Artikel Dubbel bom i mål om väsentligt fel

I en dom som nyligen meddelades av Hovrätten för Västra Sverige, mål nr T 6794-21, konstaterade rätten att det inte var visat att entreprenaden var behäftad med ett väsentligt fel trots att det fanns kakelplattor i flera badrum som saknade vidhäftning i den underliggande fästmassan.

Bakgrund till tvisten

Parterna i målet ingick under 2007 ett avtal om uppförande av ett bostadshus i Göteborg. Entreprenaden var en totalentreprenad där ABT 94 var tillämplig.

Entreprenaden godkändes genom slutbesiktning 2009 och garantitiden löpte ut under 2011. Efter garantitiden löpt ut började beställaren misstänka fel i byggnadens badrum. Beställaren noterade bland annat så kallade bomljud, vilket är ljud som kan uppstå vid bristande vidhäftning mellan kakelplattan och den underliggande fästmassan när man knackar på plattan.

I den aktuella tvisten gjorde beställaren gällande att vidhäftningen mellan kakel och underliggande fästmassa var otillräcklig i 26 av entreprenadens 49 badrum och toaletter. Entreprenören bestred ansvar för det påstådda felet.

Rättsliga förutsättningar – Entreprenörens ansvar efter garantitiden är begränsat 

Av ABT 94 följer att fel föreligger när del av en entreprenad inte utförts alls eller inte utförts på kontraktsenligt sätt. Motsvarande definition av fel finns även i ABT 06. Vid en totalentreprenad har entreprenören som utgångspunkt ett funktionsansvar, vilket innebär att entreprenören ansvarar för att projektet uppfyller de funktioner som kontraktshandlingarna föreskriver.

Enligt såväl ABT 94 som ABT 06 ansvarar entreprenören för fel som framträder under garantitiden (se ABT 06 kap. 5 § 5 och ABT 94 kap. 5 § 6). Kortfattat innebär det att om beställaren påtalar ett fel under garantitiden åligger det i princip entreprenören att avhjälpa felet om denne inte kan visa att utförandet är kontraktsenligt eller göra sannolikt att felet beror på något förhållande på beställarens sida.

Efter utgången av garantitiden är entreprenörens ansvar däremot begränsat till väsentliga fel. För att ansvar ska bli aktuellt krävs, utöver att felet är väsentligt, även att felet har sin grund i entreprenörens vårdslöshet (se ABT 06 kap. 5 § 6 och ABT 94 kap 5 § 7). Till skillnad från vad som gäller under garantitiden är det alltså beställaren som måste visa att entreprenören ansvarar för felet (det vill säga att ett väsentligt fel föreligger samt att det har sin grund i entreprenörens vårdslöshet).

Vid bedömningen av om ett fel är väsentligt ska hänsyn bland annat tas till felets omfattning i förhållande till entreprenadens omfattning, vilken skada som uppkommit eller som befaras uppkomma samt kostnaden för att avhjälpa felet. Även vissa mindre återkommande fel av liknande slag (seriefel) kan sammantaget tala för att ett väsentligt fel föreligger.

Prövningen om det förelåg ett fel

I målet  hävdade beställaren att entreprenören varit vårdslös då konstruktionen inte följt svensk standard och inte var fackmässigt utförd. Beställaren gjorde gällande att entreprenören borde ha följt kraven på vidhäftningsgrad i gällande branschstandard vid utförandet av badrummen, trots att det inte uttryckligen framgick av kontraktshandlingarna att standarden skulle följas. Både hovrätten och tingsrätten konstaterade dock att det inte följde av parternas avtal att vidhäftningen mellan kakelplattor och den underliggande fästmassan skulle uppgå till en specifik grad. Däremot noterade tingsrätten att avtalet måste förstås på så sätt att parterna förutsatt att kaklet skulle ha en viss vidhäftning i underliggande fästmassa under badrummens förväntade livslängd, så att kaklet fyller sin funktion bland annat som ytskikt och skydd för underliggande tätskikt. Båda instanser fann att fel skulle anses föreligga vid obefintlig vidhäftning mellan kakel och fästmassa, det vill säga om kakelplattan endast hålls uppe med hjälp av omkringliggande fog.

Beställaren hade i målet presenterat omfattande utredning avseende förekomsten av bomljud i de badrum som var föremål för tvist. Utredningen var dock inte entydig beträffande omfattningen av bomljud och gav heller inte något tydligt svar på orsaken till bomljuden. Det fanns bland annat möjliga alternativa förklaringar till bomljuden.

Beställaren hade bland annat genomfört förstörande provtagning i fyra badrum för att undersöka vidhäftningen mellan kakelplattorna och den underliggande fästmassan. Vid den provtagningen framkom det att det helt saknades vidhäftning mot underliggande fästmassa vid de plattor där det tidigare noterats bomljud. Både hovrätten och tingsrätten ansåg att resultatet visserligen utgjorde en indikation på att även andra kakelplattor med bomljud kunde sakna vidhäftning, men att dessa provtagningar inte kunde ligga till grund för någon generell slutsats om orsaken till de bomljud som noterats.

Hovrätten och tingsrätten kom således till slutsatsen att det var visat att det fanns, i viss men okänd omfattning, kakelplattor i de omtvistade badrummen som helt saknade vidhäftning i den underliggande fästmassan. Det förelåg således fel i entreprenaden.

Eftersom felet framträtt efter garantitidens utgång krävdes det dock att felet var väsentligt för att entreprenören skulle ansvara för det.

Prövningen om felet var väsentligt

Såväl hovrätten som tingsrätten fann att det mot bakgrund av utredningen inte gick att dra några närmare slutsatser om i vilken utsträckning de noterade bomljuden berodde på avsaknad av vidhäftning mellan kakelplattorna och den underliggande fästmassan. Felet kunde därför inte anses som väsentligt enbart med hänsyn till dess omfattning.

Båda instanserna fann även att beställaren inte visat att det förelåg en förhöjd risk för skador i framtiden. Med hänsyn till att omfattningen av felet var oklar – och att det i flera badrum inte fanns anledning till annat än en delreperation av kaklet – fann hovrätten inte heller att kostnaden för att avhjälpa felet talade för att det skulle bedömas som väsentligt.

Såväl hovrätten som tingsrätten konstaterade således att beställaren inte visat att entreprenaden var behäftad med ett väsentligt fel. Entreprenören ansågs därför inte ansvara för felet.

Kommentarer

Rättsfallet rör visserligen det gamla avtalet ABT 94, men de aktuella bestämmelserna om ansvar efter garantitidens utgång är likalydande i ABT 06. Domen kan sägas illustrera de svårigheter som en beställare ställs inför vid fel efter garantitiden. Beställaren måste i så fall bland annat visa att felet är väsentligt. Som avgörandet indikerar ska väsentlighets­bedömningen ske med utgångspunkt i vilka konsekvenser felet kan anses medföra, särskilt när omfattningen av felet i sig inte medför att felet är att bedöma som väsentligt.

Det kan dessutom nämnas att varken hovrätten eller tingsrätten tog någon hänsyn till branschstandarder vid bedömningen av om fel förelåg, eftersom parterna inte uttryckligen avtalat om en viss standard. Rätten har således gjort en snäv avtalstolkning, vilket visar på vikten av att noga ange vad som ska anses utgöra avtalsinnehåll.

Till följd av rättens avtalstolkning kunde fel endast anses föreligga vid obefintlig vidhäftning mellan kakel och den underliggande fästmassan. Om parterna avtalat om en specifik vidhäftningsgrad hade utgången kunnat bli en annan avseende omfattningen av felet vilket även hade kunnat ha betydelse för väsentlighetsbedömningen.

Som framgår av rättsfallet är det flera faktorer som är av relevans för väsentlighets­bedömningen. Detta innebär att det ofta är svårt att avgöra om ett visst fel är väsentligt eller inte. De parter som vill ha en mer förutsebar väsentlighetsbedömning kan välja att ange i avtalet när ett fel ska anses vara väsentligt (till exempel att ett fel ska anses väsentligt om kostnaden för att avhjälpa felet och eventuella följdskador överstiger ett visst belopp).