Skadestånd enligt elsäkerhetslagen - Kilpatrick Townsend

Publikation Skadestånd enligt elsäkerhetslagen

25 november, 2020

En ny dom från Högsta domstolen i mål nr T 1781-19 aktualiserar ansvaret för skadestånd baserat på skada orsakad av el. Frågor om skador orsakade av el uppkommer relativt ofta i byggentreprenader och det är därför bra att ha kännedom om de regler som finns på området.

Ansvar för skador orsakade av el regleras numera i elsäkerhetslagen som trädde i kraft 2017. Den i målet nr T 1781-19 aktuella händelsen inträffade under 2014 och regleras därför av den tidigare gällande ellagen. Högsta domstolen konstaterar i domen att principerna för skadeståndsansvar är desamma i ellagen som i elsäkerhetslagen och vi kommer därför i den här artikeln hänvisa till den nu gällande elsäkerhetslagen.

elsäkerhetslagen - starkströmsanläggning - skadestånd

Syftet med elsäkerhetslagen är att främja hög elsäkerhet och minska risker för att el orsakar person- eller sakskada. Sedan länge gäller att den som bedriver farlig verksamhet har strikt ansvar för skador som orsakas av verksamheten. Att ha strikt ansvar innebär att man ansvarar för en skada oavsett vad orsaken till den skadevållande händelsen är, det vill säga det  krävs inte att den händelse som grundar skadeståndsansvaret har orsakats av vårdslöshet eller uppsåt. Handhavande och produktion av el anses vara sådan verksamhet som utgör farlig verksamhet.

Elsäkerhetslagen innehåller en reglering om strikt inverkansansvar, 28 § elsäkerhetslagen. Det innebär att om någon har tillfogats person- eller sakskada genom inverkan av el från en starkströmsanläggning så ska skadan, även om det inte följer av allmänna skadeståndsbestämmelser, ersättas av innehavaren av den starkströmsanläggning från vilken elen senast kom. Bestämmelsens andra stycke innehåller vissa undantag från det strikta ansvaret, bland annat nämns där att ansvaret inte omfattar den som innehar en starkströmanläggning som avser användning av el som tillförs spänning med högst 250 volt. Gällande det strikta inverkansansvaret åvilar alltså ansvaret innehavaren av den starkströmsanläggning som elen senast kommit från.

I elsäkerhetslagen regleras också ansvaret för strikt produktansvar, 29 § elsäkerhetslagen. Det innebär ansvar för skada som orsakats av säkerhetsbrist i el. Bestämmelsen föreskriver att om en skada orsakats av säkerhetsbrist i el som satts i omlopp från en elektrisk anläggning med egen generator eller transformator så ska anläggningens innehavare betala skadestånd för person- eller sakskada.  Sådant ansvar för sakskada förutsätter att skadan skett på egendom som till sin typ vanligen är avsedd för enskilt ändamål.

Den nu aktuella domen från Högsta domstolen prövade bland annat hur de nu nämnda paragraferna i elsäkerhetslagen ska tolkas och tillämpas när skador uppstår efter att el som orsakat skada har lämnat en starkströmsanläggning och tagits emot av en annan sådan anläggning.

Tvisten rörde ett regressanspråk för utbetalad försäkringsersättning. En fastighet och en åkeriverksamhet var försäkrade hos två olika försäkringbolag. Till fastigheten hörde ett antal verkstadsbyggnader. På fastigheten fanns en starkströmsanläggning för användning av el tillhörande fastighetsägaren. Elen till anläggningen kom från en starkströmsanläggning för överföring av el som innehades av ett elbolag. En brand uppstod i fastighetsägarens starkströmsanläggning eller i elektrisk utrustning som var kopplad till anläggningen. Branden förorsakade stora egendomsskador på verkstadsbyggnaderna och merkostnader i åkeriverksamheten som följd. Branden orsakades av ett brott på en PEN-ledare i en transformator i elbolagets starkströmsanläggning som resulterade i att el med för hög spänning överfördes till fastighetsägarens starkströmsanläggning. Försäkringsbolagen betalade ut försäkringsersättning och begärde ersättning av elbolaget med hänvisning till elbolagets strikta ansvar för branden. Elbolaget motsatte sig emellertid strikt ansvar.

Två frågor aktualiserades i målet. Den första frågan var huruvida omständigheten att en skada är av det slag som numera regleras i 29 § elsäkerhetslagen utesluter att skadeståndsskyldighet också kan föreligga enligt 28 § elsäkerhetslagen. Den andra frågan var om elbolaget, som innehavare av den starkströmsanläggning där överspänningen uppstod, kan åläggas skadeståndsansvar trots att elen passerat anslutningspunkten till fastighetsägarens starkströmsanläggning.

Angående den första frågan, det vill säga förhållandet mellan det strikta inverkansansvaret (28 § elsäkerhetslagen) och det strikta produktansvaret (29 § elsäkerhetslagen) uttalade Högsta domstolen att det strikta produktansvaret för säkerhetsbrist i el inte utesluter ett strikt inverkansansvar för samma skada.

Vad gäller den andra frågan anförde elbolaget att skadeståndsskyldighet inte förelåg för elbolaget eftersom fastighetsägarens egen anläggning var den anläggning ”som elen senast kommit ifrån”. I domens domskäl utvecklades att en skadeståndsregel ska läsas mot bakgrund av dess syfte, det vill säga att ge skydd åt en skadelidande och placera ansvaret hos den som kan påverka risken för en skadegörande händelse. Eftersom elen som orsakade branden senast kom från elbolagets starkströmsanläggning åvilade ansvaret för de skador som då uppstod elbolaget. Att branden uppstod i fastighetsägarens starkströmsanläggning eller i en till anläggningen ansluten elektrisk apparat saknade enligt Högsta domstolen betydelse. Elbolaget var således skyldigt att ersätta försäkringsbolagen för vad de utgett i försäkringsersättning för skadorna.

Du kan läsa mer om reglerna kring elsäkerhet på Elsäkerhetsverkets hemsida.

Mål nr T 1781-19



Relaterade medarbetare