Nyhet Sammansatta anspråk i entreprenadprocesser – ny dom från Göteborgs tingsrätt

25 september, 2019
I svenska tvistemål krävs att tvisten tydligt ska definieras genom parternas yrkanden, grunder och invändningar. Kärandens yrkanden ska till exempel ha ett bestämt innehåll och grunden för yrkandena ska tydligt och konkret beskriva de förhållanden som hävdas leda till de yrkade rättsföljderna.

I entreprenadtvister kan det emellertid hända att entreprenörer grundar sina anspråk på allmänna påståenden om att flera händelser tillsammans gett en viss effekt. Entreprenören vill alltså exempelvis i ett enda yrkande ha ersättning för flera olika händelser med en enhetlig summa, utan att tydligt beskriva orsakssambandet mellan de enskilda händelserna och de enskilda merkostnaderna. Metoden att på detta sätt klumpa ihop flera anspråk kallas för global claims.

Ett exempel där en entreprenör försökt använda sig av processföringsmetoden återfinns i mål nr T 6110-14, som avgjordes av Göteborgs tingsrätt i somras. Bakgrunden till målet är att NCC Sverige AB (NCC) på uppdrag av Västra Götalandsregionen (VGR) byggde den rättspsykiatriska vårdanläggningen Rågården. Efter entreprenaden stämde NCC in VGR och framställde ett antal alternativa yrkanden att tingsrätten skulle förplikta VGR att till NCC betala ersättning mellan som högst nästan 100 miljoner kronor och som lägst cirka 45 miljoner kronor.

En del av den begärda ersättningen var för kostnader som uppstått på grund av en påstådd störning som enligt NCC orsakats av bland annat flera sena besked från VGR. Störningen hade enligt NCC inneburit avtalsbrott, väsentlig rubbning, forcering, alternativt hinder. Entreprenören preciserade inte vilka kostnader som var hänförliga till vilka sena besked, utan beräknade de sammantagna kostnaderna utifrån sina genomsnittliga fasta kostnader. Således klumpades flera händelser och flera kostnader ihop på det sätt som beskrivits ovan.

Talan om avtalsbrott

Entreprenad_1140x458Beträffande talan om skadestånd på grund av avtalsbrott prövade domstolen endast om VGR överträtt avtalade granskningstider, då NCC utöver detta inte preciserat vilka andra avtalsbestämmelser som VGR påstods ha brutit mot.

För majoriteten av de påstådda överträdelserna ansåg domstolen att skadeståndsyrkan inte kunde bifallas eftersom det saknades konkreta uppgifter om händelseförloppen. NCC hade inte kommit med några konkreta påståenden om när de granskningsbara handlingarna skulle översändas till VGR, och det fanns inte heller någon muntlig eller skriftlig bevisning rörande detta. Det gick därmed enligt domstolen inte att bedöma om VGR granskat handlingarna i rätt tid.

För vissa andra påstådda överträdelser hade NCC konkretiserat när granskningshandlingarna hade lämnats över, och när VGR hade återkommit med sina utlåtanden. VGR bestred dock påståendena, och domstolen fann att i avsaknad av bevisning beträffande de specifika händelseförloppen hade NCC inte visat att VGR agerat på det sätt som hävdats. NCC:s yrkande om ersättning för skada kunde därför inte heller bifallas beträffande dessa påstådda överträdelser.

För resterande överträdelser ansåg domstolen att NCC antingen styrkt sina påståenden om händelseförloppen eller att parterna var ense om förloppen. I dessa fall hade VGR således inte granskat översända handlingar i rätt tid. NCC:s skadeståndsyrkande var dock beräknat på NCC:s genomsnittliga fasta kostnader. På grund av detta ansåg domstolen att skadeståndet inte var redovisat på sådant sätt att det var möjligt att bedöma vilken ekonomisk skada som NCC lidit till följd av VGR:s agerande i respektive händelseförlopp (exempelvis vilken skada NCC lidit till följd av VGR:s sena besked beträffande dörrmiljöer).

Talan om ersättning för hinder

NCC:s krav på ersättning för hinder avsåg samma sena besked som åberopades till stöd för ovan nämnda skadestånd, men med åberopande av andra regler i ABT 06. Domstolen inledde med att konstatera att NCC beträffande majoriteten av händelseförloppen inte hade styrkt att underrättelse om hinder hade skett, vilket enligt ABT 06 kap. 4 § 4 är en förutsättning för att man ska kunna åberopa en händelse som ett hinder. För de flesta händelseförloppen fanns inte ens ett påstående från NCC:s sida om att bolaget lämnat en underrättelse om hinder, trots att detta bestritts av motparten. Här ska man komma ihåg att en svensk domstol bara kan döma över det som parterna påstått i tvisten. I de fall där sådana påståenden fanns hade NCC inte åberopat någon bevisning till stöd för detta, vilket medförde att NCC mot VGR:s invändning inte hade styrkt att underrättelse hade skett.

Enligt domstolen fanns endast en händelse där NCC hade styrkt att underrättelse hade skett, samt att anspråket framställts på rätt sätt och inom rätt tid. På samma sätt som vid avtalsbrottstalan hade NCC dock baserat sitt anspråk på sina genomsnittliga fasta kostnader. Tingsrätten konstaterade att även kostnaderna för hinder därmed inte var ”redovisade på sådant sätt att det är möjligt att bedöma vilka stilleståndskostnader som NCC orsakades av VGR:s agerande när det gäller [den aktuella händelsen]”. På grund av detta ogillades NCC:s yrkande om ersättning även för detta hinder.

Talan om väsentlig rubbning

Beträffande talan om väsentlig rubbning nådde NCC över huvud taget inte fram till en bedömning av ersättningskravet, då domstolen ansåg att NCC inte lämnat besked om väsentlig rubbning i tid. Domstolens ovan nämnda krav på kausalitet mellan specifika händelser och specifika skador är dock allmänt hållet, vilket talar för att NCC inte heller hade fått ersättning för väsentlig rubbning om beskeden om rubbningen hade lämnats i rätt tid. 

Kommentar

Sammantaget tycks Göteborgs tingsrätt i detta mål inte ha godtagit processföringsmetoden global claims. Enligt domstolen måste entreprenören för att beviljas ersättning för det första konkretisera samtliga händelser som den anser orsakat de aktuella kostnaderna, för det andra specificera vilken kostnad som orsakats av vilken händelse samt för det tredje styrka såväl händelseförloppen som vilka faktiska kostnader som orsakats av respektive händelse.

Domen är dock överklagad av NCC, och i skrivande stund har Hovrätten för Västra Sverige ännu inte fattat beslut om prövningstillstånd. Huruvida hovrätten beviljar prövningstillstånd, och om den i så fall accepterar global claims, återstår att se. Vi kommer att följa utvecklingen i detta mål.



Relaterade medarbetare