Nyhet Att hålla en konsult ansvarig: Att reklamera en konsults arbeten

Artikelserie, del 2 av 3

I den förra artikeln skrev vi om grunddragen i ansvarsreglerna för konsulter enligt ABK 09. Slutsatsen var att reglerna ställer rätt så höga krav på beställaren att konkretisera på vilket sätt som konsulten har gjort fel och bevisa detta i en tvist. Denna artikel behandlar istället hur man som beställare av konsulttjänster ska gå till väga för att reklamera konsultens arbete samt ställa krav på rätt sätt och i rätt tid. Reglerna är lika tillämpbara för byggherrar som för entreprenörer när dessa anlitar konsulter i en entreprenad.

Slutsatsen är att en beställare av konsulttjänster måste agera tidigt och bestämt för att ha rätt till skadestånd. Så fort som man upptäcker en skada bör man utreda om konsulten kan ha orsakat denna. Sedan måste man framställa tydliga krav så snart som man misstänker att det faktiskt kan förhålla sig på det sättet. Allt detta måste beställaren göra så snart som möjligt för att undvika att lida rättsförluster. I praktiken innebär detta att krav ofta måste framställas innan det är helt utrett exakt vad det är som har hänt och vem som bär det slutliga ansvaret. Under sådana omständigheter bör man kontakta en jurist för att få råd om hur man ska gå till väga.

Regleringen i ABK 09

Som vi förklarade i den föregående artikeln är krav på skadestånd i praktiken ofta den primära kompensationen för konsultens beställare vid konsultens felaktiga arbete. ABK 09 kap. 5 § 6 anger att för att krav på skadestånd ska kunna medföra rätt till ersättning för en beställare av konsulttjänster måste denne framställa skriftligt krav på skadestånd senast tre månader efter det att beställaren har fått skälig anledning att anta att konsulten är ansvarig för skadan, dock senast nio månader efter det att beställaren fått kännedom om skadan.

Bestämmelsen innehåller ett flertal moment som alla måste läsas noggrant för att inte beställarens rätt till skadestånd ska gå förlorad. Den innehåller även två separata tidsfrister att förhålla sig till: en tremånadersfrist och en niomånadersfrist. Överskridande av endera fristen innebär att beställaren förlorar rätten till skadestånd. I praktiken kan det dock vara svårt att bedöma när fristerna börjar löpa.

Krav måste ställas

Det första momentet är att ett krav på skadestånd måste framställas skriftligen. Detta kan tänkas självklart vid en första anblick, men man måste noggrant överväga formuleringen i det meddelande som man vill sända. Ibland är det så att man som beställare av konsulttjänster vill undvika onödigt hårda ord eller av andra anledningar är tveksam till att använda ord som ”skadestånd” eller ”krav” när det kanske inte ens är helt klart vem som bär det slutliga ansvaret. Det kan därför vara frestande att då använda formuleringar som ”vi kan komma att kräva skadestånd” eller liknande skrivningar.

Tyvärr finns det en risk för att sådana försiktiga skrivningar inte räcker för att ett ”krav” ska anses framställt. För att det ska stå klart att man faktiskt har ställt ett krav måste meddelandet på ett tydligt sätt redogöra för att det finns en skada, att man kräver konsulten på ersättning för denna samt den huvudsakliga grunden för kravet (till exempel fel i handling eller vårdslöshet). Man bör notera att det inte ens räcker att reklamera konsultens arbete utan man måste även göra klart att man kräver skadestånd på grund av det reklamerade arbetet.

På grund av de snäva tidsfristerna (vilka beskrivs nedan) behöver man inte sällan framställa kravet innan man kan vara helt säker på att konsulten faktiskt är juridiskt ansvarig. Hamnar man i ett sådant läge bör man kontakta ett juridiskt ombud för att få hjälp att väga för- och nackdelar med olika handlingsalternativ.

Niomånadersfristen

Denna frist är den längre av bestämmelsens två frister, men den börjar i de flesta fall att löpa innan tremånadersfristen börjar löpa. Fristen börjar löpa så fort som beställaren fått kännedom om en skada. Enligt tidigare praxis från Högsta domstolen anser man att en ”skada” i konsultansvarssammanhang utgörs av den ekonomiska skada som beställaren lider. I entreprenadsammanhang kan en sådan ekonomisk skada utgöras av till exempel skadeståndsansvar mot någon annan eller en skyldighet att betala en entreprenör för ÄTA-arbete grundat på en felaktig projektering. Det kan också röra sig om en felaktigt projekterad konstruktion som går sönder och orsakar fysiska skador, vilka i sin tur får ekonomiska konsekvenser.

I vissa komplexa fall där det är svårt att utreda vad som har orsakat skadan eller ansvarsfördelningen mellan till exempel ens konsult och andra aktörer i projektet kan man tänka sig att niomånadersfristen löper ut innan tremånadersfristen (se mer om detta nedan). Under vissa omständigheter skulle det till och med kunna hända att niomånadersfristen helt löper ut innan tremånadersfristen ens börjar löpa över huvud taget.

Tremånadersfristen

Denna frist börjar löpa när det föreligger skälig anledning för konsultens beställare att anta att konsulten är ansvarig för skadan. Tiden är alltså inte kopplad till skadans upptäckt utan till när man får anledning att tro att denna skada kan bero på konsulten. Det ligger i sakens natur att skadan i regel upptäcks innan man kan börja bilda sig en uppfattning om ansvarsfördelningen. Termen ”skälig anledning att anta” är dock i juridiska sammanhang en låg tröskel, vilket innebär att fristen mycket väl kan börja löpa vid tidiga misstankar om att konsulten är ansvarig.

Exempel på sådana skäliga anledningar skulle till exempel kunna vara om byggherrens anlitade utförandeentreprenör framställer krav på ersättning för ÄTA-arbete och pekar på påstådda fel i en av byggherrens konsult framtagen handling eller om en entreprenör möts av påståenden om att man inte uppfyller ett funktionskrav enligt totalentreprenadavtalet där man anlitat en konsult för att projektera den tekniska lösningen. Utredningar av en olycka skulle också i tidiga skeden kunna peka på möjliga designfel. Givetvis går det inte att allmängiltigt slå fast vad som krävs för att en skälig anledning ska anses föreligga utan detta kommer att vara beroende på omständigheterna i det konkreta fallet. Detta innebär att så fort som man upptäcker en skada så måste man vara uppmärksam på alla tecken på att det är konsulten som är ansvarig och läsa eventuella rapporter eller utredningar med detta i bakhuvudet.

I nästa del av denna artikelserie kommer vi att diskutera hur man kan dra gränser mellan konsultens och entreprenörens ansvar.