Artikel Svea hovrätt prövar hävning av ett avtal enligt NLM 10

Svea hovrätt meddelade den 10 november 2022 dom i mål T 3317-21. Målet rörde bland annat frågan om en beställare haft rätt att häva ett avtal med en leverantör där NLM 10 utgjorde avtalsinnehåll. En intressant fråga i målet var om NLM 10 eller AB 04 var tillämpligt på avtalet mellan beställaren och leverantören och därmed vilket standardavtal beställarens hävning skulle prövas mot.

Bakgrund till målet

En beställare och en leverantör hade ingått ett ramavtal om maskinentreprenader. För ramavtalet gällde bland annat AB 04 som avtalsvillkor. Inom ramen för ett av beställarens projekt avropade beställaren två så kallade kalksläckare från ramavtalet. Leverantören som ingått avropsavtalet med beställaren beställde två kalksläckare från en underleverantör. Kalksläckarna levererades sedermera till beställarens anläggning. Beställaren gav i uppdrag åt ett bolag att besiktiga kalksläckarna varpå det kunde konstateras att det förelåg brister i kalksläckarna.

Leverantören skickade tillbaka kalksläckarna till sin underleverantör i syfte att utreda och åtgärda de påstådda felen. Några veckor senare levererade leverantören på nytt en av de två kalksläckarna till beställaren, varpå beställaren lät genomföra en ny besiktning. Besiktningsbolaget ansåg att den levererade kalksläckaren fortsatt inte uppfyllde avtalat skick. Det skedde även en röntgen av den levererade kalksläckarens svetsfogar.

Ungefär två månader senare skickade beställaren en hävningsskrift till leverantören och meddelade att man hävde avropsavtalet på grund av leverantörens väsentliga avtalsbrott. Drygt en månad senare återkom leverantören och framförde att beställaren inte haft rätt att häva avropsavtalet, samt att beställarens ogrundade hävning i sig utgjorde ett väsentligt avtalsbrott som gav leverantören rätt att i sin tur häva avtalet och kräva skadestånd.

Vilket standardavtal var tillämpligt på avropsavtalet?

Den huvudsakliga frågan som hovrätten hade att pröva var om beställarens hävning varit befogad eller inte. Innan hovrätten prövade den frågan behövde hovrätten avgöra vilka bestämmelser som skulle ligga till grund för bedömningen av hävningsfrågan, eftersom detta var tvistigt mellan beställaren och leverantören. Utgjorde AB 04 eller NLM 10 avtalsinnehåll i avropsavtalet, eller skulle beställarens hävning bedömas utifrån köprättsliga regler?

Hovrätten fann, likt tingsrätten, att parterna vid köpet av kalksläckarna träffat en överenskommelse om att tillämpa standardavtalet NLM 10 på avropsavtalet. Denna slutsats baserades på att leverantören lämnat en budgetoffert som angav NLM 10 som tillämpligt regelverk. Beställaren hade accepterat budgetofferten utan ändringar och det framkom inget annat som tydde på att parterna därefter skulle haft någon annan avsikt. I ramavtalet fanns en rangordningsregel som angav att bestämmelserna i avropsavtalet skulle tillämpas i första hand, det vill säga före bestämmelserna i ramavtalet och AB 04. Frågan om Beställaren hade rätt att häva avropsavtalet bedömdes alltså utifrån NLM 10.

Hade Beställaren rätt att häva avropsavtalet?

Beställaren gjorde gällande att man haft rätt att häva avropsavtalet både på grund av försening och fel. Avseende fel gjorde beställaren gällande att det förelegat fel i kalksläckarna av varierande slag, bland annat att svetsfogarna i den senare levererade kalksläckaren inte utförts på ett visst sätt. Hovrätten fann att parterna inte kommit överens om att kalksläckarna skulle utföras enligt en viss svetsstandard. Det var inte heller visat att leverantören borde ha förstått att beställaren förutsatte att en sådan standard skulle tillämpas. I utlåtandet från de besiktningar som gjorts noterades att det fanns ofullständiga svetsfogar, men dessa utgjorde alltså inte ett fel enligt hovrättens mening. De övriga avvikelser som noterades i besiktningsutlåtandena utgjorde däremot fel enligt hovrätten, men hovrätten kunde inte dra någon annan slutsats än att dessa fel kunde åtgärdas utan någon större kostnad eller tidsåtgång. Felen ansågs inte vara väsentliga och beställaren saknade därför rätt att häva avropsavtalet på grund av felen.

Vad gällde beställarens andra hävningsgrund, försening, framkom inget i målet som visade att beställaren hade krävt att kalksläckarna skulle färdigställas genom avhjälpande av de brister som noterats vid besiktningarna eller att beställaren meddelat leverantören inom vilken tid anläggningen skulle färdigställas. Utredningen i målet visade däremot att leverantören erbjudit sig att vidta vissa åtgärder och att leverantören inte fått något klart besked i frågan förrän beställaren meddelat sin avsikt att häva avropsavtalet. Hovrätten fann därför att beställaren inte heller haft rätt att häva avtalet på grund av försening.

Vad hade utfallet kunnat bli om AB 04 varit tillämpligt?

En intressant fråga att fundera över är om hovrättens bedömning av beställarens rätt att häva avropsavtalet skulle varit annorlunda om AB 04 utgjort avtalsinnehåll istället för NLM 10. Om AB 04 hade utgjort avtalsinnehåll i avropsavtalet hade hävningsgrunderna i 8 kap. 1 § p. 1 och 3 aktualiserats där p. 1 handlar om beställarens rätt till hävning på grund av entreprenörens försening och p. 3 handlar om beställarens rätt till hävning på grund av fel.

Om man jämför hävningsgrunden i p. 65 (fel) i NLM 10 och hävningsgrunden i 8 kap. 1 § p. 3 AB 04 krävs enligt NLM 10 att det ska föreligga ett fel som leverantören inte avhjälpt inom skälig tid. Först om felet är väsentligt har beställaren rätt att häva avtalet. Samma krav på väsentlighet föreskrivs i hävningsgrunden i 8 kap. 1 § 3 p. AB 04. Beställaren har även enligt AB 04 rätt att häva entreprenaden om entreprenören på annat sätt bister i fullgörandet av sina åligganden så att entreprenörens kontraktsenliga färdigställande därigenom äventyras. Prövningen vad gäller hävningsgrunderna baserat på fel är alltså relativt lika i NLM 10 och AB 04 och möjligen skulle utfallet i denna del ha blivit detsamma oavsett vilket av standardavtalen som tillämpats. Detta är dock endast vår spekulation.

Om man istället jämför hävningsgrunderna avseende försening, det vill säga p. 50 NLM med 8 kap. 1 § p. 1 AB 04, kan man se att dessa båda bestämmelser både innehåller likheter men också skillnader. För att beställarens hävning skulle anses befogad enligt NLM 10 ansåg hovrätten att det krävdes att beställaren hade uppmanat leverantören att färdigställa anläggningen inom en viss tid. Dessutom krävdes det att leverantören inte följt uppmaningen och att underlåtenheten inte berott på beställaren. Detta skiljer sig mot vad som framgår av motsvarande hävningsgrund avseende försening i AB 04. Något uttryckligt krav på att beställaren måste uppmana entreprenören att färdigställa entreprenaden inom kontraktstiden finns dock inte i AB 04. Det som framgår där är att förseningen ska medföra en väsentlig olägenhet för beställaren. Huruvida beställaren i målet ovan hade haft rätt att häva avropsavtalet om AB 04 tillämpats istället för NLM 10 är svårt att säga, men om beställaren innan hävningen hade påpekat för entreprenören att det är viktigt att entreprenaden blir klar i tid, och varför det är viktigt, skulle det möjligen kunna användas som ett led i bevisningen om att förseningen inneburit en väsentlig olägenhet för beställaren. Det är alltså inte otänkbart att hovrättens bedömning i fråga om hävning på grund av försening hade blivit densamma även om AB 04 utgjort avtalsinnehållför avropsavtalet. Återigen är detta en ren spekulation.

Något som däremot är säkert är att kraven för att häva ett avtal, oavsett vilka regler som tillämpas på avtalet, är högt ställda. Man bör därför både som beställare och entreprenör/leverantör noga överväga sitt beslut innan man häver ett avtal. Om en domstol skulle finna att hävningen är obefogad har motparten som regel rätt att erhålla skadestånd.

NLM = Allmänna bestämmelser för leverans med montage av maskiner samt annan mekanisk, elektrisk och elektronisk utrustning inom och mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige.