstadkommas genom att förutsebara förändringar exemplifieras i avtalet. Dessa möjligheter bör vara så balanserade som möjligt då en allt för frikostig möjlighet att reducera ett trafikuppdrag kan ha en prispåverkande effekt.

Vikten av ett tydligt avtal avseende trafikvolymen gör sig även gällande i tider där det inträffar mer oförutsebara händelser som påverkar den avtalade trafiken. I nuvarande situation med viruset covid-19, finns det en stor risk för att trafikproduktionen avstannar i en betydande utsträckning. Även om situationen får anses vara extraordinär, är det av stor vikt att det överenskommits vilka förändringar som kan göras i trafikpaket och trafikvolym i övrigt i sådana sammanhang.

I förevarande mål är det vidare av stor vikt att lägga märke till att det lämnats ett s.k. kombinationsanbud. Det är då av särskilt stor vikt att parterna är införstådda med anbudets innebörd och systematik. Ett kombinationsanbud väljs i regel av beställaren för att det totalt sett är mest ekonomiskt fördelaktigt – samtidigt som det från trafikföretagets perspektiv är upprättat med kommersiella och strategiska överväganden.

Det ligger därmed i kombinationsanbudets natur att priserna på olika delar av uppdraget kan komma att variera inom ramen för anbudet. Det kan göra att kombinationsanbud som innehåller rabatterade priser kan vara mycket känsliga för betydande förändringar i trafiken. Prutandet av priser i ett sådant anbud kan många gånger väsentligen rubba förutsättningarna i detsamma – vilket även var fallet i förevarande mål.

Förändringar av endast ett eller ett fåtal trafikpaketet av rent ekonomiska överväganden hos beställaren är således svåra där beställaren har antagit ett kombinationsanbud. Detta i synnerhet i situationer där trafikbehovet alltjämt kvarstår. Förbehåll om förändringar, och hur de ska tillämpas, måste vara tydligt angivna i avtalet.

Målet har överklagats till Högsta domstolen den 23 mars 2020. Först kommer domstolen att ta ställning till frågan om prövningstillstånd.

Coronavirusets påverkan på byggentreprenader

De konsekvenser som coronaviruset (Covid-19) har på världen just nu har inte undgått någon. Även byggentreprenader kan påverkas och parter i branschen gör klokt i att se över sina verksamheter och projekt.

Covid-19 har bland annat lett till ökade sjukskrivningar, personal i karantän, förseningar av materielleveranser och myndighetsbeslut av ett slag som vi inte är vana vid. Vi har fått många frågor om vad som gäller om en entreprenad försenas på grund av viruset. I detta nyhetsbrev kommer vi därför att fokusera på reglerna om hinder och tidsförlängning som aktualiseras i AB 04 och ABT 06.

Hinder och tidsförlängning

Covid-19 entreprenadAB 04/ABT 06 räknar i fem punkter upp ett antal omständigheter som utgör hinder som ger en entreprenör rätt till tidsförlängning (kap. 4 § 3). Punkten 1 avser omständigheter som beror på beställaren eller något förhållande på beställarens sida. Punkterna 2–4 omfattar omständigheter utanför entreprenörens kontroll, det som brukar kallas för force majeure. Punkten 2 avser myndighetsbeslut som medför allmän brist på hjälpmedel, material eller vara eller begränsning av arbetskraft. Det ska vara ett myndighetsbeslut som har konsekvenser som är allmänna och påverkar alla, inte bara en enskild entreprenör eller leverantör. Punkten 3 avser bland annat epidemi och punkten 4 avser ovanliga väder- och vattenförhållanden. Punkten 5 är en generalklausul som omfattar omständigheter som entreprenören inte orsakat, inte bort räkna med och vars inverkan entreprenören inte rimligen kunnat undanröja.

En entreprenör som begär tidsförlängning med anledning av Covid-19 kan tänkas åberopa en eller flera av dessa hindergrunder. Vilken punkt som är aktuell beror på vilken omständighet som hindrat entreprenören i det specifika fallet. En tänkbar situation är att entreprenörens anställda blir sjuka i omfattande utsträckning, eller att en myndighet fattar ett allmänt beslut som påverkar tillgången till ett visst material.

För att entreprenören ska ha rätt till tidsförlängning krävs det dels att hindret rör sig om en omständighet som utgör ett hinder enligt någon av hindergrunderna (till exempel en epidemi), dels att omständigheten inverkar på entreprenörens förutsättningar att färdigställa kontraktsarbetena inom kontraktstiden. Det krävs alltså att hindret har en faktisk påverkan. Att en epidemi som Covid-19 eller annan omständighet som räknas upp i kap. 4 § 3 AB 04/ABT 06 föreligger ger alltså inte automatiskt rätt till tidsförlängning.

Det är generellt entreprenören som har bevisbördan för såväl förekomsten av hinder som behovet av tidsförlängning. Det är därför inte möjligt att ge ett allmänt svar på om coronavirusets konsekvenser på entreprenader ger rätt till tidsförlängning eller inte, eftersom det är påverkan på den enskilda entreprenaden som avgör.

Utan att gå in på detaljerna vill vi också påminna om att hävningsbestämmelserna skulle kunna bli aktuella om det är så att entreprenaden utan parternas vållande måste avbrytas under så lång tid att förutsättningarna för kontraktets fullgörande väsentligt rubbas (kap. 8 § 1 punkten 11 och § 2 punkten 9).

Underrättelse och samråd

Det är viktigt att komma ihåg att såväl entreprenören som beställaren enligt AB 04/ABT 06 har en skyldighet att underrätta motparten om att entreprenaden kan försenas eller tidplanen rubbas (kap. 4 § 4). Denna underrättelse ska lämnas utan dröjsmål. Part som inte gör det kan förlora rätten att åberopa förhållandet och därmed förlora rätten till tidsförlängning. Det krävs inte enligt AB 04/ABT 06 att underrättelsen är skriftlig men parternas avtal innehåller ofta ett sådant skriftlighetskrav.

Underrättelsen ska innehålla en beskrivning av det förhållande som parten menar medför ett hinder och hur det påverkar tiden. Om det inte går att precisera förhållandena när underrättelsen upprättas bör det tydliggöras så snart det går. Allmänt hållna underrättelser bör alltså undvikas, eller i vart fall preciseras senare.

Vi föreslår att en entreprenör, som tänker underrätta beställaren om ett hinder, beskriver åtminstone tre punkter i hinderanmälan. I den mån det inte låter sig göras direkt, bör entreprenören komplettera anmälan så snart som möjligt. En beställare som mottar en hinderanmälan bör å sin sida granska om alla dessa punkter finns med i hinderanmälan.

  • Vilka arbeten som hindras
  • Vilken personal som berörs
  • Hur de hindrade arbetena påverkar övriga delar av entreprenaden

Efter hinderanmälan ska parterna försöka komma överens om den ändring av kontraktstiden som förhållandena föranleder (kap. 4 § 5 AB 04/ABT 06).

Detta är en översiktlig genomgång av regelverket i AB 04 och ABT 06. Enskilda avtal innehåller ofta avsteg från standardavtalen och detta måste alltid kontrolleras. Vi på Kilpatrick Townsend kan hjälpa er med att upprätta och granska en hinderanmälan. Vi kan också hjälpa er i diskussioner med motparten om hur en uppkommen situation kan hanteras på bästa sätt.

Begränsad utdelning i uppmärksammad företagsrekonstruktion

I våras beslutades att ett större svenskt byggföretag skulle genomgå företagsrekonstruktion. Nu har rekonstruktionen genomförts och en uppgörelse nåtts med bolagets borgenärer. Uppgörelsen når dock inte upp till lagens minimikrav på 25 procent av fordringarnas belopp. Trots detta och trots att vissa borgenärer motsatt sig uppgörelsen har tingsrätten funnit särskilda skäl att fastställa uppgörelsen.

När ett bolag har betalningssvårigheter är det vanligt att konkurs kommer på tal. I de fall där bolaget bedöms ha potential att bli lönsamt på sikt kan däremot företagsrekonstruktion vara ett alternativ. Syftet med rekonstruktionen är nämligen att ge bolaget en kortare respit för att genomgå rekonstruktion och hitta lönsamheten. Under denna period är bolaget som huvudregel skonat dels från att dess borgenärer häver avtal på grund av bolagets betalningssvårigheter, dels från att borgenärerna vänder sig till Kronofogden för att få betalt.

Klimatdeklaration byggnader - Plan- och bygglagenFöretagsrekonstruktionen är tänkt att mynna ut i en uppgörelse – ett ackord – där borgenärerna går med på att deras fordringar sätts ned till viss procent. Detta kan ofta vara fördelaktigt för borgenärerna eftersom de då inte riskerar att stå tomhänta vid en konkurs, som ofta är följden av en misslyckad företagsrekonstruktion.

Ackordet fastställs av domstolen och ska innebära att borgenärerna får betalt med minst 25 procent av fordringen, om inte samtliga borgenärer godtar en lägre ackordsprocent eller särskilda skäl finns för en lägre procent. Domstolens ackordsbeslut är bindande även för de borgenärer som inte godtar ackordsförslaget eller annars inte deltar i domstolsförfarandet.

I detta fall hade rekonstruktören erbjudit ett ackord som innebar att borgenärerna fick cirka 15 procent av sina fordringar betalda. Ackordsförslaget godtogs inte av samtliga borgenärer, men tingsrätten fastställde ändå denna lägre ackordsprocent. Tingsrätten uttalade att ju fler borgenärer som ställer sig bakom förslaget desto mindre anledning finns att ifrågasätta en lägre ackordsprocent. Här hade en stor andel, 85 procent, av borgenärerna godtagit ackordsprocenten. Vidare beaktade tingsrätten att bolaget inte hade möjlighet att självt betala ackordsbeloppet utan var beroende av finansiering från en investerare, som dessutom villkorade investeringen med att ackordet fastställdes. Enligt tingsrätten hade bolaget genom omstruktureringen en lönsam verksamhet, men lönsamheten hängde på att finansieringen blev av. Det var därför mer gynnsamt för samtliga borgenärer att ackordsförslaget fastställdes jämfört med att bolaget försattes i konkurs. Sammantaget fanns därför särskilda skäl att fastställa den lägre ackordsprocenten.

Tingsrättens beslut har överklagats av en borgenär men hovrätten har inte gett prövningstillstånd. Det innebär att tingsrättens beslut står sig.

Det här avgörandet påminner om att ekonomiska svårigheter inte alltid behöver leda till konkurs. I vissa fall kan det i stället finnas möjlighet att komma till rätta med svårigheterna genom en företagsrekonstruktion, vilket långsiktigt kan vara till fördel för både bolaget och dess borgenärer. Man ska dock alltid komma ihåg att en rekonstruktion lika mycket som en konkurs ofta medför komplexa och delikata juridiska överväganden (se till exempel vår artikelserie ”Entreprenad och konkurs”, 11/2019 till 01/2020). Oavsett vilken sida man står på vid rekonstruktionen kan det därför löna sig med juridisk rådgivning.

Förslag till ny lag om klimatdeklaration för byggnader

När vi i höstas rapporterade om verktyg för att ställa olika miljökrav i byggbranschen berördes bland annat Boverkets rapport Klimatdeklaration av byggnader. Delar av det som berördes i den myndighetsrapporten har nu utretts vidare av Regeringskansliet, vilket har resulterat i en promemoria med samma namn där det lämnas förslag till ny lag om klimatdeklaration för byggnader. Promemorian innehåller också ett förslag till ändring av plan- och bygglagen.

Skälen bakom att klimatdeklaration för byggnader föreslås är att det har kunnat konstateras att bygg- och fastighetssektorns klimatpåverkan är stor och att en stor del av klimatpåverkan sker under en byggnads så kallade byggskede. Det skedet omfattar produktion av de byggprodukter och andra resurser som används inklusive transport, förädling och tillverkning samt byggprodukternas transport till byggplatsen och färdigställandet av byggnaden.

Klimatdeklaration ByggnaderDen föreslagna nya lagstiftningen syftar till att minska klimatpåverkan från byggskedet genom att synliggöra den påverkan som sker, och innebär att en byggherre som uppför en ny byggnad ansvarar för att upprätta och lämna in en klimatdeklaration till Boverket. Vissa typer av byggnader är dock undantagna från kravet på klimatdeklaration, exempelvis tillfälliga byggnader som är avsedda att användas i högst två år, byggnader som inte kräver bygglov enligt plan- och bygglagen, industrianläggningar och verkstäder, ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller annan liknande näring samt byggnader som inte har större bruttoarea än 50 kvadratmeter. Byggherren ska visa att en klimatdeklaration har lämnats in, eller att något av de nu nämnda undantagen är tillämpligt, innan slutbesked kan meddelas av byggnadsnämnden.

Boverket föreslås bli tillsynsmyndighet och om Boverket i sin tillsyn beräknar ett värde av klimatpåverkan som väsentligt avviker från det värde som byggherren har deklarerat ska myndigheten ge byggherren tillfälle att inkomma med en förklaring till avvikelsen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2022.

Även om det som nu har redogjorts för inte är ett skarpt lagförslag ännu så är det tydligt att frågan om klimatdeklaration för byggnader fortsätter att vara angelägen för såväl myndigheter som regering.

Referenser

https://www.regeringen.se/490dc6/contentassets/3e13a513131b447f8b1e41eddcbbf6b5/klimatdeklaration-for-byggnader-ds-20204.pdf

Var det rätt att göra slut? – artikelserie om hävning av entreprenad

Artikelserie, del 2 av 3

Att häva en entreprenad är en av de mest ingripande påföljderna som kan göras gällande, eftersom det innebär att kontraktet inte längre kommer att fullgöras. En sådan avgörande åtgärd för parternas kontraktsförhållande ger av naturliga skäl upphov till många frågor av juridisk karaktär. I denna artikelserie behandlar vi några av de frågor som kan dyka upp vid olika stadier av hävningsförfarandet. Artikelserien består av tre delar och har sin utgångspunkt i AB 04 och ABT 06.

I artikelseriens första del berörde vi situationen när en part står inför att häva en entreprenad. När den parten väl bestämt sig för att häva och lämnat en hävningsförklaring, kan det hända att motparten anser att situationen inte alls är så allvarlig att avtalsrelationen måste upplösas. Den här artikeln berör situationen då en hävningsförklaring har lämnats och motparten anser eller misstänker att det saknas grund för hävning. Frågor kan då uppstå om vilka valmöjligheter motparten har och vad som kan hända om en hävning är obefogad.

Vad är en obefogad hävning?

Med obefogad hävning avses en hävningsförklaring som lämnas utan att det föreligger någon grund som ger rätt till hävning.

Som nämndes i artikelseriens första del är det omständigheterna vid hävningstillfället, det vill säga då hävningsförklaringen lämnades, som är avgörande för bedömningen om det fanns grund för att häva entreprenaden. Om mottagaren vid tidpunkten för mottagandet av hävningsförklaringen hunnit rätta de brister som tidigare utgjort grund för hävning är hävningen alltså obefogad. Det är dock oklart huruvida hävningsrätten kvarstår om det är den hävande parten som före hävningstillfället åtgärdar de hävningsgrundande brister som motparten ansvarar för.

Det kan även nämnas att en obefogad hävning inte kan ”läkas” på grund av en eventuell missbedömning av den hävande parten. Att denne felaktigt trodde att det fanns grund för hävning medför alltså inte att hävningen blir befogad.

Att acceptera eller motsätta sig hävningen, det är frågan

Hävning av entreprenadNär en part mottar en obefogad hävningsförklaring har denne två huvudsakliga valmöjligheter: att acceptera hävningen eller motsätta sig den.

Om mottagaren väljer att acceptera hävningen innebär det att denne godtar att hävningen gäller som om den vore befogad. Vill mottagaren istället göra gällande att hävningen är obefogad kan denne välja att motsätta sig hävningen.

Väljer mottagaren att motsätta sig hävningen kan denne antingen göra gällande påföljder direkt (krav på fullgörelse, skadestånd och/eller egen hävning), eller enbart invända att hävningen inte är befogad och senare precisera vilken påföljd denne vill göra gällande med anledning av den obefogade hävningen.

Det kan vara riskfyllt för mottagaren att vänta för länge med att ta ställning till om man ska acceptera eller motsätta sig hävningen. Passivitet från mottagarens sida kan nämligen leda till att denne förlorar sin rätt att motsätta sig hävningen.

Motsätta sig hävningen och själv häva

Att avge en obefogad hävningsförklaring kan uppfattas som bristande fullgörelse eller befarad överträdelse av kontraktet. Detta innebär att den mottagande parten kan ges rätt att själv häva avtalet på grund av den obefogade hävningen, om den utgör ett väsentligt avtalsbrott.

Ett exempel på detta återfinns i Hovrätten över Skåne och Blekinges dom den 19 december 2019 i mål nr T 401-19 (samma mål som berördes i den här artikelseriens första del, då avseende frågan om komplettering av hävningsgrunder). Domstolen bedömde i det fallet att beställarens hävning var obefogad och utgjorde ett sådant väsentligt avtalsbrott som innebar att entreprenören i sin tur hade rätt att häva parternas avtal.

Motsätta sig hävningen och kräva fullgörelse

En hävningsförklaring kan i många fall antas påverka parternas förtroende för varandra. Trots detta kan det finnas situationer där den part som anser att motpartens hävning är obefogad inte själv vill häva avtalet, utan istället vill att avtalet ska följas. Till exempel kan så vara fallet om beställaren har svårt att hitta en annan entreprenör som kan fullgöra arbetet i rätt tid, eller om entreprenaden är av central betydelse för entreprenörens verksamhet.

Mottagande part kan i så fall kräva fullgörelse av avtalet, vilket innebär att denne invänder att avtalet fortfarande är gällande mellan parterna. Huruvida det är en absolut rätt att få fullgörelse har dock diskuterats i den juridiska litteraturen. Möjligen kan mottagande part behöva tolerera att avtalet upphör, och istället nöja sig med att kräva skadestånd för den obefogade hävningen, i de fall där fullgörelse skulle innebära uppoffringar som inte står i proportion till mottagarens intresse av fullgörelsen.

Kombinera hävning/krav på fullgörelse med skadestånd

Den mottagare av en obefogad hävning som väljer att motsätta sig hävningen kan välja att kombinera sitt krav på fullgörelse eller sin mothävning med ett krav på ersättning för skada.

Väljer mottagaren att mothäva avtalet aktualiseras skadeståndsbestämmelserna i kap. 8 §§ 6 och 7 i AB 04/ABT 06. Om den som mothäver är en beställare har denne rätt  till ersättning för den kostnadsökning som uppkommit för entreprenadens färdigställande på grund av mothävningen, och den skada som hävningen i övrigt orsakat denne. Om den som mothäver är en entreprenör har denne rätt till ersättning för den skada som hävningen orsakar denne.

Väljer mottagaren att istället kräva fullgörelse aktualiseras däremot skadeståndsbestämmelserna i femte kapitlet AB 04/ABT 06.

Hävningens betydelse i förhållande till andra aktörer

Det som beskrivits ovan berör förhållandet mellan den hävande parten och den part som mottar hävningsförklaringen. Det kan dock noteras att det i en entreprenad kan finnas flera aktörer som på ett eller annat sätt är kopplade till parterna, till exempel sido- och underentreprenörer. Detta kan bli problematiskt vid hävning. AB 04 och ABT 06 anger nämligen inte vilka verkningar en hävning får i förhållande till andra aktörer än den hävande parten och parten som mottar hävningsförklaringen. Hävningen i sig medför inte en rätt enligt AB 04 och ABT 06 att häva i förhållande till andra aktörer. I vilken mån hävningen får betydelse i andra avtalsförhållanden beror på vad som avtalats i dessa.

Ett avslutande medskick

Som denna artikel visar finns det flera sätt för mottagaren av en obefogad hävning att agera, och denne ställs inför flera svåra bedömningar. Rådet till den som mottar en hävningsförklaring blir därför, som alltid vid svåra juridiska överväganden, att konsultera en jurist.

 

Den tredje och sista delen av denna artikelserie kommer att behandla situationen när hävningen är ett faktum och det uppstår frågor om värdering och ersättning i anledning av hävningen.

Tillfälliga regler om korttidsarbete

Vad är korttidsarbete?

Korttidsarbete är arbete där arbetstiden är kortare än den ordinarie arbetstiden, där partiell arbetsbefrielse införs med stöd av ett centralt kollektivavtal under en begränsad period. Lönen är därför något lägre än den ordinarie lönen.

Det statliga stödet enligt de tillfälliga reglerna innebär att arbetsgivarens lönekostnader kan minska med hälften samtidigt som arbetstagaren får ut över 90 procent av lönen. Den tillfälliga höjningen av statens andel av kostnaden innebär att systemet blir mer förmånligt för både arbetstagare och arbetsgivare. Det statliga stödet kan erhållas av arbetsgivare utan kollektivavtal, under vissa förutsättningar.

Villkor för korttidsarbete

stockholm-4874814_1920 (2)Det finns tre fasta nivåer för arbetstidsminskning: 20, 40 eller 60 procent som innebär minskade kostnader med 19, 36 respektive 53 procent för arbetsgivaren i de tre olika fallen. Det är endast vid arbetstidsminskning inom dessa nivåer som stöd för korttidsarbetet gäller.

Regeringen har dessutom presenterat ett förslag om att arbetsgivare ska kunna minska sina arbetstagares arbetstider med 80 % från den 1 maj 2020 till den 31 juli 2020. Arbetstagare ska få behålla nästan 90 % av lönen medan kostnaderna för arbetsgivare minskar med över 70 %. Förslaget omfattar såväl de som redan sökt stödet som de som avser att söka stödet. Närmare information om förslaget saknas i dagsläget. Riksdagen ska fatta beslut om det nya förslaget i maj.

Arbetsgivaren ska visa på svårigheter att klara de ekonomiska utmaningar som kommer i kölvattnet av Covid-19. Svårigheterna ska vara orsakade av ett förhållande utom arbetsgivarens kontroll och specifikt drabba arbetsgivarens verksamhet. Tillväxtverkets uppfattning är att företag som beslutar om vinstutdelning sannolikt inte kan anses ha sådana svårigheter som krävs för att stöd ska beviljas.

För att beviljas ersättning måste arbetsgivaren ha använt sig av andra tillgängliga åtgärder för att minska arbetskraftskostnader, såsom uppsägning av ej verksamhetskritisk personal som inte är tillsvidareanställd (i de fall detta är möjligt).

Arbetsgivare som vid tidpunkten för ansökan är föremål för företagsrekonstruktion eller är på obestånd kan inte få stödet. Arbetsgivare bör vara redo att tillhandahålla uppdaterade balansräkningar som visar att arbetsgivaren inte befinner sig i s.k. kontrollbalansräkningsplikt (d.v.s. något förenklat att arbetsgivaren inte har förbrukat mer än hälften av det bundna aktiekapitalet).

Alla arbetsgivare, med undantag för vissa offentliga aktörer, kan få stöd vid korttidsarbete om kraven för stödet är uppfyllda.

Kontroller kommer att genomföras för att förebygga missbruk av företag som fått stöd för korttidsarbete.

Period, ansökan och storlek på ersättning

  • Ansökan sker via Tillväxtverket. [1] Perioden som stödet kan omfatta är dock från den 16 mars och sex månader framåt med möjlighet att ansöka om tre ytterligare månader.
  • Stödet utbetalas först efter att Tillväxtverket har godkänt ansökan. Ansökningarna kommer att handläggas skyndsamt.
  • Ersättningen kommer att täcka löner upp till 44 000 kronor i månaden. Arbetsgivaren ansvarar för eventuell överskjutande del.

Fördelning av kostnader

Nivå Minskad arbetstid Minskad lön Arbetsgivare Stat Minskad kostnad för arbetsgivare
1 20% 4 % 1 % 15 % – 19 %
2 40% 6 % 4 % 30 % – 36 %
3 60% 7,5 % 7.5 % 45 % – 53 %


Förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare

För att arbetsgivare ska kunna använda sig av korttidsarbete krävs stöd för korttidsarbete i centrala och/eller lokala kollektivavtal. I avsaknad av kollektivavtal krävs ett skriftligt avtal med minst 70 procent av arbetstagarna hos arbetsgivaren, med stöd för korttidsarbete. Alla arbetstagare som deltar i korttidsarbetet ska delta i samma omfattning. Deltagande arbetstagare måste ha varit anställda tre månader före Tillväxtverkets godkännande.  Kilpatrick Townsend kan hjälpa till med avtal för arbetsgivare som saknar kollektivavtal, d.v.s. det avtal som ska godkännas av minst 70 procent av de anställda. Vi kan även bistå vid s.k. MBL-förhandlingar med arbetstagarnas fackliga organisationer, inför arbetsgivares beslut att införa korttidsarbete.

Referenser:

[1]https://tillvaxtverket.se/om-tillvaxtverket/samlad-information-om-covid-19/korttidsarbete/ansok-om-korttidsarbete.html

https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2020/04/uppvaxling-krisatgard-for-jobb-och-foretag/ 

https://www.regeringen.se/artiklar/2020/03/om-forslaget-korttidspermittering/

______________

Denna information är bara avsedd som allmän information och utgör inte juridisk rådgivning.

Vi på Kilpatrick Townsend hjälper er gärna om ni har några frågor avseende ovanstående.

Kilpatrick Townsend rankas återigen högt av Chambers Europe

STOCKHOLM  (17 mars 2020) – Kilpatrick Townsends Stockholmskontor rankas inom band tre för sin fastighetsverksamhet enligt de nyligen offentliggjorda resultaten för Chambers Europe 2020. Resultaten baseras på omfattande undersökningar som utförs av det högt ansedda rankinginstitutet Chambers and Partners. Härtill erhöll Fredrik Ahlqvist, ansvarig delägare för byråns fastighetsgrupp, och Sylvia Lindén, ansvarig delägare för upphandlingsgruppen, särskilda utmärkelser inom kategorin ”Ranked Lawyers”.

Stockholmskontorets fastighetsgrupp uppmärksammas som ett talangfullt team och för dess hantering av komplexa transaktioner på såväl köp- som säljarsidan och i samband med finansieringsfrågor. Teamet som har hög expertis inom fastighetsutveckling och joint ventures arbetar tätt ihop med byråns M&A-team och byråns erfarna entreprenadrättsteam. Bland klienterna återfinns såväl kapitalförvaltare, fastighetsutvecklare och holdingbolag som lokala och internationella fastighets- och private equityfonder.

Fredrik Ahlqvist rankas inom band två och lyfts särskilt fram av klienterna för sin ”very thorough knowledge of real estate transactions”.

Chambers Europe rankar Sylvia Lindén inom band tre och hon får utmärkta vitsord av sina klienter såsom ”Sylvia Lindén delivers excellent value for us in our procurement processes. She has thorough knowledge regarding our field of business as well as the procurement legislation in Sweden.” Sylvia rådger ett brett spektrum av klienter genom hela upphandlingsprocessen. Sylvia Lindéns särskilda fokusområde är upphandling inom försörjningssektorerna vilket inkluderar energi, transport och infrastruktur.

 

Chambers Europe 2020 - Kilpatrick Townsend

Om Kilpatrick Townsend

Kilpatrick Townsend är en affärsjuridisk advokatbyrå som etablerades 1860 med internationell verksamhet fördelad på 21 kontor i Sverige, USA, Japan och Kina.

Stockholmskontoret Kilpatrick Townsend & Stockton Advokat KB erbjuder sedan 2001 specialist rådgivning och affärsjuridiska lösningar inom flertalet rättsområden till svenska och internationella klienter inom såväl den privata som den offentliga sektorn.

Kan upphandlande myndigheter begränsa hur stor volym som får läggas ut på underleverantörer?

EU-domstolen meddelade den 27 november 2019 ännu ett förhandsavgörande på temat underleverantörer (mål C-402/18 Tedeschi Srl m.fl. mot C.M. Service Srl och Università degli Studi di Roma La Sapienza). Förhandsavgörandet rör möjligheten för den upphandlande myndigheten att begränsa leverantörers användning av underleverantörer.

Tvisten vid den nationella domstolen gällde en upphandling av städtjänster för Sapienzauniversitet i Rom. Klaganden gjorde gällande att tilldelningsbeslutet var oförenligt med italiensk upphandlingsrätt då de tilldelade leverantörerna avsåg lägga ut mer än 30 procent av kontraktets totala värde på underleverantörer. Det gjordes också gällande att myndigheten hade agerat i strid med lagstiftningen då ersättningen till underleverantörerna var mer än 20 procent lägre än anbudets enhetspris. Italiensk domstol, som fann det tveksamt hur den italienska lagstiftningen förhöll sig till EU:s upphandlingsdirektiv, vände sig till EU-domstolen med sammanfattningsvis följande tolkningsfrågor:

 

1. Utgör EU-rätten hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken den andel av kontraktet som anbudsgivaren tillåts lägga ut på underleverantör är begränsad till 30 procent?

2. Ska EU-rätten tolkas så, att den utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som begränsar möjligheten att sänka priserna på de tjänster som läggs ut på underleverantör med mer än 20 procent i förhållande till de priser som följer av anbudsförfarandet?

 

Underleverantörer offentlig upphandling

I förhandsavgörandet slår EU-domstolen fast att EU-rätten utgör hinder för medlemsstaterna att generellt begränsa hur stor del av ett kontrakt som underleverantörer får fullgöra. Vidare tillåter EU-rätten inte att medlemsstaterna bestämmer över leverantörens prissättning i förhållande till underleverantörer utifrån priser offererade vis-à-vis myndigheten.

EU-domstolen befäster ännu en gång att utgångspunkten är att leverantörssidan ska vara fri att anlita underleverantörer för att fullgöra upphandlade kontrakt. Detta ligger väl i linje med det bakomliggande syftet att öppna upp tilldelningen av upphandlingskontrakt för bred konkurrens och främja små och medelstora företags deltagande i upphandlingar.

Det ska framhållas att det i svensk rätt saknas motsvarande lagregler som var föremål för prövning av EU-domstolen i aktuellt mål. EU-domstolens uttalanden får dock också betydelse för kravställningar i upphandlingsdokument. Det innebär att upphandlande myndigheter inte kan uppställa krav motsvarande den italienska lagstiftningen vid genomförandet av upphandlingar. Upphandlande myndigheter som önskar kontroll i nedstigande led, t.ex. av sociala hänsyn, måste således använda andra mindre ingripande alternativ.

Det är emellertid alltjämt fritt fram för upphandlande myndigheter att begära in uppgifter om hur stor del av kontraktet som ska utföras av underleverantörer samt att genomföra kontroll av underleverantörerna. Upphandlande myndigheter får dock inte gå så långt som att uppställa fasta gränser för vilken volym som får läggas ut, eller blanda sig i leverantörens marginaler i förhållande till underleverantörer.

Enligt viss tidigare praxis kan det under vissa särskilda omständigheter vara möjligt att begränsa möjligheten för en underleverantörer att genomföra de huvudsakliga delarna av ett kontrakt som är kritiska för leveransen. Aktuellt förhandsavgörande från EU-domstolen kan inte sägas ha påverkat denna tidigare praxis.

Det ska framhållas att EU-domstolens tolkning i förevarande mål avser den italienska lagstiftningens förhållande till det äldre LOU-direktivet (direktiv 2004/18/EG). Vi menar emellertid att slutsatserna har bäring avseende motsvarande bestämmelse i artikel 71 i det nya LOU-direktivet (direktiv 2014/24/EU).

Antalet anbud minskar inom offentlig upphandling

I början av februari 2020 publicerade Konkurrensverket forskningsrapporten ”Competition and Litigation in Swedish Public Procurement”. Rapporten är skriven av forskarna Janne Tukiainen och Kirsi-Maria Halonen och behandlar bland annat varför antalet anbudsgivare inom offentlig upphandling är så få samt vad som krävs för att komma till rätta med denna utmaning.

Antalet anbudsgivare har minskat

Under de senaste åren har antalet anbudsgivare per upphandling minskat i Sverige och år 2018 var det i genomsnitt 4,3 anbudsgivare per upphandling efter en liten uppgång jämfört med år 2017. Att antalet anbudsgivare har minskat inom offentlig upphandling är oroande av flera anledningar, bland annat minskar själva syftet för det offentliga att konkurrensutsätta sina anskaffningar över huvud taget. Ett minskat antal anbud leder även till minskade möjligheter för upphandlande organisationer att anskaffa varor och tjänster av hög kvalitet och till konkurrenskraftiga priser.

För att få insikt i varför olika aktörer väljer att inte lämna anbud i offentliga upphandlingar genomfördes intervjuer inom ramen för forskningsprojektet. Från dessa intervjuer framkom flera olika anledningar till varför potentiella leverantörer valt att inte lämna anbud. En av de anledningar som uppgavs var att upphandlingarna inte är anpassade efter marknaden. De krav som ställs i upphandlingarna är till exempel alldeles för höga, svåra att uppfylla eller helt irrelevanta för att leverera det som efterfrågas. En annan anledning var att det är väldigt resurskrävande att lämna anbud. Det tar mycket tid och arbete i anspråk samtidigt som upphandlingsregelverket är krångligt. Dessutom använder alla upphandlande organisationer olika formulär och system, vilket skapar ytterligare merarbete för anbudsgivarna.

Vad behövs för att vända trenden?

anbudsgivareRapporten lyfter fram ett antal punkter som anses vara särskilt viktiga i det fortsatta arbetet med att locka fler anbudsgivare till de offentliga upphandlingarna. Två av dessa punkter är följande:

Bättre data och statistik skapar underlag att förstå hur den offentliga upphandlingen i Sverige fungerar och ger förutsättningar att finna goda exempel på väl genomförda upphandlingar. Dessa goda exempel kan sedan lyftas upp och spridas till andra upphandlande organisationer. Förhoppningsvis kommer den nya lagen (2019:668) om upphandlingsstatistik leda till att mer och bättre data och statistik blir tillgänglig. Lagen träder ikraft den 1 juli 2020 och innebär att Upphandlingsmyndigheten, som är utsedd till statistikmyndighet, ska samla in och tillhandahålla statistik för den offentliga upphandlingen i Sverige.

Vidare behöver de upphandlande organisationerna tillskansa sig mer och bättre kunskap om de offentliga upphandlingarna. Enligt författarna är kunskap om marknaden, förståelse för sektorsspecifika karaktärsdrag och en tidig kommunikation med marknadsaktörer viktiga faktorer för att fler aktörer ska vilja, och kunna, lämna anbud. Genom bättre data och statistik ges även upphandlande organisationer mer och bättre kunskap på området, vilket skapar förutsättningar för ett mer strategiskt arbetssätt.

Genom fler anbudsgivare skapas bättre förutsättningar för upphandlande myndigheter att få god kvalitet till ett bra pris, vilket naturligtvis är eftersträvansvärt ur ett samhällsperspektiv.

__________________________________________________________________

Referens: http://www.konkurrensverket.se/nyheter/forskningsrapport-om-varfor-antalet-anbudsgivare-ar-sa-fa-i-offentlig-upphandling/

Möjligt att förlänga avtalsspärr och direktupphandling på grund av synnerlig brådska

Under 2019 kom Högsta förvaltningsdomstolen (“HFD”) med fem avgöranden på upphandlingsområdet, och i denna artikel lyfter vi fram två som är av särskilt intresse: konsekvenserna av möjligheten att förlänga en pågående avtalsspärr samt innebörden av ny vägledning från HFD avseende synnerlig brådska och möjligheten att direktupphandla.

 

Förlängning av pågående avtalsspärr

avtalsspärrI HFD 2019 ref. 58 bedömde domstolen om det är möjligt för en upphandlande myndighet att förlänga en pågående avtalsspärr. I målet hade den upphandlande myndigheten dagen innan avtalsspärren löpte ut skickat ett meddelande till en av anbudsgivarna med information om att avtalsspärren förlängdes. Anbudsgivaren ansökte därefter om överprövning den sista dagen för den nya avtalsspärren.

HFD konstaterade att syftet med avtalsspärren är att garantera en effektiv överprövning av beslut i en upphandling. Därutöver anförde domstolen att det inte finns någon maximifrist, samt att inga omständigheter talar för att en upphandlande myndighet skulle sakna möjlighet att förlänga avtalsspärren. Snarare talar omständigheterna för att en sådan möjlighet finns eftersom det ligger i linje med avtalsspärrens syfte. HFD kom således fram till att det är möjligt att förlänga en pågående avtalsspärr, dock under förutsättning att det sker i enlighet med 12 kap. 12 § LOU. I förevarande fall hade den upphandlande myndigheten skickat informationen om den förlängda avtalsspärren till endast en av anbudsgivarna och avtalsspärren hade därför inte förlängts på korrekt sätt.

Det får anses föga förvånande att ett krav för att förlängningen ska vara giltig är att samtliga anbudsgivare erhåller informationen. Den fråga man kan ställa sig är vilka eventuella konsekvenser detta leder till för anbudsgivare. En anbudsgivare kan inte förlita sig på att den upphandlande myndigheten faktiskt förlängt avtalsspärren i enlighet med LOU. Anbudsgivaren måste därför på annat sätt försäkra sig om att kommunikationen skett på ett korrekt sätt, en möjlighet som i många fall är väldigt begränsad.

 

Direktupphandling på grund av synnerlig brådska

I HFD 2019 ref. 65 var omständigheterna sammanfattningsvis följande. En gemensam upphandling hade genomförts av 72 myndigheter avseende ramavtal för fast och mobil telefoni där Telia var vinnande leverantör. Med anledning av en överprövning kom upphandlingen att göras om. De befintliga avtalen med Telenor skulle dock snart löpa ut och under överprövningsprocessen direktupphandlande samtliga myndigheter därför avtal med Telia, de så kallade Teliaavtalen. Dessutom direktupphandlade 56 av myndigheterna avtal med Telenor om fortsatt tillhandahållande av tjänsterna, de så kallade Telenoravtalen. Frågan av intresse för denna artikel var om anskaffningen av Teliaavtalen var absolut nödvändig samt om det förelegat synnerlig brådska för direktupphandlingen av desamma.

HFD anförde att det primära syftet med Teliaavtalen var att tillgodose behovet av viktiga samhällsfunktioner fram till dess att den nya upphandlingen kunde avslutas. Teliaavtalen var av denna anledning absolut nödvändiga. Telenoravtalen påverkade inte denna bedömning då syftet med Telenoravtalen var att säkerställa leverans fram till dess att Telia kunde börja leverera tjänsterna.

Gällande synnerlig brådska konstaterade domstolen att det inte gick att säkerställa leverans från befintligt avtal och att det inte funnits tid att annonsera en ny upphandling, varför synnerlig brådska förelåg. Domstolen framhöll att den ursprungliga annonserade upphandlingen påbörjats i tillräckligt god tid för att ett nytt avtal skulle kunna ingås när det befintliga löpte ut. Den utdragna överprövningsprocessen var därför en oförutsedd händelse, och den synnerliga brådskan kunde inte tillskrivas myndigheterna. Myndigheterna hade därför rätt att direktupphandla Teliaavtalen.

Utifrån avgörandet konstaterar vi att en utdragen överprövningsprocess kan medföra att synnerlig brådska föreligger, såtillvida att den ursprungliga upphandlingen har påbörjats i tillräckligt god tid. Utgångspunkten för bedömningen av ”tillräckligt god tid” är enligt HFD tiden mellan annonsering och tilltänkt avtalsstart. Hur lång överprövningsprocess en upphandlande myndighet ska räkna med för att anses ha påbörjat upphandlingen i tillräckligt god tid är dock inte klarlagt. I förevarande fall annonserades upphandlingen i juni 2016 med planerad avtalsstart i oktober 2017. Omständigheterna i det enskilda fallet får självfallet antas vara av betydelse för bedömningen, varför ytterligare praxis som behandlar den aktuella frågan är såväl av betydelse som önskvärt.

Hur du gör slut – artikelserie om hävning av entreprenad

Artikelserie del 1 av 3

Att häva en entreprenad är en av de mest ingripande påföljderna som kan göras gällande, eftersom det innebär att kontraktet inte längre kommer att fullgöras. En sådan avgörande åtgärd för parternas kontraktsförhållande ger av naturliga skäl upphov till många frågor av juridisk karaktär. I denna artikelserie behandlar vi några av de frågor som kan dyka upp vid olika stadier av hävningsförfarandet. Artikelserien består av tre delar och har sin utgångspunkt i AB 04 och ABT 06.

Den första delen av vår artikelserie berör situationen när en part står inför hävning av en entreprenad och ska lämna meddelande om hävning till motparten, en så kallad hävningsförklaring. Frågor som aktualiseras i situationen, och vars svar inte helt tydligt kan utläsas av AB 04 och ABT 06, är bland annat när och hur hävningsförklaringen ska lämnas, vad den ska innehålla och om det är möjligt att komplettera hävningsgrunderna i efterhand. Den sistnämnda frågan är särskilt aktuell eftersom den nyligen prövades av Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Vad är en hävningsförklaring?

Hävningsförklaringen utgör startskottet för hävningsförfarandet och är kort sagt ett meddelande till motparten om att kontraktet hävs. Det är viktigt att skilja på en hävningsförklaring och kommunikation som förs mellan parterna innan en hävning. Den part som lämnar hävningsförklaringen blir nämligen bunden av denna så fort mottagaren tar del av den. Därefter kan hävningsförklaringen inte återtas utan att motparten medger det, eftersom motparten har anledning att anpassa sig efter beskedet. Hävningsförklaringen har alltså som syfte att göra hävningen definitiv och är inte avsedd att användas som en påstötning om rättelse eller för att förhandla med motparten.

När ska en hävningsförklaring lämnas?

Hävning av entreprenadHävningen sker när hävningsförklaringen avlämnas. Det är alltså omständigheterna vid hävningsförklaringens avlämnande som blir avgörande för de rättsliga konsekvenserna av hävningen, till exempel den hävande partens rätt till skadestånd (vilket kommer att behandlas senare i denna artikelserie).

Varken AB 04, ABT 06 eller rättspraxis ger någon tydlig ledning för hur länge en part kan vänta med att lämna en hävningsförklaring. Tidpunkten för när hävningsförklaringen lämnas kan ha betydelse för bedömningen av kontraktsbrottets allvar och som sagt vilka verkningar hävningen kan få. Om man väntar för länge med hävningsförklaringen kan motparten dock göra gällande att dröjsmålet till exempel har inverkat negativt på möjligheterna att begränsa skador i entreprenaden.

Det kan nämnas att en part kan behöva agera på visst sätt innan denne har rätt att häva, vilket bland annat kan utläsas av vissa hävningsgrunder som räknas upp i kap. 8 §§ 1 och 2 AB 04 och ABT 06 (observera att uppräkningen inte är uttömmande). Till exempel kan det, för beställarens rätt att häva på grund av att utförd del av entreprenaden i väsentligt hänseende inte är kontraktsenlig, förutsättas att avhjälpande inte skett utan dröjsmål efter att beställaren erinrat om detta (se kap. 8 § 1 punkt 3 AB 04 och ABT 06). Vidare krävs till exempel för entreprenörens rätt att häva på grund av att beställaren underlåter att fullgöra sina åligganden, att rättelse inte sker utan dröjsmål efter erinran (se kap. 8 § 2 punkt 1 AB 04 och ABT 06).

Hur ska en hävningsförklaring lämnas?

I  kap. 8 §§ 1 och 2  AB 04 och ABT 06 anges att parterna har rätt att skriftligen häva kontraktet. Att en hävningsförklaring över huvud taget måste lämnas till motparten kan alltså utläsas av dessa bestämmelser. Högsta domstolen har i NJA 1992 s. 728 också generellt uttalat att när en part vill häva ett kontrakt på grund av kontraktsbrott gäller som huvudregel att en uttrycklig hävningsförklaring ska lämnas till motparten. Enligt domstolen finns ett undantag från denna huvudregel när det står klart att kontraktet inte kommer att fullgöras och en uttrycklig hävningsförklaring därför inte anses nödvändig. Motparten måste dock alltid informeras för det fall den hävande parten vill begära skadestånd på grund av ett hävningsgrundande kontraktsbrott.

Vad ska en hävningsförklaring innehålla?

Det uppställs inget uttryckligt krav i AB 04 eller ABT 06 på att hävningsförklaringen ska ha visst innehåll. Det är ändå alltid bra att försöka vara tydlig inför motparten om varför man häver kontraktet. För tydlighets skull är det också viktigt att vara noga med vilka termer som används i hävningsförklaringen och att det framgår att man faktiskt vill uppnå en hävning.

Är det möjligt att komplettera hävningsgrunderna i efterhand?

Det har diskuterats om den hävande parten är bunden av grunder som angetts i en hävningsförklaring, eller om det är möjligt att i efterhand komplettera med ytterligare hävningsgrunder. Denna fråga var nyligen uppe till prövning i Hovrätten över Skåne och Blekinge och domen meddelades den 19 december 2019 i mål nr T 401-19.

I målet hade ett kommunalt bostadsbolag anlitat ett byggbolag som entreprenör för att bygga bostäder. Det var en totalentreprenad och ABT 06 gällde. Bostadsbolaget hävde entreprenadkontraktet och angav i hävningsförklaringen ett antal grunder för hävningen. Enligt byggbolaget var hävningen obefogad och senare inleddes därför en tvist vid Malmö tingsrätt. I tingsrätten gjorde bostadsbolaget gällande ytterligare en grund för hävningen och då uppstod frågan om domstolen vid prövningen om bostadsbolaget haft rätt att häva entreprenadkontraktet skulle ta hänsyn till samtliga grunder som bostadsbolaget nu hade gjort gällande, eller endast de grunder som hade angetts i hävningsförklaringen.

Tingsrätten konstaterade att denna fråga ännu inte var prövad av Högsta domstolen och att det generellt finns två alternativa synsätt. Det ena synsättet är att det inte finns något krav på att ange någon hävningsgrund i hävningsförklaringen och att det därför inte kan finnas något hinder mot att en part i efterhand kompletterar en hävningsförklaring med grunder. Det andra synsättet är att hävningsförklaringen måste innehålla alla de omständigheter som den hävande parten gör gällande eftersom den part som mottar hävningsförklaringen måste ha möjlighet att avgöra om hävningsförklaringen ska godtas eller inte.

I det aktuella målet ansåg tingsrätten att det inte fanns något krav på att den som häver ett kontrakt anger vilket kontraktsbrott som läggs till grund för hävningen. Därför bedömde tingsrätten att den hävande parten bör vara fri att vid en tvist om huruvida hävningen var befogad eller inte, göra gällande samtliga kontraktsbrott som denne menar ligger motparten till last.

Målet överklagades till Hovrätten över Skåne och Blekinge, som anslöt sig till tingsrättens bedömning om att samtliga hävningsgrunder som åberopats ska beaktas av domstolen vid prövningen om rätten att häva entreprenadkontraktet. Grunden som den hävande parten hade kompletterat med i efterhand beaktades alltså i både tingsrätten och hovrätten. Hovrättens avgörande överklagades inte till Högsta domstolen.

Den andra delen av den här artikelserien kommer att behandla valmöjligheterna som motparten har vid hävning och vad som kan hända om en hävning är obefogad.

Proposition angående utvecklad översiktsplanering

Regeringen överlämnade den 5 december 2019 proposition 2019/20:52 En utvecklad översiktsplanering till riksdagen. Propositionen berör som namnet antyder de kommunala översiktsplaneringarna – där kommunerna uttrycker hur man vill att kommunens utveckling ska se ut; exempelvis var det kan och bör byggas, var det behövs nya vägar och cykelbanor samt vilka områden som bör sparas för rekreation. Syftet med propositionen är att säkerställa en bättre kontinuitet i översiktsplaneringarna och se till så att de i högre utsträckning än i dag underlättar för efterföljande planering och prövning, exempelvis vid detaljplanläggning samt vid prövning av bygglov och förhandsbesked.

Proposition översiktsplanering En viktig förändring som föreslås är att kommunerna i början av varje mandatperiod ska anta en planeringsstrategi. I planeringsstrategin ska kommunfullmäktige bedöma om den översiktsplan som finns är aktuell samt ta ställning till kommunens fortsatta arbete med översiktsplaneringen. Redan idag krävs att kommunerna minst en gång under varje mandatperiod bedömer om översiktsplanen är aktuell men den föreslagna förändringen innebär att framtagandet av en planeringsstrategi inom 24 månader efter ordinarie val ska vara en direkt förutsättning för att översiktsplanen ska anses vara aktuell. Förändringen förväntas fungera som incitament för kommunerna att anta en planeringsstrategi då en aktuell översiktsplan i sin tur påverkar förutsättningarna för andra beslut. Viktigast i det sammanhanget är att en inaktuell översiktsplan medför att kommunerna inte kommer att kunna tillämpa det enklare standardförfarandet vid detaljplanearbetet utan istället måste handlägga detaljplaner enligt det utökade planförfarandet, något som betyder att en bredare allmänhet behöver involveras.

Vidare föreslås i propositionen också ändrade bestämmelser om översiktsplanens innehåll där ett tydligare krav på innehållet syftar till att underlätta dialogen mellan stat och kommun om hur bebyggelsen ska utvecklas. Samtidigt föreslås att några av de nuvarande kraven på innehåll tas bort för att det ska bli enklare att ta fram en översiktsplan och att hålla den aktuell. Avslutningsvis föreslås också förändringar som på sikt förväntas leda till ett möjliggörande av en digital standard för utformning av översiktsplaner, regionplaner och områdesbestämmelser.

Vi på Kilpatrick Townsend gör bedömningen att vad som föreslagits i propositionen är positivt då det förhoppningsvis leder till att aktörer vid planering av byggprojekt kommer att kunna ha en större tilltro till de kommunala översiktsplanernas aktualitet.

Om lagändringarna godkänns av riksdagen planeras de träda i kraft den 1 april 2020.

Entreprenad och konkurs – Hur hanteras motpartens konkurs?

Artikelserie del 3 av 3

Detta är den tredje och sista artikeln i vår artikelserie om hur det konkursrättsliga regelverket samspelar med reglerna i AB 04 och ABT 06. I vår förra artikel gick vi igenom hur en part till ett entreprenadkontrakt inför och under ett projekt kan agera för att så gott det går säkra sin position vid motpartens eventuella framtida konkurs. I denna sista artikel i serien handlar det om vad man kan göra när motpartens konkurs redan inträffat.

Sammanfattningsvis kan det sägas att även om AB 04 och ABT 06 ger en uttrycklig hävningsrätt är det inte säkert att denna nödvändigtvis gäller mot konkursboet. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan det även finnas förutsättningar för att förhandla med konkursförvaltaren eller med beställaren. I det stora hela kan man säga att det som i detta skede blir avgörande är hur pass mycket information man har om sitt projekt, sin motpart och andra aktörer i projektet. Eftersom de juridiska och strategiska övervägandena är svåra är det oftast bäst att omedelbart ta kontakt med ett juridiskt ombud för att få vägledning om vad olika handlingsalternativ kan få för konsekvenser under de speciella förutsättningarna som råder i just det aktuella projektet.

Entreprenad och konkurs

 

Inventera situationen

Det första man bör göra vid en motparts konkurs är att inventera situationen och ställa sig själv frågor om hur projektet ligger till. Befinner entreprenaden sig i slutskedet eller i början? Vad är det uppskattade värdet på de arbeten som krävs för att färdigställa entreprenaden? Hur mycket pengar har redan betalats ut till motparten alternativt hur mycket pengar är motparten skyldig? Är det en generalentreprenör eller en underentreprenör som har gått i konkurs? Är det till och med byggherren? Vilka olika aktörer har anlitats i entreprenaden? Kan bolaget i konkurs tänkas ha obetalda skulder till någon strategiskt viktig entreprenör eller leverantör som påverkar en själv? Vilka säkerheter har motparten lämnat i samband med att kontraktet undertecknades? Alla dessa faktorer påverkar hur situationen bäst hanteras.

Var försiktig med att häva

Såväl AB 04 som ABT 06 ger i kap. 8 § 1 punkten 4 och § 2 punkten 2 beställaren respektive entreprenören en rätt att häva kontraktet avseende återstående delar om motparten försätts i konkurs eller på annat sätt är i sådant obestånd att han inte kan förväntas fullgöra sina åligganden och inte heller ofördröjligen efter begäran ställer betryggande säkerhet för det rätta fullgörandet av dessa.

Även om det kan vara frestande att reflexmässigt skicka iväg en hävningsförklaring när man läser ordet ”konkurs” finns det anledning att avvakta. Det kan vara så att konkursboet har en rätt att träda in i avtalet, i vilket fall man inte bör häva avtalet innan man har försäkrat sig om att boet inte har för avsikt att begagna sig av den rätten. En hävningsförklaring innebär också att konkursbolagets motpart inte har något kvarvarande anspråk på färdigställande (där sådan rätt är aktuell) utan enbart har ett anspråk på skadestånd som bara kan göras gällande mot det bolag som nu saknar pengar till fullgörande av sina skyldigheter. Hävning aktualiserar även komplexa regler om värdering av entreprenaden, ett förfarande som kan försvåras av att man har en motpart som inte nödvändigtvis kan medverka i en sådan värdering.

När det är en entreprenör eller underentreprenör som har gått i konkurs kan AB 04 och ABT 06 kap. 8 § 8 verka lockande då ordalydelsen i denna paragraf förbinder entreprenören att medverka till att beställaren bland annat ska få överta avtal om material, varor och underentreprenader. Denna medverkansskyldighet kommer i praktiken att ha liten betydelse eftersom sådana överlåtelser av befintliga avtal förutsätter samtycke från de leverantörer eller underentreprenörer som ingått avtalen med den insolvente entreprenören.

Allt detta innebär att de praktiska fördelarna med en hävning ofta inte är så stora som man först kan tro. Med hänsyn till de långtgående konsekvenser som en hävning medför rekommenderas det i princip alltid att man stämmer av med en jurist innan man häver. Detta gäller än mer när man står inför den rättsliga och praktiska komplikation som en konkurs medför.

Ta kontakt med konkursförvaltaren

Som vi förklarade i den första artikeln innebär konkursen att den juridiska person som avtalet ingicks med, bolaget i konkurs, nu helt saknar alla resurser för att fortsätta arbetet. Allt byggmaterial som köpts in och inte levererats, alla pengar som skulle användas för att betala löner eller entreprenörsfakturor och alla andra tillgångar som fanns i bolaget vid konkursutbrottet tas över av konkursboet och får endast förvaltas av konkursförvaltaren.

Det första man bör göra vid dessa kontakter är att klargöra vilka anspråk man har på bolaget i konkurs, oavsett om dessa avser färdigställande, viten eller eventuella skadestånd. I praktiken kommer dessa anspråk oftast att omvandlas till anspråk på att få ut pengar. Om man inte har särskild säkerhet kommer sådana anspråk att vara oprioriterade, vilket innebär att man i de allra flesta fall efter avslutad konkurs enbart kommer få ut enstaka procent av det totala belopp som man har rätt till (om man får ut någonting över huvud taget).

Ibland kan konkursförvaltaren ha ett intresse av att fullgöra ditt avtal, vilket i regel enbart sker om konkursboet med små arbetsinsatser och små kostnader kan få ut stora belopp från dig eller från någon annan kontraktspart. Ett exempel på detta kan vara om det enskilda entreprenadkontraktet ställer krav på att fel i slutbesiktningsutlåtande måste vara avhjälpta innan av beställaren innehållna medel betalas ut. Beroende på situationen kan man också försöka hitta möjligheter att från konkursboet ta över avtal med konkursbolagets beställare eller underentreprenörer (om dessa samtycker till detta) eller köpa loss inköpt material.

Kom ihåg att uppgörelser med konkursförvaltaren i regel förutsätter att man kan erbjuda konkursboet någonting som är till en sådan ekonomisk nytta för konkursboet att konkursförvaltaren bedömer det vara värt att vilja lägga ned arbete på att granska och ta ställning till eventuella förslag. Konkursförvaltarens arvode bekostas nämligen i första hand av konkursboet och dennes arbete innebär därför en kostnad för konkursboet, vilken konkursförvaltaren måste motivera som skälig i efterhand.

Eftersom konkursförvaltaren som utgångspunkt inte har några särskilda skyldigheter mot konkursbolagets gamla kontraktsparter är oftast enklast för denne att säga nej till förslag från dessa. Trots detta bör man i vart fall som ett första steg ta kontakt med konkursförvaltaren och fråga vad denne har för avsikter i just detta enskilda fall.

Ta kontakt med beställare eller underentreprenörer

I regel finns det stora ekonomiska värden hos ett konkursbolags motpart. Om det är en generalentreprenör som har gått i konkurs är det i regel dennes beställare som innehåller pengar. Är det istället ens anlitade entreprenör eller underentreprenör är det inte sällan som en stor del av det praktiska arbetet i dennes entreprenad rent faktiskt utförs av underentreprenörer.

När motparten går i konkurs kan det därför vara bra att ta kontakt med beställare, underentreprenörer eller andra kontraktsparter som man kan hitta ett samarbete med för att uppfylla ens egna kontrakt eller till exempel få del av ett garantiansvar som man är särskilt intresserad av. Man kan försöka förhandla fram lösningar varigenom man tar över de avtal som dessa har med den insolvente kontraktsparten eller så kan man beroende på situationen ingå helt nya avtal med dessa aktörer.

När man ger sig in i sådana diskussioner måste man komma ihåg att man saknar avtal med de bolag man nu förhandlar med. Detta kan innebära såväl en nackdel som en fördel på så sätt att man å ena sidan inte har någon skyldighet att uppfylla de åtaganden som den insolvente kontraktspartens inte hann uppfylla innan konkursen. Å andra sidan betyder detta att de parter som man förhandlar med inte har någon skyldighet att ingå avtal och lika gärna kan ställa upp särskilda villkor (till exempel vad gäller betalning för sådant som man själv egentligen inte är betalningsskyldig för). Dessa diskussioner blir således normala affärsmässiga förhandlingar (om än under särpräglade förhållanden) där båda parter får försöka hitta en lösning som de båda är nöjda med.

Allmänt om att ingå överenskommelser efter en konkurs

Eftersom inblandade parter efter en konkurs förhandlar kring överenskommelser som helt eller delvis ansluter till befintliga avtal avseende samma entreprenad ställer sådana förhandlingar större krav på förståelse för juridiken än vanliga avtalsförhandlingar. Detta gäller särskilt då konkursförvaltarens roll i diskussionerna kommer att variera beroende på de särskilda förutsättningarna i det enskilda fallet. Med anledning av detta finns det större anledning än vanligt att vända sig till en jurist för att i ett tidigt skede reda ut vad som gäller och vilka överenskommelser man kan eller bör ingå.

Avslutande synpunkter

Genom denna artikelserie har vi försökt ge en övergripande inblick i ett rättsområde som är väldigt komplext och särpräglat. Det är förstås omöjligt att inom ramen för en sådan artikelserie beröra alla frågor som kan tänkas uppstå i samband med konkurs, men förhoppningsvis kan denna serie tjäna som en första introduktion och vara till hjälp inför kontakter med myndigheter eller juridiska rådgivare.

Förenklade byggregler kan vara på gång

Kommittén för modernare byggregler har haft i uppdrag att se över och modernisera Boverkets byggregler samt delar av plan- och bygglagen (PBL) och plan- och byggförordningen (PBF). Den 19 december 2019 lämnade kommittén över sitt slutbetänkande till regeringen.

 

Slutbetänkandet omfattar ett paket av föreslagna åtgärder som syftar till att regelverken ska bli enklare, mer förutsägbara och samtidigt mer flexibla. Betänkandet innehåller fem huvudförslag : 

Kilpatrick Townsend Entreprenadrätt

  • att reglerna om bostäders lämplighet ändras,
  • att ombyggnationsbegreppet tas bort från PBL och att de åtgärder som tidigare klassificerats som ombyggnationer istället ses som ändringar av en byggnad,
  • att en ny myndighet kallad Byggkravsnämnden bildas,
  • att reglerna om kontroll av byggandet i 10 kap. PBL förtydligas och förenklas, samt
  • att Boverkets byggregler reformeras.

Vi går genom de fem förslagen nedan. Därefter behandlar vi kort ett projekt som drivs av Boverket på initiativ av regeringen, som även det syftar till att förenkla byggreglerna.

Reformering av reglerna om bostäders lämplighet

Enligt 8 kap. 1 och 4 §§ PBL ska byggnader utformas så att de är lämpliga för sitt ändamål och ha vissa tekniska egenskaper. Utformningskraven och de tekniska egenskapskraven preciseras i PBF och Boverkets byggregler, i dessa regelverk anges till exempel vilka utrymmen i en bostad som ska vara avskilda och vilka utrymmen som ska ha fönster.

Av slutbetänkandet framgår att kommittén anser att det finns ett stort behov av att reformera kraven på bostäders lämplighet vid nybyggnation.

För närvarande ställer Boverkets byggregler upp olika lämplighetskrav beroende på om bostaden i fråga antingen är högst 35 kvadratmeter, mellan 36 och 55 kvadratmeter eller större än 55 kvadratmeter. En av de större ändringar som föreslås i betänkandet är att de särskilda kraven för bostäder över 55 kvadratmeter tas bort, då kommittén menar att gränsen för bostäder större än 55 kvadratmeter inte är ändamålsenlig och marknaden i högre grad kan antas möta efterfrågan av ytterligare kvaliteter hos större bostäder.

Ombyggnationsbegreppet och de tillhörande följdkraven avskaffas

Av 8 kap. 2 och 5 §§ PBL följer att vid ombyggnationer ska utformningskraven och de tekniska egenskapskraven i PBL uppfyllas för hela byggnaden (och inte bara den ombyggda delen), så länge det inte är orimligt. Detta kallas följdkrav. Reglerna innebär att ombyggnationer ofta medför att hela byggnaden måste uppfylla de krav som ställs i lagen på bland annat energihushållning, värmeisolering och bullerskydd.

Kommittén skriver i slutbetänkandet att de stränga följdkraven har medfört att många ombyggnationer hindrats, vilket lett till ett sämre nyttjande av det befintliga bostadsbeståndet. Därutöver har kommittén funnit att det vid tillämpningen av PBL är svårt att skilja begreppet ”ombyggnad” från begreppen ”ändring”, ”underhåll” och ”tillbyggnad”. På grund av det ovanstående föreslås att ombyggnads­begreppet utgår ur PBL. De åtgärder som i dag klassificeras som en ombyggnad av en byggnad kommer om förslaget genomförs istället att ses som en ändring av byggnaden. För ändringar är utgångspunkten att utformningskraven och de tekniska egenskapskraven endast ska uppfyllas där åtgärderna vidtas, och inte för hela byggnaden.

Inrättande av Byggkravsnämnden

I betänkandet föreslås vidare att en ny myndighet, kallad Byggkravsnämnden, ska bildas. Byggherrar ska kunna ansöka hos nämnden om ett förhandsavgörande huruvida det kan antas att en nybyggnad kommer uppfylla utformningskraven och de tekniska egenskapskraven.

Ett positivt förhandsavgörande ska vara bindande för kommunens byggnadsnämnd vid bygglovsprövningen och vid bedömningen om startbesked kan ges.

Syftet är att nämndens förhandsavgöranden ska utgöra vägledande praxis, vilket ska leda till en mer förutsägbar och enhetlig tillämpning av regelverken.

Tydligare och enklare regler om kontroll av byggandet

Slutbetänkandet innehåller dessutom ett antal förslag för hur kontrollen av byggandet ska förtydligas och förenklas.

För det första föreslås att systemet med certifierade sakkunniga i 10 kap. 8 § PBL avskaffas, och att samtliga kontroller i stället görs inom ramen för byggherrens egenkontroll. Kommittén föreslår för det andra att även systemet med kontrollansvariga i 10 kap. 9–13 §§ PBL utgår, så det inte längre krävs att byggherrar anlitar kontrollansvariga.

För det tredje vill kommittén att det förtydligas i PBL vad som ska gås igenom vid ett arbetsplatsbesök, samt att det utfärdas mer detaljerade myndighetsföreskrifter om vad som ska anges i en kontrollplan och hur en kontrollplan ska utformas.

Reformering av Boverkets byggregler

Slutligen menar kommittén att den nuvarande utformningen av Boverkets byggregler, med allmänt hållna föreskrifter som kompletteras av icke bindande allmänna råd som hänvisar till standarder, har lett till ett oklart rättsläge. Det föreslås därför i betänkandet att Boverket ges i uppdrag att reformera dess byggregler genom att bland annat i största möjliga mån ta bort de allmänna råden och hänvisningarna till standarder.

Slutbetänkandets framtid

Kommittén för modernare byggreglers slutbetänkande kommer troligtvis att gå på remiss härnäst. Förfarandet efter remissrundan skiljer sig åt beroende på vad det är för typ av regler som föreslås ändras, ändringar av lagar involverar fler steg än ändringar av myndighetsföreskrifter. Även vilka aktörer som är involverade i ändringsprocessen skiljer sig mellan de olika regeltyperna – förenklat kräver ändring av PBL riksdagsbeslut, ändring av PBF regeringsbeslut och ändring av Boverkets byggregler beslut av Boverket. Det är därför i nuläget svårt att sia om de olika ändringsförslagen kommer att genomföras, och i så fall när så kan tänkas ske.

En översyn av Boverkets regler har redan inletts

Regeringen har förekommit kommittén gällande det sistnämnda förslaget om en reformering av Boverkets byggregler, då regeringen tidigare under 2019 uppdrog åt Boverket att göra en översyn av dessa regler. Ambitionen med översynen är att byggreglerna i framtiden ska innehålla mycket färre detaljerade krav, inga allmänna råd och inte heller några hänvisningar till standarder.

Översynen kommer att inledas med att Boverket skapar en modell för hur bygg- och konstruktionsregler ska tas fram. När regelmodellen är klar ska den användas för översynen av övriga avsnitt i regelverket. Boverkets regeringsuppdrag ska redovisas senast den 20 december 2020.

Arbetsmiljöbrott kan nu ge upp till 500 miljoner kronor i böter

När ett brott begås i utövningen av näringsverksamheten kan företaget bli skyldigt att betala en företagsbot. Boten utdöms av domstol på begäran av åklagaren. Reglerna om företagsbot är aktuella för företag i alla branscher men kan vara av särskilt intresse för byggbranschen eftersom bland annat arbetsmiljölagstiftningen ställer särskilda krav på företag verksamma där.

Maxbeloppet för boten har tidigare varit 10 miljoner kronor men genom en lagändring  som trädde ikraft den 1 januari 2020 har maxbeloppet för boten höjts till 500 miljoner kronor.

Arbetsmiljöbrott - Företagsböter - EntreprenadLagändringen har motiverats bland annat av att det tidigare maxbeloppet vid en internationell jämförelse bedömdes vara för lågt för att fungera som en tillräckligt effektiv och kännbar sanktion för stora multinationella företag.

I och med lagändringen införs även en bedömning i två steg för att företagsboten ska komma att stå i proportion till brottet och det dömda bolagets ekonomiska ställning. I ett första steg ska nu domstolen fastställa ett sanktionsvärde på mellan 5 000 kronor och 10 miljoner kronor. Bedömningen utgår från den samlade brottslighetens allvar, dess förhållande till näringsverksamheten, risken för fara för liv, hälsa eller miljö samt om företaget tidigare har ålagts att betala företagsbot. Om sanktionsvärdet bestäms till lägre än 500 000 kronor ska företagsboten bestämmas till ett belopp som motsvarar sanktionsvärdet.

Om däremot sanktionsvärdet uppgår till minst 500 000 kronor ska domstolen, i ett andra steg, bestämma företagsboten för ”större företag” till det högre belopp som är befogat med hänsyn till företagets finansiella ställning genom åläggande av förhöjd företagsbot. Denna förhöjda företagsbot bestäms genom att sanktionsvärdet multipliceras, dock högst med faktor 50. Definitionen av ”större företag” följer av årsredovisningslagen, nämligen antingen börsnoterade företag eller företag där minst två av följande förutsättningar är uppfyllda för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren: medeltalet anställda har uppgått till mer än 50, redovisad balansomslutning har uppgått till mer än 40 miljoner kronor och redovisad nettoomsättning har uppgått till mer än 80 miljoner kronor. Multipliceringsfaktorn ska som utgångspunkt bestämmas utifrån företagets eget kapital. Den finansiella ställningen ska dock inte beaktas när företagsbotens storlek bestäms för staten, kommuner och landsting.

Företag inom byggbranschen uppfyller i regel definitionen av ”större företag”, ofta med råge. Det innebär att dessa företag löper en större risk att ådömas en förhöjd företagsbot vid brott, vare sig det är fråga om arbetsmiljöbrott eller annan brottslighet. Det ska dock påpekas att multipliceringsfaktorn blir tillämplig först vid särskilt klandervärd brottslighet och alltså inte vid mindre förseelser. Vidare blir detta nya system tillämpligt först på brottslighet som begåtts efter den 1 januari 2020. Hur som helst innebär lagändringen ytterligare en anledning för företag att ha noga uppsyn över att arbetsmiljölagstiftningen följs inom den egna verksamheten.

Entreprenad och konkurs – Hur garderar man sig mot motpartens konkurs?

Artikelserie del 2 av 3

En motparts konkurs medför i regel stora problem i ett entreprenadprojekt och försätter ofta den kvarvarande parten i en svår situation. Detta är den andra artikeln i vår artikelserie om hur det konkursrättsliga regelverket samspelar med reglerna i AB 04 och ABT 06.

I vår förra artikel gick vi igenom det konkursrättsliga regelverket ur ett entreprenadperspektiv. Denna artikel fokuserar istället på vilka konkreta åtgärder som en beställare eller entreprenör kan vidta innan motpartens konkurs är ett faktum. Sammanfattat kan man säga att det gäller att vidta förebyggande åtgärder redan vid förhandlandet av själva entreprenadkontraktet och använda sig av möjligheterna att begära säkerhet enligt AB 04 och ABT 06. Under projektets gång är det viktigaste båda parter kan göra att hålla ett vaksamt öga på förhållandet mellan entreprenörens produktionstakt och betalningarna enligt betalplan.

Entreprenad och konkurs

Känn till din motpart

Denna första punkt kan verka självklar, men det är ofta som man inte tänker på detta. Man måste ställa sig frågan: vilket bolag är det jag skriver kontrakt med? Vilket exakt organisationsnummer har detta bolag? Ibland kan en beställare eller entreprenör agera under ett visst varumärke, men ingå avtal genom något dotterbolag. Som vi beskrev i vår förra artikel kan ingen aktör normalt framställa krav mot något annat bolag än det bolag som man ingick avtalet med.

Sedan måste man ha i åtanke att ekonomiska problem kan komma plötsligt ur en utomståendes perspektiv. Sådana syns ofta inte i en årsredovisning. För att ha den bästa möjligheten att få reda på detta bör en professionell aktör göra sitt bästa för att känna den svenska bygg- och anläggningssektorn i största allmänhet och hur den tilltänkte motparten passar in i denna. Vilka personer står bakom bolaget? Vilka andra stora projekt har denna aktör parallellt med ditt tänkta projekt? Hur tror du att denne prioriterar de olika projekten om det skulle uppstå problem?

I slutändan kommer man dock aldrig ifrån risken för att motparten går i konkurs. Plötsliga och oförutsedda situationer kan försätta även det mest välskötta bolaget i ekonomiska problem som det inte går att återhämta sig från. I sådana svårförutsägbara situationer kommer inte information att vara nog, men att vara välinformerad kan göra att man har en bättre överblick över projektets riskprofil samtidigt som det kan hjälpa en att göra det bästa av varje given situation.

Förstå din kreditrisk

Som vi har varit inne på i vår förra artikel är ett entreprenadkontrakt som de allra flesta andra kontrakt en utväxling av prestationer mellan parterna: entreprenören ska prestera ett visst arbete medan beställaren ska betala. Problemet är att det alltid finns en viss tidsmässig förskjutning mellan utväxlingen av parternas prestation. Av flera skäl kan inte parterna utväxla sina prestationer vid samma tidpunkt. Entreprenören kan inte bygga ett hus över en natt men måste samtidigt tillföras tillräckliga medel under entreprenadtiden för att inte dennes finansieringskostnader ska bli för stora (vilket ju i slutändan skulle påverka beställarens slutliga entreprenadkostnad). Detta är anledningen till att de flesta entreprenader betalas enligt en betalplan (se nästa avsnitt).

Beställarens kreditrisk uppstår när entreprenören genom betalningar har tillförts ett större värde än vad denne har tillfört byggherrens projekt i form av färdigställandegrad. Entreprenörens kreditrisk uppstår å andra sidan när man har utfört arbete som man först får betalt för efter en viss period. En beställares mål är i regel att inte ligga ute med pengar innan entreprenören har byggt klart de delar för vilka betalning erläggs. Entreprenörens mål är istället att få så mycket pengar så tidigt som möjligt i byggprocessen för att inte behöva finansiera projektet innan beställaren betalar.

Det finns dock alltid en kvarvarande risk som är oberoende av denna tidsförskjutning, det vill säga en som kvarstår även där betalningar och utförda arbeten är i fullständig balans. Denna risk beror på att det i de allra flesta fall kommer att vara dyrare för beställaren att ta in en ny entreprenör än att låta den befintlige entreprenören färdigställa entreprenaden. Inte minst är detta föranlett av att den nye entreprenören behöver etablera sig på arbetsplatsen och bedöma entreprenadens färdigställandegrad för att orientera sig om hur man bäst färdigställer den utifrån förutsättningarna på plats. För entreprenörens del har denne i regel bokat upp sina resurser för det aktuella projektet och räknat med en viss vinst på projektet. Om entreprenaden avbryts i förtid kommer entreprenören dels gå miste om denna vinst och dels riskera kostnader för tiden innan man kan hitta ett nytt projekt att sysselsätta frigjorda resurser med.

För beställarens del beaktas denna risk i regel genom innehållande av medel enligt AB 04/ABT 06 kap. 6 § 12 (se mer om detta i nästa stycke), men i den mån dessa pengar inte räcker så kvarstår risken.

Förstå ersättningsmodellens betydelse

Ersättningsmodellen för det enskilda entreprenadkontraktet är en central aspekt av projektet och förhandlas ofta i ett tidigt skede. Vad man ska uppmärksamma är att detta är ett tillfälle att strukturera avtalet för att minska eventuella följdskador vid en eventuell konkurs hos motparten. Detta görs genom att se till att beställarens betalningar så långt det är praktiskt möjligt vid varje givet tillfälle står i rimlig proportion till av entreprenören utförda arbeten.

Vid avtal på löpande räkning är det vanliga att man i kontraktshandlingarna föreskriver löpande betalning efter utfört arbete, vanligen månadsvis i efterskott. När man avtalat om fast pris gäller istället enligt AB 04/ABT 06 kap. 6 § 12 att betalning om inte annat avtalats ska erläggas för utfört arbete med en innehållanderätt för beställaren uppgående till 10 procent av värdet på det utförda arbetet upp till en gräns om 5 procent av den totala kontraktssumman.

I praktiken brukar parterna avtala om en betalningsplan. En sådan brukar ofta dela upp kontraktssumman på olika distinkta delar av entreprenaden, till exempel stomme, elektricitet, VVS och så vidare. Därefter faktureras beställaren för ”lyft” baserade på hur arbetena är planerade att fortskrida. Detta ska i teorin innebära att när beställaren betalat 50 procent av summan för stommen (minus ett avdrag om 10 procent) så ska entreprenören också ha hunnit utföra ungefär halva stommen. Eftersom det alltid finns ett viss mått av uppskattning kring detta innebär det att parterna inom vissa gränser kan göra en sådan plan mer eller mindre ”framtung”. Det ligger även i beställarens intresse att avtala om att betalningsplanen ska vara ”prestationsbunden”, det vill säga att rätten till betalning villkoras av att arbetet som betalningen avser faktiskt utförts.

Ur beställarens perspektiv är det viktigt att se till att man enbart betalar för arbete som har utförts samtidigt som entreprenören kan ha behov av vissa större betalningar ganska tidigt i entreprenaden. Båda parter kan agera för att tillgodose sina intressen dels genom att granska betalningsplanen innan den slås fast för att kontrollera hur den förhåller sig till en tänkt produktionstakt och dels genom att se till att löpande kontrollera hur mycket av entreprenadarbetena som faktiskt utförs.

Kräv säkerhet

En uppenbar åtgärd som man kan vidta är att kräva om att motparten ska ställa säkerhet enligt AB 04/ABT 06 kap. 6 § 21. Enligt denna paragraf är utgångspunkten att om parterna har avtalat om att säkerhet ska lämnas utan att närmare definiera omfattningen av denna så ska säkerheten gälla för ett belopp om 10 procent av kontraktssumman under entreprenadtiden och 5 procent av denna under en tvåårsperiod efter entreprenadens godkännande. Vanliga metoder är moderbolagsborgen, bankgaranti eller försäkringslösningar.

Moderbolagsborgen innebär egentligen i princip enbart att en parts ägarbolag åtar sig att ansvara för dennes fullgörande av kontraktet som om ägarbolaget självt hade ingått avtalet. Detta innebär att man kan vända sig direkt till exempelvis koncernmoderbolaget för ett fullgörande av entreprenadarbeten eller betalning. En moderbolagsborgen är bra när man till exempel har att göra med ett mindre bolag i en mycket större koncern då borgen hindrar koncernledningar från att försätta ett dotterbolag i konkurs för att komma ur ett problematiskt projekt. Däremot är moderbolagsborgen ofta inte tillräcklig för att skydda mot större ekonomiska problem eftersom dessa ibland kan drabba hela koncerner. Bankgarantier är kostsamma och är ofta förenade med särskilda villkor från bankens sida. Detsamma gäller försäkringslösningar.

Vad man bör göra är att i ett tidigt stadium av projektet gå igenom vilka säkerheter som motparten ska ställa och vilka säkerheter som denne faktiskt tillhandahållit. Man bör i detta skede också bekanta sig med villkoren för dessa säkerheter för att se om det finns begränsningar i dessa som kan minska värdet av säkerheten i praktiken.

Nästa artikel

I vårt nästa nyhetsbrev kommer vi att avsluta temat konkurser med en sista artikel om hur man kan agera när motpartens konkurs väl har ägt rum.

Organisationers möjligheter att överklaga detaljplanebeslut

Bakgrund

Mark- och miljööverdomstolen har i en nyligen meddelad dom i mål nr P 12291-18 avgjort om organisationer har klagorätt i detaljplanefrågor (det vill säga rätt att överklaga detaljplanebeslut). Bakgrunden till målet var följande: Stadsbyggnadsnämnden i Stockholms kommun beslutade att anta en detaljplan för en fastighet i centrala Stockholm. Planen syftade till att möjliggöra en ny byggnad på fastigheten och förutsatte rivning av ett äldre kontorshus på samma plats. Den ideella föreningen Samfundet S:t Erik överklagade beslutet, och menade att detaljplanen borde upphävas på grund av att den innebar en förvanskning av en arkitektoniskt och kulturhistoriskt mycket värdefull stadsmiljö, med påtaglig skada på riksintresset Stockholms innerstad med Djurgården. I processen uppkom frågan om föreningen hade rätt att överklaga beslutet.

Klagorätt enligt lag

Detaljplanebeslut får enligt 42 § förvaltningslagen under vissa villkor överklagas av den som beslutet angår (vilket främst är grannar). Därutöver stadgar 13 kap. 12 § plan- och bygglagen (PBL) att juridiska personer som uppfyller ett antal krav avseende bland annat associationens ändamål och antal medlemmar får överklaga detaljplanebeslut som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan på grund av att planområdet genom detaljplanen får tas i anspråk för vissa i lagen uppräknade verksamheter och åtgärder (exempelvis köpcentrum och tunnelbana).

Domstolens bedömning

överklaga detaljplan I det aktuella fallet kunde den ideella föreningen inte grunda någon klagorätt direkt på 13 kap. 12 § PBL, då domstolen ansåg att den föreslagna exploateringen inte utgjorde någon sådan verksamhet eller åtgärd som anges i plan- och bygglagen.

Mark- och miljööverdomstolen noterade dock att Sverige genom artikel 9.3 i Århuskonventionen (vilket är en FN-konvention om bland annat allmänhetens tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor) har en skyldighet att se till att juridiska personer har rätt att få exempelvis handlingar av myndigheter som strider mot svensk miljölagstiftning prövade av domstol eller i administrativ ordning.

Domstolen konstaterade därefter att svensk kulturmiljölagstiftning ska beaktas vid planläggning, och att denna lagstiftning omfattas av begreppet ”miljölagstiftning” i Århuskonventionen. Detaljplanebeslutet omfattades alltså enligt Mark- och miljööverdomstolen av associationers klagorätt enligt artikel 9.3 i Århuskonventionen. Domstolen slog därför fast att 13 kap. 12 § PBL inte kan anses uttömmande reglera juridiska personers klagorätt, då det skulle strida mot Sveriges åtaganden enligt Århuskonventionen.

Enligt Århuskonventionen får de stater som åtagit sig att följa konventionen ställa krav på att de juridiska personerna ska uppfylla vissa kriterier för att de ska beviljas klagorätt. Samfundet S:t Erik uppfyllde enligt domstolen de krav som ställs i Sverige för att föreningar ska tillerkännas klagorätt.

Mot bakgrund av det ovanstående menade Mark- och miljööverdomstolen att detaljplanebeslutet vid en konventionsenlig tolkning (det vill säga en tolkning i ljuset av Århuskonventionen för att uppfylla åtagandena däri) av 42 § förvaltningslagen skulle anses angå föreningen. Föreningen ansågs alltså ha rätt att överklaga detaljplanebeslutet enligt bestämmelsen i förvaltningslagen.

Kommentar till avgörandet

Genom avgörandet fortsätter Mark- och miljööverdomstolen sin tidigare trend att utvidga organisationers klagorätt, i slutet av 2018 konstaterade domstolen i mål P 2921-18 att de juridiska personer som uppfyller de ovan nämnda nationella kraven ska ha rätt att överklaga beslut om bygglov.

Denna utveckling kan å ena sidan sägas förstärka miljöskyddet. Å andra sidan riskerar utvecklingen att försena allt fler byggprojekt då mängden personer som har möjlighet att överklaga de underliggande besluten ökar.

Huruvida denna utvidgning av organisationernas klagorätt står sig återstår att se. Mark- och miljööverdomstolens avgörande om klagorätt vid bygglovsbeslut har överklagats till Högsta domstolen, som har meddelat prövningstillstånd. Även Mark- och miljööverdomstolens avgörande om klagorätt vid detaljplanebeslut har överklagats till Högsta domstolen, men där har beslut om prövningstillstånd ännu inte fattats. Vi följer utvecklingen.

Skadestånd för VVS-konsult halverades i hovrätten

Hovrätten för övre Norrland har i en nyligen meddelad dom, i mål nr T 764-18, prövat en fråga avseende en VVS-konsults skadeståndsansvar.

 

VVS konsultBakgrunden till tvisten var att en fastighetsägare muntligen ingått avtal med en VVS-konsult om att den sistnämnda bland annat skulle ta fram underlag inför en entreprenad där en tidigare banklokal skulle byggas om till restaurang. Vid entreprenadens slutförande uppdagades att ventilationen var mycket underdimensionerad. Fastighetsägaren ansåg att det berodde på VVS-konsulten och krävde därför skadestånd.

Hovrätten fann att parterna i och för sig verkade överens om vilket arbete som VVS-konsulten faktiskt hade utfört, men att de inte var överens om det hade ingåtts ett eller flera avtal mellan parterna eller vad som exakt avtalats och om de aktuella arbetena ingått i VVS-konsultens uppdrag.

Hovrätten fann att parterna ingått åtminstone fyra stycken avtal som tillsammans omfattat det samlade arbetet. Hovrätten, liksom tingsrätten, ansåg att VVS-konsulten utfört uppdraget felaktigt avseende i vart fall ett av avtalen och att agerandet hade varit vårdslöst. Hovrätten prövade sedan skadeståndets storlek. Tingsrätten hade baserat dess bedömning på en offert. Till skillnad mot tingsrätten ansåg hovrätten att det fanns frågetecken avseende offerten och hur den var beräknad. Hovrätten ansåg istället att en kostnadsberäkning utförd av en sakkunnig skulle ligga till grund för skadeståndet. Hovrätten kom därför fram till att skadeståndet skulle bestämmas till ca 1,4 miljoner kronor, vilket var ungefär en halvering från det i tingsrätten utdömda skadeståndet.

Ansvarsfördelning vid miljöskador

Bakgrund

Under brandövningar på Malmö Airport användes ett skumsläckmedel som innehöll ett miljöfarligt ämne. Ämnet sammanblandades med flygplatsens avloppsvatten, vilket leddes bort till Svedala kommuns reningsverk och kontaminerade slammet i verket. Kontamineringen orsakade kostnader för kommunen, som väckte skadeståndstalan mot Swedavia (som bedrev den aktuella flygplatsverksamheten) och yrkade på ersättning enligt reglerna i 32 kap. miljöbalken om skadestånd för miljöskador.

Enligt 32 kap. miljöbalken ska ersättning utgå för skador som orsakas genom bland annat förorening av vattenområden eller ”annan liknande störning”. En sak som särskiljer skadeståndsansvaret i detta kapitel från vanligt skadeståndsansvar är att ansvaret i miljöbalken som huvudregel är strikt, vilket innebär att det inte krävs att den som orsakat skadan varit vårdslös.

Swedavia invände mot betalningsskyldigheten med hänvisning till att kommunen och Swedavia hade två avtal om att kommunen skulle ta hand om avloppsvattnet, och att parternas avtalsförhållande innebar att ansvarsreglerna i 32 kap. miljöbalken inte kunde tillämpas.

Högsta domstolens bedömning i mål nr T 3191-18

Frågan om reglerna i 32 kap. miljöbalken går att avtala bort landade till slut på Högsta domstolens bord, vilken i början av november konstaterade att regleringen är dispositiv (det vill säga möjlig att avtala bort).

Beträffande det aktuella avtalsförhållandet konstaterade domstolen att kommunen hade åtagit sig att omhänderta flygplatsens avloppsvatten mot ersättning och att avtalen reglerade vilka föroreningar som fick finnas i vattnet samt vem som skulle ansvara för oönskade och oförutsedda föroreningar. Sammantaget innebar detta att kontamineringsskadorna skulle anses ha ett sådant samband med de centrala förpliktelserna i avtalen att frågan om ersättning skulle bedömas enligt avtalsvillkoren istället för enligt miljöbalkens ansvarsregler.

Rättsfallets möjliga inverkan på entreprenadrätten

miljöskadorEn entreprenör har enligt tredje stycket kap. 5 § 13 i AB 04 och ABT 06 möjlighet att under vissa förutsättningar få ersättning av beställaren för skadestånd rörande miljöskada som entreprenören enligt 32 kap. miljöbalken varit skyldig att betala till tredje man.

En intressant fråga som uppkommer genom Högsta domstolens avgörande är om en entreprenör som utgett skadestånd för miljöskada till tredje man fortfarande kan vända sig till beställaren för ersättning enligt ovan nämnda bestämmelse i AB 04/ABT 06 i de fall skadeståndet till tredje man på samma sätt som i det aktuella målet baseras på ett avtal mellan entreprenören och tredje man, istället för på reglerna 32 kap. i miljöbalken.

Ett alternativ är att domstolen skulle bedöma att det i så fall inte längre är fråga om skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken, utan istället skadestånd enligt avtalet (s.k. inomobligatoriskt skadestånd). Det är i så fall möjligt att domstolen skulle anse att eftersom tredje stycket kap. 5 § 13 i AB 04/ABT 06 enligt dess ordalydelse endast omfattar skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken har entreprenören inte rätt till ersättning från beställaren. Ett annat alternativ är att domstolen inte skulle fästa avgörande betydelse vid om skadeståndsansvaret baseras på avtalet eller 32 kap. miljöbalken, utan istället bedöma att bestämmelsen fortfarande är tillämplig eftersom de skador som skadeståndet baseras på rent faktiskt utgör miljöskador (som sådana skador definieras i 32 kap. miljöbalken). Hur frågan kommer att bedömas återstår att se.

Entreprenadtvist avseende byggnation av pizzeria

Svea hovrätt har nyligen avgjort ett minst sagt rörigt mål (nr T 4005-16, dom 2019-11-15) som täckt allt från outtalade funktionskrav till preskriptionsfristen för att invända mot en överbesiktning. Målet i hovrätten berörde såväl beställaren, entreprenören som överbesiktningsmannen och inleddes vid två olika tingsrätter innan avgörandena överklagades till hovrätten. Förutom att flera frågor fanns uppe till prövning och att de tre parterna riktat krav mot varandra är det tänkvärt att se hur kraven hängde ihop. Vidare har hovrätten intressant nog öppnat för att ett företag kan ursäktas en sen reklamation i fall där dess ställföreträdare insjuknat.

Tvisten gällde uppförandet på totalentreprenad av en byggnad avsedd att användas som pizzeria. Entreprenaden underkändes både vid slutbesiktning och vid överbesiktning, bland annat för att degrummet inte slutits. Beställaren hävde sedan avtalet till följd av underkännandet. 

entreprenadtvistEntreprenören gjorde gällande att entreprenaden rätteligen borde ha godkänts. På denna grund menade entreprenören att beställaren inte hade rätt att häva avtalet och att entreprenören därmed lidit skada då man inte kunnat avhjälpa vissa fel. Entreprenören begärde därför ersättning av såväl beställaren som överbesiktningsmannen.

Hovrätten kom fram till att det var fel att underkänna entreprenaden eftersom ett oslutet degrum trots allt uppfyllde det outtalade funktionskravet att kunna bereda deg och baka pizza i lokalen. Beställarens hävning var därför obefogad. Hovrätten avslog däremot entreprenörens krav på skadestånd mot beställaren och överbesiktningsmannen. Entreprenören ansågs visserligen ha fått ett intäktsbortfall till följd av prisavdrag på kontraktssumman, men skulle samtidigt också ha haft kostnader för att avhjälpa felen. Eftersom det saknades underlag för att bedöma om intäktsbortfallet översteg kostnaderna fann hovrätten att någon skada inte visats.

Överbesiktningsmannen krävde ersättning för besiktningskostnaderna av entreprenören och beställaren tillsammans. Beställaren medgav kravet medan entreprenören motsatte sig kravet med hänvisning till att överbesiktningen var behäftat med fel (entreprenaden borde ha godkänts). På invändning av överbesiktningsmannen fann dock hovrätten att entreprenören reklamerade felet först tio veckor efter att ha fått del av besiktningsutlåtandet och att reklamationen därför skett för sent. Entreprenören menade att skälet till förseningen var att dess ställföreträdare insjuknat. Hovrätten öppnade i domskälen för att det inte är uteslutet att beakta att en ställföreträdares sjukdom kan utgöra godtagbart skäl för en senare reklamation. Däremot hade det inte i målet preciserats när ställföreträdaren blev sjuk och det fanns omständigheter som tydde på att han borde ha kunnat utföra en reklamation innan han insjuknade. Hovrätten godtog därför inte påståendet.

Beställaren hade som sagt frivilligt betalat besiktningskostnaderna men, eftersom betalningsskyldigheten ålagts beställaren och entreprenören tillsammans, krävde beställaren entreprenören på dennes del. Hovrätten avslog begäran av det skälet att överbesiktningen rätteligen borde ha lett till godkännande och att entreprenören därför var vinnande part i överbesiktningen.

Slutligen begärde beställaren förseningsvite av entreprenören. Enligt avtal skulle ”restaurangdelen” av byggnaden färdigställas cirka sju veckor före resterande delar. Parterna var oeniga om en planritning i en tilläggsbeställning, där en avskiljningsvägg till restaurangen tagits bort, medförde att hela byggnaden nu blev ”restaurangdel”. Hovrätten fann att detta var en alltför ingripande tolkning och att entreprenören därför inte var försenad. Något vite dömdes därmed inte ut.

Entreprenören har nu överklagat domen till Högsta domstolen. Något beslut om prövningstillstånd har ännu inte fattats.

Fortsatt aktuellt att avhysa trilskande hyresgäster innan slutlig dom

En hyresvärd får i regel vänta till slutet av en ofta långdragen rättegång för att kunna avhysa en försumlig hyresgäst. Rättsutvecklingen har dock öppnat för möjligheten att avhysa särskilt trilskande hyresgäster även innan rättegångens slut. I takt med en eventuellt vikande konjunktur kan detta bli ett alltmer aktuellt rättsligt alternativ för hyresvärdar att tillvarata sina intressen.   

 

Avhysa trilskande hyresgäster - HyresrättDen hyresrättsliga lagstiftningen ger lokalhyresgäster ett långtgående skydd att stanna kvar i lokalen. För att inte dra på sig en skadeståndsskyldighet måste en hyresvärd därför kunna presentera objektivt godtagbara skäl för att inte förlänga ett hyresavtal. För att det ens ska bli aktuellt att avhysa en hyresgäst före avtalstidens utgång krävs att hyresrätten förverkas, det vill säga att hyresgästen gör sig skyldig till ett allvarligt avtalsbrott, exempelvis genom att inte betala hyran eller allvarliga störningar.

Om hyresgästen vägrar att flytta är hyresvärden hänvisad till domstol för att få hyresgästen avhyst. Det gäller då för hyresvärden att bevisa de anklagelser som läggs hyresgästen till last. Denna prövning ska domstolen göra först sedan båda parter fått lägga fram sin sak och all bevisning presenterats vid en huvudförhandling.

Även en förhållandevis simpel rättegång tar dock sällan kortare tid än ett år att avslutas i första instans. Överklagas tingsrättens dom kan processen i hovrätten ta lika lång tid. Under denna långa tid kan hyresvärden behöva stå ut med fortsatt uteblivna hyror eller fortsatta störningar. Hyresvärden har i teorin möjlighet att i efterhand begära ersättning för den lidna skadan, men om hyresgästen har ekonomiska svårigheter måste hyresvärden i praktiken finna sig i att skadan är irreparabel.

 

Provisorisk avhysning

Ett undantag från huvudregeln att målet ska handläggas färdigt innan ett avgörande får ske är till exempel att domstolen i förväg kan kvarstadsbelägga egendom om en part kan visa sannolika skäl för sitt anspråk och att en risk för sabotage föreligger. En sådan säkerhetsåtgärd är emellertid till liten hjälp för en hyresvärd i den nyss beskrivna situationen. I vissa särskilda fall kan dock hyresvärden förlita sig på ytterligare en säkerhetsåtgärd: provisorisk avhysning, det vill säga. avhysning av hyresgästen redan i inledningen av målets handläggning.

På samma sätt som i kvarstadsfallet måste hyresvärden visa sannolika skäl för sitt anspråk, för att sabotagerisk föreligger och för att intresset av provisorisk avhysning står i proportion till skadeverkningarna för hyresgästen. Vidare ska säkerhet ställas, exempelvis i form av borgen. Provisorisk avhysning skiljer sig dock från kvarstad i den bemärkelsen att hyresvärden i förväg åtnjuter den önskade rättsföljden innan målet avgjorts slutligt, det vill säga att hyresvärden i någon mening vinner målet i förväg. Ett beslut om kvarstad innebär däremot endast att säkerhet ställs över medlen, men inte att sökanden i förväg får tillgång till dessa.

Frågan om provisorisk avhysning har prövats i två olika hovrättsavgöranden.

 

Rättsfall avseende provisorisk avhysning av icke betalande hyresgäst – Göta hovrätt.

Hyresgästen hade en gammal hyresskuld om cirka 800 000 kronor och hade dessutom inte betalat någon hyra under de senaste nio månaderna. Hyresvärden, som begärde provisorisk avhysning, gjorde gällande att hyresrätten var förverkad och att hyresgästen därför saknade rätt att stanna kvar i lokalen. Hyresvärden pekade även på hyresgästens prekära ekonomiska situation samt att hyresgästen för varje månad som gick drog på sig ytterligare skulder för nyttjandet av lokalen och att detta medförde en skada för hyresvärden. Hyresvärden ställde en borgen om en miljon kronor. Hyresgästen invände dels att hyresrätten inte var förverkad, då en motfordran fanns, dels att en nyemission skulle stärka bolagets ekonomiska ställning.

Hovrätten beslutade om provisorisk avhysning. Inledningsvis konstaterade hovrätten att syftet med en säkerhetsåtgärd är att säkerställa att ett framtida domslut ska gå att verkställa. Eftersom hyresgästen förmenas sin rätt till domstolsprövning och eftersom säkerhetsåtgärden inte går att återställa, kan det inte bli aktuellt med provisorisk avhysning annat än under mycket speciella förhållanden. Det måste därför vara av mycket påtaglig betydelse för hyresvärden att provisorisk avhysning sker.

Enligt hovrätten förelåg sannolika skäl för hyresvärdens påstående att hyresrätten var förverkad, och sabotagerisk förelåg redan genom att hyresgästen nyttjade lokalen utan att betala ersättning. Den borgen om en miljon kronor vilken hyresvärden ställde ansågs godtagbar. Frågan var då om säkerhetsåtgärden kunde bedömas som proportionerlig. Här fann hovrätten det nödvändigt att avhysa hyresgästen för att hyresvärden inte skulle förorsakas ytterligare kostnader. Säkerhetsåtgärden skulle alltså förhindra just den föreliggande sabotagerisken som låg hyresgästen till last. Sammantaget fann därför hovrätten att speciella förhållanden förelåg för att bevilja säkerhetsåtgärden.

 

Rättsfall avseende provisorisk avhysning vid verksamhet i strid med användningsändamålet – Svea hovrätt.

Det här fallet rörde inte obetald hyra, utan hyresvärden gjorde gällande att hyresgästen i strid med avtalat användningsändamål bedrev strippklubbsverksamhet i lokalen och att verksamheten medförde störningar. Hyresgästen förnekade att det bedrevs strippklubbsverksamhet samt invände att det vore oproportionerligt att besluta om provisorisk avhysning eftersom hyresgästen hade gjort betydande investeringar i lokalen och skulle göra en förlust för varje månad som denne inte fick bedriva verksamhet.

Hovrätten biföll hyresvärdens talan och beslutade om provisorisk avhysning. Genom att ha gjort sannolikt att hyresgästens verksamhet stred mot användningsändamålet och att verksamheten medförde störningar ansågs hyresvärden ha gjort sannolikt att hyresgästen saknade rätt att stanna kvar i lokalen. Att hyresgästen trots allt stannade kvar innebar att hyresvärdens rätt att disponera lokalen hindrades och försvårades, det vill säga att sabotagerisk förelåg. Den omständigheten att hyresgästen betalade för sig ledde inte till någon annan bedömning. Hovrätten bedömde även att åtgärden var proportionerlig. Även här ställde hyresvärden en säkerhet om en miljon kronor, vilken ansågs tillräcklig.

De båda avgörandena har överklagats. Högsta domstolen har inte meddelat prövningstillstånd.

Utöver dessa hovrättsavgöranden som rört förverkande har det i tingsrättspraxis också blivit aktuellt med avhysning sedan avtalet inte förlängts men hyresgästen ändå stannat kvar.

Möjligheten till provisorisk avhysning har beskrivits som ”mumma” för landets hyresvärdar, och även om det finns skäl att inte dra alltför stora växlar av denna utveckling – det ska trots allt vara fråga om ganska speciella förhållanden – är det dessvärre ett inte helt ovanligt fenomen att en hyresgäst drar på sig skulder och inte betalar hyra, eller beter sig på ett annat sätt som inte är acceptabelt för hyresvärden och andra hyresgäster. Med hänsyn till den ekonomiska lågkonjunktur som eventuellt är på väg kan detta tänkas bli alltmer vanligt förekommande. Som hyresvärd bör man därför vara medveten om att denna möjlighet finns.

 

_____________________________________________________________________

Denna information är bara avsedd som allmän information och utgör inte juridisk rådgivning.

Kilpatrick Townsend utser Erika Finn till partner

STOCKHOLM (11 december) – Kilpatrick Townsend meddelar att Erika Finn per den 1 januari 2020 inträder som partner på Stockholmskontoret.

 

Erika Finn ny partner på Kilpatrick Townsend Stockholm

Erika Finn började på Kilpatrick Townsend 2018 med mer än tio års erfarenhet inom tvistlösning. Hon företräder regelbundet svenska och utländska klienter i skiljeförfaranden och domstolstvister.

”Vi är mycket glada över att Erika blir partner. Erika är en oerhört duktig advokat och har på den korta tid hon varit hos oss blivit en viktig del av vår processgrupp. Hon kombinerar juridisk spetskompetens inom tvistlösningsområdet med ett brett nätverk och ett stort engagemang för såväl byrån som våra klienter. Hon är också en förebild för våra yngre jurister.”, säger Mattias Wittgren, Managing Partner för Stockholmskontoret.

”Kilpatrick Townsend har under en lång period varit ledande inom tvister på entreprenadrättens område och det känns otroligt roligt att tillsammans med den kunskap som redan finns bidra med min bredare tvistlösningserfarenhet, nu i en ny roll. Vi har fantastiska medarbetare och jag ser fram emot att fortsätta denna resa tillsammans med dem.”, säger Erika Finn.

Om Kilpatrick Townsend

Kilpatrick Townsend är en affärsjuridisk advokatbyrå som etablerades 1860 med internationell verksamhet i Sverige, USA, Japan och Kina. Stockholmskontoret erbjuder sedan 2001 specialistrådgivning och affärsjuridiska lösningar inom flertalet rättsområden till svenska och internationella klienter inom såväl den privata som den offentliga sektorn.

Nya tröskelvärden för upphandlingar

EU-kommissionen har publicerat de nya tröskelvärden som ska gälla på upphandlingsområdet för åren 2020–2021. Tröskelvärdena är av betydelse för att upphandlande myndigheter/enheter ska kunna avgöra om det är de direktivstyrda eller nationella reglerna som ska gälla för upphandlingen. Detta ska räknas ut då den upphandlande myndigheten/enheten uppskattar värdet på upphandlingen. 

Tröskelvärdena revideras vartannat år. Följande nya tröskelvärden kommer att gälla för åren 2020–2021:

 

Tröskelvärde Upphandling - Kilpatrick Townsend

Tröskelvärden Upphandling - Kilpatrick Townsend Advokatbyrå

Omräkningen till de nationella valutorna i medlemsstaterna sker på grundval av valutakursutvecklingen under perioden 2018-2019.

Vi noterar att kommissionens nya tröskelvärden i praktiken kommer att innebära en höjning av tröskelvärdena för såväl statliga myndigheter som övriga upphandlande myndigheter vid inköp av varor och tjänster. För byggentreprenader och koncessioner ökar värdet från 52 620 561 kronor till 54 938 615 kronor.

Ändringarna medför således ett något större utrymme för upphandlande myndigheter/enheter att använda förfaranden under tröskelvärdena.

Ändringarna påverkar också direktupphandlingsgränserna. Höjningarna innebär sammantaget att det nominella utrymmet för att använda direktupphandling blir något större.

Direktupphandling får användas för kontrakt som uppgår till 28 procent av tröskelvärdet vid upphandling enligt LOU, 26 procent av tröskelvärdet enligt LUF, 5 procent av tröskelvärdet enligt LUK och 26 procent enligt LUFS.

De nya tröskelvärdena kommer att tillkännages av Regeringen.

 

Onormalt låga anbud – HFD tar ställning till vad som omfattas av begreppet pris i offentliga upphandlingar

Inom upphandlingsrätten har en upphandlande myndighet en skyldighet enligt lag (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU) att förkasta ett anbud som förefaller vara onormalt lågt, om inte anbudsgivaren kan förklara det låga priset på ett tillfredsställande sätt. Högsta förvaltningsdomstolen (”HFD”) meddelade tidigare i år en dom avseende vilken typ av uppgift som omfattas av begreppet pris i dessa bestämmelser. I det aktuella målet var den tidigare lag (2007:1091) om offentlig upphandling (ÄLOU) tillämplig, men avgörandet har även betydelse för den nu gällande LOU.

Bakgrund

Låga anbud - HFD - offentliga upphandlingarEn upphandlande myndighet skulle upphandla ett ramavtal bestående av två olika sortiment, ett specificerat sortiment och ett övrigt sortiment. Båda sortimenten skulle utgöra en del av upphandlingens utvärdering, men endast det specificerade sortimentet skulle utgöra en del av avtalsvillkoren.

För det övriga sortimentet var det ett obligatoriskt krav att anbudsgivarna skulle ange sina ordinarie priser och det var alltså inte tillåtet att ange priser som var framtagna enbart för upphandlingen. Det angavs även att den upphandlande myndigheten kunde komma att verifiera priserna för det ordinarie sortimentet om myndigheten misstänkte att priserna enbart var framtagna för upphandlingen.

Under upphandlingen fattade den upphandlande myndigheten misstanke om att en anbudsgivare inte angivit sina ordinarie priser och myndigheten begärde då att anbudsgivaren skulle förklara sin prissättning och hur man uppfyllde det obligatoriska kravet. Då myndigheten inte ansåg att förklaringen var tillfredsställande valde man att förkasta anbudet.

Anbudsgivaren ansökte om överprövning och menade att myndighetens förfarande inte uppfyllde de krav på ett kontradiktoriskt förfarande som anges i bestämmelserna om onormalt låga anbud. Myndigheten ansåg å sin sida att bestämmelserna om onormalt låga anbud inte är tillämpliga i detta fall, eftersom priserna inte skulle utgöra en del av avtalsvillkoren.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

Frågan i målet som HFD skulle ta ställning till var om bestämmelserna om onormalt låga anbud är tillämpliga på sådana priser som är en del av utvärderingen av ett anbud men som inte utgör avtalsvillkor.

Syftet med bestämmelserna om onormalt låga anbud är att förebygga att en upphandlande myndighet ingår avtal med en leverantör som inte kommer kunna fullgöra det som parterna kommit överens om. Syftet med det kontradiktoriska förfarandet är att säkerställa att en leverantör skyddas från en myndighets godtycke, eftersom leverantören får möjlighet att förklara sitt anbud. Detta säkerställer även en sund konkurrens på marknaden.

HFD konstaterar att begreppet pris inte finns definierat för bestämmelserna om onormalt låga priser. Med bakgrund mot syftet med bestämmelserna, att förhindra att en myndighet ingår avtal med en leverantör som inte kommer kunna fullgöra avtalet, får det dock anses stå klart att det endast är sådana priser som ska utgöra avtalsvillkor som ska omfattas av bestämmelserna. HFD anger vidare att endast den omständighet att en myndighet väljer att tillämpa ett förfarande som påminner om det kontradiktoriska förfarandet för onormalt låga anbud innebär inte att en myndighet måste tillämpa förfarande i dess helhet. Det obligatoriska kravet stred inte mot några andra bestämmelser i LOU.

Sammanfattningsvis omfattas endast priser som ska utgöra avtalsvillkor av bestämmelserna om onormalt låga anbud.

Analys

HFD:s avgörande är välkommet eftersom det tidigare inte funnits en tydlig definition av vilka uppgifter som kan omfattas av bestämmelserna om onormalt låga anbud.

Utifrån syftet med bestämmelserna hade det dock inte varit helt orimligt att komma till slutsatsen att även andra priser än endast de som ska ingå i avtalsvillkoren ska omfattas. Detta med tanke på att syftet med bestämmelserna, utöver att förebygga att en upphandlande myndighet ingår avtal med en leverantör som inte kommer kunna leverera i enlighet med avtalet, är att skydda leverantörer från en myndighets godtycke samt att främja en sund konkurrens. Det skulle dessutom kunna finnas omständigheter som påverkar en leverantörs möjlighet att leverera i enlighet med avtalet trots att omständigheterna inte ingår i avtalsvillkoren.

HFD:s bedömning resulterar således i ett minskat skydd för leverantörer. Samtidigt öppnar HFD upp för upphandlande myndigheter att utforma en upphandling så att det kontradiktoriska förfarandet vid förkastande av anbud som myndigheten anser vara onormalt låga inte behöver tillämpas, så länge priserna inte utgör en del av avtalsvillkoren.

Referens
HFD 2019 ref. 39

Utvärderingsmodell stred mot likabehandlingsprincipen

Fel i utvärderingsmodell

En upphandlande myndighet ska anta det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Vad som utgör ett sådant anbud ska enligt 16 kap. 1 § lag (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU) avgöras av pris, kostnad eller bästa förhållande mellan pris och kvalitet. Därutöver får inte utvärderingsmodellen stå i strid med de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § LOU eller annan bestämmelse i LOU. Frågan om utformning av utvärderingsmodell har behandlats i Kammarrätten i Stockholms dom av den 14 oktober 2019 i mål nr 4427 – 4433-19.

Bakgrund till målet

Kammarkollegiet genomförde två upphandlingar som var uppdelade i flera anbudsområden. De anbud som var ekonomiskt mest fördelaktiga utifrån bästa förhållande mellan pris och kvalitet för varje enskilt område skulle antas. Utvärdering av pris baserades på i anbudet angivet taktimpris, d.v.s. högsta pris som erbjuds, där priset var angivet inom ett av Kammarkollegiet fastställt intervall. Lägsta taktimpris inom intervallet genererade 10 poäng och högsta taktimpris 0 poäng och taktimpriser däremellan erhöll poäng enligt en linjär skala. Dock beskrevs inte vad som sker med taktimpriser som anges utanför intervallet. Efter tilldelningsbeslutet ansökte flera bolag om överprövning och anförde att Kammarkollegiet tillämpat en utvärderingsmodell som förhindrat anbudsgivare att konkurrera med låga priser. Det anfördes även att det kunde tolkas som ett obligatoriskt krav att ange priserna inom intervallet och således att anbudsgivare som angav priser utanför intervallet riskerade att uteslutas. Detta skulle enligt bolagen stå i strid med HFD 2018 ref. 50 där HFD konstaterade att angivna lägsta tillåtna priser, s.k. golvpriser, inte är förenligt med upphandlingslagstiftningen. Förvaltningsrätten biföll ansökningarna om överprövning och Kammarkollegiet överklagade domen till kammarrätten.

Kammarrättens bedömning

utvärderingsmodell - upphandling

Kammarrätten prövade först frågan om hur upphandlingsdokumenten skulle tolkas avseende möjligheten att ange taktimpriser utanför intervallet. Enligt domstolen avsåg formuleringen att priset ”ska anges” inom intervallet inte ett obligatoriskt krav, med följden att priser utanför intervallet kan leda till uteslutning, utan avsåg ett tilldelningskriterium. Konsekvensen av utvärderingsmodellen är att anbudsgivarna hindras från att konkurrera med lägre priser eftersom priser under intervallgolvet erhöll 0 poäng.

Domstolen prövade därefter frågan om utvärderingsmodellen stred mot likabehandlingsprincipen. Kammarrätten beaktade HFD 2018 ref. 50, särskilt gällande förhållandet mellan likabehandlingsprincipen och anbudsgivares möjlighet att konkurrera med låga priser. Det konstaterades att utvärderingsmodellen innebar att en anbudsgivare som angett pris under intervallgolvet, och erhållit samma poäng för kvalitet som anbudsgivare som angivit pris inom intervallet, får lägre poäng vid utvärderingen. Detta trots att den förste anbudsgivaren objektivt sett erbjudit det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Anbudsgivaren behandlas således sämre utan sakliga skäl och utvärderingsmodellen stred mot likabehandlingsprincipen.

Analys

Avgörandet visar att förhållandet mellan likabehandlingsprincipen och möjligheten att konkurrera med låga priser inte endast är av relevans gällande obligatoriska krav. Utvärderingsmodeller som inte ger mervärdespoäng för pris under ett visst intervall utgör ett hinder för anbudsgivare att konkurrera med lägre priser vilket inte är acceptabelt.

Om det inte finns sakliga skäl, strider det mot likabehandlingsprincipen att behandla objektivt sett mer ekonomiskt fördelaktiga anbud sämre än motsvarande anbud som är mindre ekonomiskt fördelaktiga.

Lagförslag: Skärpta krav på bygg- och rivningsavfall

Lagförslag

Skärpta krav på bygg- och rivningsavfall

Som ett led i arbetet med att uppnå målen i EU:s avfallsdirektiv har miljödepartementet presenterat ett antal lagförslag avseende avfall från bygg- och rivningsarbeten.

För det första föreslås att bestämmelserna om kontrollplaner i 10 kap. plan- och bygglagen kompletteras, så att den kontrollplan som ska tas fram i samband med en bygg- eller rivningsåtgärd även måste innehålla uppgifter om vilket avfall som åtgärden kan ge upphov till, hur avfallet ska tas om hand samt vilka byggprodukter som kan återanvändas och hur dessa ska omhändertas.

Kilpatrick Townsend - CyclifeFör det andra föreslår miljödepartementet att den som producerar bygg- och rivningsavfall ska sortera ut trä, metall, glas, plast, gips och mineraler som består av betong, tegel, klinker, keramik eller sten. Avfallsslagen ska därefter förvaras skilda från varandra och från annat avfall.

För det tredje föreslås att den som producerar bygg- och rivningsavfall i yrkesmässig verksamhet ska ansvara för hanteringen av detta avfall. Med hantering av avfall avses att antingen ta fysisk befattning med avfall (såsom att samla in eller transportera avfall), eller att vidta annan åtgärd som syftar till att avfall samlas in, transporteras, sorteras, återvinns, bortskaffas eller byter ägare/innehavare. Beträffande bygg- och rivningsavfall som inte produceras i yrkesmässig verksamhet föreslås att kommunerna ska ansvara för hanteringen.

Det tål att betonas att det i nuläget endast rör sig om förslag till lagändringar, vilka av dem som faktiskt kommer genomföras återstår att se. Lagförslagen har skickats på remiss, vilken ska besvaras senast den 20 januari 2020. Hur sannolikt det är att förslagen blir lag beror bland annat på hur de mottas under remissrundan. I miljödepartementets promemoria föreslås lagändringarna träda i kraft den 5 juli 2020, och vi följer utvecklingen i ämnet.

Vill du läsa mer finns promemorian med lagförslagen tillgänglig här. 

Entreprenad och konkurs – Vad innebär motpartens konkurs?

Artikelserie del 1 av 3

En entreprenörs konkurs medför i regel väldigt stora problem i ett entreprenadprojekt och försätter ofta en part i en svår situation. Vår nya artikelserie kommer därför handla om hur det konkursrättsliga regelverket samspelar med reglerna i AB 04 och ABT 06 och hur man som beställare eller entreprenör kan hantera risker i samband med detta.

För tydlighetens skull har vi valt att benämna parterna i entreprenadprojektet beställare och entreprenör. Samma regler gäller dock naturligtvis även i avtalsrelationen mellan entreprenör och underentreprenör, där entreprenören alltså är att se som beställaren och underentreprenören som entreprenören.

Denna första artikel är en översyn av det konkursrättsliga regelverket ur ett entreprenadperspektiv. Nästa artikel kommer att behandla hur man som part till ett entreprenadavtal under och inför ett projekt kan agera för att gardera sig mot en eventuell konkurs hos motparten. I den sista artikeln kommer vi slutligen att diskutera hur man kan agera rent praktiskt när motpartens konkurs väl är ett faktum.

Grundläggande begrepp

Kilpatrick Townsend EntreprenadrättEn konkurs inträffar när en fysisk eller juridisk person saknar förmåga att betala sina skulder allteftersom de förfaller till betalning och denna oförmåga inte är endast tillfällig. I en entreprenadkontext är denna person i princip alltid en juridisk person, i regel ett aktiebolag. När ett aktiebolag försätts i konkurs, vilket sker genom beslut som fattas av en tingsrätt, tas alla bolagets tillgångar i anspråk av ett konkursbo. Bolaget i konkurs behåller däremot skulderna. Konkursboet är en självständig juridisk person och företräds av en konkursförvaltare, som huvudregel en advokat som utses av den tingsrätt som försatte bolaget i konkurs.

Konkursförvaltarens uppdrag är i huvudsak att på ett ordnat och rättvist sätt fördela bolagets tillgångar bland dem som bolaget är skyldigt pengar eller andra prestationer, det vill säga bolagets borgenärer. Det bolag som försatts i konkurs och på motsvarande sätt är skyldigt att utge betalning eller annan prestation kallas gäldenär. De borgenärer som har rätt till andra prestationer än betalning, som till exempel beställare som har ett anspråk på färdigställande, kommer i regel att se sina anspråk på dessa ersättas av ett skadeståndsanspråk för den icke utförda prestationen. Detta skadestånd blir då ytterligare en skuld som konkursbolaget saknar pengar att betala.

Hur konkursbolagets tillgångar fördelas bestäms enligt ett invecklat regelverk. En grundförutsättning är dock att det inte finns tillräckligt med pengar för att uppfylla alla anspråk. Därför har konkursboet ingen skyldighet att betala någonting till enskilda borgenärer innan konkursen har avslutats genom att beslut om utdelning har fattats. Innan utdelning ska konkursboet i princip enbart uppfylla de skyldigheter som kan leda till att konkursboets tillgångar ökar, till exempel genom att leverera varor så att boet kan få betalt för dem av sin motpart. I detta skede har konkursförvaltaren alltså, inom vissa ramar, en rätt att välja vilka skyldigheter som är värda för konkursboet att uppfylla.

Målet för konkursförvaltaren är att avveckla verksamheten och omvandla denna till pengar som till sist kan delas ut av konkursboet till konkursbolagets borgenärer. Rent praktiskt kan de allra flesta borgenärer inte förvänta sig någon betydande utdelning i konkursen, och i många fall finns alls inga tillgångar att dela ut. I det senare fallet säger man att konkursen avslutas utan utdelning (genom så kallad avskrivning enligt konkurslagen). Om det efter avslutad konkurs inte finns några tillgångar kvar i boet är bolaget upplöst när konkursen är avslutad.

Rättigheter och skyldigheter – tillgångar och skulder

Ett avtalsförhållande kan förenklat sägas bestå av två komponenter: rättigheter och skyldigheter. Mellan parterna speglar dessa varandra på så sätt att den enes rättighet är den andres skyldighet. I en entreprenad är beställaren skyldig att betala kontraktssumman och har en rätt till en färdig entreprenad vid slutet av kontraktstiden. På motsvarande sätt har en entreprenör en rätt att få kontraktssumman betald och en skyldighet att färdigställa entreprenaden vid slutet av kontraktstiden. Saken kan också beskrivas på så sätt att ett bolags tillgångar består av bolagets rättigheter i förhållande till dess motparter medan bolagets skulder motsvaras av bolagets skyldigheter i förhållande till dess motparter.

I en konkurs sätts samspelet mellan avtalsparters rättigheter och skyldigheter delvis ur spel. I en konkurs övertar nämligen konkursboet alla konkursbolagets rättigheter men inte som utgångspunkt skyldigheterna som konkursbolaget ådragit sig genom sina avtal. För konkursbolaget innebär det att enbart skulderna, dvs. skyldigheterna, återstår i bolaget efter konkursen. Eftersom konkursbolaget inte har kvar några rättigheter (tillgångar) saknar det förmåga att agera i enlighet med sina förpliktelser. För borgenären innebär det i sin tur att man normalt står utan rättigheter i förhållande till konkursboet, samtidigt som de rättigheter som man har mot konkursbolaget i praktiken saknar värde.

Partsförhållanden

En viktig princip inom juridiken är att kontrakt bara binder de parter som har ingått det. Ett kontrakt mellan en beställare och en entreprenör skapar ett paket med rättigheter och skyldigheter mellan dem. Om en entreprenör väljer att anlita underentreprenörer för hela eller delar av sitt åtagande påverkar detta som utgångspunkt inte beställaren i rent juridisk bemärkelse eftersom beställaren saknar rättslig relation i förhållande till underentreprenören. Detta innebär att vare sig underentreprenören eller beställaren har någon rätt att rikta anspråk mot varandra. Detsamma gäller mellan entreprenören och beställarens andra avtalsparter, till exempel hyresgäster som ska använda sig av entreprenaden efter färdigställande. Om beställaren är ett projektbolag eller ett bolag som enbart skapats för att äga den fastighet på vilken entreprenaden uppförs samtidigt som de egentliga finansiella resurserna finns högre upp i koncernen kan entreprenören som utgångspunkt inte heller göra sina anspråk gällande mot sådana bolag. Denna situation brukar kallas för en kontraktskedja och kan se ut på följande sätt (där varje pil representerar ett avtal mellan två parter):

Hyresgäst Beställare Entreprenör Underentreprenör

Högsta domstolen har år 2007 slagit fast att man, i vart fall inte i entreprenadkontrakt där AB 04 eller ABT 06 gäller, får ”hoppa” i kontraktskedjan. Skulle entreprenören gå i konkurs betyder det därför att beställaren inte har rätt att kräva någonting av underentreprenörerna även om de skulle ha en skyldighet mot entreprenören att till exempel utföra eventuella garantiarbeten. På samma sätt kan inte underentreprenörerna kräva beställaren på betalning för sitt arbete även om deras rätt mot entreprenören speglas av beställarens skyldighet att betala entreprenören. Vid beställarens konkurs gäller detsamma i förhållande till beställarens avtalsparter. Konkursen bryter så att säga kedjan. Vad man som beställare kan göra åt detta kommer vi att återkomma till i del tre av denna artikelserie.

Regler om konkurs i AB 04 och ABT 06

I både AB 04 och ABT 06 finns ett fåtal regler som berör konkurssituationen. De viktigaste av dessa regler är hävningsgrunderna i kap. 8 §§ 1 och 2, i dessa delar identiska i respektive standardavtal. Av paragraferna framgår att såväl beställaren som entreprenören har rätt att häva entreprenadkontraktet i återstående delar om motparten försätts i konkurs och inte ställer betryggande säkerhet för sina förpliktelser. Utöver detta har entreprenören rätt att avbryta arbetena vid beställarens konkurs.

På grund av konkursrättens speciella särdrag finns dock vissa begränsningar av beställarens rätt att göra denna hävningsrätt gällande mot en motparts konkursbo. Konkursboet kan nämligen ha rätt att inträda i konkursbolagets avtal, vilket förenklat innebär att konkursboet tar konkursbolagets plats i avtalet. För att konkursboet ska ha rätt att inträda i avtalet krävs att boet, på krav från motparten, kan ställa betryggande säkerhet för sina åtaganden enligt entreprenadkontraktet. Om boet ställer sådan säkerhet är utgångspunkten att motparten inte får häva kontraktet, utan arbetet fortgår då.

Om konkursboet däremot inte ställer betryggande säkerhet har motparten rätt att häva kontraktet och kräva ersättning för den kostnadsökning och den skada som hävningen medför. Vad det innebär närmare i praktiken kommer vi att återkomma till i del tre av denna artikelserie.

Kort om företagsrekonstruktioner

Företagskonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har ekonomiska problem men som på sikt bedöms ha en chans att överleva. En ansökan om företagsrekonstruktion lämnas till tingsrätten och kan göras antingen av bolaget självt i egenskap av gäldenär eller av en borgenär. Om ansökan beviljas utser tingsrätten samtidigt en rekonstruktör.

Syftet med en företagsrekonstruktion är att sanera gäldenärens ekonomi, bl.a. genom att rekonstruktören försöker förhandla fram en nedskrivning av gäldenärens skulder (ett s.k. ackord). Ackord förekommer i två former, underhandsackord och offentligt ackord. Ett underhandsackord innebär att gäldenären och dennes borgenärer når en frivillig överenskommelse. Ett offentligt ackord kan däremot innebära att en borgenär blir bunden av ackordet mot sin vilja, bl.a. förutsatt att det godtas av en kvalificerad majoritet av de övriga borgenärerna.

I förhållande till hävningsrätten innebär en företagsrekonstruktion att en motpart som före beslutet om rekonstruktion hade rätt att häva ett avtal på grund av gäldenärens dröjsmål med betalning eller annan prestation inte längre har rätt att häva avtalet på grund av dröjsmålet förutsatt att gäldenären – med rekonstruktörens samtycke – inom skälig tid begär att avtalet ska fullföljas.

Cyclife vinner upphandling och ingår avtal för behandling av urdriftstagna kärnkraftsreaktorer

Efter anbudsförfarande och förhandlingar har Cyclife, som ingår i den franska EDF-koncernen, ingått ett mångårigt kontrakt med Barsebäck Kraft AB och OKG AB. Kontraktet omfattar behandling av nedmonterat rivningsmaterial från de urdrifttagna kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck och Oskarshamn.

 

Kilpatrick Townsend - Cyclife

Behandlingen består i en kombination av smältning och avklingning. Behandlingen resulterar i friklassning av en hög andel av det material som behandlas i jämförelse med konventionella metoder. Parterna avser inleda behandlingen inom kort och behandlingen beräknas kunna avslutas 2027.

Investeringarna för nedmonteringen av de urdrifttagna kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck och Oskarshamn utgör ett av de största industriprojekten i Sverige och Kärnavfallsfonden bekostar ca 10 miljarder kronor.

Kilpatrick Townsend & Stockton företrädde Cyclife under avtalsförhandlingarna. Ansvarig delägare för projektet var Sylvia Lindén med biträde av Tobias Öd.
Barsebäck Kraft AB och OKG AB rådgavs av Mannheimer Swartling.

CM-podden: Vad är Construction Management och vad kan CM betyda för ditt projekt?

Vad är Construction Management och vad kan CM betyda för ditt projekt?

Vem gör vad och varför använder inte fler CM? Och vems är ansvaret när något går fel i ett byggprojekt?

Lyssna till CM-podden där advokat Nicklas Björklund, specialiserad på entreprenadjuridik och fastighetsfrågor, och som också skrivit en bok om Construction Management, är med för reda ut begrepp och svara på frågor.

”Man behöver se CM som ett likställt alternativ till totalentreprenader, till rena utförande entreprenader, till samverkansentreprenader, och helt enkelt lyfta upp det här alternativet till samma nivå som alla andra. Det borde vara lika naturligt att överväga att välja CM som att välja en totalentreprenad, och det är nog inte riktigt så än, men vi är på god väg.” menar Nicklas Björklund.

 

Samtliga avsnitt av CM-podden hittar du på CM-bolagens hemsida. CM-podden publicerades för första gången idag och har redan uppmärksammats av såväl svensk byggtidning som Byggindustrin.se.

Verktyg för att ställa miljökrav i byggbranschen

Inom EU:s utsläppshandelssystem har priset på utsläppsrätter blivit cirka sex gånger dyrare de senaste två åren. Ytterligare prisökningar är troligtvis att vänta, då EU beslutat att successivt minska antalet utsläppsrätter. Enligt vissa analyser måste priset stiga till det femdubbla för att ge resultat.

Trots att byggbranschen inte omfattas direkt av utsläppshandelssystemet kan prisökningarna inverka på priset för entreprenader, då systemet omfattar anläggningar inom energiintensiv industri (såsom anläggningar som producerar byggmaterial som stål och cement). Höjda utsläppsrättspriser kan därigenom ge högre materialkostnader, som producenten kan vilja ta ut mot kunden. Att som beställare kräva miljövänligare byggmaterial – till exempel klimatförbättrad betong – eller klimatsmartare metoder kan således minska risken för ökade materialkostnader.

I praktiken är det dock svårt för beställare att under upphandlingen formulera krav på materialens utsläpp. Boverket har i förstudien Miljö- och klimatanpassade byggregler från 2016 konstaterat att byggherrar har sämre information om olika byggprodukters miljöpåverkan än produkternas tillverkare, vilket gör det svårt för dem att sätta hårda miljökrav.

Entreprenad verktyg för att ställa miljökravFör att komma tillrätta med denna informationsasymmetri har Boverket i rapporten Klimatdeklaration av byggnader föreslagit att det ska bli obligatoriskt för den som uppför eller låter uppföra en byggnad att deklarera klimatpåverkan i form av kg koldioxidekvivalenter/m2. Initialt föreslås det bli obligatoriskt att klimatdeklarera under produktskedet (vilket inkluderar utvinning och bearbetning av råmaterial, bearbetning av återvunnet material, transport av råmaterial till tillverkare av byggprodukter samt tillverkning av byggprodukter). Regeringen har aviserat att kravet på klimatdeklaration planeras gälla från och med januari 2022. För att underlätta beräkningen av byggnaders klimatpåverkan ska Boverket bland annat utveckla en öppen databas med relevanta klimatdata samt ta fram informations- och vägledningsunderlag.

Avsikten med deklarationen är att byggherren baserat på resultaten från klimatdeklarationen ska kunna ta välavvägda beslut kring växthusgasutsläppen, utifrån kunskap om vilka utsläpp som olika konstruktionslösningar och produkter leder till.

Som konstaterats ovan ska antalet kg koldioxidekvivalenter/m2 redovisas i klimatdeklarationerna. Det är samma mått som systemet med utsläppsrätter baseras på – produkter som släpper ut många koldioxidekvivalenter kräver fler utsläppsrätter. Genom klimatdeklarationen kan byggherren alltså se vilka produkter och konstruktionslösningar som har höga utsläpp (och därigenom är känsliga för prisförändringar beträffande utsläppsrätter) och ställa krav på att klimatsmartare alternativ om möjligt används.

Ett annat liknande initiativ för att förenkla för beställare att ställa miljökrav sker inom ramen för projektet Klimatkrav till en rimlig kostnad. Initiativet går ut på att klimatdeklarationer upprättas för nio nu pågående byggen. Syftet är att utifrån dessa sammanställningar av koldioxidutsläppen utarbeta en allmän vägledning för klimatkrav vid nyproducerade bostäder.

Sammantaget tycks alltså de beställare som vill ställa höga miljökrav få enklare att göra det i framtiden, genom att koppla kraven till de utsläpp som redovisas i klimatdeklarationerna.

Att hålla en konsult ansvarig: Gränsen mellan konsultens ansvar och byggherrens eller entreprenörens ansvar

Artikelserie, del 3 av 3

I den första artikeln i denna serie beskrev vi ansvarsreglerna enligt ABK 09 och när en konsult kan bli skadeståndsskyldig mot sin beställare. Den andra artikeln handlade om vilka tidsramar som en beställare av konsulttjänster har att förhålla sig till när krav ska framställas mot en konsult. Denna tredje och sista artikel i serien handlar om hur man som beställare av konsulttjänster praktiskt kan hantera gränsdragningen mellan konsultens ansvar och det ansvar som man kan lägga på sin motpart enligt entreprenadkontrakt.

Konsulter kan anlitas av såväl byggherrar som entreprenörer med projekteringsansvar. Som vi tidigare redogjort för krävs det att konsulten agerat vårdslöst för att denne ska bli skadeståndsskyldig. Enligt AB 04 kap. 1 § 6 ansvarar man dock villkorslöst för de handlingar och uppgifter som man lämnar till motparten. Denna regel är en grundläggande ansvarsfördelningsregel mellan parterna i en entreprenad. Av denna anledning är regeln också strikt, det vill säga att det inte spelar någon roll om den felaktiga ritningen eller uppgiften beror på slarv eller på grund av ett försvarligt misstag som berodde på omständigheter som inte kunde förutses. Denna regel ska läsas ihop med en grundläggande regel om att en kontraktspart som anlitar en fristående aktör, så som till exempel en konsult eller underentreprenör, som utgångspunkt ansvarar för dennes prestationer på samma sätt som man ansvarar för prestationer utförda av den egna organisationen.

Ansvar konsult byggherreFör att ta ett exempel kan man tänka sig en situation där en konsult lämnar ett besked om dimensionering av bärande konstruktion i en byggnad. Om denna beräkning är felaktig blir frågan om det är byggherren eller entreprenören som ansvarar för följderna av detta. Oavsett om det finns möjligheter att hålla konsulten ansvarig eller inte så blir frågans svar avhängig vem det var som anlitade den konsult som lämnade beskedet.

Som beställare av konsulttjänster ställs man därför inför ett icke obetydligt dilemma. Det ansvar som man har enligt entreprenadkontraktet för lämnade uppgifter är som anfört strikt och i många fall utan begränsningar. Konsultens ansvar enligt ABK 09 är å andra sidan beroende av att man lyckas visa på dennes vårdslöshet. Det är också begränsat till 120 prisbasbelopp (eller 5 580 000 kronor år 2019). Tröskeln för att hålla en konsult ansvarig är alltså högre än för en motpart enligt en entreprenad. Av detta följer att det kan uppstå situationer där ens motpart enligt entreprenadavtalet har ett juridiskt berättigat anspråk samtidigt som man inte har motsvarande anspråk mot konsulten.

Eftersom denna asymmetri följer av standardavtalen på entreprenadmarknaden kan de vara väldigt svåra att komma åt i avtalsförhandlingar. Beställaren bör därför i sin budget för projektet ta höjd för fel i av denne beställd projektering och entreprenören bör ta motsvarande höjd i sitt anbud för fel i den projektering som denne ansvarar för. Det man även behöver göra är att anpassa sig till detta ansvarsglapp och i den utsträckning det är möjligt ha en organisation som granskar konsultens arbete på samma sätt som man som byggherre granskar en entreprenörs utförande eller som entreprenör granskar sin underentreprenörs arbete.

Av det ovanstående följer att det finns ett naturligt incitament för såväl beställare som entreprenör att ställa sig på sin konsults sida när motparten anmäler påstådda fel, motstridigheter eller otydligheter i handlingarna. Detta incitament finns oavsett om konsultens arbete är beställt av en byggherre eller en entreprenör. Om det är ens konsult som har gjort fel så finns det ju en risk att man behöver bekosta ytterligare arbeten eller ersätta motpartens skada samtidigt som det inte är lätt att få ersättning från konsulten och dennes försäkringsbolag. En strategisk beställare av konsulttjänster bör dock alltid komma ihåg att det faktiskt inte är omöjligt att hålla en konsult ansvarig och att det ofta är värt att i alla fall försöka.

Om en entreprenör till exempel anmäler ett så kallat likställt ÄTA-arbete på grund av en påstådd otydlighet i en ritning som byggherrens konsult har tagit fram bör man föra detta påstående vidare till den ansvariga konsulten. Detta bör göras för att få konsultens hjälp med att bestrida entreprenörens krav på ersättning om det är så att handlingen var fackmässigt utformad och misstaget berodde på entreprenören. Vad man som beställare av konsultarbete löpande bör göra är alltså att ”testa” motpartens argument på konsulten genom att begära dennes hjälp på detta sätt. Beroende på hur man bedömer konsultens svar på dessa argument kan man parallellt börja överväga om det är läge att framställa skadeståndskrav mot konsulten.

Sänkt kapitalkrav för privata aktiebolag

Regeringen har presenterat ett förslag om sänkning av lägsta tillåtna aktiekapital i privata aktiebolag från 50 000 kronor till 25 000 kronor.

Förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 2020.

Kravet på ett aktiekapital av viss minsta storlek ska garantera att det, i vart fall bokföringsmässigt, finns en marginal mellan bolagets tillgångar och skulder. I aktiebolagslagen finns flera regler som syftar till att säkerställa att denna marginal inte minskar genom t.ex. vinstutdelning till aktieägarna. I lagförslaget konstateras samtidigt att minimikravet i praktiken är ett klent skydd för borgenärerna och att aktiekapitalet snarare ska fungera som en spärr mot oseriöst företagande.

Kilpatrick Townsend avtalAktiekapitalet är en del av aktiebolagets eget kapital. Det egna kapitalet delas upp i bundet och fritt eget kapital. Aktiekapitalet utgör tillsammans med eventuella bundna fonder det bundna egna kapitalet. Övrigt eget kapital är fritt eget kapital. Värdet av bolagets tillgångar ska uppgå till minst värdet av bolagets skulder, avsättningar samt aktiekapitalet plus eventuellt övrigt bundet eget kapital. Är detta fallet sägs det bundna egna kapitalet vara ”täckt”. Vid tecken på kapitalbrist måste bristen antingen läkas eller så måste bolaget likvideras. En styrelse måste agera så snart det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Annars riskerar styrelsen, och i vissa fall aktieägarna, personligt ansvar.

Storleken på ett bolags aktiekapital bestäms när bolaget bildas. Aktiekapitalet kan senare ökas eller minskas men det måste alltid uppgå till minimikravet som idag är 50 000 kronor. Enligt förslaget ska gränsen sänkas till 25 000 kronor. Omkring 95 procent av bolagen bildas med lägsta tillåtna aktiekapital. Som en jämförelse kan nämnas att det i många EU-länder är möjligt att bilda bolag utan aktiekapital eller med ett aktiekapital på 1 euro.[1]

Ett bolag som har ett högre aktiekapital än minimikravet kan under vissa förutsättningar minska aktiekapitalet och återbetala det överskjutande beloppet till bolagets aktieägare. Beslutet måste fattas på en bolagsstämma och måste registreras hos Bolagsverket. Ibland måste bolagsstämman samtidigt besluta om en ny bolagsordning. Dessutom måste bolaget ansöka om tillstånd hos Bolagetsverket för att få genomföra beslutet (dvs. för att få betala ut pengarna till aktieägarna). Innan Bolagsverket lämnar tillstånd, utfärdar Bolagsverket en kallelse till bolagets borgenärer. Kallelsen innebär att den som inte vill att bolaget ska minska aktiekapitalet, måste meddela detta till Bolagsverket (vanligtvis inom två månader). Bolagsverket skickar också en underrättelse till Skatteverket. Om ingen borgenär meddelar Bolagsverket i tid, får bolaget genomföra minskningen av aktiekapitalet.

_______________________________________________________________________________

[1] Lagrådsremiss – Lägre kapitalkrav för privata aktiebolag, 5 september 2019.

Att hålla en konsult ansvarig: Att reklamera en konsults arbeten

Artikelserie, del 2 av 3

I den förra artikeln skrev vi om grunddragen i ansvarsreglerna för konsulter enligt ABK 09. Slutsatsen var att reglerna ställer rätt så höga krav på beställaren att konkretisera på vilket sätt som konsulten har gjort fel och bevisa detta i en tvist. Denna artikel behandlar istället hur man som beställare av konsulttjänster ska gå till väga för att reklamera konsultens arbete samt ställa krav på rätt sätt och i rätt tid. Reglerna är lika tillämpbara för byggherrar som för entreprenörer när dessa anlitar konsulter i en entreprenad.

Slutsatsen är att en beställare av konsulttjänster måste agera tidigt och bestämt för att ha rätt till skadestånd. Så fort som man upptäcker en skada bör man utreda om konsulten kan ha orsakat denna. Sedan måste man framställa tydliga krav så snart som man misstänker att det faktiskt kan förhålla sig på det sättet. Allt detta måste beställaren göra så snart som möjligt för att undvika att lida rättsförluster. I praktiken innebär detta att krav ofta måste framställas innan det är helt utrett exakt vad det är som har hänt och vem som bär det slutliga ansvaret. Under sådana omständigheter bör man kontakta en jurist för att få råd om hur man ska gå till väga.

Regleringen i ABK 09

Som vi förklarade i den föregående artikeln är krav på skadestånd i praktiken ofta den primära kompensationen för konsultens beställare vid konsultens felaktiga arbete. ABK 09 kap. 5 § 6 anger att för att krav på skadestånd ska kunna medföra rätt till ersättning för en beställare av konsulttjänster måste denne framställa skriftligt krav skadestånd senast tre månader efter det att beställaren har fått skälig anledning att anta att konsulten är ansvarig för skadan, dock senast nio månader efter det att beställaren fått kännedom om skadan.

Bestämmelsen innehåller ett flertal moment som alla måste läsas noggrant för att inte beställarens rätt till skadestånd ska gå förlorad. Den innehåller även två separata tidsfrister att förhålla sig till: en tremånadersfrist och en niomånadersfrist. Överskridande av endera fristen innebär att beställaren förlorar rätten till skadestånd. I praktiken kan det dock vara svårt att bedöma när fristerna börjar löpa.

Krav måste ställas

e-underskriftDet första momentet är att ett krav på skadestånd måste framställas skriftligen. Detta kan tänkas självklart vid en första anblick, men man måste noggrant överväga formuleringen i det meddelande som man vill sända. Ibland är det så att man som beställare av konsulttjänster vill undvika onödigt hårda ord eller av andra anledningar är tveksam till att använda ord som ”skadestånd” eller ”krav” när det kanske inte ens är helt klart vem som bär det slutliga ansvaret. Det kan därför vara frestande att då använda formuleringar som ”vi kan komma att kräva skadestånd” eller liknande skrivningar.

Tyvärr finns det en risk för att sådana försiktiga skrivningar inte räcker för att ett ”krav” ska anses framställt. För att det ska stå klart att man faktiskt har ställt ett krav måste meddelandet på ett tydligt sätt redogöra för att det finns en skada, att man kräver konsulten på ersättning för denna samt den huvudsakliga grunden för kravet (till exempel fel i handling eller vårdslöshet). Man bör notera att det inte ens räcker att reklamera konsultens arbete utan man måste även göra klart att man kräver skadestånd på grund av det reklamerade arbetet.

På grund av de snäva tidsfristerna (vilka beskrivs nedan) behöver man inte sällan framställa kravet innan man kan vara helt säker på att konsulten faktiskt är juridiskt ansvarig. Hamnar man i ett sådant läge bör man kontakta ett juridiskt ombud för att få hjälp att väga för- och nackdelar med olika handlingsalternativ.

Niomånadersfristen

Denna frist är den längre av bestämmelsens två frister, men den börjar i de flesta fall att löpa innan tremånadersfristen börjar löpa. Fristen börjar löpa så fort som beställaren fått kännedom om en skada. Enligt tidigare praxis från Högsta domstolen anser man att en ”skada” i konsultansvarssammanhang utgörs av den ekonomiska skada som beställaren lider. I entreprenadsammanhang kan en sådan ekonomisk skada utgöras av till exempel skadeståndsansvar mot någon annan eller en skyldighet att betala en entreprenör för ÄTA-arbete grundat på en felaktig projektering. Det kan också röra sig om en felaktigt projekterad konstruktion som går sönder och orsakar fysiska skador, vilka i sin tur får ekonomiska konsekvenser.

I vissa komplexa fall där det är svårt att utreda vad som har orsakat skadan eller ansvarsfördelningen mellan till exempel ens konsult och andra aktörer i projektet kan man tänka sig att niomånadersfristen löper ut innan tremånadersfristen (se mer om detta nedan). Under vissa omständigheter skulle det till och med kunna hända att niomånadersfristen helt löper ut innan tremånadersfristen ens börjar löpa över huvud taget.

Tremånadersfristen

Denna frist börjar löpa när det föreligger skälig anledning för konsultens beställare att anta att konsulten är ansvarig för skadan. Tiden är alltså inte kopplad till skadans upptäckt utan till när man får anledning att tro att denna skada kan bero på konsulten. Det ligger i sakens natur att skadan i regel upptäcks innan man kan börja bilda sig en uppfattning om ansvarsfördelningen. Termen ”skälig anledning att anta” är dock i juridiska sammanhang en låg tröskel, vilket innebär att fristen mycket väl kan börja löpa vid tidiga misstankar om att konsulten är ansvarig.

Exempel på sådana skäliga anledningar skulle till exempel kunna vara om byggherrens anlitade utförandeentreprenör framställer krav på ersättning för ÄTA-arbete och pekar på påstådda fel i en av byggherrens konsult framtagen handling eller om en entreprenör möts av påståenden om att man inte uppfyller ett funktionskrav enligt totalentreprenadavtalet där man anlitat en konsult för att projektera den tekniska lösningen. Utredningar av en olycka skulle också i tidiga skeden kunna peka på möjliga designfel. Givetvis går det inte att allmängiltigt slå fast vad som krävs för att en skälig anledning ska anses föreligga utan detta kommer att vara beroende på omständigheterna i det konkreta fallet. Detta innebär att så fort som man upptäcker en skada så måste man vara uppmärksam på alla tecken på att det är konsulten som är ansvarig och läsa eventuella rapporter eller utredningar med detta i bakhuvudet.

I nästa del av denna artikelserie kommer vi att diskutera hur man kan dra gränser mellan konsultens och entreprenörens ansvar.

Nytt avgörande om rätten till tidsförlängning respektive hävning

Vaxholms stad och en entreprenör träffade i december 2012 ett totalentreprenadavtal avseende ny- och ombyggnaden av en idrottshall i Vaxholm. Kontraktssumman uppgick till 61,8 miljoner kronor och utöver det hade kommunen också en option om 1,8 miljoner kronor avseende tillbyggnad av ytterligare ett våningsplan. Optionen användes. Enligt avtalet skulle entreprenaden vara klar för slutbesiktning sista oktober 2014. Sluttiden kom senare att förlängas till mars 2015.

Kilpatrick Townsend avtalRedan i ett tidigt skede av entreprenaden uppstod oenighet mellan parterna avseende kommunens skyldighet att förse entreprenören med uppgifter om bland annat energiåtgången i byggnaden. När kommunen till slut inte tillhandahöll denna information, anmälde entreprenören hinder och begärde tidsförlängning. Med anledning av bland annat detta kom arbetena att fördröjas, och i oktober 2015 hävde kommunen kontraktet. Parterna lät utföra en värdering av återstående arbeten.

Entreprenören stämde kommunen och begärde ersättning med drygt 9,5 miljoner kronor för utförda kontraktsarbeten, ÄTA-arbeten och arbeten enligt optionen. Kommunen motsatte sig käromålet och invände att arbeten motsvarande det begärda beloppet inte utförts och att flera ÄTA-arbeten inte beställts. Kommunen genstämde och begärde för sin del nästan 32 miljoner kronor avseende ersättning för färdigställandekostnader, skadestånd, felavhjälpande, avgående arbeten, återbetalning av del av kontraktssumman, förseningsvite, hyra av anläggningen och värderingskostnader.

I en omfattande dom kom tingsrätten fram till att det inte var visat att kommunen hade åtagit sig att förse entreprenören med efterfrågade uppgifter. Det låg i stället inom totalentreprenörens projekteringsansvar att i tid utföra kontraktsarbetena utifrån kontraktshandlingarna. Entreprenören ansågs således sakna rätt till tidsförlängning. Då den försening som uppstod ansågs vara av väsentlig betydelse medförde förseningen en rätt för kommunen att häva avtalet. Med beaktande av allmänna köprättsliga principer ansågs hävningen gjord i rätt tid (tidsfrister av detta slag saknas i ABT 06). Kommunen fick därför rätt till merparten av begärd ersättning för samtliga poster, med undantag för värderingskostnaderna. Den ena delen av värderingskostnaderna bedömdes inte ge rätt till ersättning eftersom den var hänförlig till tiden före hävningen (ABT 06 kap. 8 § 5), medan den andra delen visserligen avsåg värdering i samband med hävningen men eftersom entreprenören inte hade ifrågasatt värdet av utfört arbete saknade kommunen rätt till ersättning även för denna del (samma § femte stycket).  

Tingsrätten avslog alltså entreprenörens käromål och gav kommunen rätt till ersättning med strax över 30 miljoner kronor. Såsom vinnande part fick kommunen även rätt till ersättning för sina rättegångskostnader med drygt 10 miljoner kronor.

Domen har överklagats av entreprenören och, i anslutning, av beställaren. Vi följer med intresse om hovrätten ger prövningstillstånd.

Sammansatta anspråk i entreprenadprocesser – ny dom från Göteborgs tingsrätt

I svenska tvistemål krävs att tvisten tydligt ska definieras genom parternas yrkanden, grunder och invändningar. Kärandens yrkanden ska till exempel ha ett bestämt innehåll och grunden för yrkandena ska tydligt och konkret beskriva de förhållanden som hävdas leda till de yrkade rättsföljderna.

I entreprenadtvister kan det emellertid hända att entreprenörer grundar sina anspråk på allmänna påståenden om att flera händelser tillsammans gett en viss effekt. Entreprenören vill alltså exempelvis i ett enda yrkande ha ersättning för flera olika händelser med en enhetlig summa, utan att tydligt beskriva orsakssambandet mellan de enskilda händelserna och de enskilda merkostnaderna. Metoden att på detta sätt klumpa ihop flera anspråk kallas för global claims.

Ett exempel där en entreprenör försökt använda sig av processföringsmetoden återfinns i mål nr T 6110-14, som avgjordes av Göteborgs tingsrätt i somras. Bakgrunden till målet är att NCC Sverige AB (NCC) på uppdrag av Västra Götalandsregionen (VGR) byggde den rättspsykiatriska vårdanläggningen Rågården. Efter entreprenaden stämde NCC in VGR och framställde ett antal alternativa yrkanden att tingsrätten skulle förplikta VGR att till NCC betala ersättning mellan som högst nästan 100 miljoner kronor och som lägst cirka 45 miljoner kronor.

En del av den begärda ersättningen var för kostnader som uppstått på grund av en påstådd störning som enligt NCC orsakats av bland annat flera sena besked från VGR. Störningen hade enligt NCC inneburit avtalsbrott, väsentlig rubbning, forcering, alternativt hinder. Entreprenören preciserade inte vilka kostnader som var hänförliga till vilka sena besked, utan beräknade de sammantagna kostnaderna utifrån sina genomsnittliga fasta kostnader. Således klumpades flera händelser och flera kostnader ihop på det sätt som beskrivits ovan.

Talan om avtalsbrott

Entreprenad_1140x458Beträffande talan om skadestånd på grund av avtalsbrott prövade domstolen endast om VGR överträtt avtalade granskningstider, då NCC utöver detta inte preciserat vilka andra avtalsbestämmelser som VGR påstods ha brutit mot.

För majoriteten av de påstådda överträdelserna ansåg domstolen att skadeståndsyrkan inte kunde bifallas eftersom det saknades konkreta uppgifter om händelseförloppen. NCC hade inte kommit med några konkreta påståenden om när de granskningsbara handlingarna skulle översändas till VGR, och det fanns inte heller någon muntlig eller skriftlig bevisning rörande detta. Det gick därmed enligt domstolen inte att bedöma om VGR granskat handlingarna i rätt tid.

För vissa andra påstådda överträdelser hade NCC konkretiserat när granskningshandlingarna hade lämnats över, och när VGR hade återkommit med sina utlåtanden. VGR bestred dock påståendena, och domstolen fann att i avsaknad av bevisning beträffande de specifika händelseförloppen hade NCC inte visat att VGR agerat på det sätt som hävdats. NCC:s yrkande om ersättning för skada kunde därför inte heller bifallas beträffande dessa påstådda överträdelser.

För resterande överträdelser ansåg domstolen att NCC antingen styrkt sina påståenden om händelseförloppen eller att parterna var ense om förloppen. I dessa fall hade VGR således inte granskat översända handlingar i rätt tid. NCC:s skadeståndsyrkande var dock beräknat på NCC:s genomsnittliga fasta kostnader. På grund av detta ansåg domstolen att skadeståndet inte var redovisat på sådant sätt att det var möjligt att bedöma vilken ekonomisk skada som NCC lidit till följd av VGR:s agerande i respektive händelseförlopp (exempelvis vilken skada NCC lidit till följd av VGR:s sena besked beträffande dörrmiljöer).

Talan om ersättning för hinder

NCC:s krav på ersättning för hinder avsåg samma sena besked som åberopades till stöd för ovan nämnda skadestånd, men med åberopande av andra regler i ABT 06. Domstolen inledde med att konstatera att NCC beträffande majoriteten av händelseförloppen inte hade styrkt att underrättelse om hinder hade skett, vilket enligt ABT 06 kap. 4 § 4 är en förutsättning för att man ska kunna åberopa en händelse som ett hinder. För de flesta händelseförloppen fanns inte ens ett påstående från NCC:s sida om att bolaget lämnat en underrättelse om hinder, trots att detta bestritts av motparten. Här ska man komma ihåg att en svensk domstol bara kan döma över det som parterna påstått i tvisten. I de fall där sådana påståenden fanns hade NCC inte åberopat någon bevisning till stöd för detta, vilket medförde att NCC mot VGR:s invändning inte hade styrkt att underrättelse hade skett.

Enligt domstolen fanns endast en händelse där NCC hade styrkt att underrättelse hade skett, samt att anspråket framställts på rätt sätt och inom rätt tid. På samma sätt som vid avtalsbrottstalan hade NCC dock baserat sitt anspråk på sina genomsnittliga fasta kostnader. Tingsrätten konstaterade att även kostnaderna för hinder därmed inte var ”redovisade på sådant sätt att det är möjligt att bedöma vilka stilleståndskostnader som NCC orsakades av VGR:s agerande när det gäller [den aktuella händelsen]”. På grund av detta ogillades NCC:s yrkande om ersättning även för detta hinder.

Talan om väsentlig rubbning

Beträffande talan om väsentlig rubbning nådde NCC över huvud taget inte fram till en bedömning av ersättningskravet, då domstolen ansåg att NCC inte lämnat besked om väsentlig rubbning i tid. Domstolens ovan nämnda krav på kausalitet mellan specifika händelser och specifika skador är dock allmänt hållet, vilket talar för att NCC inte heller hade fått ersättning för väsentlig rubbning om beskeden om rubbningen hade lämnats i rätt tid. 

Kommentar

Sammantaget tycks Göteborgs tingsrätt i detta mål inte ha godtagit processföringsmetoden global claims. Enligt domstolen måste entreprenören för att beviljas ersättning för det första konkretisera samtliga händelser som den anser orsakat de aktuella kostnaderna, för det andra specificera vilken kostnad som orsakats av vilken händelse samt för det tredje styrka såväl händelseförloppen som vilka faktiska kostnader som orsakats av respektive händelse.

Domen är dock överklagad av NCC, och i skrivande stund har Hovrätten för Västra Sverige ännu inte fattat beslut om prövningstillstånd. Huruvida hovrätten beviljar prövningstillstånd, och om den i så fall accepterar global claims, återstår att se. Vi kommer att följa utvecklingen i detta mål.

Boverkets ändrade konstruktionsregler

Europeiska konstruktionsstandarder, så kallade eurokoder, är tillsammans med Boverkets konstruktionsregler (EKS) regler för byggnadsverk vid verifiering av bärförmåga, stadga och beständighet. Från den 1 juli 2019 började Boverkets ändrade konstruktionsregler BFS 2019:1  (EKS 11) att gälla. Ändringarna gäller bland annat kontroller, snö- och vindlast, brandsäkerhet, olyckslast och cisterner. Syftet med ändringarna är att förenkla tillämpningen och minska kostnaderna.

Europeiska konstruktionsstandarder – eurokoder – är europagemensamma dimensioneringsregler för byggnadsverk vid verifiering av bärförmåga, stadga och beständighet. Utifrån eurokoderna ska nationerna sedan göra val som utgår från medlemsstaternas olika förutsättningar avseende geologi, klimat och kultur. För Sveriges del anges de nationella valen i Boverkets konstruktionsregler, EKS. I EKS finns även övergripande regler om säkerhet, kontroll, dokumentation och ändring av byggnader.

Ändringarna innefattar i korthet följande:

kranar– Ändrade regler om kontroller

– Ändrade regler om lastkombinationer

– Ny modell för last från fordon i byggnader och på gårdsbjälklag

– Ändrade regler för indelning i brandsäkerhetsklasser 

– Nya regler om brandskydd för Br0-byggnader

– Ändrade regler om trapphus som enda utrymningsväg

 – Ändrade regler om brandpåverkan för utomhuskonstruktioner

– Ändrade regler om snölast

– Ändrade regler om vindlast

– Nya och ändrade regler om olyckslast

– Ny regel för utförande av stålkonstruktioner

– Ändrade regler om cisterner

______________________________________________________________________________________________

http://boverket.se/sv/byggande/regler-for-byggande/om-boverkets-konstruktionsregler-eks/andrade-konstruktionsregler/ 

Kilpatrick Townsend biträder Arctic Seals vid investering i bioteknikföretaget Nattaro Labs

STOCKHOLM – (23 Juli 2019) Kilpatrick Townsend har biträtt Arctic Seals AB vid genomförande av en investering (private placement) i Nattaro Labs AB. Investeringen genomförs i två trancher och syftar bl.a. till att bidra till Nattaro Labs internationella expansion.

Nattaro Labs som utmärkt sig bland de mest innovativa teknikföretagen i Sverige bedriver sedan 2011 världsunik forskning och utvecklar innovativa produkter och hållbara lösningar för att bekämpa det globalt växande problemet med vägglöss. Nattaro Labs har idag en unik position som produktutvecklande vägglusspecialist på den internationella marknaden och med nytt riskkapitalstöd från bl.a. Arctic Seals AB, CIP Holding 4 Aps (Rune Bro Roin) och befintliga aktieägare växlas deras internationella expansionsfas upp.   

Kilpatrick Townsends team bestod av Tobias Öd och Andrea Ploman. Kilpatrick Townsends corporategrupp företräder regelbundet såväl investerare som grundare i tillväxtbolag som vill ta nästa steg och växa genom att ta in riskkapital. Vi har fått förtroendet att arbeta tillsammans med några av Sveriges mest intressanta start-ups inom IT och teknologi och dess grundare. Vi företräder regelbundet svenska och utländska investerare vid investeringsrundor i svenska tillväxtbolag.

E-handel B2C: Skärpta regler i distansavtalslagen

Distansavtalslagen

När en konsument köper varor eller tjänster över nätet eller genom telefonförsäljning gäller distansavtalslagen. Lagen ger bl.a. konsumenten 14 dagars ångerrätt. Med anledning av EU‑kommissionens granskning av hur Sverige implementerat ett EU-direktiv, föreslås vissa skärpningar och förtydliganden i lagen. Lagförslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 2020. Näringsidkare som säljer tjänster eller varor B2C över nätet eller genom telefonförsäljning måste se över sina rutiner och allmänna villkor liksom den information som lämnas till konsumenten.

Standardformuläret för ångerrätt måste överlämnas till konsumenten

E-handel B2C Skärpta regler i distansavtalslagenRedan idag gäller att konsumenten måste informeras om villkoren, tidsfristen och förfarandet för att utöva ångerrätten. Informationen måste lämnas innan avtalet ingås.

Enligt förslaget kommer det inte längre att vara tillräckligt att näringsidkaren informerar om att standardformuläret finns och var konsumenten kan få tag på det. Det krävs att näringsidkaren överlämnar formuläret till konsumenten på ”lämpligt sätt”.

Här finns ett formulär med information om ångerrätten som en näringsidkare ska kunna fylla i och lämna till en konsument för att uppfylla sin informationsskyldighet. Här finns ett formulär som en konsument kan använda sig av för att ångra ett avtal.

Ångerfristen börjar löpa först när konsumenten fått standardformuläret

Vid köp av tjänst är huvudregeln att en konsument har 14 dagars ångerrätt från det att avtalet ingås. Vid köp av vara är huvudregeln att en konsument har 14 dagars ångerrätt från det att konsumenten fysiskt tar varan i besittning.

Redan idag gäller att ångerfristen inte börjar löpa förrän konsumenten har fått information om ångerrätten. Förslaget innebär att konsumenten dessutom måste ha fått standardformuläret för att fristen ska börja löpa.

På samma sätt som idag ska fortfarande gälla att ångerfristen löper maximalt ett år efter det att ångerfristen skulle ha löpt ut om konsumenten hade fått informationen och formuläret på rätt sätt och i rätt tid.  

Konsumentens skyldighet att betala trots utnyttjad ångerrätt

Idag gäller att en konsument kan bli skyldig att ersätta näringsidkaren om en vara, som har levererats under ångerfristen, har minskat i värde. När det gäller tjänster, krävs att konsumenten uttryckligen har begärt att tjänsten ska börja tillhandahållas redan under ångerfristen, för att konsumenten ska bli skyldig att betala för den del av tjänsten som levererats.

Förslaget innebär att regeln skärps när det gäller tjänster, genom att näringsidkaren måste se till att konsumentens begäran dokumenteras i en handling eller någon annan läsbar och varaktig form. En näringsidkare som vill kunna ta betalt för det som levereras under ångerfristen, måste alltså se till att dokumentera begäran på rätt sätt.

Ångerrätt och digitalt innehåll

Distansavtalslagen gäller också digitalt innehåll. När det gäller digitalt innehåll, som exempelvis olika former av innehåll som kan laddas ner, måste konsumenten uttryckligen ha samtyckt till att tjänsten levereras och att ångerfristen går förlorad, för att näringsidkaren ska ha rätt att ta betalt för det innehåll som levererats under ångerfristen om konsumenten utnyttjar ångerrätten.

Förslaget innebär att regeln förtydligas genom ett krav på att konsumenten uttryckligen måste ha samtyckt till att leverans inleds under ångerfristen och gått med på att det därigenom inte finns någon ångerrätt, för att näringsidkaren ska ha rätt att få betalt för det innehåll som levereras under ångerfristen om konsumenten väljer att utnyttja ångerrätten. Om konsumenten inte både uttryckligen samtyckt och lämnat medgivande på detta sätt, har konsumenten kvar ångerrätten. Det gäller alltså att näringsidkaren formulerar villkoren noga, för att ångerfristen ska bortfalla.

Näringsidkaren ansvarar för varan under transporten

Idag gäller att en konsument tar över ansvaret för varan (risken för varan), när varan har avlämnats till konsumenten. Varan anses avlämnad när den har kommit i konsumentens besittning. När en vara transporteras, är riskens övergång idag beroende av om det är konsumenten eller näringsidkaren som ansvarar för transporten. Om näringsidkaren har åtagit sig att transportera varan till konsumenten anses varan avlämnad när den har överlämnats till konsumenten. Är det istället konsumenten som ordnar transporten anses varan avlämnad när den överlämnats till konsumentens transportör.

Förslaget innebär att om näringsidkaren erbjuder transport och konsumenten väljer att använda denna transport, fortsätter näringsidkaren att ansvara för varan under transporten. Näringsidkaren bär alltså risken för att varan skadas under transporten.

_____________________________________

Referenser
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter
Ds 2019:3
Lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler

 

Facebook utser Kilpatrick Townsend till Law Firm Diversity Champion

Facebook har utsett Kilpatrick Townsend till “Law Firm Diversity Champion”, den ledande byrån inom mångfald och jämställdhet bland de 40 största juridiska rådgivarna till Facebook.

Award Kilpatrick Townsend

Utnämningen baseras på hur advokatbyråerna bemannar sina ärenden för Facebook, deras interna policyarbete för ökad mångfald och jämställdhet samt de karriärmöjligheter som erbjuds för kvinnor och minoritetsgrupper. Kilpatrick Townsend mottog utnämningen vid en ceremoni på Facebooks högkvarter i Menlo Park, 20 Juni 2019.

We are honored to receive an award that personifies a core value of Kilpatrick Townsend – offering clients the most talented and diverse attorneys who provide outstanding service. On behalf of the entire firm, thank you. ” säger Larry McFarland, Managing Partner på Kilpatrick Townsends kontor i Los Angeles.

Knowing the number of high-quality law firms who counsel Facebook makes this recognition especially satisfying… Facebook and Kilpatrick Townsend share a strong bond in their joint commitment to diversity” berättar Ty Lord, Executive Committe Member på Kilpatrick Townsend i USA. 

 

______________________________________________________________________________

Läs pressmeddelandet på engelska  :  https://www.kilpatricktownsend.com/en/Insights/News/News-Release/2019/6/Facebook-Selects-Kilpatrick-Townsend-for-Inaugural-Law-Firm-Diversity-Award

E-underskrifter – Vad gäller när du undertecknar avtal?

Vad är en e-underskrift?

En elektronisk underskrift (e-underskrift) är en elektronisk indikation på en persons avsikt att godkänna innehållet i ett dokument eller en uppsättning data. Att skriva i sitt namn i ett email, kan alltså vara en e-underskrift.

Finns det olika former av e-underskrifter?

Pencils - underskrifterLegalt skiljer man mellan enkla e-underskrifter, avancerade e-underskrifter och kvalificerade e-underskrifter. Vilken typ av e-underskrift det handlar om, beror på hur den har tagits fram.

En avancerad e-underskrift är en elektronisk underskrift med höga krav på säkerhet och kryptering, t.ex. en e-underskrift med BankID eller annan form av e-legitimation. Kvalificerade e-underskrifter ställer ännu högre krav på säkerhet och kryptering.

Om autentisering bara sker genom att undertecknande part får en kod via e-post eller sms, så är det som utgångspunkt inte fråga om en avancerad e-underskrift.

Det finns ingen given grafisk symbol eller liknande som visar att ett dokument signerats med e-underskrift. Ibland väljer en undertecknande part att infoga en inskannad bild av personens namnteckning i dokumentet innan det undertecknas med e-underskrift. Detta har inget med e-underskriften att göra. Det enda syftet är att ge dokumentet en form som liknar det som vi är vana vid att se.

eIDAS-förordningen

E-underskrifter regleras i EU-förordningen om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner.[i] Poängen med förordningen är bl.a. att göra det enklare att använda e-legitimation för att utföra ärenden i andra EU-länders e-tjänster.

Förordningen innebär att en kvalificerad e-underskrift måste ges samma rättsverkan som en handskriven underskrift. Däremot överlämnas det till nationell rätt att bestämma rättsverkan av avancerade e-underskrifter. Om det i nationell lag finns krav på handskriven underskrift, gäller den nationella lagen.

Vad gäller när det finns krav på ”undertecknande”?

Svenska bestämmelser om hur avtal ingås är i regel okomplicerade. Avtal kan i princip ingås hur som helst, t.ex. genom email. En enkel kontrollfråga är om ett motsvarande muntligt avtal skulle vara giltigt. Oftast är svaret ”ja”, även muntliga avtal gäller. En annan sak är att det kan vara svårt att bevisa om ett muntligt avtal träffats eller vem som står bakom ett email.

Denna regel gäller förstås bara så länge det inte finns ett formkrav. När lagen i undantagsfall kräver att ett dokument ska vara ”undertecknat”, är utgångspunkten att det ska ske med penna på papper.[ii]

Numera finns det ett antal svenska lagar som uttryckligen tillåter att handlingar som ska vara ”undertecknade” får undertecknas med avancerad e-underskrift. Det gäller bl.a. de flesta handlingar i aktiebolagslagen (t.ex. stämmo- och styrelseprotokoll men inte aktiebrev) och även t.ex. undertecknande av årsredovisning enligt årsredovisningslagen. Det finns också lagar som innebär att en handling måste undertecknas med e-underskrift.

Lantmäteriet har föreslagit att jordabalken ändras så att fastighetsöverlåtelseavtal kan undertecknas med kvalificerad e-underskrift men det är oklart när detta kan bli verklighet.

Låneavtal – vem har bevisbördan?

I ett rättsfall var frågan om personen ”SI” hade ingått ett låneavtal med långivaren ”4Finance” genom att underteckna en låneförbindelse med avancerad e-underskrift (bankdosa med personlig kod). SI invände att bankdosan hade använts obehörigen av någon annan som hade manipulerat hennes bankkonto.

Enligt Högsta Domstolen var den självklara utgångspunkten, att ett låneavtal kan skrivas under med e-underskrift. Domstolen konstaterade att den som åberopar ett skuldebrev i princip har bevisbördan för att underskriften på skuldebrevet är äkta. Denna princip gäller däremot inte när kontokort används. Där måste istället gäldenären (låntagaren) göra åtminstone antagligt att förfalskning föreligger. Bl.a. mot denna bakgrund ansåg domstolen att det är långivaren som först måste bevisa att den påstådda avancerade e-underskriften använts vid undertecknandet. Dvs. 4Finance måste först visa att det var SI:s bankdosa och kod som hade använts. Om långivaren kan visa detta, måste innehavaren av underskriften åtminstone göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen.

I fallet i fråga kom domstolen fram till att SI inte hade lyckats göra det antagligt att undertecknandet skett obehörigen: Det fanns inga tekniska problem och enligt SI var det bara var hon som hade tillgång till bankdosan och koden. Låneavtalet skulle därför godtas som fordringsbevis.[iii]

E-underskrifter i straffrätten

Att skriva under en handling med någon annans e-underskrift, kan vara urkundsförfalskning. Att lämna osanna uppgifter på heder och samvetet genom en e-underskrift, kan vara osann försäkran.

___________________________________________________________________________________________________

Referenser

[i] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG och lag (2016:561) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering

[ii] Jfr prop. 1999/2000:117 s. 56

[iii] NJA 2017 s. 1105

Att hålla en konsult ansvarig: Omfattningen av konsultens ansvar

Artikelserie, del 1 av 3

När det blir fel i entreprenaden är det naturligt att byggherren i första hand tänker på att vända sig mot entreprenören. Men felet kan även bero på misstag som begåtts av byggherrens konsult, för vilka byggherren svarar i förhållande till entreprenören. På motsvarande sätt kan en totalentreprenörs felaktiga utförande ytterst bero på att av denne anlitade konsulter begått misstag. Frågan är då hur man kan gå till väga för att hålla sin anlitade konsult ansvarig. I denna artikelserie ska vi titta närmare på vilket ansvar en konsult har enligt ABK 09. Aktuell artikel beskriver omfattningen av konsultens ansvar.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att en konsult har ett mer begränsat ansvar enligt ABK 09 än en entreprenör har enligt AB 04 eller ABT 06. Detta betyder givetvis inte att det är omöjligt att ställa konsulter till svars för deras misstag, men det gör att kraven måste föregås av eftertanke från beställarens projektledning. I många fall kan det krävas att man som beställare av konsulttjänster tar in oberoende experter för att granska konsultens arbete.

Regleringen i ABK 09

e-underskriftOm fel föreligger i handling är konsulten även enligt ABK 09 kap. 5 § 5 skyldig att på egen bekostnad avhjälpa felet, om inte detta medför olägenheter eller kostnader för konsulten som är oskäligt stora i förhållande till felets betydelse för konsultens beställare. I praktiken är det dock ofta så att ett fel i en handling som konsulten levererat inte upptäcks förrän konsultens beställare antingen skickat över den till en entreprenör som därefter har börjat arbeta efter handlingen eller, om konsultens beställare är en entreprenör, själv har påbörjat arbete enligt handlingen. Eftersom konsultens beställare (oavsett om denne är byggherre eller entreprenör) enligt AB 04 och ABT 06 ansvarar för sina anlitade konsulter kan sådana fel orsaka merkostnader som konsultens beställare inte kan få ersätta enligt entreprenadavtalet. Det kan även vara så att det inte ens är aktuellt att rätta den felaktiga handlingen utan att man behöver hitta en helt ny lösning i den pågående entreprenaden.

Allt detta innebär att den primära sanktionen som konsultens beställare har att tillgripa är ett skadeståndskrav för de kostnader som konsulten har orsakat denne, vilket står i direkt kontrast till huvudregeln enligt AB 04 och ABT 06 där entreprenörens primära skyldighet är att avhjälpa fel. Ansvaret är inte heller lika strikt som för en entreprenör, som ju måste avhjälpa även sådana fel som inte orsakats av dennes vårdslöshet.

Beloppsgränsen

Enligt ABK 09 kap. 5 § 3 är konsultens skadeståndsskyldighet begränsad till 120 prisbasbelopp, om inte annat avtalats. Detta innebär att utgångspunkten är att beställaren inte kan få ett skadestånd som överstiger 5 580 000 kronor (med 2019 års prisbasbelopp). Parterna kan i och för sig komma överens om en högre beloppsgräns, men detta kan göra att konsultens försäkring blir dyrare (vilket konsultens beställare betalar för genom konsultens arvode) eller att det i vissa fall blir svårt att hitta en konsult vars försäkring täcker detta utökade belopp.

Kravet på vårdslöshet och vad det innebär för beställaren

Eftersom utgångspunkten för ansvar enligt ABK 09 kap. 5 § 1 är konsultens vårdslöshet åligger det som huvudregel konsultens beställare att förklara vad konsultens vårdslöshet består i och bevisa dessa omständigheter. Vårdslöshet är inte någonting som kan bevisas i juridisk mening utan utgör en rättslig klassificering av specifika handlingar eller underlåtelser som i sin tur måste bevisas. Till exempel kan konsulten ha varit vårdslös genom att göra en inkorrekt matematisk beräkning eller rekommendera en lösning som enligt relevant facklitteratur är riskabel.

Andra meningen i ABK 09 kap. 5 § 1 medför i och för sig en bevislättnad för konsultens beställare, men detta förutsätter att man kan konstatera ett ”fel” i konsultens handlingar. Begreppet fel är precis som begreppet vårdslöshet ett koncept som består av konkreta omständigheter. Ett fel i denna kontext är att handlingen på något sätt avviker från parternas avtal. Grundregeln enligt ABK 09 kap. 2 § 1 är att konsulten ska genomföra sitt uppdrag fackmässigt, med omsorg och med iakttagande av god yrkessed. Detta innebär att konsultens beställare i princip måste bevisa att konsultens handling inte är fackmässig. Bevisningen kan bestå av exempelvis sakkunnigutlåtanden, hänvisningar till överenskommelser eller relevanta beskrivningshjälpmedel (som till exempel AMA-skrifterna).

Svea hovrätts avgörande i mål T 3523-18 (som beskrivs i en annan artikel i denna upplaga av vårt nyhetsbrev) illustrerar denna problematik eftersom domstolen i det målet ogillade ett skadeståndsanspråk mot en arkitekt bland annat på grund av att dennes uppdragsgivare inte lyckades visa förekomsten av en viss branschpraxis. Allt detta betyder att oavsett om konsultens beställare vill åberopa konkreta fel i handlingar eller konsultens vårdslöshet måste konsultens beställare överväga vad man anser att konsulten borde ha gjort och varför man kan kräva att denne skulle göra det. Kravet på konkretisering medför att man bör anlita juridisk och/eller teknisk expertis för att ta tillvara sin rätt i dessa situationer.

I nästa artikel i denna serie kommer vi att beskriva hur man som beställare av konsulttjänster ska gå till väga när man vill reklamera en konsults arbete.

Arkitekt inte skyldig att ange höjdsystem i bygghandlingar

Svea hovrätt har nyligen avgjort ett mål (nr T 3523-18) avseende en konsults ansvar för fel i uppdraget. Målet rörde ett byggnadsprojekt där totalentreprenören anlitat en konsultfirma med uppdrag att leverera bygg- och relationshandlingar till projektet. ABK 09 var mellan parterna tillämpligt standardavtal.

Bakgrunden till målet var att när entreprenören lagt grunden och första bjälklagret på en byggnad visade det sig att det var en dryg halvmeter för lågt. Enligt entreprenören berodde det på att konsulten i bygghandlingarna inte redovisat höjder i det nya höjdsystemet RH2000 utan i det gamla systemet RH00. Entreprenören krävde därför skadestånd av konsulten. Frågan prövades först av Stockholms tingsrätt och överklagades sedan till Svea hovrätt.

kranar

Av kap 5 § 1 i ABK 09 framgår att en konsult ansvarar för skada som denne orsakat beställaren genom bristande fackmässighet, åsidosättande av sedvanlig omsorg eller annan vårdslöshet vid genomförandet av uppdraget. Hovrätten hade i målet att ta ställning till om det varit vårdslöst av konsulten att inte använda höjdsystemet RH2000 och att inte ange höjdsystem i sina bygghandlingar. Bevisbördan för detta låg enligt hovrätten på entreprenören.

Hovrätten ansåg att bedömningen måste ske med utgångspunkt i de skyldigheter som framgått av konsultens uppdrag utifrån framförallt parternas avtal, vad man i övrigt kommit överens om i projektet och vad som får anses framgå av branschpraxis för arkitekter.

Hovrätten ansåg att det utifrån de för målet relevanta kontraktshandlingarna inte framgått att konsulten skulle använda sig av visst höjdsystem eller att uppgift om höjdsystem skulle anges.

Entreprenören hade i målet gjort gällande att det i projektet stått klart att det var RH2000 som skulle användas och då bland annat pekat på att Stockholms stad hade bytt till RH2000 redan i tiden innan konsulten påbörjat sitt uppdrag och att det borde varit självklart att RH2000 skulle användas i projektet. Hovrätten fann att entreprenören inte styrkt att det stått klart för parterna eller på annat sätt varit överenskommet att RH2000 skulle användas och att höjdsystem skulle anges av konsulten.

Hovrätten prövade också om konsulten agerat vårdslöst utifrån branschpraxis på området och det ansvar som får anses ha legat på konsulten i egenskap av arkitekt. Hovrätten bedömde att utredningen inte gav stöd för att det ålegat konsulten att i egenskap av arkitekt ansvara för att just RH2000 skulle användas eller att det ålegat konsulten att ange höjdsystem.

Hovrätten fann därför att entreprenören inte hade visat att det varit vårdslöst av konsulten att inte redovisa höjder för byggnaden i höjdsystemet RH2000 och att inte redovisa vilket höjdsystem som konsulten använt i sina handlingar. Entreprenören hade därför inte styrkt att konsulten handlat med bristande fackmässighet, åsidosättande av sedvanlig omsorg eller annan vårdslöshet vid utförandet av uppdraget på det sätt som påståtts av entreprenören. Hovrätten ogillade därmed entreprenörens talan.

Målet har överklagats till Högsta domstolen och det blir intressant att se om prövningstillstånd beviljas.

Reklamation av fakturor för utförda arbeten

Det är inte ovanligt att beställare och entreprenör är oeniga om fakturerade belopp. Tvist kan därefter uppstå om huruvida beställaren reklamerat fakturan i tid.

e-underskrift

I såväl AB 04 som ABT 06 finns särskilda bestämmelser om debitering, fakturering och betalning av arbeten. Kontraktsarbetena ska exempelvis betalas enligt betalplan och mot faktura (kap. 6 § 12). ÄTA-arbeten regleras däremot fortlöpande genom debitering och kreditering, och beställaren är skyldig att mot faktura betala för dessa (kap. 6 § 14). Beställaren kan ha rätt att hålla inne betalning, men det kan även finnas situationer där beställaren, för det fortsatta samarbetets skull eller för att undvika eventuellt inställda arbeten, väljer att betala utställda fakturor trots att invändningar finns mot dessa. Frågan är då vilka möjligheter beställaren har att vid ett senare skede framföra invändningarna.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har haft anledning att pröva frågan. Tvisten gällde inte själva entreprenadavtalet utan ett köpeavtal mellan underleverantörerna avseende leverans av väggelement. I målet var ostridigt att leverantörerna inte hade avtalat om ett pris för väggelementen. Fakturering hade skett på löpande räkning. Efter mottagandet av respektive faktura begärde köparen genom mejl att säljaren skulle lämna specifikationer. Säljaren lämnade specifikationer för fakturorna men angav att vissa uppgifter ännu inte kunde specificeras, bland annat kvadratmeterpriset. Köparen betalade ändå i tid för samtliga a conto-fakturor och för slutfakturan. Köparen menade dock att begäran om specifikation utgjorde en reklamation och krävde därför säljaren på en del av de fakturerade beloppen. Hovrätten var av en annan uppfattning och fann att enbart begäran om specifikation inte räckte som reklamation. Enligt hovrätten innehöll köparens mejl inte något ifrågasättande av de mottagna fakturorna eller någon invändning mot priset och köparen fick således anses ha nöjt sig med mottagna svar från säljaren. Köparens talan fick därför inte framgång och köparen fick alltså ingen återbetalning av de utbetalda beloppen.

Även om målet avsåg ett köpeavtal är de generella rättsliga principerna i avgörandet ändå relevanta för entreprenadförhållanden och det finns därför lärdomar att ta med sig. En entreprenör kan inte utan vidare utgå från att en betald faktura är förskonad framtida tvister. För att beställaren ska kunna göra gällande invändningar mot en betald faktura krävs dock att invändningarna görs i tid. Beställaren måste då vara tydlig med att innehållet i fakturan ifrågasätts och att beloppet inte godtas.

Nytt från EU-domstolen: Det är inte tillräckligt att följa upphandlingsdokumenten – anbudsgivare måste känna till LOU

Automatisk uteslutning av anbudsgivare som inte lämnat uppgifter om arbetskraftskostnader i sitt anbud

STOCKHOLM (11 Juni 2019) – EU-domstolen meddelade den 2 maj 2019 dom i mål C-309-18 Lavorgna Srl ./. Comune di Montelanico, Comune di Supino, Comune di Sgurgola och Comune di Trivigliano. I målet förtydligas hur en upphandlande myndighet ska förfara då anbudsgivare inte lämnat uppgifter som krävs enligt nationell upphandlingslagstiftning som införlivar direktiv 2014/24/EU (”LOU-direktivet”).

EU-domstolens avgörande berör samspelet mellan vad som föreskrivs i upphandlingsdokumenten och vad som framgår i nationell upphandlingslagstiftning. I avgörandet upplyser EU-domstolen dessutom om möjligheten att begära förtydliganden och kompletteringar av uppgifter som inte uttryckligen har efterfrågats i upphandlingsdokumenten.

Målet vid den nationella domstolen

Målet rörde en samordnad tjänsteupphandling som genomfördes av italienska kommuner. I upphandlingsdokumenten saknades uppgift om anbudsgivarnas skyldighet att ange  arbetskraftskostnader i sitt anbud. I stället uppmanades anbudsgivarna inför tilldelningen att komplettera anbuden med uppgift om arbetskraftskostnaderna.

Kommunerna beslutade att tilldela Gea kontraktet. Lavorgna, som rangordnats på andra plats, överprövade tilldelningsbeslutet och gjorde gällande att Gea på grund av underlåtenheten att ange arbetskraftskostnader borde ha uteslutits från upphandlingen.

EU-domstolens avgörande

EU-domstolen upplyste om att det framgår av den italienska upphandlingslagstiftningen, som införlivar LOU-direktivet, att en anbudsgivare som inte redovisar arbetskraftskostnaderna i sitt anbud ska uteslutas från upphandlingen. I upphandlingsdokumenten i det aktuella målet fanns dessutom en passage som innebar att upphandlingslagstiftningen skulle tillämpas för frågor som ej berördes i upphandlingsdokumenten.

Mot den bakgrunden ansåg EU-domstolen att alla rimligt informerade och normalt omsorgsfulla anbudsgivare i princip hade kunnat få kännedom om reglerna och ange arbetskraftskostnaderna i sitt anbud. EU-domstolen fann därför att likabehandlings- och transparensprincipen inte kräver att en upphandlande myndighet uttryckligen måste ange att uppgift om  arbetskraftskostnaderna ska redovisas i anbudet. Annorlunda uttryckt – en upphandlande myndighet måste inte upprepa vad som framgår i lagen i upphandlingsdokumenten.

I målet  kvarstod emellertid oklarheter avseende anbudsgivarnas möjlighet att ”göra rätt” i upphandlingen. EU-domstolen konstaterar att det i anbudsformuläret i förevarande fall saknades fysiskt utrymme för att lämna uppgifter om arbetskraftskostnader. Dessutom framgick att anbudsgivarna inte fick ge in handlingar som inte specifikt hade begärts. Mot den bakgrund ansåg EU-domstolen att det ankommer på den nationella domstolen att pröva om det faktiskt inte varit fysiskt möjligt för anbudsgivarna att ange arbetskraftskostnaderna i anbudet i enlighet med lagen. Skulle det inte anses möjligt, upplyser EU-domstolen om att kommunerna ändå har möjlighet att tillåta anbudsgivarna att avhjälpa bristen för att uppfylla de skyldigheter som föreskrivs i nationell lagstiftning.

Analys

LOU-direktivet kräver genom artikel 18 att medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att anbudsgivarna iakttar tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter som fastställs i EU-rätten, nationell rätt, kollektivavtal eller i internationella miljö-, sociala och arbetsrättsliga bestämmelser som biläggs till LOU-direktivet. Därtill möjliggör LOU-direktivet genom artikel 56.3 komplettering och förtydliganden från anbudsgivarna inom en lämplig tidsfrist och inom ramen för de grundläggande principerna.

LOU-direktivet är ett s.k. minimidirektiv som ger utrymme för medlemsstaterna att anta egna regleringar i den nationella upphandlingslagstiftningen, om det leder till att direktivets målsättningar uppnås.

EU-domstolens avgörande bekräftar att medlemsstater som i sin nationella lagstiftning har valt att ta in mer detaljerade bestämmelser än vad LOU-direktivet kräver ska genomföra dessa. Bestämmelser i lag som anges tillräckligt klart och som kan medföra uteslutning av en anbudsgivare ska i sådana fall tillämpas automatiskt. Sådana bestämmelser ges alltså företräde framför mer generella skrivningar i upphandlingsdokumenten.

Avgörandet  bekräftar vidare att den upphandlande myndigheten inte uttryckligen behöver ange vad som framgår i en lagbestämmelse som kan medföra uteslutning i sina upphandlingsdokument. Däremot krävs med hänsyn till transparensprincipen åtminstone en uttrycklig hänvisning till den tillämpliga upphandlingslagstiftningen i fråga. En generell hänvisning till uteslutningsgrunderna är enligt EU-domstolen tillräcklig med hänsyn till principerna om rättssäkerhet, öppenhet och proportionalitet.

Sammanfattningsvis och i huvudfrågan kommer EU-domstolen fram till att en skyldighet som klart framgår av lagstiftning måste inte anges i upphandlingsdokumenten, så länge det uttryckligen hänvisas till de nationella reglerna i handlingarna.

I den andra frågan finner EU-domstolen att det är möjligt för upphandlande myndighet att efterfråga handlingar som inte ingivits med anbuden under förutsättning av att det är möjligt inom ramen för bestämmelserna om förtydliganden och kompletteringar.

Som anbudsgivare är det alltså inte tillräckligt att endast följa vad som uttryckligen framgår i upphandlingsdokumenten vid lämnande av anbud. Anbudsgivaren måste också för att undgå uteslutning säkerställa att man har koll på vad som gäller enligt den nationella upphandlingslagstiftningen. 

Nya regler om närståendetransaktioner för bolag på reglerad marknad och MTF

KT - BildSTOCKHOLM – (5 juni 2019) För svenska bolag som handlas på reglerad marknad eller MTF införs nya regler när bolaget ska besluta om en väsentlig transaktion med närstående. Reglerna kompletterar de s.k. Leo-reglerna i aktiebolagslagen och motsvarar delvis vad som redan gäller enligt god sed på aktiemarknaden. Syftet med de nya reglerna är att skydda bolagen och dess aktieägare från att närstående tillägnar sig värden som tillhör bolaget.

Från och med den 10 juni 2019 gäller en ny beslutsordning för väsentliga transaktioner med närstående. De nya lagreglerna tar bara sikte på svenska aktiebolag vilkas aktier handlas på Nasdaq Stockholm eller någon annan reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES. I praktiken måste de nya reglerna även tillämpas av bolag som handlas på First North, Nordic MTF eller Spotlight Stock Market. Detta eftersom Aktiemarknadsnämnden uttalat att god sed kräver en ordning som i allt väsentligt motsvarar de nya lagreglerna.

I korthet innebär de nya lagreglerna att när ett noterat bolag ska besluta om en väsentlig transaktion med närstående, så måste transaktionen godkännas av bolagsstämman i det noterade bolaget. Reglerna gäller även när det är ett helägt svenskt dotterbolag som ska besluta om transaktionen.

Vad bör en styrelse göra nu?

Styrelserna i de bolag som omfattas bör inventera om kommande överlåtelser, förvärv, avtal och andra transaktioner riskerar att träffas av reglerna. Styrelsen måste se till att det finns rutiner för att bedöma om transaktioner med bolagets närstående ingår i den löpande verksamheten och om de är marknadsmässiga.

Vad är en ”väsentlig” transaktion?

För att en transaktion ska vara ”väsentlig” ska två förutsättningar vara uppfyllda: Den ska ha ett värde på minst en miljon kronor och den ska motsvara minst en procent av bolagets värde. I denna beräkning måste bolaget lägga samman alla transaktioner som bolaget och dess helägda svenska dotterbolag har genomfört med samma närstående under det senaste året.

De nya lagreglernas skarpa gränser för vad som en väsentlig transaktion, är en nyhet jämfört med den tidigare självregleringen (Aktiemarknadsnämndens tidigare uttalanden). Gränserna är tänkta att ge en rimlig balans mellan å ena sidan skyddet för aktieägarna och å andra sidan bolagens intresse av att inte behöva tillämpa den mer komplexa beslutsordningen i alltför stor omfattning.

Med ”transaktion” menas inte bara överlåtelser av olika slag av tillgångar utan också t.ex. hyresavtal och serviceavtal av olika slag. Det är med andra ord en bredare definition än vad som hittills gällt. Vissa typer av transaktioner är undantagna, bl.a. vinstutdelning och emissioner som redan kräver beslut av bolagsstämma.

Vem är närstående?

Med ”närstående” menas i detta sammanhang samma sak som i årsredovisningslagen. Både juridiska och fysiska personer kan vara närstående men det är en något snävare definition jämfört med vad som hittills gällt. Den nya personkretsen omfattar t.ex. den som har ett ”betydande inflytande” genom att ha minst 20 procent av rösterna i bolaget (tidigare räckte det med 10 procent). En annan skillnad är att den nya personkretsen omfattar styrelseledamot, VD och annan ledande befattningshavare i bolaget, men däremot inte sådana befattningshavare i bolagets dotterföretag.

Vilken beslutsordning gäller?

En väsentlig transaktion med närstående, måste enligt de nya lagreglerna beslutas av bolagsstämma. Det räcker inte med ett styrelsebeslut. Aktier som innehas av den närstående ska inte räknas med när bolagsstämman fattar beslut. Före bolagsstämman måste styrelsen upprätta en redogörelse som ska ange villkoren för transaktionen inklusive transaktionens värde. Däremot krävs inget värderingsutlåtande enligt de nya lagreglerna.

Om styrelsen bedömer att ett antal mindre transaktioner med samma part sammantagna utgör en väsentlig transaktion, är det den sista transaktionen som bolagsstämman ska godkänna. Styrelsens redogörelse bör ändå redogöra för alla transaktioner.

Är koncerninterna transaktioner undantagna?

Transaktioner mellan bolaget och ett helägt dotterföretag, omfattas inte av de nya lagreglerna. Det gör inte heller transaktioner med delägda dotterföretag, så länge ingen annan närstående har intresse i dotterföretaget. I dagsläget är det däremot oklart om transaktioner mellan två systerföretag är undantagna eller inte.

Är transaktioner inom den löpande verksamheten undantagna?

Vidare undantas transaktioner som är en del av bolagets löpande verksamhet under förutsättning att de genomförs på marknadsmässiga villkor, exempelvis när bolag fortlöpande köper varor och tjänster som behövs för produktion. Styrelsen måste se till att ha rutiner för att fortlöpande bedöma om en transaktion uppfyller dessa krav.

Vad händer om reglerna inte följs?

Om styrelsen inte följer de nya lagreglerna, riskerar transaktionen att vara ogiltig. Dessutom riskerar styrelsen skadeståndsansvar. Till detta kommer att ett bolag riskerar disciplinära påföljder från börserna och handelsplatserna.

När börjar reglerna gälla?

De nya lagreglerna börjar gälla den 10 juni 2019. De ska inte tillämpas på transaktioner som bolaget beslutat om men som inte har genomförts innan regleringen trädde i kraft. När flera olika transaktioner beaktas, ska transaktioner som genomförts före ikraftträdandet inte tas med.

_______________

Denna information är bara avsedd som allmän information och utgör inte juridisk rådgivning.

The New EU Prospectus Regulation

STOCKHOLM (June 4, 2019) – The new EU Prospectus Regulation will take full effect on July 21, 2019. Listed companies and other issuers can expect some good news but also some news that may cause concern.

 

Highlights for Equity Issuers

  • Simplified prospectuses for secondary issues for companies already listed on a regulated market or a SME growth market.
  • A standardized, simplified prospectus for small and medium-sized enterprises (SMEs).
  • A universal registration document (off-the-shelf) for frequent issuers.
  • The content requirements for full prospectuses remain largely the same albeit with some challenging changes, such as shorter summaries and a more rigorous view on risk factors.

Exemptions Under the New Prospectus Regime

In line with the current EU prospectus regime, the new regulation requires a prospectus in two situations: Where there is an offer to the public and where there is an admission to trading on a regulated market such as Nasdaq Stockholm, with each having different exemptions. The new regime introduces some new exemptions and alters some existing ones.

Public Offer Exemptions:

Sweden will maintain the exemption for offers to the public with a total consideration of less than €2,500,000. To benefit from this exemption, the total consideration for the offer must be aggregated with the consideration for all offers within the previous 12 months, and that aggregate consideration must be less than €2,500,000.

Other key exemptions continue to include offers addressed to qualified investors, offers to fewer than 150 persons per member state, and offers to investors, who acquire securities for at least €100,000 per investor.

The current exemptions for securities offers involving takeovers and mergers, as well as offers to employees, are maintained, but have been broadened.

Admission to Trading Exemptions:

Key exemptions include listing additional securities of the same class as and amounting to less than 20 percent (a threshold effective since 2017) of the number of those securities already listed on the same regulated market and calculated over a 12-month period. A 20 percent limit has been imposed on the exemption available for shares resulting from the conversion or exchange of other securities (also effective since 2017).

Where an issuer has listed securities on a regulated market for more than 18 months and has complied with the obligations of that market, the securities can be admitted to trading on another regulated market subject to the publication of a summary instead of a full prospectus. Just as with the existing regime, a prospectus must have been prepared for the initial listing in order for an issuer to benefit from this exemption.

Prospectus Contents: A Slightly Revised General Disclosure Requirement

The new prospectus regime follows the approach of the current regime, with the minimum information to be included in a registration document and a securities note, with detailed information requirements specified in annexes. It maintains most of the content requirements set out in the existing prospectus regime, even though the general disclosure requirement has been slightly revised and requires that the prospectus includes the necessary information that is material to an investor to make an informed assessment of (1) the assets and liabilities, profits and losses, financial position, and prospects of an issuer, (2) the rights attaching to the securities, and (3) the reasons for the issuance and its impact on the issuer. There is also a new requirement for the prospectus to be drafted in a “concise” form.

New Format for Summaries

The new regulation retains the concept of summaries, but it is less prescriptive and the maximum length is reduced to seven pages. The number of risk factors permitted in the summary is limited to 15. Prescriptive templates for key financial information are introduced, which reduce the issuers’ discretion in how key financial information is presented. These changes may likely prove challenging to issuers, at least initially, and until there is a more firm market practice.

More Rigorous View on Risk Factors

Risk factors must be specific to the issuer/securities and must be material for taking informed investment decisions; generic risk factors and disclaimer like wording, must be avoided. Risk factors must also be corroborated by information published elsewhere in the prospectus.

Risks must be categorized by their nature, with the most material risk presented first (materiality being a combination of probability of occurrence and magnitude of effect). Where quantitative information is not available, the potential negative impact of the risk should be described using a qualitative approach. Where a qualitative approach is used, the materiality may be described by referring to a risk as low, medium, or high. Issuers should give careful consideration to these new requirements to avoid increased liability and can expect the Swedish Financial Supervisory Authority (FSA) to follow new risk factor guidelines aimed to streamline the review.

New Section on Business Strategy & Objectives

A new section describing the issuer’s business strategy and objectives (both financial and non-financial), is introduced. This section should take into account the issuer’s future challenges and prospects, and it goes beyond the current requirement to include exceptional factors relating to the issuer’s operations and principal activities. On the other hand, there is no longer a requirement to include selected financial information. The requirement to include financial and non-financial key performance indicators is maintained. The requirement to include an operational and financial review for the three preceding years is also maintained, though the requirement has been slightly revised, and issuers may incorporate this information by referring to its management reports.

A Note on Profit Forecasts & Profit Estimates

In line with the existing regime, the new regime requires all published profit forecasts and estimates, which are still outstanding and valid, to be included in a prospectus. The prospectus must also state that the profit forecast or estimate has been prepared on a basis both comparable with the annual financial statements and consistent with the issuer’s accounting policies. The good news is that an auditors’ report is no longer required. If a profit forecast or profit estimate has been published and is still outstanding, but no longer valid, the prospectus must include a statement to that effect, as well as an explanation.

Simplified Requirements for Disclosure on Investor Taxation

The current regime includes generic information requirements on the taxation of investors. As a main rule, the new regime only requires the prospectus to contain a warning that the tax legislation of the investor’s member state and of the issuer’s country of incorporation may impact the income received from the securities.

Good News for Secondary Issues on Nasdaq Stockholm & Other Regulated Markets

Issuers listed on a regulated market or SME growth market for at least 18 months may use a simplified prospectus. The content requirements include (1) the annual and half-yearly financial information published in the 12 preceding months, (2) any outstanding and valid profit forecast or estimate, (3) a summary of any Market Abuse Regulation disclosures made in the preceding 12 months, (4) risk factors, and (5) working capital statement, statement of capitalization and indebtedness, relevant conflicts of interest and related party transactions, major shareholders, and pro forma financial information (if relevant).

There is no requirement for an operating and financial review, organizational structure, or for disclosure on capital resources, remuneration and benefits, and board practices. However, issuers should note that a simplified prospectus must meet the general information test (see above under “Prospectus Contents”).

Good News for Growth Companies

The new regulation allows qualifying issuers not traded on a regulated market to prepare a standard, simplified document for offerings to the public — a so-called growth prospectus. These rules will apply to (1) small and medium-sized enterprises (SMEs), (2) other issuers with an average market capitalization of less than €500 million for the prior three years and who are or will be traded on a SME growth market, and (3) other issuers, where the offer does not exceed €20 million over a period of 12 months provided that the issuer is not traded on a multilateral trading facility and that the average number of employees was not more than 499 during the previous year.

Good News for (Very) Frequent Issuers

The new regulation introduces the universal registration document (URD). This will allow issuers listed on a regulated market or multilateral trading facility to file an URD to be approved, even where they do not intend to immediately offer or list securities. The URD will need to be filed annually. For the first two years, it must be approved by the FSA. Thereafter, an issuer may file it without prior approval. An issuer with a URD will benefit from faster prospectus approval process (five rather than 10 working days).

The Time Frame for Reviews is Maintained, but Issuers Must Use New Web Portal

The new regime lays down rules, which aim to streamline the review process between the EU member states. Just as today, the FSA must notify the issuer within 10 working days from the submission of the draft prospectus of its approval (or its comments/questions). In case of an offer to the public, the initial time frame is extended to 20 working days if the issuer does not have any securities admitted to trading on a regulated market or has not previously offered securities to the public.

All communication must be handled via a particular web portal (instead of via email).  Issuers will need to create an account and give authority to any advisors who assist with the application.

A Stricter Approach to Marketing Materials

More detailed rules are introduced for advertisements on offers and listings. Any advertisement must include a link to the prospectus. It is also spelled out that all information concerning the offer or the listing, even where not for advertising purposes, must be consistent with the information contained in the prospectus. Also, in the event that material information is addressed to one or more selected investors, such information shall either be disclosed to all other investors to whom the offer is addressed (in the event that a prospectus is not required due to an exemption) or be included in the prospectus or a supplement.

Situations that Trigger a Prospectus Supplement

The new regime requires a prospectus supplement if a significant new factor, material mistake, or material inaccuracy that could influence the assessment of the investment, arises before the closing of the offer or the start of trading on a regulated market. A (non-comprehensive) list of situations where a supplement is mandatory has been introduced.

In line with the current regime, a supplement triggers a right for investors to withdraw from an offer to the public (exercisable within two working days after the publication of the supplement). Financial intermediaries must now inform investors about supplements.

Hope for Non-EU/EEA Issuers

The new regime includes third-country equivalence provisions similar to those under the current regime. These provisions would allow the FSA to approve a prospectus drawn up in accordance with the national legislation of the third-country issuer. However, this requires the EU Commission to adopt an “equivalence decision” — i.e. a decision that the information requirements of the third-country legislation are “equivalent” to the new regulation — which is not likely to happen before August 31, 2020. In addition, the FSA must have concluded cooperation arrangements with the supervisory authorities of the third-country issuer.

REGULATION (EU) 2017/1129 OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL of 14 June 2017 on the prospectus to be published when securities are offered to the public or admitted to trading on a regulated market, and repealing Directive 2003/71/EC

*   *   *   *   *   *   *   *   *

This communication is for general information only. It is not a full analysis of the matters presented and should not be relied upon as legal advice.

Nytt hovrättsavgörande om vad som utgör en föreskriven teknisk lösning

En viktig och välkänd huvudregel inom entreprenadjuridiken är att den part som tillhandahåller en uppgift också ansvarar för riktigheten av uppgiften (se kap. 1 § 6 i ABT 06). Enligt samma bestämmelse innebär inte motpartens godkännande att ansvaret begränsas på något sätt. För totalentreprenader gäller vidare att om en beställare föreskrivit eller annars begärt en viss teknisk lösning ska entreprenören ansvara för att utföra entreprenaden i enlighet med den tekniska lösningen. Entreprenören har i sådant fall inte det funktionsansvar som vanligtvis vilar på en totalentreprenör (se kap. 1 § 8).

I totalentreprenadtvister är det inte ovanligt att beställaren och entreprenören har olika uppfattningar om omfattningen av entreprenörens funktionsansvar. En av frågorna kan då vara vad som ligger i begreppet ”föreskriven eller annars fordrad teknisk lösning”.

 

KT - Bild NyhetsbrevDenna fråga har nyligen kommit att prövas av Hovrätten för Västra Sverige. Tvisten rörde en totalentreprenad för uppförandet av två flerfamiljshus där fukt trängt sig in i husens fasader. Felet ansågs utgöra ett fel i fasadernas funktion. Avgörande var därför om entreprenören hade ett funktionsansvar, det vill säga om inte beställaren kunde anses ha föreskrivit eller annars begärt en teknisk lösning.

Enligt entreprenadkontraktet skulle husen uppföras i överensstämmelse med bland annat de ritningar och den husbeskrivning som beställaren hade tillhandahållit. I husbeskrivning angavs beträffande putsning av yttervägg ”Putssystem enligt Entreprenör, kulör vit”. Bland ritningarna fanns en ritning där det framgick att husen skulle förses med enstegstätad fasadkonstruktion.

Hovrätten kom fram till att parterna hade avtalat om att fasadernas utformning skulle vara enstegstätade och att beställaren därmed hade föreskrivit en teknisk lösning. Entreprenören ansågs därför endast ha ett utförandeansvar.

Hovrättens dom har väckt viss uppmärksamhet i entreprenadrättsliga kretsar bland annat med hänsyn till att kravet på ”föreskriven eller annars fordrad” ställts relativt lågt och till att bestämmelsen om föreskrivna tekniska lösningar inte tolkats i ljuset av ABT 06 som helhet. Vilka slutsatser som bör dras av hovrättens dom är inte självklart. Exempelvis uppstår frågan om det ska ses som en generell regel och gäller i alla fall där parterna avtalat om en teknisk lösning, utan att beakta vem som föreskrivit det. Det är också möjligt att utfallet berott på processuella regler, det vill säga att domstolen inte haft möjlighet att beakta det argumentet eftersom parterna inte lyft det.

Domen har överklagats till Högsta domstolen. Kraven för att få prövning där är högt ställda, men med tanke på det ovanstående är det allt annat än uteslutet att så sker.

Boverkets kommande ändring av konstruktionsregler

Kilpatrick Townsend

 

Europeiska konstruktionsstandarder, så kallade eurokoder, är tillsammans med Boverkets konstruktionsregler (EKS) regler för byggnadsverk vid verifiering av bärförmåga, stadga och beständighet. Boverket har nu ändrat konstruktionsreglerna (EKS 11) för att förenkla tillämp­ningen och minska kostnaderna.  Ändringarna gäller bland annat kontroller, snö- och vindlast, brandsäkerhet, olyckslast och cisterner.

Europeiska konstruktionsstandarder – eurokoder – är europagemensamma dimensionerings­regler för byggnadsverk vid verifiering av bärförmåga, stadga och beständighet. Utifrån euro­koderna ska nationerna sedan göra val som utgår från medlemsstaternas olika förutsättningar avseende geologi, klimat och kultur. För Sveriges del anges de nationella valen i Boverkets konstruktionsstandarder, EKS. I EKS finns även övergripande regler om säkerhet, kontroll, dokumentation och ändring av byggnader.

Boverket har nu genomfört ändringar i sina konstruktionsregler genom BFS 2019:1 (EKS 11). Detta är ett led i Boverkets kontinuerliga arbete med att se över reglerna för att säker­ställa att hänsyn tas till ändringar i eurokoderna, men också för att förenkla och förbättra tillämpningen. Ändringarna syftar också till att minska den ökade byggkostnad som införan­det av eurokoderna medförde. Boverket har sammanfattat vad ändringarna huvudsakligen består i enligt följande:

 

  • Ändrade regler om kontroller
  • Ändrade regler om lastkombinationer
  • Ny modell för last från fordon i byggnader och på gårdsbjälklag
  • Ändrade regler för indelning i brandsäkerhetsklasser
  • Nya regler om brandskydd för Br0-byggnader
  • Ändrade regler om trapphus som enda utrymningsväg
  • Ändrade regler om brandpåverkan för utomhuskonstruktioner
  • Ändrade regler om snölast
  • Ändrade regler om vindlast
  • Nya och ändrade regler om olyckslast
  • Ny regel för utförande av stålkonstruktioner
  • Ändrade regler om cisterner

Boverkets ändringar börjar gälla den 1 juli 2019. För arbeten som kräver anmälan eller bygg­lov får de äldre bestämmelserna tillämpas om anmälan/ansökan kommer in till kommunen före den 1 juli 2020. Detsamma gäller arbeten som varken kräver bygglov eller anmälan och som påbörjas före den 1 juli 2020.

Från och med den 1 juli kommer det även att finnas en uppdaterad vägledning om EKS på PBL kunskapsbanken. För att redan nu läsa mera om ändringarna av Boverkets konstruk­tions­regler, se BFS 2019:1 – EKS 11:

https://www.boverket.se/sv/lag–ratt/forfattningssamling/gallande/eks—bfs-201110/

 

Dagbokssigneringar bevisar inte godkända ÄTA-arbeten

 

Hovrätten för Västra Sverige har i en dom den 12 april 2019 i mål T 4889-17 haft att bedöma formerna för avisering av ÄTA-arbeten enligt AB 04.

Målet illustrerar hur viktiga formaliareglerna i AB 04 är och vikten av att följa dessa.

 

Omständigheterna i målet

KT - BildEn kommun i västra Sverige hade under år 2014 handlat upp en entreprenad avseende förnyelse av VA-ledningar och omläggning av servisledningar. Entreprenaden var en utförandeentreprenad enligt AB 04. Kommunen hade betalat en kontraktssumma om nästan 3 miljoner kronor samt cirka 200 000 kronor avseende godkända ÄTA-arbeten. Entreprenören hade utöver detta krävt ytterligare ersättning med runt 7 miljoner kronor för såväl kontraktsarbeten som påstådda ÄTA-arbeten.

En del av entreprenörens krav rörde så kallade likställda ÄTA-arbeten enligt AB 04 kap. 2 § 4 (det vill säga arbeten som berodde på avvikande omständigheter som enligt entreprenören var beställarens ansvar). Enligt AB kap. 2 § 7 måste entreprenören utan dröjsmål inhämta beställarens synpunkter när han upptäcker omständigheter som kan utgöra likställda ÄTA-arbeten. Om värdet på arbetet understiger ett halvt prisbasbelopp får entreprenören påbörja arbetet direkt, men måste istället underrätta beställaren om detta utan dröjsmål. Enligt paragrafens tredje stycke måste sådana underrättelser vara skriftliga om detta anges i entreprenadhandlingarna, vilket sker i de allra flesta entreprenader (i regel under kod AFC.23 i de administrativa föreskrifterna).

I detta fall invände beställaren att sådana skriftliga underrättelser inte hade lämnats. Entreprenören invände mot detta och anförde att beställaren löpande hade fått del av entreprenörens anteckningar i dagboken och signerat dessa. Dessutom menade entreprenören att man löpande hade haft en dialog på arbetsplatsen rörande ÄTA-arbeten.

Entreprenören är enligt AB 04 kap. 3 § 13 skyldig att föra dagbok. Under kod AFC.38 i AMA AF 12 föreskrivs att dagboken ska innehålla uppgifter om totalt 14 punkter, varav den sista är ”annan omständighet av betydelse”. Dagboken ska därmed i princip innehålla samtliga omständigheter av betydelse för entreprenaden.

Det är inte ovanligt att en beställare löpande tar del av dagboken och bekräftar detta genom en notering i denna.

 

Hovrättens resonemang

Hovrätten bedömde att detta inte räckte för att entreprenören skulle anses ha inhämtat synpunkter från eller underrättat beställaren i den mening som avses i AB 04 kap. 2 § 7 första eller andra stycket. En handling som var benämnd URE1 angav inte heller att uppgifterna i denna avsåg ÄTA-arbeten. Särskild vikt fäste hovrätten vid att värdet på de påstådda ÄTA-arbetena översteg kontraktssumman, vilket enligt domstolens bedömning medförde att formkraven blev ännu viktigare. Dessutom hade det inte framkommit att det förelegat något hinder för entreprenören att följa bestämmelserna. Av samma skäl kunde det inte anses oskäligt enligt AB 04 kap. 2 § 8 att entreprenörens eventuella rätt till ersättning skulle gå förlorad.

I denna del delade hovrätten således tingsrättens bedömning om att noteringar i en dagbok enbart utgör entreprenörens uppfattning om olika sakförhållanden som denne bedömer vara av betydelse och att dessa anteckningar därmed inte utgör underrättelser enligt AB 04.

På samma sätt gäller enligt domstolarnas bedömning inte en signering om att man tagit del av dagboken som en beställning av ÄTA-arbeten.

Regeringen tillsätter utredning för att modernisera arbetsrätten

STOCKHOLM – (25 April 2019) Efter många års diskussioner om vad LAS borde vara så verkar det som att många arbetsgivares önskan om en mer flexibel och arbetsgivarvänlig lagstiftning fått gehör hos politikerna. Regeringen har idag utsett justitierådet Gudmund Toijer till särskild utredare för att modernisera arbetsrätten.

Regeringens direktiv är indelade i fyra deluppdrag och utredaren ska fokusera på följande områden:

  • Utökade undantag ska tas fram från turordningsreglerna i LAS (sist in först ut principen).
  • Arbetsgivarens ansvar för kompetensutveckling och anställdas omställningsförmåga ska stärkas.
  • Mindre företag ska få lägre kostnader vid uppsägningar, men det ska inte ske på bekostnad av godtycke och rättssäkerhet för den anställde.
  • Bättre balans i anställningsskyddet ska skapas för personal med olika anställningsvillkor.

Utredningen ska redovisas till regeringen senast den 31 maj 2020 och förändringarna i LAS ska genomföras senast 2021.

Utredningen är en del av regeringens januariöverenskommelse. För oss är det tydligt att direktiven till utredaren banar väg för att LAS kan komma att bli en mer arbetsgivarvänlig lagstiftning som särskilt kan gynna mindre företagare. Det betonas i direktiven att utredaren ”särskilt ska beakta mindre företags behov av flexibilitet”.

Nya riktlinjer för konsekvensbedömningar enligt GDPR inom arbetslivet

GDPR (artikel 35.1) kräver att en konsekvensbedömning ska genomföras när en behandling av personuppgifter sannolikt leder till en hög risk för personers rättigheter och friheter. Det är upp till den personuppgiftsansvarige (arbetsgivaren) att avgöra om en konsekvensbedömning är nödvändig i det enskilda fallet.

För att enklare förstå när en konsekvensbedömning ska genomföras så har Datainspektionen nu tagit fram en niopunktslista. Om minst två av de nio punkterna är uppfyllda ska en konsekvensbedömning genomföras. I niopunktslistan återfinns t.ex. systematisk övervakning av människor genom insamling av personuppgifter från internetanvändning, användande av personuppgifter om personer befinner sig i underläge eller i beroendeställning och användande av ny teknik eller nya organisatoriska lösningar.

Niopunktslistan kan upplevas som otydlig och ”fluffig”, men Datainspektionen exemplifierar också vissa typfall inom arbetslivet där minst två av punkterna anses uppfyllda, vilket innebär att en konsekvensbedömning ska genomföras. Som exempel inom arbetslivet anges bl.a. följande situationer:

  • En arbetsgivare övervakar systematiskt hur anställda använder internet och e-post.
  • En arbetsgivare inför ett gemensamt system i vilket det är möjligt att anmäla missförhållanden på arbetsplatsen (visselblåsarsystem).
  • En arbetsgivare inför ett inpasseringssystem för anställda som innefattar behandling av biometriska uppgifter i syfte att kunna identifiera en viss fysisk person, t.ex. genom fingeravtrycksavläsning.

I en konsekvensbedömning ska arbetsgivaren tydligt dokumentera vad arbetsgivaren gör för att garantera säkerheten i personuppgiftsbehandlingen. Om arbetsgivaren ändå anser att det finns en hög risk med personuppgiftsbehandlingen så ska arbetsgivaren samråda med Datainspektionen innan behandlingen påbörjas, det kan t.ex. handla om att riskerna inte kan begränsas tillräckligt genom åtgärder som är rimliga med tanke på tillgänglig teknik och tillkommande kostnader.

Fortsatt restriktiv syn på konkurrensklausuler från Arbetsdomstolen

Arbetsdomstolen har i ett nyligen meddelat beslut återigen visat prov på en restriktiv hållning när det gäller användandet av konkurrensklausuler, d.v.s. bestämmelser som förbjuder anställda att starta upp eller ta ny anställning i en konkurrerande verksamhet under viss tid efter avslutad anställning. Något förenklat innebär nuvarande regler att konkurrensklausuler kan tillåtas under viss tid efter avslutad anställning (nio månader är huvudregeln) under förutsättning att den tidigare arbetsgivaren betalar minst 60 % av den anställdes tidigare lön under den tid som konkurrensklausulen görs gällande. En ytterligare förutsättning för att en konkurrensklausul ska vara giltig är att den anställde i sin anställning fått del av företagsspecifik kunskap (d.v.s. fått kännedom om arbetsgivarens företagshemligheter). I det aktuella målet, som tog sikte på en rekryterare som arbetat med rekrytering och bemanning av specialist- och överläkare, fanns en konkurrensklausul som gällde under tolv månader. Enligt konkurrensklausulen kompenserades rekryteraren dessutom med 60 % av den tidigare lönen. Arbetsdomstolen kom fram till att förbudstiden och ersättningsnivån (60 % av den tidigare lönen) var skälig, men ansåg inte att rekryteraren verkligen hade fått del av företagsspecifik kunskap i sådan omfattning och av sådan kvantitet att det motiverade en konkurrensklausul, varför det inte förelåg sannolika skäl att anse att rekryteraren var bunden av konkurrensklausulen.

Analys

Svenskt Näringsliv och PTK träffade 2015 ett nytt avtal om konkurrensklausuler som ersatte 1969 års överenskommelse. Den nya överenskommelsen innebar bl.a. att tillämpningsområdet utökades och en större krets anställda kunde därför omfattas av konkurrensklausuler efter att den nya överenskommelsen började gälla. Med reservation för att Arbetsdomstolens beslut inte innebär att målet avgjorts slutgiltigt ännu, så skickar Arbetsdomstolen ändå en tydlig signal att konkurrensklausuler inte får användas slentrianmässigt för anställda som inte har företagsledande ställning och inte heller sitter på företagshemligheter av viss kaliber. I det aktuella målet argumenterades det för att de påstådda företagshemligheterna (uppgifter om vilka uppdragstagare som fanns tillgängliga för uppdrag och vilka kunskaper dessa hade) var information som också fanns tillgänglig för andra rekryteringsföretag och att det därför inte var fråga om företagshemligheter. Beslutet innebär att det är tveksamt om konkurrensklausuler kan användas för så pass många kategorier av anställda som arbetsgivare kanske trott och hoppats på (i synnerhet för rekryterare inom bemanningsbranschen). Beslutet väcker också tankar och frågor om det är möjligt för arbetsgivare att införa konkurrensklausuler med anställda säljare. Gränsdragningen avseende arbetsuppgifter, ansvar och företagshemligheter som en säljare kontra en rekryterare inom bemanning har kan vara hårfin.

 

Referenser
• Datainspektionens 9 punkter : https://www.datainspektionen.se/globalassets/dokument/beslut/forteckning—konsekvensbedomningar.pdf
• Arbetsdomstolens beslut, 22 Mars 2019,  Mål nr B 23/19

________________________________________________________________________________________________________________________________

Kilpatrick Townsends arbetsrättsgrupp

Vår arbetsrättsgrupp tillhandahåller rådgivning och expertis inom hela det arbetsrättsliga området och vi letar alltid efter pragmatiska lösningar som gynnar våra klienters affärer. Vi har alltid ett HR-tänk i vår arbetsrättsliga rådgivning med målet att rådgivningen ska gå hand i hand med våra klienters HR-riktlinjer och värderingar. I en allt mer lättrörlig och digitaliserad arbetsmarknad vet vi att all arbetsrättslig rådgivning också behöver vara kommersiellt genomtänkt för att inte påverka våra klienters employer branding arbete.

Kontakta oss så berättar vi mer.

Kilpatrick Townsend rankas återigen högt av Chambers Europe och Legal 500

STOCKHOLM (15 april 2019) – Kilpatrick Townsends Stockholmskontor rankas högt av både Chambers Europe och Legal 500 enligt de nyligen offentliggjorda resultaten för Chambers Europe och Legal 500 2019. Resultaten baseras på omfattande undersökningar som utförs av de väl ansedda rankinginstituten.

Stockholmskontorets fastighetsgrupp, som leds av Fredrik Ahlqvist, uppmärksammas av Chambers Europe som ett talangfullt team för dess hantering av komplexa transaktioner på såväl köp- som säljarsidan och i samband med finansieringsfrågor. Teamet som har hög expertis inom fastighetsutveckling och joint ventures arbetar tätt ihop med såväl byråns M&A-team som entreprenadrättsteamet. Bland klienterna återfinns kapitalförvaltare, fastighetsutvecklare och holdingbolag samt lokala och internationella fastighets- och private equityfonder. Fredrik Ahlqvist rekommenderas vidare av klienterna för att vara ”really thorough, extremely available and very business-oriented”.

Chambers Europe listar även Sylvia Lindén, som leder byråns upphandlingsverksamhet, som ”Up and Coming” och rekommenderas av klienterna för sin höga tillgänglighet och sin användbara samt värdefulla rådgivning. Sylvia Lindéns särskilda fokusområde är upphandling inom försörjningssektorerna vilket inkluderar energi, transport och infrastruktur.

Enligt Legal 500:s senaste ranking av de svenska advokatbyråerna rankas Stockholmskontoret högt inom fastighetsrätt, entreprenadrätt, offentlig upphandling och kommersiella avtal, företagsförvärv och transaktioner.

Mattias Wittgren och Nicklas Björklund som tillsammans leder byråns entreprenadrättsgrupp rekommenderas av Legal 500 för sin spetskompetens inom entreprenadrätt. Nicklas Björklund rekommenderas särskilt för sin förmåga att hitta kreativa affärsjuridiska lösningar och Mattias Wittgren listas som en av 2019 års ”Leading Individuals”. Även Marcus Munk lyfts fram för sin avsevärda kompetens inom entreprenadrätt.

Chambers Europe 2019

Legal 500 EMEA 2019

Upphandlingsreglerna omfattar utförande av transporttjänster till allmänheten

STOCKHOLM (28 mars 2019) –  Tjugo år efter NOU:s utredning av vilka statliga bolag som ska följa upphandlingsregelverken kommer EU-domstolen fram till att den verksamhet som SJ bedriver omfattas av LUF.

Det följer av det förhandsavgörande som EU-domstolen meddelade i mål C-388/17 den 28 februari 2019 där det klargörs under vilka omständigheter tillhandahållande av transporttjänster till allmänheten på järnväg omfattas av EU:s försörjningsdirektiv.

Förhandsavgörandet är inte bara speciellt då det är första gången som en svensk nationell domstol vänder sig till EU-domstolen för tolkning av ett upphandlingsdirektiv, utan det är principiellt viktigt då det klargör räckvidden av upphandlingsreglerna inom den hårt reglerade järnvägsbranschen. Förhandsavgörandet har redan fått till följd att SJ har avbrutit upphandlingen av ett trettiotal snabbtåg som skulle börja trafikera centrala sträckor i Sverige om två år. Beskedet har även bäring på andra statliga transportaktörer i Europa med samma rättsliga ställning och faktiska verksamhet som SJ.

Bakgrund

Konkurrensverket har i två ansökningar 2013 yrkat att SJ AB (SJ) ska åläggas s.k. upphandlingsskadeavgift med 8,5 miljoner kronor för att under 2012 utan föregående annonsering ha tilldelat två städserviceavtal med ett kontraktsvärde om totalt ca 56 respektive 60 miljoner kronor. Vid denna tidpunkt gällde lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (”ÄLUF”) och de bakomliggande direktivbestämmelser som lagen implementerade.[1] Regelverket har i nu aktuella delar i allt väsentligt överförts i lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna (”LUF”) till följd av det nya försörjningsdirektivet. [2]

Kravet på upphandlingsskadeavgift initierades som en del av ett projekt som gällde hur statliga bolag följer upphandlingslagarna. Mot bakgrund av bl.a. SJ:s stora inköpsvolymer blev bolaget föremål för Konkurrensverkets granskning.

SJ är ett av staten helägt aktiebolag som bedriver persontrafik med tåg. Konkurrensverket menar att SJ är en upphandlande enhet som bedriver sådan verksamhet (drift av publika nät i form av transporter på järnväg) som omfattas av upphandlingsreglerna för försörjningssektorn. Verkets ståndpunkt är i korthet att SJ:s verksamhet ryms inom begreppet drift av nät i den mening som avses i 1 kap 8 § ÄLUF samt att tjänsterna tillhandahålls enligt villkor som fastställs av en behörig myndighet, Trafikverket, med avseende på beviljande av tågläge, linjesträckning, tillgänglig transportkapacitet, turtäthet och liknande förhållanden.

Det är inte tvistigt att SJ är ett offentligt företag. Enligt SJ:s uppfattning bedriver dock bolaget inte sådan verksamhet som omfattas av LUF. SJ menar i första hand att bolaget inte bedriver verksamhet på ett nät för transporttjänster pga. att Trafikverket inte är en behörig myndighet som fastställer villkor såsom 1 kap. 8 § ÄLUF anger. SJ:s verksamhet är således inte beroende av villkor som har fastställts av en behörig myndighet och som avser linjesträckning, tillgänglig transportkapacitet, turtäthet och liknande förhållanden.

SJ menar i andra hand att bolagets verksamhet inte avser  ”tillhandahållande” eller ”drift” av nät i den mening som följer av 1 kap. 8 § ÄLUF.  Enligt SJ:s uppfattning omfattar lagrummet tillhandahållande och drift av det fysiska järnvägsnätet, d.v.s. den typ av verksamhet som Trafikverket har att bedriva i form av att tillhandahålla och underhålla den infrastruktur som används av transportföretag för utförande av transporter.

Sammanfattningsvis anser SJ därför att bolagets verksamhet inte omfattas av upphandlingsreglerna.

Förvaltningsrätten gav som första instans SJ rätt och avvisade Konkurrensverkets ansökan. Konkurrensverket överklagade till Kammarrätten i Stockholm som avslog överklagandet. Kammarrätten menade, liksom förvaltningsrätten, att Trafikverket i egenskap av infrastrukturförvaltare tilldelar de tåglägen som är nödvändiga för att driva järnvägstransportsverksamheten som sådan, men att Trafikverket endast har mycket begränsade möjligheter att aktivt påverka SJ:s utförande av transporttjänster. Kammarrätten ansåg därför att Trafikverket inte kan anses vara en myndighet som fastställer villkor för hur SJ bedriver sin verksamhet. De tjänster som SJ tillhandahåller kunde därför inte, enligt kammarrätten, anses tillhandahållas enligt villkor som fastställts av en behörig myndighet, som avses i 1 kap 8 § ÄLUF. Slutsatsen blev därför att SJ kunde tilldela de aktuella städserviceavtalen utan beaktande av ÄLUF.

Konkurrensverket överklagade Kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen (”HFD”), som beslutade att vilandeförklara målet och inhämta ett s.k. förhandsavgörande från EU-domstolen. HFD ställde följande tolkningsfrågor.

“1.          Ska artikel 5.1 andra stycket i direktiv 2004/17/EG tolkas på så sätt att ett nät för transporttjänster föreligger när transporttjänster på ett statligt förvaltat järnvägsnät för nationell och internationell järnvägstrafik tillhandahålls enligt bestämmelser i nationell lagstiftning som genomför direktiv 2012/34/EU, vilka innebär att tilldelningen av järnvägsinfrastrukturkapacitet baseras på ansökningar från järnvägsföretag och att samtliga ansökningar ska tillmötesgås i största möjliga utsträckning?

2.           Ska artikel 5.1 första stycket i direktiv 2004/17/EG tolkas på så sätt att en verksamhet som bedrivs av ett sådant järnvägsföretag som avses i direktiv 2012/34/EU och som innebär att allmänheten erbjuds transporttjänster på ett järnvägsnät utgör sådant tillhandahållande eller sådan drift av nät som avses i bestämmelsen?”

Generaladvokat Manuel Campos Sánches-Bordona meddelade sitt förslag den 19 september 2018. Generaladvokaten fann att Trafikverket har befogenhet att fastställa sådana villkor för SJ:s tillhandahållande av tjänster som avses i bestämmelsen att det anses föreligga ett nät av transporttjänster. Generaladvokaten fann att det föreligger ett nät när järnvägsinfrastruktur som förvaltas av staten görs tillgänglig för företag som tillhandahåller transporttjänster (som SJ i förevarande fall), på de driftsvillkor som fastställts av den behöriga myndigheten i den staten, även om den myndigheten i möjligaste mån är skyldig att tillmötesgå ansökningar om kapacitetstilldelning från transportföretagen. EU-domstolen meddelade sin dom den 28 februari 2019 och gick på Generaladvokatens linje.

EU-domstolens bedömning

Den första tolkningsfrågan

Den första tolkningsfrågan som Högsta förvaltningsdomstolen ställer avser omfattningen av begreppet ”ett nät för transporttjänster”.

Enligt den relevanta bestämmelsen föreligger ett nät för transporttjänster om tjänsten tillhandahålls enligt villkor som fastställs av en behörig myndighet i en medlemsstat, t.ex. i fråga om linjedragning, tillgänglig transportkapacitet eller turtäthet.

SJ påpekade bl.a. att (i) bolaget tillhandahåller sina järnvägstransporttjänster på en fullt konkurrensutsatt marknad, (ii) det inte får någon finansiering från staten, (iii) intäkterna kommer från biljettförsäljning, (iv) företaget inte har förtur till järnvägskapacitet vid tåglägesansökningar och (v) all trafik baseras på företagets egna beslut.

EU-domstolen konstaterar att de nämnda omständigheterna inte har någon inverkan på förhållandet om villkoren enligt vilka ett järnvägsföretag som SJ tillhandahåller sina tjänster har fastställts av en behörig myndighet.

Domstolen konstaterar att Trafikverket utgör infrastrukturförvaltaren[3] och tillika den behöriga myndigheten i Sverige. Trafikverket har att agera i enlighet med Järnvägsdirektivet[4] bl.a. i fråga om tilldelning av kapaciteten på den aktuella infrastrukturen.

Det konstateras att Trafikverket enligt Järnvägsdirektivet är skyldigt att upprätta och offentliggöra en beskrivning av järnvägsnätet med information om de villkor som gäller för att få tillträde till infrastrukturen. Järnvägsföretag måste sedan i sin ansökan om infrastrukturkapacitet lämna in en ansökan som motsvarar principerna och kriterierna i beskrivningen. Järnvägsföretaget måste uppfylla krav avseende deras kapacitet att lägga fram en ansökan och de villkor enligt vilka de kommer att använda infrastrukturen. EU-domstolen konstaterar att detta innebär en avsevärd begränsning av järnvägsföretagens kommersiella frihet.

Trafikverket ska i så stor utsträckning som möjligt tillmötesgå ansökningar om infrastrukturkapacitet och ska försöka finna bästa möjliga lösningar på järnvägsföretagens önskemål. Trafikverket kan dock, vid konkurrens, inom rimliga gränser föreslå annan infrastrukturkapacitet eller till och med avslå en ansökan om tågläge från järnvägsföretag.

EU-domstolen konstaterar således att det är Trafikverket som fastställer de övergripande villkor enligt vilka SJ kan tillhandahålla sina tjänster. Särskilt framhålls att trafiken bara kan bedrivas enligt tilldelade tåglägen, och att SJ har att iaktta de villkor som är förbundna med dessa.

EU-domstolens slutsats blir därför att artikel 5.1 st 2 anger att det föreligger ett nät för järnvägstransporttjänster när transporttjänster tillhandahålls i enlighet med Järnvägsdirektivet på en järnvägsinfrastruktur som förvaltas av en nationell myndighet som tilldelar kapaciteten på infrastrukturen. EU-domstolen konstaterar vidare att det gäller även om den nationella myndigheten är skyldig att tillmötesgå järnvägsföretagens ansökningar så länge som gränserna för utnyttjandet av kapaciteten inte är uppnådd.

Den andra tolkningsfrågan

Därefter tar EU-domstolen ställning till om artikel 5.1 st 1 ska tolkas så att en verksamhet som bedrivs av ett järnvägsföretag och som består i att tillhandahålla allmänheten transporttjänster på ett järnvägsnät utgör ett sådant ”tillhandahållande” eller en sådan ”drift av nät” som avses i det äldre försörjningsdirektivet.

EU-domstolen konstaterar att bestämmelsen omfattar verksamhet som avser både tillhandahållande och drift av nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten avseende bl.a. järnvägstransporter.

I sammanhanget åsyftas drift av nät i företagets del i utövandet av rätten att använda järnvägsinfrastrukturen för att erhålla inkomster. Liksom generaladvokaten anser EU-domstolen att det är infrastrukturförvaltaren som svarar för ”tillhandahållandet av nät”, och inte järnvägsföretaget.

EU-domstolen konstaterar också att uttrycket ”tillhandahållande av nät” har tagits in i det äldre försörjningsdirektivet för att upphandlingsförfarandena skulle vara tillämpliga på förvaltningen av fysiska nät, såsom järnvägsspår, järnvägsanläggningar, tunnlar, broar och plankorsningar.

EU-domstolens slutsats blir därför enligt artikel 5.1 st 1 att en verksamhet som avser ”drift av nät” avser rätten att använda järnvägsnätet för att tillhandahålla transporttjänster, medan den verksamhet som avser ”tillhandahållande av nät” avser förvaltningen av nätet. Det konstateras därför att den verksamhet som bedrivs av ett järnvägsföretag och som består av ett utövande av en rätt att använda järnvägsnätet för att tillhandahålla allmänheten transporttjänster utgör en sådan ”drift av nät” som avses i direktivet.

Analys

Vi ser det som positivt att en svensk domstol har vänt sig till EU-domstolen för besked avseende hur upphandlingsreglerna ska tolkas.

Rättsläget avseende upphandlingsplikt för statliga järnvägsbolag har härtill varit en återkommande fråga i EU:s medlemsstater där aktörerna har gjort olika bedömningar av sin skyldighet att följa reglerna. Detta trots att Kommissionen redan 1988, i dess förslag till de två ursprungliga direktivförslagen inom försörjningssektorerna, publicerade en förteckning över vilka statliga järnvägsbolag som var upphandlande enheter i enlighet med det första försörjningsdirektivet, 90/531/EEC.[5] Av förteckningen i bilagorna  följer att t ex Danske Statsbaner (DSB), Deutsche Bundesbahn (DB) och Societe nationale des Chemins de fer francais (SNCF) ansågs vara upphandlande enheter och att bolagens verksamheter omfattades av det ursprungliga försörjningsdirektivet då de avsåg drift av järnvägsnät till allmänheten då tillgången till nätet fastställdes av en relevant myndighet.[6]

Frågan har emellertid till dagens datum hållit sig borta från EU-domstolens prövning. Det har därför saknats auktoritativ vägledning i frågan om den verksamhet som bedrivs är att betrakta som drift av publika nät i form av transporter med järnväg men även för bedömningen kring de villkor utifrån vilka verksamheten bedrivs.

Före klargörandet från EU-domstolen hade frågan i princip endast prövats en handfull gånger. Det mest omskrivna målet är England and Wales High Court of Justice ([2012] EWHC 28 (Ch)) den 20 januari 2012.

I målet konstaterades att försörjningsdirektivet omfattar dels tillhandahållande av infrastruktur och sammanhängande drift av infrastruktur, dels själva utförandet av tågtransporter under förutsättning av att de tillhandahålls i enlighet med legala krav avseende villkor som linjesträckning och turtäthet. Målet rörde ett statligt järnvägsbolag som likt SJ utförde transporttjänster med tåg på järnvägsnät utan ansvar för infrastrukturen. I det aktuella målet fann domstolen dock att bolaget inte omfattades av reglerna, då järnvägsbolagets verksamhet inte kunde anses bedrivas enligt villkor som avser linjesträckning, tillgänglig transportkapacitet, turtäthet och liknande förhållanden som fastställs av en behörig myndighet.

Motsvarande utgång har franska motsvarigheten till Högsta förvaltningsdomstolen, Conseil d’Etat, meddelat i några mål som i allt väsentligt liknar de avgöranden som förvaltningsrätten och kammarrätten har meddelat i SJ-målet med avseende på de nu aktuella frågorna.[7]

EU-domstolens förhandsavgörande innebär således ett välkommet klargörande av upphandlingsreglernas omfattning. Upphandlingsreglerna omfattar upphandlande enheter vars verksamhet består i att bedriva transporttjänster för allmänheten på järnväg enligt på i förhand fastställda villkor av relevant myndighet.

När det är utrett att transporttjänsterna på järnväg bedrivs på villkor från den behöriga myndigheten (infrastrukturförvaltaren) får upphandlingsplikt anses inträda för en upphandlande enhet som bedriver nu aktuell verksamhet. Fastställs inte några sådana villkor för trafiken, följer inte skyldighet att följa upphandlingsreglerna.

Beskedet från EU-domstolen avser hur EU-direktiven ska tolkas. Dessa direktiv gäller lika i samtliga EU-medlemsstater. Det innebär att förhandsavgörandet kommer att ha bäring på andra statliga transportaktörer i Europa med samma rättsliga ställning och faktiska verksamhet som SJ. Motsvarande aktörer kommer att behöva genomföra annonserade upphandlingar enligt de EU-gemensamma eller nationella upphandlingsregler som gäller för försörjningssektorn. Detta får stora konsekvenser i många länder inklusive Sverige då de europeiska statliga järnvägsbolagen i många fall bedriver verksamhet runt om i hela EU. Detta leder då även till att dotterbolag till det i huvudsak av staten Hongkong ägda järnvägsbolaget som bedriver liknande verksamhet som SJ i Sverige inte behöver beakta upphandlingsreglerna.[8]

Det måste understrykas att EU-domstolens förhandsavgörande är vägledande för Högsta förvaltningsdomstolen där målet snart ska avgöras slutligt. Vår bedömning är dock att domen inte lämnar utrymme för någon annan bedömning än den som EU-domstolen har gjort av att SJ:s verksamhet omfattas av upphandlingsreglerna.

Det får alltså anses klargjort att SJ:s verksamhet omfattades av ÄLUF. Det får vidare anses som högst sannolikt att HFD i sin slutliga dom kommer fram till att SJ bedriver trafik som är riktad till allmänheten efter att ha erhållit tillstånd härför från Trafikverket vilket innebär att SJ är en upphandlande enhet och som sådan ska förhålla sig till upphandlingsreglerna som gäller för försörjningssektorerna.

Detta gäller alltså oaktat att järnvägsföretaget i fråga verkar på en konkurrensutsatt marknad där privata konkurrenter inte omfattas av bestämmelserna.

För att inte riskera en för extensiv tillämpning av bestämmelserna menar vi emellertid att det kan ifrågasättas vilka konsekvenser detta får i samband med en del av SJ:s verksamhet. Det rör upphandlingar av transporttjänster där SJ och andra järnvägsföretag själva deltar. Med detta avses sådana upphandlingar där regionala kollektivtrafikmyndigheter (RKTM), som t ex Stockholms läns landsting genom Trafiknämnden, upphandlar kollektivtrafik som bedrivs på järnväg.

RKTM kan då hamna i prekära situationer på grund av risken för överprövningar i flera led. Det kan dels bli fråga om överprövning av RKTM:s tilldelningsbeslut men även av anbudsgivarnas upphandlingar avseende varor och tjänster som är nödvändiga för att järnvägsföretaget ska kunna lämnaanbud i RKTM:s upphandling. Järnvägsföretagen har svårt att lämna pris i en upphandling innan de själva har erhållit pris från sina underleverantörer. Det riskerar att skapa en omöjlig situation som i slutändan motverkar konkurrens då det finns risk för att dessa bolag överhuvudtaget inte kommer att kunna lämna anbud i upphandlingar av transporttjänster.

Såvitt vi förstår är det i dessa upphandlingar emellertid inte järnvägsföretagen utan RKTM som ansöker om tåglägen och erhåller beslut om fastställda tåglägen från Trafikverket. Det kan under sådana förutsättningar diskuteras om det fastställs villkor för järnvägsföretagets verksamhet av den behöriga myndigheten på det sätt som följer av direktivtexten. Såsom EU-domstolen anger finns det krav under ansökningsprocessen hos infrastrukturförvaltaren som avsevärt begränsar sökandeföretagens kommersiella frihet. I samband med upphandlingar träffar detta istället RKTM vars verksamhet på nämnda sätt blir begränsad. En annan sak är att motsvarande villkor får tas över av den vinnande anbudsgivaren men då såsom en förutsättning i upphandlingen.

En parallell möjlighet är att SJ hos Europeiska kommissionen i ett särskilt förfarande ansöker om undantag för de delar av bolagets helt konkurrensutsatta verksamhet. Detta skulle beroende på omständigheterna kunna omfatta även de delar av SJ:s verksamhet som inte är upphandlade transporttjänster. SJ har också redan aviserat att bolaget avser att söka undantag från regelverket från EU-kommissionen.
___________________________________________________________________________________________________________________________________

 

[1] Europaparlamentets och Rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (”Äldre försörjningsdirektivet”).

[2] Europaparlamentet och Rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (”Försörjningsdirektivet”).

[3] Infrastrukturförvaltare definieras i artikel 3.2 i Järnvägsdirektivet enligt följande. ”Infrastrukturförvaltare: varje organ eller företag som särskilt ansvarar för att anlägga, förvalta och underhålla järnvägsinfrastruktur, inklusive trafikledning, trafikstyrning och signalering. Infrastrukturförvaltarens uppgifter med avseende på järnvägsnät eller del av ett järnvägsnät får tilldelas olika organ eller företag”.

[4] Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU av den 21 november 2012 om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde (”Järnvägsdirektivet”).

[5] KOM (88) 376 slutlig och KOM (88) 377 slutlig

[6] KOM (88) 377 slutlig, appendix VI, sid 123

[7] CE, 19 oct. 2001, Société Alstom Transport SA, req. n° 233 173, Lebon; CE, 24 juin 2011, Communauté d’agglomération Rennes Métropole, req. n° 346 529, Lebon; CE, 9 juill. 2007, Syndicat Entreprises Générales de France – Bâtiments Travaux Publics, req. n° 297 711, Lebon.

[8] För närvarande olika bolag i MTR-koncernen.

Kilpatrick Townsend rådgivare till fastighetskoncernen P&E Persson

STOCKHOLM (6 mars 2019) – Fastighetskoncernen P&E Persson har tagit in kapital från Investment AB Spiltan. Kilpatrick Townsend var rådgivare till P&E Persson i affären.

Investment AB Spiltan har gått in med 185 miljoner kronor i fastighetskoncernen P&E Persson. Sedan starten för 28 år sedan har P&E Persson byggt upp en fastighetskoncern genom att både ta egna positioner i ett 80-tal fastigheter tillsammans med stora institutioner och ansvara för projektutveckling, fastighetsförvaltningen och ekonomiadministration. P&E Persson har huvudkontor i Kalmar men ansvarar för förvaltning och administration av framförallt kommersiella fastigheter i hela landet med en total yta på 1 000 000 kvadratmeter. Exempel på fastigheter där man är delägare och sköter förvaltningen är det nybyggda Linnéuniversitetet.

EU-domstolsåret 2018

EU-domstolsåret 2018

För svenskt vidkommande kommer EU-domstolsåret 2018 bli mest ihågkommet som det år då domstolen för första gången höll muntlig förhandling i ett svenskt upphandlingsmål.[1] Det gångna året har dock även bjudit på flera intressanta avgöranden från domstolen. I denna artikel lyfter vi fram tre domar som vi bedömer är av stort intresse för framtida upphandlingar. Med all säkerhet kommer de även bli föremål för en hel del debatt och få sin tillämpning i nationella domstolar i medlemsstaterna.

C- 9/17, Tirkkonen

EU-domstolen preciserar begreppet upphandlingskontrakt.

Enbart det faktum att en tjänst konkurrensutsätts innebär inte automatiskt att det är fråga om ett upphandlingskontrakt. Detta klargörs i målet C- 9/17, Tirkkonen där EU-domstolen preciserar begreppet upphandlingskontrakt.

Enligt domstolen omfattas inte en upphandling av upphandlingsregelverket om den upphandlande myndigheten ingår ramavtal med alla godkända anbudsgivare och den enskilde väljer utförare. Kortfattat kan det konstateras att det som skiljer upphandlingskontrakt från övriga inköp är användningen av tilldelningskriterier.

I likhet med det tidigare målet C-410/14 Falk Pharma  var det i Tirkkonen fråga om ett auktorisationssystem. Den stora skillnaden mellan Falk Pharma och Tirkkonen var emellertid att det senare systemet inte var öppet för löpande ansökan. Särskilt intressant är det finns påtagliga likheter mellan ett sådant system och ett ramavtal där den enskildes val avgör vilken leverantör som tilldelas varje avropsavtal. Det återstår att se vilket genomslag Tirkkonen får på de offentliga inköpen. Vår bedömning är dock att det finns anledning att tro att förekomsten av liknande upplägg kommer att öka.

C-14/17, VAR och ATM

Bevis för att erbjudna produkter är likvärdiga med originalprodukterna ska företes redan när anbudet lämnas.

Det har sedan länge stått klart att en upphandlare som definierar ett upphandlingsföremål genom att hänvisa till varumärke, patent, typ, ursprung eller tillverkning är enligt 9 kap. 6 § andra stycket LOU/LUF tvungen att ha med orden ”eller likvärdig”. Detta för att inte gynna en viss leverantör.

I målet C-14/17 VAR och ATM berörde EU-domstolen frågan om när en leverantör som erbjuder en likvärdig produkt behöver bevisa att produkten är likvärdig.

EU-domstolen besvarade denna fråga på följande sätt. När de tekniska specifikationerna hänvisar till ett varumärke, ett ursprung eller tillverkning, ska den upphandlande myndighet eller enheten kräva att anbudsgivaren redan i sitt anbud bevisar att de produkter som föreslås är likvärdiga med de produkter som definieras i de tekniska specifikationerna. Detta ställer således krav på både hur förfrågningsunderlag och anbud utformas när bestämmelsen i 9 kap. 6 § andra stycket LOU/LUF är tillämplig.

C-124/17 Vossloh Laeis

EU-domstolen ger vägledning avseende s.k. self-cleaning i förhållande till överträdelser av konkurrenslagstiftningen

I domen C-124/17 Vossloh Laeis besvarade EU-domstolen två viktiga frågor avseende möjligheten till fakultativ uteslutning vid överträdelser av konkurrensreglerna. Upphandlingsreglerna möjliggör för en anbudsgivare som omfattas av en uteslutningsgrund att undvika uteslutning genom sk self-cleaning, t.ex. genom att medverka i Konkurrensverkets eftergiftsprogram.

En tysk upphandlande myndighet hade begärt att en anbudsgivare skulle ge in ett beslut från den federala konkurrensmyndigheten som avsåg böter pga. medverkan i en kartell. Anbudsgivaren vägrade dock att lämna in konkurrensmyndighetens beslut, bl.a. med hänvisning till att samarbetet med konkurrensmyndigheten är tillräckligt för att anses utgöra en självrättelse.

EU-domstolen fann emellertid att en upphandlande myndigheten får begära in eventuella bevis som visar att de åtgärder som en anbudsgivare vidtagit är tillräckliga för att denne ska få delta i upphandlingen. Sådana bevis kan t.ex. innefatta beslut inom ramen för konkurrensmyndighetens eftergiftsprogram.

I samma dom klargjorde domstolen även från vilket datum den längsta tillåtna uteslutningsperioden ska beräknas. Det aktuella datumet är dagen för beslutet om eventuella sanktioner och inte, som anbudsgivaren hade hävdat, dagen efter det att den aktuella överträdelsen avslutats. Det innebär att ett företag kan riskera uteslutning långt efter att den uteslutningsgrundande överträdelsen har ägt rum.

EU-domstolens avgörande visar att företag som exempelvis medverkar i Konkurrensverkets eftergiftsprogram behöver ta ställning till hur dessa frågor ska hanteras inom ramen för deras deltagande i offentliga upphandlingar och under vilken tidsram så ska ske.

[1] Målet, som ännu inte avgjorts, gäller två städavtal som SJ, som ägs av svenska staten, ingått utan konkurrensutsättning enligt upphandlingslagstiftningen. Enligt Konkurrensverket är SJ en upphandlande enhet som ska följa upphandlingsreglerna. SJ menar däremot att verksamheten inte utgör sådan transportverksamhet som avses i direktiv 2004/17/EG – och att det därför inte har förelegat någon annonseringsskyldighet. EU-domstolens avgörande kommer sannolikt få stor betydelse för offentligägda aktörer inom europeisk persontrafik.

Kilpatrick Townsend öppnar kontor i Beijing

STOCKHOLM (14 januari)Kilpatrick Townsend utökar sin asiatiska närvaro genom att öppna ett kontor i Beijing. Kontoret kommer att ledas av Office Managing Partner Christopher Woods.

Kontoret i Beijingkommer att fungera som en varumärkesagentur och kommer främst att stödja de strategiska behoven för amerikanska och europeiska varumärken på den kinesiska marknaden. Expansionen kommer även möjliggöra ett utökat samarbete med lokala rådgivare.

Kilpatrick Townsend utser Hanna Sundberg till partner

STOCKHOLM (8 januari 2019) – Kilpatrick Townsend meddelade idag att Hanna Sundberg  inträdde som partner på Stockholmskontoret per den 1 januari 2019.

Hanna Sundberg började på Kilpatrick Townsend 2010 och hon är specialiserad inom fastighetsrätt med särskild inriktning mot transaktioner.

”Vi är mycket glada över att Hanna blir partner. Hanna är en oerhört duktig advokat och en viktig del av vår fastighetsverksamhet. Hanna kombinerar juridisk spetskompetens inom fastighetsområdet med en djup branschkännedom och ett stort engagemang för såväl byrån som våra klienter.”, säger Mattias Wittgren, Managing Partner för Stockholmskontoret.

”Jag började som trainee på Kilpatrick Townsend för drygt åtta år sedan och det känns väldigt roligt och spännande att jag nu erbjudits möjligheten att ta detta steg. Jag ser fram emot att i än högre utsträckning vara med och utveckla byråns verksamhet och fortsätta leverera högkvalitativ rådgivning till våra klienter tillsammans med mina skickliga kollegor.”, säger Hanna Sundberg.

 

 

Kilpatrick Townsend välkomnar Erika Finn till processrättsgruppen

STOCKHOLM (5 december 2018) – Kilpatrick Townsend  meddelade idag att Erika Finn inträdde som advokat på byrån per den 26 november 2018.

Erika Finn kommer närmast från Norburg & Scherp. Tidigare har hon även arbetat på Setterwalls och Gernandt & Danielsson.

”Vi är mycket glada över att välkomna Erika till oss. Erika är en erfaren och kompetent advokat som kommer att passa väl in i vårt team. Vår entreprenad- och tvistelösningsverksamhet har haft en mycket stark utveckling under de senaste åren och med Erika ges vi möjligheten att växa och fördjupa den verksamheten ytterligare”, säger Mattias Wittgren, Managing Partner för Stockholmskontoret.

”Jag ser väldigt mycket fram emot att vidareutveckla Kilpatrick Townsends erbjudande inom tvistelösning tillsammans med byråns alla skickliga och trevliga medarbetare”, säger Erika Finn.

 

 

Värvningsförbud i hetluften

STOCKHOLM – Den 5 oktober 2018 kom två nya domar från Arbetsdomstolen som begränsar arbetsgivarens möjligheter att använda värvningsförbud, d.v.s. bestämmelser som förbjuder tidigare anställda att rekrytera arbetsgivarens personal.

I domarna klargörs att en restriktiv syn ska iakttas på tillåtligheten av värvningsförbud, d.v.s. samma syn som Arbetsdomstolen sedan tidigare har på konkurrensförbud (förbud att arbeta i verksamhet som konkurrerar med den tidigare arbetsgivarens verksamhet). Genom domarna begränsas utrymmet att använda värvningsförbud mot anställda kraftigt. Utrymmet att använda värvningsförbud mot kunder och leverantörer prövades inte, men för att skydda bestående kundrelationer finns det enligt domarna utrymme för en mindre restriktiv syn.

 
Den praktiska betydelsen av Arbetsdomstolens nya praxis

  • Arbetsgivare bör se över befintliga värvningsförbud i gällande anställningsavtal och anpassa mallar för framtida anställningar.
  • Värvningsförbud som tidigare ansågs giltiga kan nu anses oskäliga och ogiltiga.
  • Det är fortsatt osäkert vad som gäller avseende värvningsförbud mot kunder och leverantörer, försiktighet bör iakttas.

Åtgärder som kan minska risken för ogiltiga värvningsförbud

  • Kontrollera att värvningsförbud enbart gäller i förhållande till anställda hos arbetsgivaren som den anställde arbetat tillsammans med.
  • Kontrollera att värvningsförbud inte gäller i förhållande till anställda hos arbetsgivaren som anställts efter anställningen upphört.
  • Kontrollera att värvningsförbud inte gäller i förhållande till anställda hos arbetsgivaren som självmant kontaktar den anställde som omfattas av förbudet.
  • Kontrollera att värvningsförbud inte gäller under längre tid än nödvändigt.
  • Inför rimlig beloppsbegränsning för storleken på vite vid brott mot värvningsförbud.

Vi hjälper er

Vi kan snabbt och effektivt implementera justerade värvningsförbud i era anställningsavtalsmallar. Vi kan också tillhandahålla innehåll till kommunikation mellan HR och anställda som kan användas för att förenkla och motivera implementeringen mot befintliga anställda.

Kontakta oss så berättar vi mer!

Kilpatrick Townsend högt rankat av Legal 500 inom flertalet verksamhetsområden

STOCKHOLM (17 april 2018) – Kilpatrick Townsends Stockholmskontor rankas som “tier 2” inom såväl entreprenad- som fastighetsrättsområdet, enligt Legal 500:s senaste ranking av de svenska advokatbyråerna. Legal 500 lyfter bl a fram byråns excellenta rykte bland investment- och fastighetsbolag.

Mattias Wittgren som är verksam inom byråns entreprenadrättsgrupp listas inom kategorin ”Leading Individuals”.

Byråns satsning på offentlig upphandling med rekryteringen av Sylvia Lindén har även givit avtryck i form av att byrån har tagit sig in på en hedersam ”tier 3” placering inom offentlig upphandling. Sylvias särskilda fokusområde är försörjningssektorn med energi, transport och infrastruktur.

Stockholmskontoret rekommenderas vidare för sin verksamhet inom följande områden; Commercial, Corporate and M&A och Employment.

Kilpatrick Townsend återigen högt rankat i Chambers Europe inom Real Estate och Employment

STOCKHOLM (12 mars 2018) – Kilpatrick Townsends Stockholmskontor rankas inom band två för sin fastighetsverksamhet och inom band tre för sin arbetsrättsverksamhet enligt de nyligen offentliggjorda resultaten för Chambers Europe 2018. Resultaten baseras på omfattande undersökningar som utförs av det högt ansedda rankinginstitutet Chambers and Partners. Härtill har Sylvia Lindén, som anslöt sig till byrån under 2017 för att stärka byråns erbjudande med avseende på offentlig upphandling, upptagits bland ”Ranked Lawyers”.

Stockholmskontorets fastighetsgrupp uppmärksammas som ett talangfullt team och för dess hantering av komplexa transaktioner på såväl köp- som säljarsidan och i samband med finansieringsfrågor. Teamet som har hög expertis inom fastighetsutveckling och joint ventures arbetar tätt ihop med byråns M&A-team och entreprenadrättsteam. Bland klienterna återfinns såväl kapitalförvaltare, fastighetsutvecklare och holdingbolag som lokala och internationella fastighets- och private equityfonder. Fastighetsgruppen, som leds av Fredrik Ahlqvist, rekommenderas bl.a. för sin ”availability, attention to detail and good execution of the matters at hand”. Klienterna lovordar även teamets ”pure talent in communication” och “the team’s ability to solve deal-killer situations by providing the correct structured solution to solve the arisen situation”. Fredrik Ahlqvist anses ha “a good grasp of all the aspects that are involved in a real estate transaction as well as a realistic and practical view”.

Arbetsrättsverksamheten, som är väl respekterad inom sitt område, leds av Robert Lakatos. Teamet lämnar råd till såväl internationella som lokala klienter rörande bl.a. arbetsrättsliga aspekter vid transaktioner och omstruktureringar samt biträder i processer rörande angrepp på företagshemligheter.

Robert Lakatos omnämns särskilt som ”very experienced and solution-oriented” och ”notably praised by the clients for his work in contentious employment cases”.

Sylvia Lindén, som anslöt till Kilpatrick Townsend under 2017, är specialiserad inom offentlig upphandling. Sylvia anslöt sig till byrån för att stärka dess erbjudande med avseende på offentlig upphandling och har upptagits bland ”Ranked Lawyers” såsom ”Up and Coming”. Sylvias särskilda fokusområde är försörjningssektorn med energi, transport och infrastruktur.

 

Kilpatrick Townsend utser Marcus Munk till partner

STOCKHOLM (12 januari 2018) – Kilpatrick Townsend meddelade idag att Marcus Munk inträder som partner på Stockholmskontoret per den 1 januari 2018.

Marcus Munk började på Kilpatrick Townsend 2008 och han är specialiserad inom entreprenadrätt och tvistelösning.

”Vi är mycket glada över att Marcus blir partner. Marcus är en oerhört duktig advokat som spelar en viktig roll för byrån med sin expertis och sitt stora engagemang för såväl byrån som våra klienter”, säger Fredrik Ahlqvist, Managing Partner för Stockholmskontoret.

Kilpatrick Townsend rådgivare till Järfällahus AB avseende entreprenadavtal med JSB

STOCKHOLM (14 december 2017)  Kilpatrick Townsend har biträtt Järfällahus AB i samband med tecknande av entreprenadavtal med JSB (John Svensson Byggnadsfirma AB) avseende byggprojektet Riddaren i centrala Jakobsberg.

Den aktuella fastigheten kommer att inrymma 132 hyresrätter, två lokaler, en förskola och garage. Byggstart sker i mars 2018 och från juli 2020 sker inflyttning i etapper.

Kilpatrick Townsends team bestod av Sylvia Lindén och Marcus Munk.

 

Kilpatrick Townsend rankas av Legal 500 inom flertalet verksamhetsområden

STOCKHOLM (20 april 2017) – Kilpatrick Townsends Stockholmskontor rankas som “second tier” inom såväl entreprenad- som fastighetsrättsområdet, enligt Legal 500:s senaste ranking av de svenska advokatbyråerna.

Stockholmskontoret rekommenderas vidare för sin verksamhet inom följande områden; Commercial, Corporate and M&A, Employment och Tax.

Mattias Wittgren och Johan Gustavsson som är verksamma inom byråns entreprenad- respektive fastighetsrättsgrupp listas inom kategorin Leading Individuals. Dessutom rekommenderas Fredrik Ahlqvist, Nicklas Björklund, David Björne, Sören Druve och Robert Lakatos inom sina respektive verksamhetsområden.

Kilpatrick Townsend återigen högt rankat i Chambers Europe inom Real Estate och Employment

STOCKHOLM (19 april 2017) – Kilpatrick Townsends Stockholmskontor rankas inom band två för sin fastighetsverksamhet och inom band tre för sin arbetsrättsverksamhet enligt de nyligen offentliggjorda resultaten för Chambers Europe 2017. Resultaten baseras på omfattande undersökningar som utförs av det högt ansedda rankinginstitutet Chambers and Partners.

Stockholmskontorets fastighetsteam uppmärksammas i årets ranking för sin kompetens inom bl.a. komplexa fastighetstransaktioner, fastighetsutveckling och joint ventures. Fastighetsgruppen som leds av Johan Gustavsson och Fredrik Ahlqvist rekommenderas bl.a. för sin “personal committment to the transaction”  och omnämns även som “a team driven toward results, the output is very effective in negotiations and the lawyers give me an upper hand”. Klienterna värdesätter Fredrik Ahlqvist som anses ha “deep knowledge of law and commercial practices in the local market”. Johan Gustavsson är erkänd på fastighetsmarknaden, särskilt för sin kompetens inom fastighetstransaktioner och projektutveckling. Han har gedigen erfarenhet av att arbeta med tyska fastighetsfonder och klienterna uppskattar att han är “knowledgeable and experienced”.

Arbetsrättsverksamheten, som är väl respekterad inom sitt område, leds av Robert Lakatos. Teamet lämnar råd till såväl internationella som inhemska klienter inom bl.a. arbetsrättsliga aspekter vid transaktioner och omstruktureringar samt biträder i processer rörande angrepp på företagshemligheter.

Sylvia Lindén ny partner på Kilpatrick Townsend

STOCKHOLM (15 mars 2017)  Kilpatrick Townsend har rekryterat Sylvia Lindén som ny partner till Stockholmskontoret. Sylvia är expert inom offentlig upphandling och särskilt inriktad på upphandling inom försörjningssektorerna. Sylvia kommer närmast från Baker & McKenzie och anslöt till byrån den  7 mars 2017.

”Jag ser fram emot att utveckla och bredda Kilpatrick Townsends erbjudande inom offentlig upphandling. I och med byråns framskjutna position med avseende på fastighets- och entreprenadsidan kan det bli intressanta synergieffekter för klienterna”, säger Sylvia Lindén.

”Vi är förstås mycket nöjda över att kunna knyta Sylvia till oss som ny partner på byrån. Vi har under många år arbetat med ärenden inom offentlig upphandling, främst inom bygg- och entreprenadsektorn. Med rekryteringen av Sylvia får vi in expertis och erfarenhet som tillsammans med vårt befintliga team innebär startskottet för en tydlig satsning inom området för offentlig upphandling”, säger Fredrik Ahlqvist, Managing Partner för Stockholmskontoret.

Kilpatrick Townsend rådgivare till AMF Fastigheter avseende entreprenadavtal i projekt Urban Escape

STOCKHOLM (6 mars 2017)  Kilpatrick Townsend har biträtt AMF Fastigheter i samband med tecknande av entreprenadavtal med Skanska i projektet Urban Escape i centrala Stockholm. Kontraktssumman uppgår till cirka 1,2 miljarder kronor.

Den aktuella fastigheten ligger i korsningen Hamngatan och Regeringsgatan och entreprenaden omfattar rivning av befintlig byggnad, grundförstärkning och produktion av ny byggnad i tolv våningar om totalt   44 000 kvadratmeter. Arbetena har redan inletts och den nya byggna­den ska stå färdig under våren 2019.

Entreprenaden är en del av AMF Fastigheters utvecklingsprojekt Urban Escape som innefattar ett helt kvarter med fem fastigheter med en yta om totalt 130 000 kvadratmeter samt anslutande gatumiljö.

Kilpatrick Townsends team bestod av Mattias Wittgren och Dennis Lundquist.

Kilpatrick Townsend rådgivare vid Actus Fastigheters avyttring av för- och grundskolefastigheter

STOCKHOLM (3 oktober 2016)  Kilpatrick Townsend har biträtt Actus Fastigheter vid dess avyttring av för- och grundskolefastigheter till ett värde av 710 mkr. Köpare är SPP Fastigheter.

Merparten av fastigheterna ligger i strategiskt utvalda utvecklingsområden med växande befolkning och elevunderlag i Storstockholmsområdet. Fastigheterna är fullt uthyrda och drygt hälften av hyresintäkterna kommer från kommunala kontrakt. Genomsnittlig löptid på hyreskontrakten är cirka 15 år.

Kilpatrick Townsends team bestod av Fredrik Ahlqvist, Hanna Sundberg och Erik Holmgren.

Bokrelease – Construction Management (Strategi och kontraktsutformning för framgångsrika CM-projekt)

STOCKHOLM (30 augusti 2016) –Att genomföra ett byggprojekt med hjälp av en extern konsult som planerar, leder och styr projekt som genomförs på delad entreprenad kallas för Construction Management, CM. Boken beskriver på ett enkelt och övergripande sätt vad genomförandeformen innebär och hur den fungerar i praktiken på den svenska byggmarknaden. Författarna Nicklas Björklund och Richard Henriksson sammanfattar och belyser de styrkor och möjligheter, respektive de svagheter och risker, som genomförandeformen kan innebära.

Boken är uppdelad i två delar. Den första delen syftar till att belysa strategiska frågor, det vill säga vad CM är och när det är lämpligt att använda. Den andra delen av boken fokuserar på operativa frågor, vad aktörerna ska tänka på när beslutet att använda sig av Construction Management redan har fattats, främst vid utformningen av kontrakt.

AB 04, ABT 06 och ABK 09 ingår som bilagor i boken.

Kilpatrick Townsend rådgivare vid Hemfosa Fastigheters förvärv av samhällsfastigheter

STOCKHOLM (7 juni 2016)  Kilpatrick Townsend har biträtt Hemfosa Fastigheter vid dess förvärv av tretton skolfastigheter till ett värde av 444 mkr med exklusiv option att i september 2016 teckna avtal om ytterligare två skolfastigheter till ett värde av 320 mkr. Säljare är Turako Skolfastigheter AB.

Av de tretton skolfastigheterna är tio belägna i Stockholm, två i Västerås och en i Lund. Sex av fastigheterna är nyproduktion där en fastighet är färdigbyggd och fem är under uppförande. Den uthyrbara ytan uppgår till drygt 16 000 kvm. Den största hyresgästen är Academedia.

Kilpatrick Townsends team bestod av Fredrik Ahlqvist, Charlotta Hahn och Dennis Lundquist.

Kilpatrick Townsend rådgivare vid Alma Property Partners förvärv av fastighet i Nybro

STOCKHOLM (4 maj 2016)  Kilpatrick Townsend har biträtt Alma Property Partners och dess samarbetspartner P&E Fastighetspartner i samband med förvärvet av en logistikfastighet i Nybro. Säljare är Skanska.

Fastigheten är fullt uthyrd till AB Gustaf Kähr (del av golvtillverkaren Kährs Group). Förvärvet sker genom Alma Industri & Logistik och tillträde ägde rum den 29 april.

Kilpatrick Townsends team bestod av Fredrik Ahlqvist och Charlotta Hahn.

Kilpatrick Townsend rådgivare vid Fastighets AB L E Lundbergs försäljning av fastigheter i Katrineholm

STOCKHOLM (3 maj 2016)  Kilpatrick Townsend har biträtt Fastighets AB L E Lundberg i samband med deras försäljning av fastigheter i Katrineholm. Köpare är D. Carnegie & Co. AB.

Fastighets AB L E Lundberg har avyttrat hela sitt fastighetsbestånd i Katrineholm till ett underliggande fastighetsvärde om 532 miljoner kronor. Fastigheterna består av 648 lägenheter med tillhörande garage och cirka 7 300 kvadratmeter kommersiell yta. Tillträde ägde rum den 2 maj.

Kilpatrick Townsends team bestod av Fredrik Ahlqvist och Erik Holmgren.

Kilpatrick Townsend högt rankat i Chambers Europe inom Real Estate och Employment

STOCKHOLM (29 april 2016) – Kilpatrick Townsends Stockholmskontor rankas inom band två för sin fastighets- och entreprenadverksamhet och inom band tre för sin arbetsrättsverksamhet enligt de nyligen offentliggjorda resultaten för Chambers Europe 2016. Resultaten baseras på omfattande undersökningar som utförs av det högt ansedda rankinginstitutet Chambers and Partners.

Stockholmskontorets fastighets- och entreprenadjurister uppmärksammas för sin kompetens inom bl.a. komplexa fastighetstransaktioner, fastighetsutveckling och joint ventures. Fastighetsgruppen, som anses vara ”An excellent team”, leds av Johan Gustavsson och Fredrik Ahlqvist. Klienterna berömmer bl.a. Johan Gustavsson för hans förmåga att slutföra transaktioner; ”He has the ability to make deals happen rather than just fighting and he has the right people around him”. Fredrik Ahlqvist omnämns bl.a. för sin förmåga att fokusera på rätt detaljer och för sin förhandlingsteknik; “He is good at focusing on what is important. He negotiates hard on the right things”. Entreprenadgruppen leds av Nicklas Björklund och Mattias Wittgren.

Arbetsrättsverksamheten, som är väl respekterad inom sitt område, leds av Robert Lakatos. Teamet omnämns bl.a. enligt följande; “The lawyers are very professional, service-minded and easy to deal withWe like the firm’s high competence and tactical experience”. Robert Lakatos omnämns särskilt för sin analysförmåga; ”Can easily understand the root of the problem, and is very quick and thorough in his analysis”.

Kilpatrick Townsend återigen högt rankat av Legal 500 för sin entreprenad- och fastighetsverksamhet

STOCKHOLM (21 april 2016)  Kilpatrick Townsend rankas som Second tier inom både entreprenad- och fastighetsrättsområdet, enligt Legal 500:s senaste ranking av de svenska advokatbyråerna.

Entreprenadverksamheten i Stockholm, som leds av partner Nicklas Björklund, får bl a följande omdöme ”high-level technical skills and very short response times”. Nicklas Björklund och Mattias Wittgren anses som ”exceptionally good construction lawyers”. Mattias Wittgren har även i år utnämnts till en av fem Leading Individuals inom entreprenadrätt.

Fastighetsverksamheten i Stockholm leds av partner Johan Gustavsson som även rankas som Leading Individual inom fastighetsrätt.

Stockholmskontoret rekommenderas vidare för sin verksamhet inom följande områden; Commercial, Corporate and M&A, Employment och Tax

Kilpatrick Townsend uppmärksammas återigen av Chambers Europe inom Real Estate och Employment

STOCKHOLM (4 maj 2015) – Kilpatrick Townsends Stockholmskontor rankas inom band två för sin fastighets- och entreprenadverksamhet, enligt Chambers Europe 2015. Byrån rankas dessutom som en av de tio ledande advokatbyråerna i Sverige inom arbetsrätt.

Stockholmskontorets fastighets- och entreprenadjurister uppmärksammas för sin kompetens inom bl.a. fastighetstransaktioner, projektutveckling, infrastrukturprojekt och entreprenadrätt. Fastighetsgruppen, som får omdömet “a strong and reliable team“, leds av Johan Gustavsson och Fredrik Ahlqvist. Klienterna berömmer bl.a. Johan Gustavsson som anses vara “an extremely good lawyer; fully aware of the client’s needs and really helpful in complex structures“. Entreprenadgruppen leds av Nicklas Björklund och Mattias Wittgren.

Arbetsrättsverksamheten, som är väl respekterad inom sitt område, leds av Robert Lakatos. Klienterna uppskattar hans erfarenhet inom tvistelösning och uttalar bl.a. följande “The advice we receive from Mr Lakatos is of very high legal quality and his submissions to the court are always very well prepared“.

Kilpatrick Townsend återigen högt rankat av Legal 500 för sin entreprenad- och fastighetsverksamhet

STOCKHOLM (10 april 2015) – Kilpatrick Townsend rankas som “second tier” inom både entreprenad- och fastighetsrättsområdet, enligt Legal 500:s senaste ranking av de svenska advokatbyråerna.

Entreprenadverksamheten i Stockholm, som leds av partner Nicklas Björklund, får bl a följande omdöme “providing the highest level of service” och Mattias Wittgren, partner i entreprenadgruppen, har även i år utnämnts till en av fem Leading Individuals inom området.

Fastighetsverksamheten i Stockholm leds av partner Johan Gustavsson. Även Johan rankas som Leading Individual inom sitt verksamhetsområde. Fredrik Ahlqvist och Nicklas Björklund, båda partners, rekommenderas särskilt för sina specialistkompetenser, transaktioner respektive tvistelösning, inom fastighetsområdet.

Stockholmskontoret rekommenderas även för sin verksamhet inom följande områden; Corporate and Commercial, Employment, Mergers and Acquisitions och Tax.

 

Kilpatrick Townsend rådgivare vid Carlyles utveckling av Nacka Strand

STOCKHOLM (11 februari 2015) – Kilpatrick Townsend biträder Carlyle i samband med dess omstrukturering och utveckling av fastighetsbeståndet i Nacka Strand. Kilpatrick Townsend har bl.a. biträtt vid struktureringen och bildandet av ett joint venture med Oscar Properties avseende Nacka Sicklaön 369:32 omfattande cirka 200 bostadsrätter, vilket skedde i november 2014, och nu senast vid bildandet av ett joint venture tillsammans med Skanska avseende Nacka Sicklaön 13:79 omfattande cirka 270 bostadsrätter. Tillträden sker när detaljplanen vunnit laga kraft. Kilpatrick Townsends team består av Fredrik Ahlqvist, David Björne, Fredrika Myhrman, Hanna Sundberg och Marcus Munk.

Kilpatrick Townsend utser Matti Scheffer till ny partner

STOCKHOLM (18 december 2014) – Kilpatrick Townsend meddelade idag att Matti Scheffer kommer att inträda som partner på Stockholmskontoret per den 1 januari 2015.

Matti Scheffer började på Kilpatrick Townsend 2011 och han är specialiserad inom fastighetsrätt med särskild inriktning mot hyresrätt och juridik inom fastighetsförvaltning.

“Vi är mycket glada över att Matti blir partner. Matti är en oerhört duktig advokat som uppskattas av våra klienter och spelar en viktig roll för byrån, i synnerhet för att göra vårt erbjudande till fastighetsägare komplett”, säger Fredrik Ahlqvist, Managing Partner för Stockholmskontoret.

Kilpatrick Townsend rådgivare vid SISAB:s förvärv av Campus Konradsberg i Stockholm

STOCKHOLM (13 juni 2014) – Kilpatrick Townsend har biträtt Skolfastigheter i Stockholm Aktiebolag SISAB i samband med deras förvärv av Campus Konradsberg i Stockholm. Säljare är Akademiska Hus.

SISAB har avtalat om förvärv av fastigheterna Centauren 1, Ormbäraren 3 och Taffelberget 7, samtliga i Stockholm, till ett underliggande fastighetsvärde om drygt 2 miljarder kronor. De tre fastigheterna är belägna på sydvästra delen av Kungsholmen och består av ett tjugotal byggnader om totalt cirka 48 000 kvm uthyrningsbar area, fullt uthyrda till bl.a. Stockholm stad, Specialpedagogiska skolmyndigheten och Internationella Montessoriskolan. Förvärvet är villkorat av styrelsegodkännanden samt godkännande av kommunfullmäktige.

Kilpatrick Townsends team bestod av Fredrik Ahlqvist, David Björne, Hanna Sundberg, Fredrika Myhrman, Richard Henriksson och Vidar Bley.